17 böcker senare

min pappa var författare och översättare. Han översatte flera nobelpristagare och många var gångerna när jag förstod att han inte kände sig särskilt bekräftad. När vi ”dödstädade” hans och mammas lägenhet så hittade jag också gamla bokkontrakt och såg att han inte heller hade särskilt bra avtal.

När jag var 15-16 år vaknade jag av höga röster från vardagsrummet. Jag gick upp för att se vad det var. Där stod poeten Bruno K Öijer och reciterade en av sina dikter. Många år senare blir jag presenterad för honom på nån klubb. Jag säger att vi träffats förut genom min pappa. Han säger lite surt ”är du en sån där förläggarunge”. När jag berättade vem min pappa var, var tonläget annorlunda.

Det finns nåt mytomspunnet kring författarskapet. Absolut är det nåt särskilt att få sina ord publicerade och att sen hålla den lilla bokbabyn i handen. Jag är glad och tacksam för att mina böcker läses, lånas på biblan och tipsas om. Jättetacksam. Man skriver ju för att man vill bli läst så klart. Jag är så oerhört glad för alla meddelande och hejarop om att någon av mina böcker hjälpt. Men även om det är författarna som ger bokförlaget jobb så är din roll som författare mer en känsla av ”det finns alltid nån annan som väntar på att bli utgiven”.

Jag har gett ut 17 böcker på traditionella förlag. Jag skulle kunna skriva meterlångt om märkligheter, om känslan av att inte känna sig särskilt bekräftad och när man ”tar ton” anses divig. Jag känner hur avundsjukan i mig stiger när jag läser det här för SÅ HÄR KAN DET OCKSÅ VARA när man ger ut böcker.

På ett traditionellt bokförlag där du ges en dålig royalty förväntas du ändå göra allt gratisarbete och använda dina egna kanaler för att sälja in din bok. Men jag hoppas verkligen att det kommer att ändras. För nog sjutton rör det om i grytan när bokförlag som The book affair utmanar tradbokförlagen (trad= traditionella). Läs bara de här meningarna:

”Den typen av entreprenörsdrivna författare kan ha en starkare marknadskraft än vad en marknadsavdelning på ett större eller traditionellt förlag kan tillhandahålla”, menar Alexandra Lidén.

6

ANNONS:

fortfarande covid-positiv

det här är en uppdatering av läget.

När jag kom in till akuten togs Covidtest, vilket man tydligen alltid tar om patienten har feber. Testet visade positivt?! Läkarna bedömde ändå att eftersom det var en månad sedan jag insjuknade i covid så var jag inte smittobärare. Men det visade ändå positivt. Det är så märkligt. Men så är det ett märkligt virus. Och som någon sjuksköterska skrev till mig ”Rosfeber är en bakterie, inte ett virus”. Jag vet skillnaden på virus och bakterier. Men varför blir jag positiv på Covidtestet en månad efter utbrott? Jag måste vila ut det är min enda förklaring.

Jag fick när jag äntligen kom upp på en avdelning antibiotika mot rosfebern. Men jag tycker inte att rosfebern på min arm ser ut som de andra gångerna jag haft rosfeber. Jag har som blåsor. Det har jag inte haft förut när jag haft rosfeber. Jag är verkligen ingen expert. Jag har bara haft det två gånger tidigare. Men är det kanske rosfeber och nån form av reaktion av Corona. Eller är det bara Corona. Eller kan rosfebern se ut som blåsor? Så många frågor och faktiskt ingen som kan svara. Ingen på sjukhuset som hört talas om de märkliga hudutslagen som de upptäckt både i Spanien och England (länken hittar ni i mitt förra inlägg).

Försöker prata med läkaren. Men det är här jag känner att det brister. Det finns sällan möjlighet till att diskutera. Det är som att läkaren väljer en linje, för att de måste och en patient som ställer en massa frågor är bara jobbig. På de här åtta åren, sedan jag fick en cancerdiagnos har jag lärt mig en sak. Det finns inte bara en väg, en diet, ett sätt. Det finns flera. Det gäller bara att hitta ett sätt som passar just mig. Min kropp och mina förutsättningar. Och på samma sätt som jag tycker att vi alltid ska ifrågasätta en sjukvårdsbehandling, tills vi känner oss trygga med den, ska vi ifrågasätta kulten kring exemplevis Medical medium. Han säger många saker som jag hört och läst förut. Inga nya saker, men förpackade i en form där han får det från ”nån däruppe”…

Jag lever redan hälsosamt, men jag fick faktiskt en insikt på sjukhuset och jag tänker försöka få till den i mitt liv. Ge mer plats för det. Men håller det lite för mig själv. Haha jag fick ett meddelande från ”nån däruppe”

Men åter till det här med kommunikationen på sjukhuset. Jag ger ett exempel. Varje gång jag hamnar i sjukvårdens händer berättar jag att jag är svårstucken. Vid det här laget vet jag ju det. Jag har dessutom bara en arm som man kan ta prover på, så det krävs att man sticker rätt första gången. Men det är som att ingen tar det jag säger på allvar. Jag sticks så många gånger. Min kärl går sönder. Infarten måste bytas för även det kärlet går sönder. De provar foten också. De skickar efter expert från kommer inte ihåg om det var kirurgin eller narkosen. Inte ens hon fixade det. Det är som att hela kroppen strejkar. Det kommer inte ut nåt blod. Jag känner mig rädd. Så svårt har det ju inte varit tidigare.

Till slut kommer läkaren in och säger man kan ta provet i fingret. Just den lilla manicken finns inte på avdelningen och provet måste till labbet inom en minut. Så en gullig sjuksköterska kommer på iden att sätta mig i en rullstol och rulla ned mig till akuten. Där tar hon testet och springer sen in på labbet med provet. Mina prover är bra. Järnvärdena är bra säger de. CPR har sjunkit från 95 till 50, vilket visar att antibiotikan tagit, eller? Syresättningen är 99 procent.

Läkaren har lovat ultraljud på min arm med det blir inte av. Hon vill verkligen inte lyssna när jag säger att armen ser annorlunda ut än förra gångerna. Hon säger att jag får välja om jag vill stanna eller åka hem men det blir på mitt ansvar. Jag väljer att åka hem för jag längtar efter att få sova en hel natt utan att bli störd. Vilket jag gjort i natt. Känns så härligt att få vakna hemma. Men fortfarande undrar jag?

Hur kan jag vara covidpositiv en månad efter utbrott?

Kan rosfeber se ut som blåsor?

33

tredje gången gillt?

för en månad sedan fick jag corona. Då kändes det som att det var lindrigt. Jag höll mig ändå hemma två veckor eftersom jag fick de restriktionerna. Så i förrgår ville jag unna mig lymfmassage, dvs en månad efter att jag blev sjuk. Ganska direkt svarade kroppen, inte på det sätt jag önskade. Det kliade i hela kroppen och det blev utslag på min friska arm. ”det är väl nåt som ska ut” en ganska vanlig kommentar. På natten vaknade jag av en fruktansvärd huvudvärk och att min lymfödemarm gjorde så ont. När jag vaknade på morgonen hade jag först 38,8 som ökade till 40 grader. Ringde sjukhuset och berättade att jag haft rosfeber två gånger tidigare. De tyckte jag skulle åka direkt till akuten. Vilket jag gjorde. Jag fick ligga på akuten från kl 07-15 utan någon behandling. Det är så uppenbart att det är ett hårt tryck på sjukvården just nu och jag känner mig dum som måste nyttja vården just nu. Men rosfeber kan bli farligt om det inte behandlas.

Nu har jag fått antibiotika intravenöst i ett dygn snart. Men det är nåt som inte riktigt stämmer, det ser inte ut som rosfeber utan mer som blåsor. Så har det inte sett ut de andra gångerna jag insjuknat. Då hade varit mer fält. En snabb googling ger mig det HÄR I England som förövrigt verkar vara snabba på att se mönster och alternativa behandlingar där vill man att just hudutslag ska ingå i de vanliga symptom som Covid ger. Tydligen är det vanligt att barn får hudutslag och här i den här undersökningen har sjukvården gått ihop sig med dermatologer. Så bra initiativ.

Det här är ett shoutout som jag hoppas ni sprider vidare. Unna dig ingen massage om du haft covid. Vänta. Virus är lurigt. Och som någon skrev till mig ett riktigt skitvirus. Men det är som att det ligger där och lurar för att kasta sig över dig när du inte är på topp. Och vem är på topp nu?

Och om du som jag behöver ta hand om ditt lymfödem gör egenvård. Gör lättare strykningar eller varför inte skaka loss? LYSSNA PÅ SKAKA LOSS RÄDSLAN

Varför bilden? Två gånger fick jag möjlighet att vara på Vidarkliniken som Anna Starbrink (liberal) såg till att lägga ned. Tänk om Vidarkliniken hade funnits nu, nu när ”staten” ska behöva ta hand om så många med biverkningar efter Corona. Men en stor del av min bok om lymfsystemet OMSTART FÖR EN STARKARE RENARE OCH FRISKARE KROPP togs i Vidarklinikens fantastiska lokaler och omnejd.

53

Du tar väl D-vitamin?

Det sägs att nästan 80 procent av D-vitaminintaget kommer från solen så vi nordbor är sannolikt alla i brist av denna viktiga signalsubstans. När bebisar föds uppmanas man som förälder att ge dem D-vitamindroppar. Vi borde uppmanas att ta det livet ut tänker jag. D-vitamin är en signalsubstans, ett hormon som spelar stor roll för flera olika viktiga funktioner i kroppen. Det är också en antioxidant vilket är viktigt i vårt åldrande. Vi vet att det hjälper kroppen att tillgodogöra sig kalcium. Men det är också viktigt för våra muskler, för celldelningen och för vårt immunförsvar bland annat och mycket enkelt förklarat. LÄS HÄR en intressant debattartikel i Expressen av forskarna Mats Humle och Susanne Bejerot där de uppmanar att man ska sätta in D-vitamin för att mildra pandemin.

Hittade också en gammal artikel LÄS HÄR i Kurera där de listat 16 olika viktiga forskningar där man sett att D-vitamin haft och har en betydande roll. D-vitamin är ett oerhört viktigt vitamin.

Men eftersom kosttillskott numera är en miljardindustri, det vill säga det finns pengar att tjäna så har det också blivit en lukrativ bransch. Det i sin tur har gjort att innehållet i kosttillskotten också är av skiftande kvalitet. Så vilket kosttillskott du tar spelar också roll. Många av er som följer mig på Instagram och även här vet att jag samarbetar med Greatlife och det är precis av den anledningen. För mig är det viktig, oerhört viktigt att kosttillskotten är rena och inte med en massa bulkämnen av varierande kvalitet. HÄR KAN DU LÄSA OM JUST DET, DET VILL SÄGA: Hur vet jag om ett kosttillskott är bra eller inte?

Jag träffade Patrick Wahlberg som är en av grundarna av Greatlife i början av år 2013 i samband med en detoxvecka som Josefin Jäger anordnade. Det var början på vårt samarbete, som till stor del handlar om att jag hör av mig till Patrick med många av mina hälsoproblem. För jag vet att jag alltid får ett eftertänkt svar. Patrick läser all ny forskning och är så uppdaterad på allt som gäller. Vilka nya forskningar som gjorts och gör. Det var han som tipsade mig om den utländska forskningen på Q10 och att det hjälper vid hjärtsvikt, när jag fick hjärtsvikt av alla cancerbehandlingar. Det vill säga den forskning som överläkaren på Kardiologen inte hade orkat bemöda sig att ha läst när jag träffade honom och han efter en kvart säger: Nu tar du de här två läkemedlen punkt slut som svar på min fråga: Finns det nåt alternativt jag kan ta som inte ger mig ytterligare biverkningar.

Jag upplever att många läkare när de väl fått sin vita rock tänker att de sitter säkert och inte behöver uppdatera sig, det som alla vi andra hela tiden måste göra för att vara en bra arbetskraft. Men framförallt måste vi uppdatera oss för konkurrensen. Det kommer hela tiden ny forskning det borde vara en självklarhet att de som behandlar oss och ges mandat att skriva ut mediciner till oss alltid är update. Eller vad tänker ni?

Jag tog i alla fall Q10 och på tre månader var mitt hjärta normalt igen.

Eftersom jag samarbetar med Greatlife, så har vi tagit fram några superbraiga hälsopaket som också är rabatterade. Vad sägs om KARINS IMMUNFÖRSVARSPAKET? SOM DU HITTAR HÄR.

Förutom rabatten på hälsopaket, så får du 15 procent på hälsopaketet med koden KARIN. Du får också rabatt på alla kosttillskott från Innate Response och Megafood. Så bra erbjudande på bästa kosttillskotten.

18

T3 och covid

Läs det HÄR. Idag har vi cirka en halv miljon människor i Sverige som äter Levaxin, som i princip är det enda läkemedlet mot sköldkörtelproblem som erbjuds. Levaxin innehåller bara T4 och problemet är att det säger inget om patienten kan omvandla T4 till T3. Men testerna ser ofta bra ut, dvs om man bara tittar på TSH. Det stora problemet är ju att människor fortsätter att må dåligt trots medicinering av Levaxin.

För snart fem år sedan diagnosticerades jag med hypotyreos. Det är en underfunktion i sköldkörteln. Då började en lång resa för mig där jag försökte hitta alternativ till just Levaxin och en läkare som var intresserad av att erbjuda fler alternativ.

Till slut hittade jag en läkare som skrev ut NDT, naturligt sköldkörtelhormon. Det är en dyr historia för mig eftersom den går via tyska apotek och jag betalar själv. Men NDT innehåller T1, T2, T3 och T4 dvs ett mer komplett innehåll för mig med sköldkörtelproblem.

Jag måste säga att jag varit lite rädd för att få corona, precis som alla andra. Men om man har hypotyreos är man kanske inte riskgrupp, men det finns en risk. Och uppenbart om ni läser artikeln jag länkar till i början, har man sett att de som hamnat i respirator alltså hade brist på just T3.

DET här är viktiga grejer. Sånt som de som bestämmer hur vården för oss sköldkörtelsjuka borde se ut i Sverige borde ta del av. Jag vet till exempel att många patienter som gått på Levaxin över tid får kämpa mycket för att få T3-tillägget i form av Liothyrin. Varför ska man behöva kämpa för sin hälsa?

NDT är inte olagligt, utan räknas som ett läkemedel. Det är bara att du behövt äta Levaxin i minst ett år och kan uppvisa att du mår dåligt för att din läkare ska kunna skriva ut NDT. Då får du det på högkostnadskortet och kan hämta ut det på ett svenskt apotek.

Jag ville inte riskera att testa Levaxin, så istället skriver alltså min läkare ut NDT på recept, som jag köper från ett tyskt apotek. Det kostar mig 800 kr i månaden. Är inte det konstigt?

Idag tänker jag följande. Kanske blev Coronan så pass mild för mig för att jag faktiskt får i mig T3?

Om du vill testa hur din sköldkörtel mår? Jag samarbetar med Werlabs och vi har tagit fram ett toppenbra sköldkörteltest: R hittar du det. Du får dessutom 10 procents rabatt på det och alla hälsotester på Werlabs om du skriver in koden KARIN i kampanjrutan.

Du kan självklart ta tester via sjukvården, men se då till att de tar TSH, T4, T3, Trak och Tpo. Det är de allra viktigaste testerna.

Jag har också skrivit en bok om sköldkörteln som är lättläst. Den ger dig en massa tips och råd baserade på erfarenheter av personer som haft sköldkörtelproblem, två läkare som jobbar med både traditionell medicin och alternativ bland annat. Balans är en riktigt bra bok måste jag säga. Läs den och när du gjort det har du tillräckligt med argument när du möter din läkare nästa gång. Kunskap är makt och i det här fallet är kunskap patientmakt.

HÄR HITTAR DU BALANS NATURLIG VÄG TILL FRISKARE SKÖLDKÖRTEL


24

socker & adhd

För två år sedan släppte vi flera avsnitt i podden Kvinnoliv, en podd om kvinnlig hälsa. Eller hälsa ur ett kvinnoperspektiv. Det var superkul att ha den podden, men jag hamnade i ett sammanhang som jag var tvungen att ta mig ur. Vilket också slutade med att podden inte kunde fortsätta.

Ibland gör man samarbeten som tar mer än de ger och ibland träffar man människor som tar mer än de ger. Men jag har förlåtit mig själv för att jag ibland alldeles för lätt kastar mig in i sammanhang utan att kolla upp människor. Jag är för godtrogen, om en människa säger att den är bra, tror jag på det.

I morse läste jag i tidningen att en studie visat att det finns ett samband mellan adhd och sockersug. Det var väl det vi visste när vi bad Ann Fernholm prata om adhd och kosten i Kvinnoliv. När det kommer till sjukdomar och diagnoser måste man tassa ganska mycket på tårna vad gäller utlåtande om kosten. Det finns forskning som visar på att två av tre barn med autism får färre svårigheter av en kost utan mjölk och gluten. Ann Fernholm är forskaren som blev journalist och har skrivit flera böcker om hur maten vi stoppar i oss påverkar oss. I det här avsnittet pratar vi om matens påverkan på diagnosen Adhd och varför Ann startade kostfonden. LYSSNA HÄR

och HÄR hittar du alla avsnitt av Kvinnoliv. Härlig lyssning.

11

Tveksam till vaccin?

En kompis till mig driver ett forskningsprojekt för att undersöka vad vi benämner vaccinationsengagemang. Och de söker personer som är engagerade i vaccinationsfrågor och som tvekar att vaccinera sig och sina barn. Eller kanske avstått från vaccin.

Hör av dig till lektor Mia-Marie Hammarlin, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet: mia-marie.hammarlin@kom.lu.se

21

Ren skönhet

är titeln på min och Lena Losciales bok om huden. Så glad för det här samarbetet och att Lena ville att vi skulle skriva den här boken ihop. Den bygger så klart på Lenas mer än 30åriga kunskap och erfarenhet av hud och framförallt botanisk hudvård.

Boken är proppfull med härliga recept och jag säger som Vivianne Westwood ”Buy less, choose well and do it yourself”. För det stämmer också in på din hudvård.

In och bevaka boken HÄR och HÄR

Så här beskrivs boken:

Huden är vårt största organ och växtriket är hudvårdens främsta apotek. Det här är en unik bok om hållbar, långsiktig och holistisk hudvård som passar alla åldrar och hudtyper. Med exklusiva korsscheman över växtoljor och eteriska oljor skapar du enkelt din egen hudvård, samtidigt som du får koll på vad du faktiskt smörjer in din hud med. Du lär dig allt om växtbaserad hudvård, hudens funktion för hälsan och du får över 30 unika hudvårdsrecept.

Karin Björkegren Jones är författare, journalist, yogalärare och numera även botanisk aromapedagog och ekologisk hudvårdsterapeut.

Lena Losciale är Sveriges främsta expert när det kommer till växtbaserad hudvård och driver sin egen botaniska skola Botany for all.

Och du har väl inte missat mina intervjuer med Lena i min podd KVINNOLIV? Där hittar du avsnitten HUDEN OCH SMÖRJAN OCH HUDEN OCH PSYKET

6

moment 22

Jag skrev ju att jag ville ha hormoner för att få tillbaka min lust i mitt förra blogginlägg. Jag gick till en superbra gynekolog som skickade remiss till Sophiahemmet och en specialavdelning för bröstcancerdrabbade och till Hilde Löfkvist. Han skickade vidare mig eftersom han inte som han sa kunde hjälpa mig eftersom han inte var onkolog. Nu har jag fått svar på remisserna.

Till Hilde är det så lång väntetid att det blir först nästa år, men tror nästan jag vet vad hon kommer att svara. De ringde från Sophiahemmet, men som de sa de är onkologer: ”Det här är en fråga för gynekologen.”

Vad är det man säger? Jag sitter mellan stolar.

Fick så många meddelanden och kommentarer på mitt förra inlägg. Bland annat Katarina Wilk som skrivit boken Perimenopower hörde av sig och skickade flera intressanta länkar. Tack! Se nedan.

Jag vill ha progesteron, eller faktiskt kanske ännu hellre testosteron LÄS HÄR. När jag intervjuade Mia Lundin i min podd Kvinnoliv, LYSSNA HÄR så säger hon bland annat att det är testosteron hon tar för att må bra och det kommer hon göra så länge hon lever. Jag är välkommen till Hercare om min onkolog ger ett godkännande. Men hur ska jag lyckas med det?

Och läs HÄR det har gjorts en svensk studie som visar att risken är minimal för att få Bröstcancer igen om man tar HRT, det vill säga kombinationsbehandling östrogen och progesteron. Men studien avslutades i förtid så man vågar inte dra några slutgiltiga slutsatser. Därav den svenska inställningen. Oftast hör man ju pompösa gynekologexperter sitta i morgonsoffan och säga sånt som: Kvinnor är rädda för hormoner…

Hallå! Här har ni nån som inte är rädd för hormoner om de är bioidentiska. Nästan komiskt för i det här fallet är det ju precis tvärtom.

Och det är ju väldigt kontroversiellt att säga så framförallt om man är ombedd att ta Tamoxifen, som är ett antihormon. Jag hade gärna sett att studien inte hade avslutats i förtid.

25

jag vill inte bara leva…

jag har alltid föredragit manliga gynekologer. De har har varit lyhörda och empatiska på ett sätt som i alla fall jag känner att jag behöver i den utsatta situationen som ett gynbesök faktiskt är.

Men idag träffade jag en riktigt, riktigt bra gynläkare. Jan Rapp på Stockholms kvinnoklinik. Får ofta frågan om jag känner till någon bra gynekolog. Och den här RIKTIGT bra!

Men nu kommer vi till där eftervården för oss som varit under cancerbehandling verkligen haltar. LUSTEN

Vi tar det från början.

Jag hade min sista menstruation i augusti 2012. Då var jag mitt i behandlingen av cellgifter. Cellgifterna chockade in mig i klimakteriet. Så jag avverkade typ tio år på de tre månaderna som jag var under cellgiftsbehandling.

Eftersom bröstcancern var både inflammatorisk och hormonell erbjöd de mig antihormoner i fem år efter avslutad behandling. Men jag tackade nej till det. Eftersom en biverkning av antihormonerna var just minskad sexlust, eller snarare ingen sexlust alls.

Det har nu gått sju år och under de här sju åren har jag försökt få nån gynekolog att skriva ut östrogen till mig. Men ingen vill, så klart.

Men jag är ju friskförklarad nu. Börjar man inte från noll då? Räknas jag inte som frisk. Och hur länge ska man dras med att man haft cancer?

Hur som han skrev inte ut hormoner till mig, men han skrev remiss till de som kan det här bäst i Sverige. Vi pratade och han fick mig att känna att jag har rätt att få svar. Jag har rätt att få vård och att man tittar på mig utifrån just mig. Han gav mig hopp.

Vi tog cellprov också och han sa att mina slemhinnor såg fina ut och att det såg bra ut. Älskar man inte såna gynekologer!

Jag vill inte bara leva, jag vill ha sexlust också. Tänker att vi är nog rätt många cancertjejer/kvinnor i alla åldrar som känner exakt samma känsla. Men vem driver de frågorna?

#Cancerfonden? #Bröstcancerfonden? #rosa bandet?

29