salong feminist

IMG_0518

Tada, igår var jag en mycket trött, men också mycket glad 52 årig kvinna. Det är aldrig försent att utbilda sig. Så inihelskotta kul det är att lära sig nya saker. Ett nytt yrke. En dag har jag kanske den där salongen. Salongen för kvinnor. Salong feminist borde den heta, även om den för många skulle pyssla med nåt så ”fåfängt” som lymfmassage bland annat…
Men hur fåfängt är det att vilja få fart på ett system som finns i hela kroppen och där en stor del av vårt immunförsvar finns?
Hur fåfängt är det att bry sig om och värna om sin hälsa?
För om folk fattade hur viktigt lymfsystemet är för hälsan. Och om lymfsystemet ändå kunde uppgraderas i vården. För kolla nästa gång du går till vårdcentralen eller vart du nu går. Kolla hur mycket de kan om lymfsystemet.

Jag åter kommer ju alltid till det här, hur ojämlik vården är och hur trött och ledsen och uppgiven och ARG jag blir på det. Jag är trött på att bli behandlad som fåfäng för att jag vill veta hur man blir av med svullnad (vätska) i kroppen som kommit efter jag fick diagnosen lymfödem. Jag vill inte höra från en läkare på lymfrehabet att det är min ålder. Lite som att jag är just fåfäng. Lymfsystemet är ett system. Finns i hela kroppen och jag tycker det är pinsamt att man bara behandlar, om man ens får det som en möjlighet, bara problemområdet. Det vill säga i mitt fall bara min högerarm. För om lymfsystemet är just ett system. Tänk dig en trafikstoppning på E4an, inte tänker väl du att du din tutningar, eller att du går ur bilen och försöker putta bilen framför dig att det kommer att lösa kön? Nej, du måste hitta stoppet längre fram, längre bort för att trafiken ska kunna flöda. Så är det med lymfsystemet också. Lös stoppen och det blir flöde.

Igår blev jag alltså klar. Nu har jag gått grundkursen och fortsättningskursen i lymfmassage på Axelsons. Jag har också gått kurs i koppning och tejpning hos bästa Bebe Gransten på Lymfsalongen.
Tänk att ur ett trist tillstånd nämligen cancerns efterskalv, som en diagnos som lymfödem, ur det kan ett nytt intresse spira. Nämligen att vilja veta mer. Att inte nöja sig med det vården, läkare, sköterskor, lymfterapeuter säger. Att inte vara nöjd med det jag fått/får från landstinget för denna ”åkomma” är liksom min sporre.
Och vad trött jag är på dessa stoppklossar som sitter som bestämmande högst upp nånstans och bestämmer saker som gör att vi oftast kvinnor inte får den vård vi behöver.
För det är nån som tycker att lymfmassage för oss som har lymfödem, lipödem etc typ inte behövs. Att det räcker med kompression. Och varför driver inte ni som sitter i de här olika patientföreningarna frågorna mer högljutt? För lymfproblematik blir bättre med lymfmassage och sedan kan det bli ännu bättre med lite andra grejer också. Alltså längtar till min bok kommer. Jag delar med mig av alla mina tips. För jag tänker inte hålla tyst. Eller hålla igen.

omstart

Men i augusti kommer den Omstart för en starkare, renare och friskare kropp

_MG_0957

jag började inte yoga pga ett brustet hjärta

Paolo om yoga KOLLA HÄR

När jag såg den här filmen med Paolo tänkte jag. Hm, gå inte igång nu. Alla får ha sin åsikt. Han menar inget illa. Dra inte igång nu Karin. Men så kände jag hur trött jag blev av att höra någon sitta och berätta vilken anledning tjejer har för att börja yoga. Samtidigt som han höjer sin yoga att hans yoga är disciplinerad och bygger på fokus. Att hans yoga minsann inte är Buddhastatyer etc, lite som att hans yoga är mer rätt. Mer på riktigt.
Så blev jag irriterad.
Den där irritationen skaver.
Jag har yogat i snart 20 år. Jag har också jobbat på flera yogastudios. Jag har träffat så många dedikerade yogisar. Men jag har aldrig träffat Paolo i något yogasammanhang. Med det vill jag ha sagt, att jag inte tror att han sett det jag sett.
Nämligen yogastudios där tjejer yogar fokuserat och disciplinerat sex dagar i veckan.
Yogastudios utan Buddhastatyer. Många yogastudios jag varit/är på har ofta en staty av typ Ganesha. Men inte Buddha.
och om de har Buddha, ja då får de väl ha det…
Rökelser,ja. En del.
Jag gillar Paolo. Men jag är så trött på killar som liksom ska förklara grejen varför jag som tjej yogar. Så…
Jag började inte yoga för att jag har, eller haft ett brustet hjärta.
Under de 20 år som jag yogat har hjärtat brustit några gånger. Men herregud så mycket fokus och så mycket disciplin som mitt förhållande till yoga handlar om.
Om att yoga i ur och skur. I alla lägen.
Jag började inte heller yoga för att jag tycker det är mysigt. Jo, det är mysigt att yoga. Men det är disciplinen. Det är fokuset som är hela grejen för mig.
I min yogastudio, som jag hade i nio år fanns aldrig någon BUddhastaty.
Just nu är Paolo i hetluften och jag tänker inte uttala mig om hans instagrambild. Men sluta bunta ihop tjejer och sätta nån sorts värdering på vår yoga. Som yogalärare har jag träffat killar som börjat yoga av brustet hjärta och för att de tycker det är mysigt med gemenskapen. Men det betyder inte att de inte kan vara disciplinerade eller fokuserade, eller att det är det som gör att de yogar. Detsamma gäller ju så klart också kvinnor. Så Paolo, ett tips uttala dig om dig själv och din yoga. Men dra inte inte brudarna.
För jag yogar för fokuset. För disciplinen. För lugnet. För att stilla mina tankar. För att bli stark. För att få en smidig och stark ryggrad. För att klara livet. Jag tror jag yogar av precis samma anledning som du yogar, fast jag är tjej. Eller förresten tant är jag ju. Men om jag yogade för myset, för Buddhastatyn, för att läka ett brustet hjärta, så är det också okej. Men en sak som jag lärt mig under alla de här åren. Det är att själva yogan kan se olika och annorlunda ut, eftersom livet utsätter oss för saker. På 20 år har saker och ting hänt i mitt liv. Livet har utsatt mig för saker, precis som det gör med de flesta människor. Och de dagar jag inte kunde yoga fysiskt, alltså rent kroppsligt för att det gjorde så jävla ont i kroppen på grund av alla cellgifter. Vad fanns kvar?
Jo, fokuset och disciplinen.
Jag kunde ligga i sängen och yogandas och jag kunde koppla på mula bandha (knipet).

_MG_9720yoga

_MG_0998yoga

_MG_0957

_MG_1124yoga

fullsizerenkkder

Kolla din sköldkörtel

fullsizerenkkder

Ni har väl inte missat mitt samarbete med Werlabs? GÅ IN VIA DEN HÄR LÄNKEN Och du får 10 procent på ditt köp om du skriver in KARIN i kampanjrutan.

Vi har tagit fram ett speciellt paket för oss som vill kolla sköldkörteln. Både inre och yttre obalans kan leda till diffusa symtom som nedstämdhet, trötthet och oro bland annat där orsaken till en början kan vara svår att förstå. Tillsammans med Werlabs har jag tagit fram ett paket som kan hjälpa dig att ta reda på mer om din kropp och analysera dina värden relaterade till vissa av dessa besvär.

Sköldkörtelbesvär är något som jag bryr sig särskilt om då det verkar vara ett stort problem för framförallt för oss kvinnor – inte minst för mig själv. Därför har vi tillsammans tagit fram ett extra omfattande Wellnesspaket med fokus på sköldkörteln. Bra va?

Och visst, ni kanske tycker det är dyrt. Eller de här testerna kan man få hos husläkaren etc. Jag gjorde mitt första test med Werlabs för ett år sedan. Då hade jag fått tjata på min husläkare. Sedan visade det sig att husläkaren inte skrev att jag skulle göra alla viktiga tester som behövs för att göra en ordentligt utredning om mina värden. Så för mig blev det både billigare och jag behövde inte tjata mig till de olika testerna. det tycker jag är bra med Werlabs, men testet gjordes på samma ställe som min husläkare sitter. Snabbt fick jag sedan svar i min onlinejournal. När werlabs hörde av sig i höstas och ville samarbeta så kändes det som en toppenide. För mig är min hälsa, ja vad ska jag säga, nästan allt. Jag vill inte ha brister i min kropp. Jag vill också hjälpa min kropp att göra sitt jobb.

HÄR KAN DU LÄSA OM HYPOTYREOS
HÄR KAN DU LÄSA OM HYPERTYREOS

IMG_7380

mer om Mallis

12243247_10153723374916823_7770357178053092217_n

Flera har frågat angående yogaresan till Mallorca nu i mars 23-26/3 i Palma. Här hittar du info och anmäler dig
Just idag när det snöar i Stockholm känns det otroligt härligt att ha Mallisresan som en liten karamell längre fram mars. Veta att jag snart kommer gå runt i gränderna. Kanske ligga på en terass och få lite vårsol i ansiktet. Äta gott. Yoga och njuta av allt skoj som finns i den staden.
Jag älskar den ön.
Och jag tycker väldans mycket om Palma.
Vilken härlig stad.
Och så yoga på det och yogapyssel med Petra Westerlund.
Det finns plats kvar.
Och det blir ett ypperligt tillfälle för dig som vill testa hathayoga, lära dig mer om lymfsystemet och hur man med hjälp av yogan kan hjälpa sitt lymfsystem och må bättre.
Vi kommer att yoga.
Stärka, stretcha och utmana oss, men också vila och andas.
Vad jag älskar yoga.
Yoga är världens bästa, främsta verktyg att komma nära sig själv, att lära sig lyssna på kroppen.
Kom med.
En riktig vårboost.

IMG_7380

karin_bjorkegren_jones_grona_drink_580-580x416

tack Kalmar

karin_bjorkegren_jones_grona_drink_580-580x416

Tack Kalmar! Precis så här glad känner jag mig idag.

Igår var jag alltså i Kalmar över dagen. Jag är så glad att jag fixade att ha två föreläsningar på Vallens Soppteater för jag kände mig inte hundra. Den här jäkla influensan var en tuff en måste jag säga. Och det har varit en massa fram och tillbaka. Man tror man är frisk, så plötsligt slår det till igen. Tacksam ändå för att min kropp är stark och klarar av alla de här attackerna… Tack Vallens Soppteater, måste säga att det var så fint ordnat och er teater med restaurang är en riktig pärla. Ni som bor i närheten av Kalmar gå in och kolla på deras torsdags evenemang, så kul. Så många bra grejer som händer där.

Innan föreläsningarna blev jag intervjuad i radion också, väldans trevlig och kul. Här kan du höra mig i två klipp P4 Kalmar Men ni hör på min röst den är ganska mycket hesare än annars. Lite ansträngd röst kan man lugnt säga.

Men så kul det är att föreläsa. Och så kul det är när man får ett batteri av frågor. Älskar att svara på frågor. Jag älskar att dela med mig av mina erfarenheter. Älskar att ingjuta hopp. Älskar att inspirera. Älskar att prata. Och älskar att träffa människor. Alltså hur härligt är det inte att efter föreläsningen får träffa er som lyssnat. Ni som berättar att ni följer min blogg. Ni som följer mig på instagram och som säger att det känns som att ni känner mig. Det är så kul att få ett ansikte på er som då och då kommenterar nåt jag skrivit. Det är fantastiskt. Och ni var 150 stycken. 150 stycken som valde att lyssna på mig. TACK.

Jag signerade flera av mina böcker och Ett stressfritt liv sålde slut. Men så glad jag är över alla som kom fram efteråt, tänker att jag skulle velat ha mer tid. Bc-systrar som säger att de hittat tröst i min blogg, i mina tankar och i mina böcker. Tjejer som berättat att de börjat yoga på grund av mig, att mina dvder och böcker och inställning inspirerat dem. Anhöriga till drabbade som undrar hur de kan vara en bra partner, en bra kompis, en bra närstående i allt det svåra. Jag är lätt omskakad av all den kärlek jag mötte igår. Av alla kramar, såna där innerliga kramar. Vad vi behöver kärlek. Vad vi behöver varandra. Vad vi behöver prata om saker som är svårt. Sånt vi bär i våra hjärtan.
Vad vi behöver dela med oss och vad vi behöver hitta verktygen, redskapen för att ta oss vidare. För att dra på smilbanden. Bredvid ledsenheten och sorgen ligger glädjen och ruvar. Den vill fram, hitta ut. Igår grät vi och skrattade.
Och jag höll. Min röst höll. Och idag sitter jag här i sängen och har tagit sovmorgon och läser alla supergulliga meddelanden på mitt instagramkonto, men också som jag fått privat.
Jag känner mig lovebombad.
Tack bästa Kalmar.

_V1A0193

en fråga till er

nästa vecka på torsdag 2/3 ska jag föreläsa i Kalmar. Och nu behöver jag er hjälp. Så svårt att ibland veta vad som är intressant. Det jag tycker är viktigt att prata om, är kanske inte det ni tycker är intressant, eller?
Om ni skulle komma på en föreläsning som var under titeln Yoga i nöd och lust. Hur jag använt yogan i cancerbehandlingarna och när livet är både svårt och härligt.
Vad skulle ni vilja att jag pratade om?
Vilka frågor har ni som skulle vilja att besvarade?

HÄR HITTAR NI EVENTET

Hoppas vi ses.

karin-bjorkegren700

image.php

pussypedia

Ibland kan man tycka att fel personer får kredd, hyllas och uppskattas i media. Eller får onödigt mycket utrymme fast de inte gjort nåt.
Nu pratar jag inte om mig själv, även om jag kan tycka att jag borde höjas och hyllas mer. Hehe jag skojar, men bakom varje skoj finns så klart alltid ett litet stråk av sanning. Eller ska man säga undertext?
Men i så många år som jag jobbat inom media. Ända sedan jag var 23 år och började på Bullenredaktionen på Svt. Innan gick jag Kulturvetarlinjen och trodde att jag skulle bli filmregissör.
Det är nästan trettio år sedan. Jag har jobbat i så många tv-redaktioner (Svt, Tv4, Kworld, Ztv bland annat) och hjälpt till att höja människor, hitta begåvningar och sett dem ta både plats och breda ut sig som programledare.
En del dumskallar, men som pressen och publiken liksom alltid gillat. Men flera fantastiska, som också fortsatt att vara mina vänner.
Jag har serverat roliga ideer, brunnit för viktiga ämnen. Sedan började jag skriva för tidningar. Ett tag var jag chefredaktör för en tidning och kunde bestämma vad tidningen skulle innehålla. Jag älskar ideer, se livstrender och liksom förutspå vad och hur vi kommer vilja leva framöver. Jag älskar att ta fram människor, förebilder. Hylla begåvningar och alldeles särskilt de som kanske inte själva vågar se sin begåvning. I många tvredaktioner var det min styrka. Så kul. Nu kan jag göra så i mina böcker, välja vilka som ska vara med.

Länge, länge var jag väldigt blygsam. Eftersom man inte får förhäva sig. Man ska helst ta lagom plats. Och tar man plats, jag, då måste man först ha fått klartecken på att man är typ en begåvning. Men det är ju det som är så märkligt, det är ju inte alltid just begåvningarna som får utrymmet…

Men nu när jag har mitt instagramkonto, min facebook och blogg. Ja, då kan jag helt ohämmat lägga ut ”skrytiga” bilder på mig själv och vad jag gör och gjort. Så nu vet ni. Nätet ä ändå väldans demokratiskt.

Men en sån person som jag skulle vilja höja. HYLLA. Det är Tina.
Jag lärde känna henne när jag letade bra personer som kunde prata om sex i tv. Det var inte alltid enkelt. Ni anar inte vad många kvinnliga experter jag lagt ner mycket tid på att de ska våga säga nåt i tv. För ofta var svaret: Men jag tror det finns en manlig expert i Bräcknehoby som kan det där bättre än jag…
Tänk att det är nästan 30 år sedan.

image.php

Tina Nevin.
Legendarisk barnmorska och författare till boken FITTFAKTA. Hon var så jävla schysst och bra. Så modig.

Ofta när jag var ung mötte jag kvinnor som ville sätta sig på mig. Trycka till mig bara för att mitt sätt att vara retade dem. Eller så retade min ungdom, mitt utseende dem. Fy fan vad jag var ledsen många gånger på dessa äldre kvinnor. Men redan där bestämde jag mig för att aldrig trycka till tjejer på det sätt som jag blev tilltryckt i min ungdom. Och aldrig aldrig vara sur och ogenerös mot yngre tjejer som är sötare och snyggare än jag, bara för att jag har möjlighet att vara det. Och jag hatar när jag ser äldre och bittra kvinnor trycka till unga kvinnor. Det är så fruktansvärt tröttsamt.

Men i Tina mötte jag en så bra något äldre kvinna. En ledsagare. En förebild. Hon svarade på mina frågor. Hon stöttade mig. Och hon tipsade om grejer. När jag skrev min sexbok Pommac & p-piller (LL-förlaget) för ungdomar med någon form av funktionshinder så fanns hon där.
Och likaså när jag skrev boken från flicka till kvinna (LLförlaget) så fick jag hänga med på hennes utbildning om hur man pratar om sex och samlevnad med tonårstjejer. En tredagars kurs. Sen dess har vi hörts då och då. Och Tina kom ner till Skåne när jag höll en knipworkshop för några år sedan och jag fick hennes nyuppdaterade Fittfaktabok.
Denna viktiga bok.
Hon är en stjärna.
Visste du att hon var den första som avmytifierade det här med mödomshinnan? Att den inte finns?
Ni som är intresserade av era underliv.
Läs hennes bok Fittfakta och JAAAAA den finns på engelska också. Ladda hem. PUSSYPEDIA

Och boka henne som föreläsar HÄR kan du läsa om SEXUALRÅDGIVARNA

Och här hittar du en inteervju med Tina KVinnors rätt är en drivkraft

9789175790343_200_jag-vill-fan-leva_pocket

ja, jag vill fan leva

9789175790343_200_jag-vill-fan-leva_pocket

En bekant har fått ett erbjudande från Karolinska. Nämligen att vara med i en studie där man ska testa tamoxifem i sex månader. Hon är frisk och ingår i en studie i huruvida man ska äta just tamoxifem i förebyggande syfte mot bröstcancer. Hon våndas för självklart vill hon göra nåt för alla oss kvinnor som fått, men för de som kanske kommer att få bröstcancer. Men jag tänker är det rätta vägen? Är det rätta vägen att medicinera bort nåt som kanske kommer. Där medicinen kan ge tråkiga biverkningar? Är det inte bättre att lägga all jävla krut på att ta reda på varför vi får sjukdomen? Eller vad sjuttsingen är det som vi gör fel i vårt samhälle om cancer ökar? Borde man inte rimligen forska hur man höjer immunförsvaret hos människor och kanske särskilt hos oss kvinnor som verkar vara så sårbara?
LÄS HÄR

Jag har lust att ställa mig på Sergels torg och bara skrika. Varför, varför tar man fram ett läkemedel med hemska biverkningar som man ska äta i förebyggande syfte i en massa år? Varför inte ta reda på varför så många kvinnor får bröstcancer?
Varför är vi så ”sköra”.
Är det inte det som är det man borde forska på?
Eller ni kan forska på mig. I juni har jag varit cancerfri i fem år. Forska på mig, jag valde bort tamoxifem som man ansåg att jag måste äta för att överleva. Ta i trä, ta i trä, men här är jag är det inte intressant att forska på oss vi som väljer en annan väg, en alternativ väg.

När jag fick bröstcancer visade det sig att jag hade täta bröst. Det vill säga många körtlar i brösten och de var svårundersökta. Så fast jag var diagnosticerad hormonell och inflammatorisk bröstcancer i mitt högra bröst så syntes INGET på mammografin. Därför krävde jag att bara göra ultraljudsundersökningar. Ni kan läsa bakåt i min blogg om alla mina känslor, men även i boken Jag vill fan leva.
Varför skulle jag göra återkommande mammografier när det inte gick att se nåt och jag mådde så dåligt av att göra dem?
Jo, det handlar så klar om ekonomi.
Mammografi är billigare än ultraljud, som dessutom är mindre riskfull än mammografin. Under en mammografiundersökningen behövs ingen läkare. Ultraljudet görs av en läkare men är alltså ett säkrare sätt för oss med täta bröst att undersökas.
Borde man inte då rimligen erbjuda kvinnor med täta bröst att göra just den undersökningen Eller se över och kanske utveckla stenåldersmammografin?

Man ville att jag skulle äta antihormonet tamoxifem i fem år efter alla cancerbehandlingar. I FEM år för att som de sa minska riskerna för ett återfall. Jag vägrade. För mig räckte det att läsa några rader på listan med biverkningarna, artros och ingen sexlust. Och ingen garanti på att jag var en av de där tio procenten som blir hjälpta av medlet. Vet ni jag är så trött på att vara en försökskanin.
Så inihelskotta.
Varför varför forskar man inte på biverkningsfria mediciner och varför tar man inte reda på varför vi får bröstcancer. Varför lägger man inte all krut på att göra oss starka i immunförsvaret? Är det inte det som borde stödjas. Det är nåt vi gör fel. Och nu menar jag inte på individnivå, utan på samhällsnivå. Nåt är fel.

Men kommer ni ihåg hur vi fick höra om att man skulle äta minst 5-6 mackor om dagen och hur bra det var med mjölk? Så är jag uppväxt. Hela min barndom är liksom mjölk och vetemjöl. Så läser man det här
Mjölk ökar risken för förtida död enligt forskare

Så tänker jag på det här med forskning och vetenskap. Ta alltid reda på vem som är beställaren eller den som betala en undersökning. Det kan nämligen vara det som utgör utfallet i undersökningen.

Och tjejer ifrågasätt. varför ska det hela jävla tiden hålla på och trixas och fixas med våra hormoner?

Så här skrev jag för en tid sedan på mitt instagramkontokarinbjones

16649320_10154998243646823_1123075043208454769_n

TBT, eller? Det här är en bild från förr, men varför känns ibland förr som nu? Som om kvinnokroppen är nån sorts experiment, en levande försökskanin. Läkemedel testas på oss, nya vacciner, p-piller skrivs ut till tjejer under 18 år. Det skärs och fixas och trixas alltid med nån sorts överlägsenhet om att det som görs i sjukvårdens namn är det enda rätta. Vetenskapligt… BBavdelningar stängs och kvinnor ska lära sig att föda i bilar för säkerhets skull. Var är den biverkningsfria forskningen? Den som inte skadar? Den som inte ger biverkningar.
När jag var 22 år åkte jag in till sjukhuset för magsmärtor. Man tog min blindtarm i förebyggande syfte. Läs igen förebyggande syfte. Efter det kom alla mina problem på den högra sidan där också blindtarmen satt. Åderbråck bara på höger ben. Bröstböld efter mjölkstockning. Ganglion på höger axel. Bröstcancer och lymfödem. Man behöver inte vara paranoid för att se sambandet. I förebyggande syfte äter vi kosttillskott, bra mat, går i terapi etc Men nu undrar jag vart skickar jag stämningen för åratal av biverkningar? bilden är lånad från Klarin Gullström PS jag fick också hjärtsvikt som biverkning på cancerbehandlingen

jag vill inte vara rädd

Jag vill inte vara rädd. Jag vill veta mer. Jag vill vara en öppen person. Inte dömande. Därför yogar jag. För att skala ner, ta bort alla lagren av skydd vi lägger på oss själva för varje år vi lever och som vi bara kör på. Jag yogar inte för att kunna bemästra hundra ställningar, utan för att bemästra mina omedvetna fördomar. Rasera alla murar. Jag vill inte ha några glasögon på mig när jag tittar och möter andra människor. Alla människor förtjänar ett schysst bemötande, tills de inte förtjänar det. Om ni förstår vad jag menar.

Idag ville jag höra någon jag tycker om hålla en gudstjänst. Han är en rumänsk präst, vi kallar honom fader. Någon kallar honom pappa. Jag var den enda ljushåriga i församlingen och bara bitvis av predikan hölls på svenska. Men jag blev så fascinerad, så varm i hjärtat av hur gudstjänsten var. Barnen sprang runt. Några sjöng. Ibland avbröt de prästerna. Någon tände ljus. Någon hade bråttom in och kysste ikonerna. Några satt på knä på golvet. Några hade slöja. Någon hade knallröda höga pumps. Män, kvinnor och barn. Gamla. Och så rökelsen och borden som fylldes med bröd, bakelser, kakor. Folk stod upp, satt ner. Några vankade fram och tillbaka. Det hände nåt och allt var okej. Några behövande fick långa välsignelser och man kunde lämna fram namnlistor på personer man vill skulle nämnas under gudstjänsten. Efter en och halv timme var jag tvungen att tassa ut för att kissa. ”Pappa” såg det och ropade mitt gudtjänsten; Karin, du får inte gå förrän jag kramat dig.
Vilken präst gör så?
Jag kände mig generad och viskade; Jag ska bara kissa, jag kommer tillbaka.

Jag tror nog inte på Gud, men jag tror på det goda. Jag tror på det goda hos varje människa. Jag vill vara en god människa. Jag tror på godhet. Jag tror att Jesus fanns och Jesus var vår första och största, och kanske mest kända healer. För det bland annat spikades han upp på korset. Häxor som botat människor brändes på bål. Varför har vi sån rädsla och sånt hat till det alternativa?
Idag är det häxjakt på alla de som inte går i vita rockar eller skriver ut läkemedel men som kanske botar cancerpatienter.

Varför har vi inte möjlighet att själva välja hur vi vill bli botade?

Idag har jag blivit välsignad och varit på en gudstjänst som tog mer än två timmar och nu ska jag åka och hälsa på min riktiga pappa som fick stroke i höstas och nu är förlamad i hela sin vänstra sida. Från dag till en annan förändrades hans liv och numera bor han på ett ålderdomshem och behöver hela tiden vård och hjälp. Min blodspappa.
Men jag tror man kan ha många pappor och mammor i sitt liv. Särskilt vi som inte känt oss älskade som barn, vi söker nog alltid ställföreträdande pappor och mammor. Vi som försöker få ihop bilden av hur en familj ser ut och är. Vi som alltid famlat lite i blindo. Vi som är vuxna nu, men ändå då och då slängs tillbaka till den där känslan av utsatthet och ensamhet vi kände som barn. Vi som tvingades bli vuxna för fort. God Söndag på er alla men allra särskilt till er som fortfarande söker.