Okategoriserade

Det är fredag och då släpps ett nytt avsnitt av podden Kvinnoliv. Adhd är en diagnos som ofta förknippas med stökiga pojkar. Killar som inte kan sitta still och som stör. Men adhd kan uttrycka sig på många olika sätt. En ganska osynlig grupp med adhd är kvinnorna. Sara Emilionie är yogaterapeut och har utvecklat ett balansprogram med verktyg för personer med adhd. Vi pratar om det och Sara berättar hur det var att få diagnosen i vuxen ålder.

Ja, så var det bevisat att gungas till sömn är just, att bli gungad till sömns. Hm, det vet varenda förälder tänker jag. Som man vaggat liten bebis i vagn, i famn, sängen genom att buffa på rumpan. Ja, man kanske ska skaffa sig en hängmattesäng, eller börja vagga sin partner LÄS HÄR

Bilderna kommer från min senaste bok PAUS yoga vila meditation

Det är måndag mina kära läsare. God måndag på er och god vecka som man säger i Grekland. Att det är måndag betyder också att det idag släpps en ny guidad meditation i min podd PAUS. Bara det! Den här gången handlar meditationen om vårt fantastiska lymfsystem. In och LYSSNA HÄR och sprid podden om du gillar den. Ni vet ju hur intressant jag tycker lymfsystemet är, så intressant att jag skrev en hel bok om det hör hittar du den: Omstart för en starkare, renare och friskare kropp.

Ni har säkert sett #tenyearschallenge. När jag såg den väcktes motvalstanten i mig och jag la upp en osminkad rättuppochnerbild på mig själv med text om vad som hänt i mitt liv det här tio åren. En text med min önskan om att få åldras precis som jag är och att det här med att åldras i sig ska få vara vackert. Så många kommentarer det inlägget fick och jag tänker att vi är så många kvinnor som längtar efter just det.

https://www.instagram.com/p/Bsug1zThhx-/

Vad tänker ni om det här med #tenyearschallenge? För några veckor sedan la en kompis upp bitar från två intervjuer med en känd skådespelerska. I ena intervjun berättar skådespelerskan om hur hon kämpar för miljön och hur viktigt det är att vi tar ansvar för att i nästa berätta om familjens långflygningar till varma länder. Hur härligt det är för sammanhållningen i familjen. Jag vill inte vara en människa som skriver andra på näsan. Men jag ser en trend just nu och det var Aningslösa Influencers på Instagram som fick mig att uppmärksamma denna trendens. Dvs man lägger upp bilder från en långresa, för att i #tenyearschallenge ett par bilder senare lägga upp bilden på vad som hänt isbjörnen på de här tio åren. Vad tycker ni om den trendensen? Är det typiskt för oss människor att själva gör som vi vill, men vi lägger ansvaret på någon annan. Typ Jag vill göra mina resor, men ni andra ska sluta flyga… Varför har vi så svårt att se vår egen delaktighet.

https://www.instagram.com/p/BsyJYnLBsHK/

I veckan har jag sett flera filmer på facebook, där två pojkar blir misshandlade av väktare i Kista gallerian. Det är fruktansvärt att se de här filmerna och också höra hur barnen själva försöker säga ifrån till väktarna med orden: Han är ju ett barn.

De här fyra killarna misshandlades av fem vuxna ordningsvakter

Jag har de här filmerna i minnet när jag ser senaste avsnittet med Alexander Karim av Stjärnorna på slottet. Jag gillar den här säsongen för det känns på riktigt som den här gruppen stjärnor gillar varandra. Jag tycker det var ett superbra och intressant och viktigt avsnitt om att växa upp som svart i Sverige. Och särskilt om att vara svart skådespelare/skådespelerska i det här landet, som ju är Alexanders profession och själva syftet med att man är stjärna och med i Stjärnorna på slottet. Om hur omodern film- & teatervärlden är i Sverige vad gäller mångfald. Och så tänker jag på hur mycket jag gillar Storbritanniens filmpolitik vad gäller just det. Hur man medvetet gått in för att producera tv-serier och filmer där  et finns skådespelare med olika etniciteter i huvudroller, stora roller och inte bara som skurkar av olika slag. På 90talet gick jag på en föreläsning där ett par företrädare från BBC berättade om det stora projektet som just gick ut på att medvetet se till att det skulle bli så. Att bryta stereotypa mönster. Och det är förhoppningsvis det vi ser nu i alla fantastiska engelska tv-serier och filmer. Mångfalden.

Men Sverige halkar efter. Jag vet flera svenska skådisar men med brun hud som slutat och lagt skådespelaryrket på hyllan för att de inte får några roller. DET är helt galet, helt galet. Och det handlar inte om att de inte är begåvade utan för att vi behöver fler färgblinda producenter, regissörer, rollbesättare osv i det här landet. Och därför välkomnade jag avsnittet med Alexander Karim och jag tycker det är fantastiskt att han tar den kampen på sitt sätt. Så Läser jag det här: Det är fel att Karim är med i stjärnorna på slottet och allt jag kan tänka är gubben har inte fattat någonting, att han inte ser allvaret och istället skriver ”det blir lite tunt” i det Alexander berättar och raljerar lite över hur han snorar när han berättar saker som är tunga, allvarliga och som visar på vår tid.

när livet kändes tungt under cancerbehandlingarna dansade jag. Jag satte på musiken högt och så dansade jag bort alla oroskänslor. Jag dansade mig glad igen. Jag kallade det cancerdanser och det var min gladmedicin. Min serotoninskjuts som jag behövde. Dans är medicin. Rörelse är medicin. Att röra sin kropp till musiken gör nåt med oss och nu, ja, vad ska man säga är det vi redan vet vetenskapligt bevisat. För det är ju så många människor behöver forskning på att saker hjälper, känns bra och nu finns den Dans kan hjälpa oss att hitta tillbaka till kroppen Jag dansar ofta när livet är tufft. PÅ samma sätt som jag försöker mig på att le så ofta jag kan. För även där händer det nåt. När jag ler så fylls jag till slut av intre glädje. Finns det någon forskning på det?Så sätt på musiken därhemma och skaka rumpa. Jag lovar att du kommer bli glad.

ändå lite märkligt LÄS eller vad säger ni? Redigering av en film är ändå en stor uppgift. Många säger att det är i redigeringen som filmen räddas, förändras, förbättras osv och om man nu regisserat filmen Wife om en fru som ”hjälper” sin man med att skriva böcker… Och man som regissör är gift med sin filmklippare. Jag vet man kan tappa sig. Att de som står närmast glöms bort. Men ändå. Ja, vad säger man bakom varje framgångsrik man står en kvinna.

Idag tipsar jag om min bok Omstart som kom ut 2017. En bok som handlar om lymfsystemet och hur viktigt det systemet är för vår hälsa och välmående. En bok som jag helt skamlöst tycker att varenda människa borde läsa. För Tyvärr är lymfsystemet väldigt styvmoderligt behandlat både inom vården och inom forskningen. Och vad vet jag, men att problem med lymfsystemet är något som mest drabbar kvinnor… Kan det ha att göra med det? Men om man satsade lite forskning på lymfsystemet så kanske det kan få den uppgradering som det är förtjänt av. För i lymfsystemet har vi en stor del av vårt immunförsvar. Att ha flöde i sitt inre vatten är viktigt för där bryts infektioner och cancerceller ner, sånt som dagligen passerar i våra kroppar. Med ett välfungerande lymfsystem håller vi oss friska och mår bättre. Så i dag på årets sjunde dag vill jag tipsa om den här superboken som jag skrivit.

HÄR hittar du Omstart till ett mycket bra pris Ett par år innan boken kom ut drabbades jag av lymfödem i min högerarm. Det visade sig att det är väldigt vanligt efter en bröstcanceroperation där man också tagit bort ett bröst, lymfnoder och strålats. Mitt lymfödem gjorde att jag likt en hälsodetektiv bestämde mig för att skriva en praktisk bok om lymfsystemet för att inge hopp till alla också de med ringa lymfproblem. Jag utbildade mig till och med till lymfmassör i min iver att sprida en positiv inställning att man kan förbättra ett lymfödem. Jag jobbar dagligen med mitt lymfsystem. Jag masserar mina ärr. Jag puttar och föser vätskan uppåt i kroppen. Jag torrborstar mig. Smörjer kroppen med bra oljor. Lägger inga pengar på dyra hudvårdsprodukter med märkliga innehåll. För ni vet väl att allt du smörjer in dig med är också vad du matar ditt lymfsystem med. Idag när jag också utbildat mig till botanisk aromapedagog blandar jag mina egna oljor. Behöver jag skjuts på lymfsystemet kan jag blanda lite rosmarin i min kroppsolja. Jag smörjer och smörjer mig varje dag. Älskar att ta hand om min kropp. Det önskar och uppmanar jag varenda människa att också göra.

Sedan boken kom ut har jag fått så många mejl. Kvinnor och män som hört av sig och som berättar om hur deras lymfproblem blivit bättre. Att boken inspirerat dem och ingett hopp om att det går att göra något. För mig är det alltid det viktigast. Att inge hopp. Jag har fortfarande lymfläkarens ord på ett av de lymfrehab som jag var på ringande i öronen. ”Att jag måste acceptera att jag åldras” ”Att jag ska vara tacksam för att jag lever” ”Och varför inte ha två kompressionstrumpor, en på vardera arm om jag upplever det jobbigt med att bara bära en kompression för mitt lymfödem”  Fåfäng?! Att vilja bli bättre med sina lymfproblem, att vara frisk är det fåfängt. Både ja och nej, men fullständigt okej i min värld.

Här kommer några röster om boken:

”Den här boken önskar jag att jag kommit över för 17 år sedan, då mitt – som jag senare skulle förstå var – primära lymfödem började ge sig tillkänna. Omstart ger en fantastiskt initierad och samtidigt lättfattlig introduktion till lymfsystemet, eventuella komplikationer samt såväl förebyggande som vårdande insatser. Här får man konkreta tips och förslag på hur man kan förfina sin egenvård, samt ett gäng goda recept till livs. Vet ni – det funkar också, jag har inlemmat såväl andningsövningar som lymfrensande drycker i min dagliga rutin med följden att *ödemet minskat* i omfång! Och så är den förbaskat snyggt förpackad, in i varenda detalj!”