Hälsa

sju svåra år

den här veckan. Vet inte vad som hänt med mig, men det är som att all min trötthet. Sju års trötthet. Kroppens trötthet, den psykiska tröttheten allt har kommit ifatt mig. Jag är sååå trött. Det har varit sju svåra och tuffa år. För sju år sedan fick jag den där cancerdiagnosen och genomgick alla överjävliga behandlingar. Med dem kom också alla biverkningar man kan tänkas få. Så allt annat som hänt de här sju åren. Sorgerna. Människorna vi mist. Jag vet att man kan inte kontrollera livet. Jag vet att man måste försöka göra förutsättningarna bättre. Jag vet det och jag tycker att jag är bra på det. Jag är bra på att sätta guldkant på skit. Jag är bra på att skratta mitt i gråten. Jag väljer oftast det positiva stråket. Men jag är trött. Livet drabbar en och den här veckan har jag mest hasat runt här hemma.  Tagit paus helt enkelt… För de här sju åren, de har varit väldigt händelserika vad gäller sorg. Det har varit så mycket död och tunga besked och även om man är bra på att hantera det, så tar det sin plats. Först var det mamma som fick hjärtproblem. Ett par veckor efter det fick pappa en stroke som gjorde honom förlamad i hela den vänstra sidan. Efter tio månader dog han och mamma gick mer och mer in i sin demens. Nu är hon på hem. Vi plockar i vårt gamla barndomshem och försöker sortera upp och det är tungt. Det är tungt att lämna sin mamma på en avdelning där hon är inlåst. Jag känner mig ledsen för jag tycker inte att mina föräldrar fått och får värdiga avslut. Jag vet att min mamma har det bra på sitt demensboende. Men att sakta gå in i dimman är det värdigt? Hela tiden har jag jobbat och faktiskt aldrig varit så produktiv som efter cancern jag fick sommaren 2012. Som jag producerat. Jag har inte varit sjukskriven och det för att jag inte hade råd att vara sjukskriven. Så jag har jobbat hela tiden med målet att höja min sjukpeng för jag vill aldrig hamna i den där fällan igen, att vara så sjuk men ändå inte ha råd att vara sjukskriven.

Kan också vara att jag är i väntans tider.Nästa vecka ska jag ta prover för om jag har den där nyfunna bröstcancergenen som en avlägsen släkting skickade ett mejl om. Även om jag tänker att jag ska skratta cancern rakt i ansiktet, så blir jag orolig. Livet. Livet. Livet. Tittar på filmen HEAL. Gråter över hur människor kämpar och kämpat med sjukdomar och dåligmående. Hur många av dem varit så länge i sjukvårdens händer och tappat tron på den och nu riktar sig utåt och till den alternativa vården. Och känner att jag vill träffa en riktigt bra healer. Helst i Sverige, eftersom jag inte vill hålla på och flyga. Kan ni mejla mig? Känner du till någon riktigt bra healer? Jag är inte ute efter spåtanter/gubbar, utan healers. Ge mig tips mejla mig karin.bjorkegren@telia.com Tack.

11

ANNONS:

censurgrupp för hälsoböcker?

Igår läste jag ett svar på debattartikeln i DNAllvarliga fel i många böcker med råd om kost och hälsa 

Nu åker foliehatten på igen för nu vill alltså några läkare/forskare att det ska upprättas ett råd som ska syna hälsoböcker som alltså kritiserar skolmedicinen, eller egentligen behöver inte ens böckerna kritisera, utan just ge alternativ inom kost och hälsa.

Frågan blir bara. Vem ska sitta i den censurgruppen?

Vems utgångsläge för hälsa och välmående ska sitta där?

Läs replikerna:

Ann Fernholms svar

Och Lars Bern

Skolmedicinen vill censurera sina kritiker

11

under utbildning

Jag är under utbildning hos en av mina förebilder. Den klokaste och mest analyserande person jag träffat i hudbranschen. Som jag högaktar denna kvinna Lena Losciale som driver Botany for all. Ni hör ju bara på namnet Botanik för alla. Det är inte Lenas hemliga värld, utan hon bjuder in och delar med sig av sin kunskap och den är så stor. Och hon gör det på ett roligt, underfundigt, smart och så självklart sätt. Jag älskar att jag också detta år har jag möjlighet att fortsätta min utbildning, maximera mig själv. Lena väcker naturen i mig. Hon får mig att vilja göra mina fotavtryck i den här världen schyssta. Att vilja ta ansvar och att högakta moder jord. Och hon lär mig om örter, eteriska oljor, om hudvård jag gör själv och som inte belastar den här världen. Om psykologin som finns i hudvården.Jag är på sätt rätt plats.

Jag är under utbildning och jag älskar det. Har precis påbörjat utbildningen till ekologisk hudvårdsterapeut Och här kan du lyssna på Lena i Kvinnoliv:

Huden och smörjan

Huden och psyket

Ekologisk Hudvårdsterapeut

7

snäv kvinnokostym

Det här med kvinnokroppen och åldrandet är en het potatis och självklart ska alla tjejer och kvinnor ha rätt att tycka och känna sina känslor för det. Men faktum är ju att normen på vad som är en vacker åldrande kvinna är väldigt enahanda och vi tvingas alla att ha de glasögonen vad som är vacker och inte på oss. Jag vill inte ha de glasögonen och jag vill inte att unga kvinnor ska behöva växa upp med ouppnåeliga ideal. Att inte känna att man duger osv. För mig är inte accepterandet av åldrandet detsamma som att ta till kniven den dagen det ”gått för långt” utan att just få åldras precis som jag är utan att betraktas som nån som gett upp, åldrats ful, fel eller hur det nu värderas. Jag är så trött på den här snäva kvinnokostymen som vi alla tilldelas och som bara blir värre och värre. Blä, blä.

Och tyvärr har ju den här skitsnäva jävla kvinnokostymen om hur vi ska se ut, hur vi ska åldras och yadayada också flyttat ner i våra byxor. Kvinnor i västvärlden, i Sverige är inte nöjda med hur deras snippor ser ut och många vill operera om sig. Alltså detta gör mig ledsen, förkrossad, skitarg rent ut sagt. Dessutom visar undersökningar på att de flesta kvinnor inte ens vet hur de ser ut därnere, jag menar om man inte ens vet hur man ser ut. varför då vilja operera? Ja, Intimkirurgin ökar. För mig är det en omvänd typ av omskärelse och AAAGH jag blir galen.

Så imorse fick jag följande meddelande på facebook:

”Hej! har alltför länge slarvat med mitt underliv men vill nu, vid 60 års ålder, följa med i debatten och sköta om mej så bra jag kan. därför vill jag följa dej”

Jag blev så glad. För det är ju det det handlar om, att ta hand om sig själv. Att gilla kroppen man bor i. Vi är tillsammans i det och vi vill ju alla egentligen alla samma sak. Bli älskade för den vi är. Och allra främst JAG vill älska mig själv i alla åldrar jag tacksamt tilldelas och jag vill att ni ska se det i mig. Men en sak är säker vi måste prata mer om åldrande, om kvinnokroppen, om ideal, om varför vi har de här idealen och att det kanske är dags för oss att byta de här jävla glasögonen. Vad säger ni?

 

12

Poddtoppen

lyssnandet av mina poddar Paus och Kvinnoliv fortsätter att öka och det utan någon marknadsföring förutom att jag lägger ut om nya avsnitt på min blogg, Facebook och Instagram. Det är så kul. Nu ligger båda poddarna högt på kategorin hälsa på Poddtoppen. Kvinnoliv ligger 2:a!!! och Paus, den lilla nykomlingen har klättrat upp till trettonde plats. Men det roliga är att Kvinnoliv hittas också på den stora listan(typ plats 48) av de mest hundra lyssnade poddarna i Sverige Topplistan Poddtoppen Superkul.

Så tack för att ni delar poddarna. Tack för att ni sprider ordet om poddarna.

Har ni sett den Gilette gör ansvarsreklam

6