var och när är du gjord?

Igår la jag upp det här på MITT INSTAGRAMKONTO

IMG_8376

På den här här bilden är jag kanske tre år. Jag bodde mina fyra första år i Moskva med min familj. Min pappa var utrikeskorrespondent där i 8,5 år. När man läser psykologiböcker om barns uppväxt, så står det alltid att de fyra första åren är så oerhört viktiga. Att man präglas av dem.
Jag är säker på att jag präglats av de här åren både på gott och på ont.

Inom ayurvedan räknar man också befruktningsögonblicket. Och vilken kvalitet det var på ens föräldrar i det ögonblicket. Tiden i magen sägs också vara viktig. Hur var föräldrarnas relation? Hur mådde mamman? Hur var miljön? Ja, allt sånt där som kan bidra till känslor man går runt och bär på, men kanske inte riktigt förstår. Om man börjar luska i hur livet var runt omkring ens födelse ja, kanske får man svar. Kanske kan man börja förstå sig själv lite mer.
Och kanske kan man börja förstå sina föräldrar. Varför saker och ting blev som de blev.
Jag tänker att alla gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar. Jag har upptäckt att det blir lättare att tänka så. För det är tungt och krävande och kvävande att bära på bitterhet och hat, eller ledsenhet för länge och för mycket över något som inte blev så bra.
Det är kanske det som är själva gåvan med livet och i livet? Att kunna släppa. Att vi också faktiskt tilldelas möjligheten att kunna rensa för att ge plats för mer glädje.
Men samtidigt tror jag på att utforska, på att ta reda på att vara lite detektiv i sitt eget liv. Att sanningar och vetskap ska upp på bordet. Och så när man vet, ja då kan man släppa och gå vidare.
Jag höll på att dö när jag föddes. Bara det är ju lite intressant.
Ock om man är gjord i månaden november 1963 och man är made in Moscow, made in Russia.
Vad betyder det tro?
Jag tänker att jag har en rysk själ. När jag var liten växte jag upp med hembiträde. Det låter tjusigt och det var det ju så klart. Men man var tvungen att ha ett hembiträde på den tiden. Förmodligen var hon någon form av agent som informerade om våra förehavanden. Men jag tänker att hon sjöng vaggvisor för mig på ryska. Världens vackraste språk.

När och var är du gjord?

Fick så många svar på fråga på instagram, så jag tänker jag fortsätter här på bloggen.

Så när och var är du gjord?

Men först, här är några som svarat. Gå in på mitt instagram och kolla de andra. Och kommentera gärna här.

”Nån gång februari/mars i Bulgarien, vid Svartahavskusten. Nu bor jag i Sverige, instruerar viryayoga o pratar tolv språk!”

”Made in Finland men vet inte var/hur”

”Misstänker att jag är gjord i Sollentuna.”

”Made in sthlm maj 1968 norsk mamma & svensk pappa… första 4 år i sthlm, nästa 41 i Norge. Hemma igen, återförenat med kärleken. Efter letat i hela mitt liv, blev sjukdomen ME min räddning. Det ledde mig till yoga och yogan ledde mig till Indien, till en ny karriär och till Eskilstuna. Jag förlorade allt, dog och fick allt och jag vet i dag att mina rötter drog mig genom himmel, hav, sol och måne, elden och leran med hull och hår tillbaka dit jag hör hemma, hos kärleken… Tacksam för frågan, Namaste!”

”På julafton i sverige”

”Ja troligen i sköterskebostäderna på Sabbatsbergs sjukhus eller på annan plats i Stockholm i oktober månad 1962″

”I Fredhäll, Stockholm, i slutet av maj efter min far varit på världens första Bioteknikkonferens i Rom! Lite lustigt då jag är Nordens andra doktor i Bioteknik, inriktning Immunologi… Men född i Lund o första två år i Skåne, som är mitt hemma. Bra fråga Karin!”

att salta & sockra en historia

Undra hur det började? Hur orkar man hålla liv i en lögn? JOSEPH HIRT läs HÄR har ljugit om att han var fånge i Auschwitz i 70 år.
Fantiserar över hur han det började. Tänker att Joseph kanske satt på en middag. Andra världskriget var avslutat. I en sorts vrede över vad som hänt många av sina landsmän saltar Joseph historien för att göra den mer kraftfull, för att ”sanningen” skulle fram. Nu är det ju inte en liten historia som behövde saltas. Idag vet vi hur fruktansvärd nazismen och folkmorden under andra världskriget var.
Men om vi håller oss till att berätta en historia Och hur man gör en historia bra?
Man saltar och sockrar den.
Men just den här fruktansvärda historien kommer förhoppningsvis aldrig att glömmas, även om man idag undrar just över det. Hur vi fortsätter att göra om misstag.

Men hur blev Josephs lögn så stor? Så stor att han reste runt och höll föredrag. Men någon synade honom. Någon tyckte att lögnen inte höll. Och nu 70 år senare tar han tillbaka sin historia, en lögn han levt med som måste typ ha blivit en sanning för honom.

Jag vet inget om Joseph och vad som gjorde att han fortsatte att salta historien och berätta historien utifrån sig själv?

Jag tänker ofta på det här med lögn. Att man lever i sin egen lögn. Eller kanske påhittade sanning. Man kanske fastnat i en känsla av att känna sig övergiven, utsatt och man har helt enkelt fastnat och har svårt att ta sig upp och ur. Att en händelse kan uppfattas på olika sätt av de olika inblandade. Vad är då sanning och vad är då lögn?
Som hur det varit i en familj. De olika familjemedlemmarna ”väljer” sina tillvägagångssätt för att bekräfta, eller mörka, eller dölja, eller sprida eller ta avstånd i från en händelse. En tragedi, ett trauma eller bara en helt vanlig uppväxt.

Det jag uppfattar är kanske inte samma som min syster, eller bror. Eller mina föräldrars. Vi hade kanske olika åldrar, världen upplevs ju olika om man är 4 år eller 14. Vi har olika förutsättningar, olika vinklar helt enkelt. Men situationen fastnade och berättas på olika sätt. Vad är sanning och vad är lögn. Kan man fastna i sin egen lögn. I sitt eget ältande? Är det det som är bitterhet, att inte kunna släppa sin egen sanning och istället ställa sig utanför och se det från en annan vinkel.

Jag tänker att det måste vara så fruktansvärt skönt att efter 70 år få släppa den där lögnen. Och att det ändå är rätt modigt att våga säga. Jag ljög. De flesta klamrar fast vid lögnen, vad den än må vara. För det är bättre än att stå med rumpan bar. Eller vad tänker ni?

glad midsommar och solsäkra din höst&vinter

_MG_4431

Glad midsommar, eller heter det trevlig midsommar. Äh, spela roll. Var ni än är så hoppas jag den är så härlig, mysig, lättsam, ingen alls, eller helt traditionsenlig, ja, precis som du önskar. För det är ju det som är så härligt. Man får göra som man vill.
Om man har lust att dricka påskmust på midsommar, eller slappa framför teven, så går det bra. Tänk vad skönt det är.Så skönt att vara vuxen och få göra som man vill.
Vi är på Björkö och här regnar det.
Igår badade jag. Mitt första dopp i den svenska sommaren. Det var fullständigt iskallt. Men det är alltid så härligt när man doppat sig.

Bilden är från när jag och Anneli var i Indien och fotograferade för boken YOGA – FYSISK & SJÄLSLIG DETOX. Ni vet väl att ni kan följa med mig till Indien i höst/vinter? Garanterat soligt… Det blir två härliga resor.

18 – 26 NOVEMBER HATHAYOGA & AYURVEDA I KERALA

28 NOVEMBER – 5 DECEMBER ASHTANGAYOGARETREAT I GOA

1 – 8 OKTOBER Och om man inte vill åka till Indien så följ med mig och tidningen Hälsa till Mallorca. HATHAYOGA på Mallorca

Och om du vill teckna upp dig på en knipworkshop eller gå en yogakurs med mig, så håll koll på min hemsida SOM DU HITTAR HÄR

Hör mina tankar om yoga, sex, cancer, knip och döden i podden YOGISKT som du hittar här Hoppas du gillar.

kreativiteten utbildas ur oss

Du måste se det här. Sen pratar vi.

yoga m karolina 4

Idag för fyra år sedan fick jag den där cancerdiagnosen. Men det var också dagen då min transformation började. Då jag började lyssna mer inåt, till den där kreativa ådran. Till hon som inte kunde sitta still. Och som alltid blev utslängd från klassrummet. Hon som hade så mycket energi, som älskade att dansa, springa fort, måla och snickra. Hon som bubblade över. Hon som vaknade sju på helgerna och satt som på nålar till man kunde få ringa sin kompis. Hon Som hatade skolan. Jag har börjat lyssna mer på henne nu. Hon är nämligen mycket roligare att vara med. Men hon har hittat ett uttryck. Hon hittade yogan för tjugo år sedan.

Idag är också internationella yogadagen. God yogadag till er alla.

guru jones

mallorca 093

var är du?

FullSizeRende99r
IMG_5437

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag satt mitt emot Anneli, världens bästa kollega. Var är du?
Först var jag borta i en månad. Och sedan när jag kom hem har vi inte lyckats få in en enda dag. Anneli har varit ute på jobb, varit på landet, i Norge eller Finland. Frilanstillvaron gör ibland att man liksom alltid är ute på språng. Anneli plåtar för olika reportage och artiklar. Jag sitter ofta i olika möten. Ideer som ska stötas och blötas. Ofta blir det inte så mycket av de mötena. Och ibland blir det nåt riktigt bra. Jag gillar att jobba med samma människor. Människor som jag vet att vi jobbar på samma sätt, eller där jag vet att våra sätt och personligheter funkar bra ihop. Så är det med Anneli. Vi har jobbat ihop i mer än tio år och vi blev tilldelade varandra. Vi skulle göra en yogaskola för tidningen Tara, tror jag. Den skulle ligga på nätet. Jag åkte till hennes studio i Slakthusområdet och Sedan gjorde vi typ hundra jobb ihop där jag var journalist och Anneli plåtade. När jag år 2007 fick JA från Norstedts för att skriva min första yogabok YOGA FÖR KVINNOR så var Anneli ett självklart val som fotograf. Nu har vi gjort nio böcker ihop. Nästa kommer ut i höst, jag hoppas ni kommer att gilla den.

Vår första jobbresa gick till Mallorca våren 2009. Vi skulle plåta för boken YOGA FÖR LIVET. Hittade de här bilderna på dig Anneli. Jag får ju aldrig plåta dig, du gillar ju inte det. Men efter en vecka på Mallis, var det skönt för dig att komma hem till din lilla familj och Elton som var en plutt och satt i barnstol.
mallorca 093

mallorca 071mallorca 075

Vi har på våra resor och jobb alltid lyckats blanda jobb och fritid i en mysig och bra mix tycker jag. Vi är båda arbetshästar, men vi gillar också att ha mysigt.

Ur vårt jobbande växte det en vänskap. Och den växte sig starkare under min sjukdom. Nu delar vi lokal ihop, vårt fina hus som vi kallar för Lilla huset på puckeln. Eller som Annelis son döpte till paradiset. Kontoret på söööder. Nu längtar jag väldans att sätta igång ett jobb med dig igen. När börjar vi?

I vintras plåtade Anneli mig med lite av Petras superfina SANTANIkläder. Som den här fina huvtröjan. Det är ju inte så att varje bild Anneli tar på mig sitter. Ibland brister det totalt.

_MG_4362_MG_4396

imperfect is the new perfect

IMG_8322

På landet. Har precis avslutat min morningpractice. Har efter ett uppehåll börjat med ashtangayogans andra serie igen. Bakåtböjningar. Djupa bakåtböjningar. Jag är redo för dem nu. Ibland måste jag ta en paus från att gå in i det där djupa, inte reta nervsystemet. Det är när livet snurrar på och jag inte hinner med livet. det kanske är svårt, det kanske utmanar mig på ett eller annat sätt. Men när jag känner mig stadig. När kroppen är stark och psyket är med då vill jag. Då vill jag böja mig bakåt, öppna upp = release.

Skratt – gråt
gråt – skratt

De ligger så nära varandra. Går lite hand i hand. De behöver varandra. De är båda uttryck. Vi är bara så mycket räddare för gråten. Men ni vet känslan när man får gråta klart. När tårarna tar slut, för den gången. Hur skönt det är, precis som att efter regn kommer solsken. Allt blir klarare. Konturerna skarpare. Skärpa. Som att livet kläs in i ett par läsglasögon med styrka 2+. Allt blir så mycket tydligare smutsen och dammtussarna i hörnen, men också de vackra rynkorna som visar att livet levts. Jag är jag. Jag är också det där som jag tidigare inte ville se. Baksidan. Det jag tidigare kanske dolde, rymde ifrån, inte vågade se. Skämdes över. Jag är allt det där. Också. Men det är okej. All is good.

Gråt och skratt. Det förlösande skrattet, ni vet när man skrattar så där mycket att man nästan kissar på sig. Man skrattar så att tårararna rinner. Fnissattack. Skrattattack.
Lugnet som infinner sig och att man på nåt märkligt skalat bort alla hinder och det snarare är en raksträcka rätt ini hjärtan. Förbi tvivel, förbi allt och rätt in i roten, det vill säga det som är ens person på riktigt. På RIKTIGT. Jag vill bara vara på riktigt, allt annat går bort. Orkar inget annat.

Får många frågor om hur jag ska göra med mitt ickebröst. Om jag bestämt mig. Det har hänt nåt. Jag är glad att jag väntat. Jag är fin som jag är. Jag vill inte ha silikonbröst. Jag vill inte operera in nåt i min kropp. Jag har vant mig och vet ni jag gillar det som är nu. Jag har vant mig.

Imperfect is the new perfect

IMG_8316

bild333

cancerns efterskalv

Karin, ville bara säga att din text om cancerns efterskalv (M magasin maj 2016) för mig som anhörig var otroligt viktig om än jobbig att läsa. Min frus behandlingar och efterverkningar är i många avseenden en karbonkopia av dina erfarenheter, jag kände stor igenkänning och sorg men även kraft under läsningen. Ta hand om dig, jag önskar dig en fin sommar!

Så otroligt bra du berättar om vårat liv med BC. Detta reportage borde alla läsa vänner, sjukvård o folk i allmänhet. Känner igen mig så väl, en stympad kvinna både kroppsligt o känslomässigt sedan min BC-99 då 35 årig småbarnsmamma som från den ena till den andra dagen tappade allt. Lever med spridd BC sedan -02 = olika behandlingar i 17 års tid o alla dess biverkningar. Jag är glad o tacksam för livet men den känslolösa tomheten i kroppen är fruktansvärt ledsamt. Stor Kram o tack för din underbara artikel

Superbra skrivet! Har tagit upp detta med min läkare gånger många. Han är bra men när det gäller torra slemhinnor tycker han det är pinsamt… Till slut fick jag en remiss till en av ssk som var sexolog. Hon var super bra men det hjälper ju inte mina slemhinnor. Vill ha vanlig sex igen utan det gör ont!

Ovanstående är några av reaktionerna på min artikel i senaste M-Magasinkropp-cancer-8HÄR Jag försökte alltså länka till en pdf, men jag är så tekniskt obegåvad. Det jag skulle vilja är att min krönika kommer ut, helst till vården och eftervården. Kanske kanske lyssnar de. Så sprid gärna.

sid1
sid2
sid 3
sid 4

Ropen skalla, bra eftervård åt alla

_MG_2477

sluta inte yoga

Nu har jag varit hemma i en vecka. Och oj, vad den här veckan gick fort. Det är alltid så mycket att fixa, att stå i, ordna med efter en lång bortavaro. Dessutom är det alltid så mycket som ska fixas innan sommaren. Jag har haft 2-3 möten om dagen. Nästa vecka blir också tuff, då har jag dessutom lyckats trycka in en utbildning. Hur jag nu tänkte…

Men sen, blir landet min bas. Jag längtar ska bli så härligt att vara där en längre period igen. Känns som man tvingas ner i en lägre växel på landet.

_MG_8794

Bildtext: Det här är en gammal bild från när jag drev en yogastudio i Båstad. Yogavita. En så fin studio med utsikt över äppelträd. I nio år var jag där. Nu är min studio ambulerande. Jag åker dit jag blir kallad. Och med det ”skrivet” vill jag uppmana er att då och då gå in på min hemsida och kolla in under events, om ni vill yoga för mig. Lyssna på mig. Träffa mig. Passa då också på att ta med böcker av mig, jag signerar så gärna. Det har kommit upp lite nya grejer på min hemsida. Events och kurser. HÄR hittar du direktlänken Det är Knipworkshops och ashtangayogahelg i Skåne. Och härliga resor. Håll utkik där då och då. Det är lite grejer som är på väg in, yoga i Strängnäs bland annat. Jag hoppas vi ses på någon yogamatta någonstans.

Det finns ett par platser kvar på Goaresan. Så boka redan nu om du vill vara säker på att kunna hänga med. Vi kommer att vara en mindre grupp. Max 16. Det är ett bra tillfälle att kunna gå in för att lära sig grunderna i ashtangayoga och börja med Mysorepractice. HÄR hittar du info om Goa-resan

detsamma gäller härliga hathayogaresan till Kerala som kombineras med ayurveda. Det blir härligt. Den har också fyllts på, så för att säkra en plats är det bra att anmäla sig HÄR hittar du info om Hathayoga & ayurveda-resan till Kerala

_MG_2396

Och var du än befinner dig i sommar. Om du är på resande fot. I en liten stuga på landet. I stan. Eller var du nu är. Sluta inte yoga. Fem solhälsning A och fem solhälsning B varje dag. Jag lovar dig, du kommer att må bättre. Känna dig piggare. Solhälsningarna kan vara världens bästa start på en dag. Så sluta inte yoga bara för att du har semester, eller för att du inte har en lärare, eller för att du inte har plats att rulla ut din matta. Jag har slutat att ge mig själv anledningar för att inte göra min yoga. Det är disciplin. Så tacksam för det. Mattan rullas ut i korridorer, i trånga utrymmen. Bara mattan får plats så får jag anpassa min yoga efter utrymmet. Men jag lovar dig jag hade blivit galen om jag inte haft den disciplinen. Jag behöver yoga för mitt psyke. För mitt bagage. För allt det livet kan utsätta oss för. För att kunna hålla en jämn nivå. För att inte leva i toppar och dalar. För mig är yogan numera vardag. Var dag. Världens bästa redskapslåda som jag bär med mig.

IMG_8179

god yoga på er allihopa

IMG_8179

Kan vi prata om att vara i sitt rätta element?
Finns det nåt härligare än havsbad och solen som lyser på dig?
Den här bilden tog Alexandra Pascalidou på mig redan första dagen på Kreta. Vi hade powerwalkat till en liten vik för att bada från klippor. Samtidigt berättade hon om grekiska läkare som ordinerade 45 minuters havsbad. Det tog jag till mig och praktiserade hela veckan ibland själv men ofta i sällskap. I trekvart trampade vi vatten, flöt, simmade och pratade, babblade och pratade.
I morse när jag vaknade saknade jag frukostbuffén och havet. (och alla gulliga som var med på resan så klart)
Vilken tur att sommaren börjat här i Sverige. Vi är på rätt sida om året. Nu tinar vi upp efter den långa vintern.
God svensk nationaldag till er alla. God morgon. God dag. God hela långa dagen. Ännu en sed från Grekland som jag tar med mig. En trevlig hälsning. Man hälsar på människor man passerar, står i hissen med, expediten i affären där man handlar. Man strösslar med det trevliga, med att mötas och att ge lyckönskningar på olika sätt. Finns alltid och då menar jag ALLTID något att sätta god (eller trevlig, eller glad) framför. Testa?!
God frukost, god matsmältning. God måndag. God start på veckan.
Ni fattar hur trevligt är inte det?
Och till er alla som liksom jag ska ställa er på yogamattan säger jag God yogapractice, God träning. God yoga på er alla.

IMG_8053

Tack för den här veckan

Jag har varit en vecka på Kreta med Alexandra Pascalidou och inte bloggat en enda gång. Men ni vet väl att ni kan följa mig på instagram för där är jag flitigare.
Men här kommer ett litet axplock i bilder av lite som hänt under veckan.

IMG_8053

Det här gänget har varje morgon mellan 7-9 på morgonen överlämnat sina kroppar i mina händer. Tillåt mig att hjälpa dem in djupare i en rörelse. Mana på nåt som känns stelt. Förlängt och lyssnat och framförallt tilliten jag känt när ni lät er ledas av mig. tack för det, en sån ynnest att få vara lärare.

På dagar och kvällar har Alexandra generöst delat med sig av bra restauranger, roliga båtresor där vi dansat och flamsat. Och historier allt från grekist mytologi till hur grekiska tanter spår i kaffesump. Vad ska jag säga den här resan har både innehållit flärd, goda middagar, vin&yoga, långa simturer i badet. Värme och sol. Mycket skratt och en hel del tårar. Vi har svettats och gråtit.

Tack för den här yogaresan och så kul att lära känna dig Alexandra, Dimitra, Catia, Helene, Anneli, Sören, Titti & Tomas, Magdalena & Kristoffer, Camilla, Mia, Stina, Frida, Ebba, Terese, Carin, Lena, Mariana, Ismini, Cilla och Kersti. Tänk att vi med alla de här fantastiska egenskaperna som vi upptäckte att vi hade igår samlats på den här resan.

IMG_8156

IMG_8147IMG_8084