Okategoriserade

den här bilden med den här texten dök upp i mitt instagramflöde. Vad tänker man när man ser den? Vad tänker du?

I mitt huvud hann det passera många tankar. Och jag känner en dubbelhet vad gäller välgörenhet och människor som äger slott, skattetrixar för att lura systemet. Personer som åker ut till förorten för ”att göra gott” och gärna nämner det på sina instagramkonton.  Människor som volontärar för att det ser bra ut på deras cv osv. Jag vet att jag inte tänkt klar mina tankar kring det. Kanske förstår ni inte vad jag menar. Eller så gör ni det. Men i mig skaver orättvisorna i världen och orättvisorna i Sverige. Jag tänker att det är därför vi betalar skatt för att det ska finnas ett skyddsnät för alla medborgare. Hur viktigt det här skyddsnätet är.

Men den där dubbelheten tycker jag är obehaglig och därför blev den här bilden med den texten obehaglig för mig.  För kvinnan på bilden är inte John och Yokos hembiträde som är det första som kommer upp när jag läser ordet maid. Det är hotellstäderskan på Hilton hotell i Amsterdam 1969 som gör sitt jobb, dvs bäddar sängen i Presidentsviten där John och Yoko bor på sin bröllopsresa.

Så hörni Låt oss stanna i sängen och fundera lite på välgörenhet, och hur vi kan göra den här världen en bättre plats för alla. Jag passar på att se om dokumentären Bed peace med John & Yoko.

”Dear Friends, In 1969, John and I were so naïve to think that doing the Bed-In would help change the world. Well, it might have. But at the time, we didn’t know. It was good that we filmed it, though. The film is powerful now. What we said then could have been said now. In fact, there are things that we said then in the film, which may give some encouragement and inspiration to the activists of today. Good luck to us all. Let’s remember WAR IS OVER If We Want It. It’s up to us, and nobody else. John would have wanted to say that. Love, yoko Yoko Ono Lennon New York, USA May 2017”

Älskar den här skylten. Constant reminder. Den får mig alltid att längta till Indien. Det är nåt med den indiska livsfilosofin som får mig att varva ner. Hitta mitt lugn. Min ro. Om en månad är jag där och yogar för min yogalärare Sharmila Desai Hon är magi. Snart så är jag där i hennes yogasahala och jag kan tillåta mig att bara vara. Att landa. Å vad jag längtar. Just nu sitter jag på ett hotellrum i Göteborg. Igår hade jag workshop för nästan femtio kvinnor om knipandes konst. Jag skojade på Instagram och kallade mig för handelsresande i Knip. Men det är lite så  det känns just nu. Jag flänger runt i Sverige och har föreläsningar och workshops. Mötena är alltid underbara, men det är den där extratiden, hänget i ett hotellrum, på en perrong i väntan på ett tåg. Det är så där lagom kul. Jag har precis fått ett meddelande om att tåget tillbaka till Stockholm är försenat. Jag måste nu tillämpa mitt tålamod. Men jag vill bara hem. Jag har jobbat så hårt den senaste tiden för att betala för misstag jag gjort. Lite som att jag orkar inga motgångar. Inga svårigheter. Just nu är det tufft, men det ska bli bra. Prinicipen är alltid: Do you have a problem in Life?  Hur man hanterar det. Hur man låter motgångar äta sig in i en. Eller om man släpper och går vidare. Jag jobbar på det. Hur tar du hand om dina motgångar? Har du lätt för att säga nej, stå upp för det du känner? Det du behöver? Hur blir du när du känner dig överkörd? Vaknar reptilen i dig, eller blir du en våt fläck?

Vet ni efter att jag skrev det här inlägget. Tog jag mig ner till tågstationen och lyckades med konststycket att hoppa på ett tåg som skulle gått från stationen 7.29, men som kom iväg först kl 9. En halvtimme före mitt eget tåg. Nån däruppe vill inte jag ska känna mig övergiven. Och när jag öppnade min mejlbox så hade jag fått ett mejl från Sharmila. Tack Universum att du ser över mig.

Oktober är en månad som jag både ogillar och gillar. Gillar för att det är en fantastisk höstmånad och den väcker min längtan efter långa höstpromenader i skogen. Men jag direkt ogillar oktober för att det känns som att Cancerfonden lagt beslag på den månaden. Kidnappat den i sitt namn. Allt blir rosa. Jag kan inte handla i en affär utan att expediten frågar om jag inte ska ha ett rosa band också. Nej, jag vill inte ha ett rosa band vill jag bara skrika. Jag har haft cancer. Jag vill inte bli påmind varenda dag under oktober månad om denna vidriga sjukdom. Jag vill inte heller känna mig som jag är en elak jävel som säger NEJ varje gång jag ”erbjuds” det här rosa bandet. Ungefär som att rosa bandet tar bort cancer, minimerar risken och hjälper oss… Ni som följt mig över tid vet att jag inte direkt gillar Cancerfonden. Jag har skrivit om min tankar så många gånger vad gäller Cancerfonden tidigare i bloggen. Jag säger NEJ till cancer OCH jag säger NEJ till Cancerfonden. Varför? Jo, för att jag tror tyvärr att cancer är en inkomstkälla för vissa, eller om man kan vara så krass och faktiskt ifrågasätta alla de här pengarna som är i omlopp. Den mastodonta marknadsföring som Cancerfonden gör under oktober månad. Läs gårdagens blogginlägg från Food pharmacy – en rosa oktober.

Men framförallt läs Cancerfondens tidigare vice ordförande Lars Bern uppmaning. Han om någon har haft insyn. Eller vad säger ni?

Inga pengar till Cancerfonden!

Varje morgon när jag kommer till min lokal Lilla huset på puckeln som jag kallar den.Tänder jag rökelser vid mitt lilla fönsteraltare. Där samsas Patanjali medLakshmi, en madonna, en snäcka som jag fick av min dotter för länge sedan och lite annat smått och gott. Jag är inte religiös i den bemärkelsen att jag har eller följer någon religion. Men jag kan ändå känna ett behov av att tro på något större. Vad nu det kan vara.

I dag när jag kommer till jobbet ska jag tända rökelse och ett ljus och be för en bra vecka. För bra beslut. För tilltro.

Min blogg har bytt utseende och den kommer att ändras mer. Här kommer du också att hitta min kalender. För från och med nu kommer du att kunna läsa minst ett inlägg om dagen. Ni som följt mig en tid vet att jag är en känslomänniska. Men nu frågar jag er: Vad vill ni att jag skriva om? Mer yoga? Mat? Relationer? Cancer? Alternativvård? Recept? Ge mig en hint.

God vecka på er allihopa. God måndag. God månad som man så himla trevligt säger till varandra i Grekland.

Må allt gå som ni vill och önskar.

Sithali
Så här gör du: Forma tungan till ett rör och andas in genom det långsamt och med ett svagt ljud. Räkna inandningen och låt utandningen vara dubbelt så lång, genom näsan. Så om du andas in på tre, andas du ut på sex. När du andas ut, kan du dra bak tungan i munnen. Om det känns bra gör 20 rundor.
Bra för: Det här är en kylande andning som verkar lugnande, sägs rena blodet och vara bra mot högt blodtryck. Sithali sägs också motverka försurning och vara bra vid pms och klimakterieproblem. Dessutom hörde jag att den ska vara bra mot om man har för mycket vatten i kroppen, så då tänker jag att den borde vara toppen för oss med lymfödem.

Sitkari är ett alternativ till Sithali, om man inte kan forma tungan till ett rör
Bra för: Se ovan.
Så här gör du:
Placera tungan på de undre framtänderna.Forma läpparna till ett leende. Andas in långsamt genom munnen så att du kan känna luften längs med hela tungan. Andas ut genom båda näsborrarna. Du
kan göra upp till 20 omgångar.

”Ta ett djupt andetag” säger vi till en person som är stressad, ilsken eller har ont. För vi vet hur viktig andningen är, men kanske tar vi vår andning lite för given?
Andetaget är vårt bränsle. Jag brukar säga att andetaget är min bästa vän, hon lugnar ner mig när jag är stressad, arg eller ledsen och hon kan ge mig mer kraft och energi om det är vad jag behöver. Så egentligen, att börja tänka på hur man andas är ett bra steg på vägen. Jag andas in, jag andas ut. Jag andas in, jag andas.

Vi behöver mycket syre för att kunna andas ut de slaggprodukter som vi inte har användning av, som koldioxid. Andningen rensar och renar hela vårt system. Varje liten cell i vår kropp behöver syret och andetaget syresätter blodet.
Vi kan leva upp till en månad utan mat och nästan tio dagar utan vatten, men högst fyra-fem minuter utan syre. Därför bör varje människa investera i sin andning. Vi vet att vi väst lever i stress. Viss stress är ok, men vem klarar att hålla stressen på avstånd?Tyvärr sätter sig stressen i vårt andetag. Vi andas ofta för ytligt och för högt upp i bröstkorgen, man kan lugnt säga att vi andas oekonomiskt.
Det sätt vi andas på tar mer muskelkraft och energi än den djupare, effektivare och mer avspända bukandningen, den som används i många yogaformer.
Det sägs att vi tar cirka 20 000 andetag per dag. Enligt en gammal sägen tilldelas vi ett visst antal andetag redan i födelseögonblicket. Det skulle i så fall betyda att om vi lär oss att dra ut på och förlänga varje andetag, så kanske vi kan förlänga våra liv. Och genom att lära oss att kontrollera vår andning som vi lär oss i yogan, så kan vi också lära oss att kontrollera våra känslor, för det hänger ihop.

När livet är stressat, vilket det tyvärr ofta är för de flesta av oss. Då måste jag påminna mig om det när jag är utanför yogamattan.
Idag tänker jag att jag ska gå i en lugnare andningstakt. Alltså, jag ska försöka att andas lugnt och följa mina andetag. Idag är min utmaning att ta det lugnt mitt i stressen. Är du med mig i den här utmaningen?

Vad hade du för drömmar när du var barn eller när du var yngre?

Eller vad drömmer du fortfarande om att få göra?

Jag har ju alltid älskat djur. Jag ville bli bonde och veterinär. Idag drömmer jag om att volontärarbeta. Om att ha möjlighet att ta emot fosterbarn. Jag skulle vilja utveckla en hudvårdserie helt fri från skit. Jag skulle vilja ägna ett år till att gå på konstskola och bara måla. Jag vill lära mig måla med oljefärg. Jag drömmer om att skriva en bestseller. En roman som jag sen kan leva på avkastningen av i resten av mitt liv. Jag trodde länge att jag skulle jobba med film. Jag läste både filmvetenskap och film&tv-kritikkursen på universitet. Jag gick Stockholms filmskola och drömde om att bli filmregissör. Saker som sker i livet är ofta slumpmässiga, att man liksom hamnar där man hamnar. På Kulturvetarlinjen hade vi 10 veckors praktik. Jag gjorde min praktikplats på Bullen och blev sedan kvar på tv. Mina filmdrömmar omvandlades till att bli journalist. Och det har varit superkul, så klart. Men jag hade en dröm som jag inte fullföljde. Så idag drömmer jag lite om att få jobba på en filmproduktion. Skulle vara så kul. Tänk att få jobba nära en regissör du tycker är super och vara med när en film växer fram.

Så vad drömmer du om?

Men jag är så stolt över det jag gjort hittills. På mitt fina kontor Lilla huset på Puckeln har jag den här skrytväggen. Ändå lite härligt. Men även om man har en skrytvägg kan man drömma om andra saker som ett hus vid havet. Mer fritid i livet. Fler husdjur. Gröna fingrar och ett växthus som dignar av alla grönsaker som du lyckats driva fram. Så berätta vad drömmer du om.

I det här avsnittet har jag träffat Selma von Bornstedt som kämpat med sköldkörtelproblem ända sedan hon var tio år. Under alla de här åren har hon träffat många läkare, bivit felmedicinerad och levt ett liv på sparlåga, eller som hon själv säger i långa perioder av sitt liv har hon levt med hjärndimma. Hon har varit trött, haft viktproblem och hennes problem har felaktigt diagnosticerats som psykiska när det egentligen hela tiden var sköldkörteln som borde ha kollats. Jag träffade Selma i en av alla de grupper som finns på Facebook för oss med sköldkörtelproblem. Här får man råd och tips om vilka prover man ska ta, vilka läkare som man ska gå till för att få rätt vård och bli lyssnad på. Idag beräknar man att cirka 460 000 patienter är under medicinering  Underfunktion i sköldkörteln är en växande folksjukdom som drabbar var tionde kvinna eller 458 000 personer i Sverige. Dagens sköldkörtelvård erbjuder ”EN medicin för alla” utan hänsyn till individens unika sjukdomsbild eller symptom. Var femte sköldkörtelsjuk, motsvarande 92 000, fortsätter må dåligt trots behandling. 46 000 mår så dåligt att de inte kan arbeta. Förutom stort lidande medför det stora samhällskostnader. Bara ersättningarna till alla som inte kan arbeta uppgår till uppemot 7 miljarder kronor varje år så skriver Sköldkörtelförbundet på sin hemsida.  Trötthet, viktproblem och frusenhet är några av de symptom som förknippas med en felaktigt fungerande sköldkörtel. Men hur vet man att det just är den som strular? Och hur gör man för att få hjälp? Idag sänds första avsnittet i Kvinnolivs serie om SköldkörtelnHÄR KAN DU LYSSNA PÅ KVINNOLIV

https://www.allers.se/ny-studie-for-battre-metod-mot-skoldkortelproblem/

Intimkirurgin ökar läs här och det skulle inte behöva vara så. Många tjejer/kvinnor tror att deras underliv inte duger eller att det inte är tillräckligt snyggt. Men ett sånt ingrepp kan tyvärr kan gå fel. Det kan göra att din känslighet förstörs. Det finns alltid en risk med att lägga sig under skalpellen och är det värt det? Sånt måste man alltid fråga sig. Är inte den här ökande önskan om att operera om sitt underliv i syftet att göra det snyggare (?) som en sorts omvänd västerländsk omskärelse? För hallå det finns inga fula eller fel utseende på en snippa! För precis som ansikten är olika, ja, så har också våra underliv olika utseenden. Vet du hur du ser ut?

Om man fyllde en vägg med bilder på hundra snippor skulle du kunna peka ut vilken snippa som är din? Spegeln är så klart toppen, och man kan plåta av sin snippa, typ ta en snippselfie så man kan studera sig själv. Lära känna sitt underliv. Jag säger det gång efter annan att jag tror att vår frigörelse finns just där  mellan våra ben och jag menar inte den sexuella frigörelsen. Utan vi måste börja plocka fram makten och kraften som finns där. Kraften som gör att vi stolt sträcker på oss och tar plats i våra egna kroppar, att vi pratar från botten av oss själva och att vi tar hand om snippan. Du får massor av härliga tips om underlivet i min bok Nya knip för ett bättre sexliv, stoltare hållning och starkare kropp  som du kan KÖPA HÄR I boken  tipsar jag bland annat om YlvaMaria Thompson och hennes Yoni-gjutar-kit. Å, jag tycker det är ett så bra presenttips om man till exempel är särbo, eller är det inte en perfekt gå-bort-på-bjudning-present istället för blommor? Du kanske kan ha pysselkväll med dina väninnor? Eller konstpysselkväll med din partner. Ja Du kan säkert komma på fler användningsområden och möjligheter. Släpp snippan fri. Och du missa inte min underlivsserie på min podd KVINNOLIV