Hälsa

https://www.mabra.com/ny-studie-darfor-ar-det-nyttigt-att-peta-dig-i-nasan/

Grattis alla tjejer och kvinnor på internationella kvinnodagen. Må ni alla få en toppendag alla dagar. Min uppmaning till alla oss kvinnor är att börja tänka på det här med skönhet. Skönhetsindustrin må kanske till och med vara den mest kvinnofientliga industrin i världen och vi borde alla höja våra röster för vad den tillåts innehålla. För hur kan det tillåtas att vi smörjer in oss med bensin och miljögifter dag efter dag? Hur kan det tillåtas att vi färgar håret med medel som ger bröstcancer? Och dessutom betala dyra pengar för skiten? Hur kan det tillåtas? Och hur kan vi tillåta oss själva att bli utsatta?

Här om någonstans borde det tillsättas en censurgrupp som med lupp går igenom varje recept, ifrågasätter och förbjuder. Vet du till exempel att jag får inte blanda två helt rena växtoljor och ge bort, eller sälja. Det mest naturliga är alltså förbjudet. Men, skönhetsindustrin kan alltså proppa i parabener, petroleum och tensider och hundratals andra ingredienser i små mängder och passera luppen. Men om du tänker att du använder fyra skönhets/hudvårdsprodukter om dagen och i värsta fall två gånger om dagen i 365 dagar om året. Förstå vad det gör i det långa loppet och coctaileffekten med all annan skit du får i dig.

I Sverige omsätter vi 18,5 miljarder på skönhetsindustrin, det vill säga hudvård och rengöring. Det här är siffror från 2016, och om vi gjorde en ny undersökning så är siffran alldeles säkert ännu högre. Problemet är att även om det står ekologisk, eller naturlig så betyder det inte att det är bra grejer. Så den bästa kvinnopresent du kan ge dig själv och din hälsa är att sanera ditt badrumsskåp. Sluta köpa skönhetsprodukter och börja blanda själv. Bröstcancer och hårfärgning har ett samband

Hur ska du fira den här dagen? Själv ska jag träffa en kompis och vi ska göra egna läppstift, sen ska jag ut och äta middag med två andra kompisar. En riktig kvinnodag. Puss och kamp

Tack fantastiska följare för alla mejl och meddelanden. Vi är många som känner ilska, frustration och sorg över beslutet att stänga ner Vidarkliniken i fredags. Många har hört av sig till mig och berättat om att Anna Starbrink varit högst delaktig också i besluten att stänga ner BB Stockholm, Ersta sjukhus vård för vårdpersonal, Ericastiftelsen där de specialiserat sig på traumatiserade barn och ett par andra barnpsykoterapi, kris- & traumacenter att stänga. Jag fattar inte att det får fortgå. Och detta samtidigt som man skjuter till pengar till Nya Karolinska, denna storsatsning som man tydligen räknat fel på över hundra miljoner. Hur kan det ske i vårdSverige? Jag förstår inte det. Om konsekvensen av detta bygge blev att man var tvungen att  sänka de tidigare nämnda vårdinrättningarna så tycker jag att det är en vårdskandal. Vad kan vi göra? Har ni några idéer?

Måndag betyder nytt avsnitt av PAUS, din poddkompis. Här kan du lyssna på avsnittet DITT INRE RUM

Kan vara bra att svalka ner ilskan med en guidad meditation tänker jag.

så har dagen kommit och det här kära följare är en skammens dag. NU stänger sjukhuset Vidar rehab ner och det är tyvärr Liberalernas Anna Starbrinks fel. Hon har hela tiden och medvetet fört en kampanj för att det skulle bli så här.

Skriv gärna på Svts sida, mejla Anna Starbrink om dina tankar kring det här beslutet.

Jag är djupt besviken och orkar i nuläget inte skriva ett längre blogginlägg. Ni som följt mig vet att jag älskar Vidarkliniken. Jag känner att Vidarkliniken var den plats där jag läkte efter alla cancerbehandlingar. Med varma händer tog de hand om min trötta kropp. Jag är så ledsen att andra i liknande situation nu inte får uppleva hur det känns att läka mjukt. Jag skäms över vårdSverige. Skäms över att man inte fattar den möjlighet och den kraft som fanns på Vidarkliniken.

Jag var två gånger på cancerrehab på Vidarkliniken. När min bok OMSTART skulle plåtas valde jag att ta större delen av bilderna på Vidarkliniken och i de vackra omgivningarna. Omslaget och bilden nedan togs i deras vackra aula.

Igår släpptes första avsnittet i Vägen mot Paradiset-podden. Gissa vem som är premiärgäst?Jo, jag. Tycker det blev ett riktigt bra samtal med mig och Paradisets grundare Johannes Cullberg. Vi pratar cancer, alternativvård, utseende, stress, mellanrummen, vardagslivet, att åldras och jag svär som en borstbindare, men jag myntade också uttrycket att ”Jag är bra på att sätta guldkant på skit”. Det var lite kul faktiskt. LYSSNA HÄR

Känner mig som en marskatt. Kåt, glad och tacksam hehe. Älskar att tidningen Hälsa lät mig vara på omslaget tydligt enbröstad och utan bröstinlägget. Idag känns det inte svårt att visa min skeva kropp, min ärrfyllda kropp. Jag är alltid den vackraste blomman i min trädgård. Jag älskar den här kroppen. Älskar att den tagit så mycket skit, stått ut med mig, klarat bröstcancer och utmaningar som jag stått på genom livet. Som jag älskar den här kroppen. Jag har tagit så väl hand om den de senaste åren. Ärat den och älskat också det som är svårälskat. Jag vet att det går. Jag vet. Men det har varit en lång väg dit. I tidningen hittar ni förutom sängyogareportage från min bok PAUS också min krönika som handlar om varför jag fortsätter att vara just enbröstad. Köp tidningen vettja.

en kompis till mig som levt med pygmeer i Kongo berättade om deras olika former av läkande. Om hur benbrott masserades och att hon aldrig sett så fint läkta brott. Hur man masserade febersjuka personer, förmodligen för att stimulera lymfcirkulationen och få igång läkning. Det här folket, där alla var beroende av varandra, om man blev sjuk måste man läka snabbt. Här tänker man inte gips, eller ligg stilla och läk ut febern, utan massage verkade vara en viktig faktor i en läkande process. Men också konsten att flytta smärta. Om en person skadat sig i foten, hjälpte bydoktorn patienten att flytta sin smärta och också ta över smärtan genom att prata. Genom övertygelse. Nu pratar vi alltså om tankens kraft och då är vi genast ute på farlig mark, i alla fall i Sverige. Men om man tänker på placeboeffekten, hur förklarar man den? LÄS HÄR. Man har upptäckt att i forskningsgrupper där ena gruppen får det verksamma medlet/behandlingen och den andra sockerpiller, så har en stor andel i gruppen som fick sockerpiller märkt av förbättring. Så hur förklarar man det? Något positivt händer i personen som tror att den får rätt hjälp.

Då kommer vi in på det här med att tro. Det måste i många kretsar bevisas genom vetenskaplig forskning. Här lägger vi all vår tro på forskaren. Men vi glömmer att fråga vem som betalade för forskningen, vilka frågor ställdes, hur utfördes forskningen och på vem. Men många forskare börjar också idag att just ifrågasätta forskning och det vi kallar för vetenskapligt bevisat som här: Forskningsfusket, så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin

Men ingen ifrågasätter att någon är kär, känner kärlekskänslor. Men hur kan man veta? Kan man vetenskapligt bevisa? Går det att mäta? Förstår ni vart jag vill komma.  När man blir kär får huden en speciell lyster, många säger att de kan se på en människa om den är nykär. Då har ju en känsla fått den här personen att skina. Då är vi ju igen inne på det här med tankar och känslor. Jag bestämde mig i förra veckan för att inte göra undersökningen om jag bär på den här bröstcancergenen. Jag har haft cancer. Jag har genomgått cancerbehandlingen. Jag fick typ alla biverkningar man kan tänka sig få efter behandlingarna. Jag upplever inte att sjukvården hjälpt mig med att läka efter cancern och biverkningarna. Jag vill inte in i sjukvården igen. Och om jag får reda på att jag bär på den här cancergenen vad händer då? Blir det en profetia som jag inte har en chans emot? Tänker sjukvården att jag ska operera bort livmodern, äggstockar och mitt vänstra bröst? Det här är inget enkelt beslut. Men här väljer jag att tänka. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk.

Ni tycker kanske jag är knäpp. Men ge mig i så fall rätten att vara knäpp. ge mig rätten att bestämma vad jag tror är bäst för mig själv. Om jag tror att jag kan hålla mig frisk genom att äta rätt kosttillskott, dricka sellerijuice så låt mig göra det. Men en sak jag tycker är konstigt.

Jag kan ge min dotter en kräm fylld av parabener, petroleum och tensider. Men jag får inte blanda en olja med olika växtoljor och droppa i några droppar eterisk olja. Däremot kan jag ge henne recept och där det står hur hon ska blanda det. Är inte det konstigt? Men snart tas väl den möjligheten också bort, alltså att skriva ett recept på hur man blandar oljor…

Jag vet inte om ni undgått det här:

LÄS HÄR: Massiv forskarkritik mot bästsäljande hälsobok

Jag har inte läst Soki Chois bok men vet ni, nu är jag jättesugen att läsa den. Så funkar jag. HÄR HITTAR DU DEN

Varje dag tar jag en matsked surkål eller dricker ett glas äppelcidervinäger. Blandar gärna in ruccola i allt jag äter.

tack för alla svar, alla meddelande om härliga healers. Ni är bäst. Nu ska jag kolla upp några intressanta förslag, ni kommer alldeles säkert höra fortsättningen på det här. Igår var jag rädd om mig själv. Bokade in en fantastisk lymfmassage och kände hur min kropp mjuknade. Jag tänker att det är bra att jag accepterat för mig själv att jag är trött. Att jag behöver vila. Att jag inte har så mycket energi. Har förstått att många av er andra också är trötta och att februari är en tung månad. Nu låter jag Februari få bli den snälla månaden. Den när jag bara gör snälla saker för mig själv. Tar hand om mig. Men bara att himlen är knallblå vissa dagar och att solen syns gör mig både gladare och piggare.

Ska snart ta mig upp och göra min yoga. Jag tar det försiktigt när jag märker att kroppen inte har nån energi. Precis som Lena Losciale säger i utbildningen jag går, så handlar hudvården om att stärka, stödja och bygga upp. Så måste jag tänka med mig själv nu.

Bildtext: Mitt altare på kontoret

Ligger i sängen och har läst tidningarna på nätet. Läste det här Forskare: ofta onödigt att operera äggstockar och det är ju fantastiskt att man kommit fram till detta. Lil Valentin, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, har lett undersökningen och vill nu se att sjukvården ändrar sina metoder. Traditionen talar dock emot, menar hon.

– Det är fruktansvärt svårt att ändra på något i sjukvården. Gamla sanningar lever kvar i evigheters evigheter, säger hon till TT.

Läs den där meningen några gånger. För ett par dagar sedan tog jag på mig foliehatten. Jag tror ju på en förändring inom sjukvården, att man med fördel skulle bjuda in den alternativa vården till dans. Att vi på riktigt får en valfri vård, där vi kan välja utifrån vad som funkar bäst. Men främst tänker jag att sjukvården skulle behöva ta till hjälp från den alternativa vården och bygga upp en förebyggande vård. 2 av 3 dör i vad som kallas Livsstilssjukdomar Borde man inte då rimligen lägga pengar, eller en stor del av sjukvårdspengen på just det? Bara en tanke från trött liten människa som lagt och lägger ner en stor del av sina inkomster på just att förebygga sjukdomar och att mildra de biverkningar som skolmedicinen utsatt henne för. Tror det började när man tog min blindtarm i förebyggande syfte när jag var 22 år. Då sa man att blindtarmen var onödig och inte hade någon funktion. Men läs artikeln nedan. Det som gör mig ledsen, arg och besviken är att människor som jobbar med alternativvård och alldeles särskilt läkare som blandar in alternativvård i sina behandlingar jagas med blåslampa i det här landet. Att man kallas foliehatt, kvacksalvare. Att man ser till att inte stödja Vidarkliniken, som är det enda alternativa sjukhuset i norden med läkare som har dubbla professioner att det behöver läggas  ner. Men när tar sjukvården ansvar för alla feldiagnosticeringar, felmedicineringar eller i mitt fall att man opererar bort ett viktigt ”bihang”. Behöver jag säga att det var där mina problem startade?

https://www.mabra.com/forskare-blindtarmen-har-visst-ett-syfte/

den här veckan. Vet inte vad som hänt med mig, men det är som att all min trötthet. Sju års trötthet. Kroppens trötthet, den psykiska tröttheten allt har kommit ifatt mig. Jag är sååå trött. Det har varit sju svåra och tuffa år. För sju år sedan fick jag den där cancerdiagnosen och genomgick alla överjävliga behandlingar. Med dem kom också alla biverkningar man kan tänkas få. Så allt annat som hänt de här sju åren. Sorgerna. Människorna vi mist. Jag vet att man kan inte kontrollera livet. Jag vet att man måste försöka göra förutsättningarna bättre. Jag vet det och jag tycker att jag är bra på det. Jag är bra på att sätta guldkant på skit. Jag är bra på att skratta mitt i gråten. Jag väljer oftast det positiva stråket. Men jag är trött. Livet drabbar en och den här veckan har jag mest hasat runt här hemma.  Tagit paus helt enkelt… För de här sju åren, de har varit väldigt händelserika vad gäller sorg. Det har varit så mycket död och tunga besked och även om man är bra på att hantera det, så tar det sin plats. Först var det mamma som fick hjärtproblem. Ett par veckor efter det fick pappa en stroke som gjorde honom förlamad i hela den vänstra sidan. Efter tio månader dog han och mamma gick mer och mer in i sin demens. Nu är hon på hem. Vi plockar i vårt gamla barndomshem och försöker sortera upp och det är tungt. Det är tungt att lämna sin mamma på en avdelning där hon är inlåst. Jag känner mig ledsen för jag tycker inte att mina föräldrar fått och får värdiga avslut. Jag vet att min mamma har det bra på sitt demensboende. Men att sakta gå in i dimman är det värdigt? Hela tiden har jag jobbat och faktiskt aldrig varit så produktiv som efter cancern jag fick sommaren 2012. Som jag producerat. Jag har inte varit sjukskriven och det för att jag inte hade råd att vara sjukskriven. Så jag har jobbat hela tiden med målet att höja min sjukpeng för jag vill aldrig hamna i den där fällan igen, att vara så sjuk men ändå inte ha råd att vara sjukskriven.

Kan också vara att jag är i väntans tider.Nästa vecka ska jag ta prover för om jag har den där nyfunna bröstcancergenen som en avlägsen släkting skickade ett mejl om. Även om jag tänker att jag ska skratta cancern rakt i ansiktet, så blir jag orolig. Livet. Livet. Livet. Tittar på filmen HEAL. Gråter över hur människor kämpar och kämpat med sjukdomar och dåligmående. Hur många av dem varit så länge i sjukvårdens händer och tappat tron på den och nu riktar sig utåt och till den alternativa vården. Och känner att jag vill träffa en riktigt bra healer. Helst i Sverige, eftersom jag inte vill hålla på och flyga. Kan ni mejla mig? Känner du till någon riktigt bra healer? Jag är inte ute efter spåtanter/gubbar, utan healers. Ge mig tips mejla mig karin.bjorkegren@telia.com Tack.