uppgradera menscykeln
Läser det här i Aftonbladet om att vi ska menscertifiera hela samhället. Och jag håller verkligen med om att vi måste utbilda redan i skolan. Uppgradera kvinnokroppen och alla dess fantastiska funktioner där bland annat menscykeln har en oerhört viktig funktion för vår kvinnohälsa. Inte bara då i tonåren, utan för vår framtida hälsa. Att det som händer i vår kropp under menscykeln skapar förutsättningar för hur vi mår och hur vi kommer att må, som till exempel hur vårt klimakterie påverkas. Skulle vara intressant att läsa till exempel en studie på x-antal kvinnor som ätit ppiller sedan tonåren och kvinnor som inte gått på hormonella p-medel och se skillnaden på deras klimakteriebesvär. För jag tror att det kommer att vara skillnad.
Gör det till kunskap att lära kvinnor/flickor/tjejer när östrogenet är som högst och när progesteronet dyker upp. Hur slidan byter phvärde under cykeln. Ja, herregud vilket mirakel vår menscykel på riktigt är. Hur grymt stolta vi ska vara över allt som sker i våra kroppar och att faktiskt kunskap om sin egen kropp är makt. På mina Knipworkshops, som egentligen är förtäckta feministworkshops, brukar jag säga att vi borde ha mer snippkunskap i skolorna.
Men vilken kunskap är det vi ska lära ut? Jag skrev att Cancerfonden kidnappat oktober månad. Men vem har kidnappat kvinnors möjlighet till att få ren fakta. Lära sig om sina kroppar. Hur har vi blivit lärda om menscykeln hittills. Vad vet du om menscykeln? Vi har på många sätt blivit matade med att när vi väl fått mens ska vi skydda oss. Som att mens = fertil. Vi har uppmanats att äta ppiller och om vi klagar på biverkningar så blir vi inte betrodda. Några skulle kunna säga att vi är utsatta för en p-pillerlobby som satt agendan för hur en menscykel på riktigt fungerar. Jag har tidigare berättat om min första föreläsning med Jenny Koos. Jenny är sexualhälsorådgivare och fertilitetsexpert, utbildad i Justissemetoden. HÄR kan du läsa en debattartikel av Jenny om varför det inte är onödigt att menstruera. Jag och Jenny hade en uppskattad Pussy Powerhelg för någon månad sedan. Vi planerar att hålla en i vår också. Så håll utkik. Det är ett fantastiskt tillfälle att lära sig mer om ditt underbara underliv. Snart kommer datum. Men håll koll på Jenny när hon har föreläsningar om menscykeln. För jag gick som sagt på en föreläsning med henne för något år sedan, trots att jag inte längre har mens. jag Chockades in i klimakteriet på grund av cellgifterna och hade min sista mens i augusti 2012. Men jag vill veta. Jag vill veta mer om min kropp. Kanske främst eftersom cancern jag drabbades av var både inflammatorisk och hormonell. För Jag vill veta vad som händer och framför allt hur jag kan må så bra som möjligt i min kvinnokropp. Och jag kan säga att jag gick därifrån med helt ny kunskap och kände mig faktiskt lite ledsen. Att jag, en då 53årig kvinna, fick reda på saker som borde ha varit självklar fakta för mig. Jag borde ha lärt mig mer redan i skolan. Så låt Jenny skriva kurslitteraturen, en handbok för skolan. För Jenny har den kunskapen. Och framförallt den boken behövs och skulle behöva läsas av oss som är förbi menscykeln. Tills den boken kommer ut läs min senaste bok Nya knip för bättre sexliv, stoltare hållning och starkare kropp som du hittar HÄR Jenny har skrivit kapitlet Hormonmanifestet i boken
Och HÄR KAN DU LYSSNA PÅ JENNY i min podd kvinnoliv.
Do you have a problem in life?
Älskar den här skylten. Constant reminder. Den får mig alltid att längta till Indien. Det är nåt med den indiska livsfilosofin som får mig att varva ner. Hitta mitt lugn. Min ro. Om en månad är jag där och yogar för min yogalärare Sharmila Desai Hon är magi. Snart så är jag där i hennes yogasahala och jag kan tillåta mig att bara vara. Att landa. Å vad jag längtar. Just nu sitter jag på ett hotellrum i Göteborg. Igår hade jag workshop för nästan femtio kvinnor om knipandes konst. Jag skojade på Instagram och kallade mig för handelsresande i Knip. Men det är lite så det känns just nu. Jag flänger runt i Sverige och har föreläsningar och workshops. Mötena är alltid underbara, men det är den där extratiden, hänget i ett hotellrum, på en perrong i väntan på ett tåg. Det är så där lagom kul. Jag har precis fått ett meddelande om att tåget tillbaka till Stockholm är försenat. Jag måste nu tillämpa mitt tålamod. Men jag vill bara hem. Jag har jobbat så hårt den senaste tiden för att betala för misstag jag gjort. Lite som att jag orkar inga motgångar. Inga svårigheter. Just nu är det tufft, men det ska bli bra. Prinicipen är alltid: Do you have a problem in Life? Hur man hanterar det. Hur man låter motgångar äta sig in i en. Eller om man släpper och går vidare. Jag jobbar på det. Hur tar du hand om dina motgångar? Har du lätt för att säga nej, stå upp för det du känner? Det du behöver? Hur blir du när du känner dig överkörd? Vaknar reptilen i dig, eller blir du en våt fläck?
Vet ni efter att jag skrev det här inlägget. Tog jag mig ner till tågstationen och lyckades med konststycket att hoppa på ett tåg som skulle gått från stationen 7.29, men som kom iväg först kl 9. En halvtimme före mitt eget tåg. Nån däruppe vill inte jag ska känna mig övergiven. Och när jag öppnade min mejlbox så hade jag fått ett mejl från Sharmila. Tack Universum att du ser över mig.
oktober den kidnappade månaden
Oktober är en månad som jag både ogillar och gillar. Gillar för att det är en fantastisk höstmånad och den väcker min längtan efter långa höstpromenader i skogen. Men jag direkt ogillar oktober för att det känns som att Cancerfonden lagt beslag på den månaden. Kidnappat den i sitt namn. Allt blir rosa. Jag kan inte handla i en affär utan att expediten frågar om jag inte ska ha ett rosa band också. Nej, jag vill inte ha ett rosa band vill jag bara skrika. Jag har haft cancer. Jag vill inte bli påmind varenda dag under oktober månad om denna vidriga sjukdom. Jag vill inte heller känna mig som jag är en elak jävel som säger NEJ varje gång jag ”erbjuds” det här rosa bandet. Ungefär som att rosa bandet tar bort cancer, minimerar risken och hjälper oss… Ni som följt mig över tid vet att jag inte direkt gillar Cancerfonden. Jag har skrivit om min tankar så många gånger vad gäller Cancerfonden tidigare i bloggen. Jag säger NEJ till cancer OCH jag säger NEJ till Cancerfonden. Varför? Jo, för att jag tror tyvärr att cancer är en inkomstkälla för vissa, eller om man kan vara så krass och faktiskt ifrågasätta alla de här pengarna som är i omlopp. Den mastodonta marknadsföring som Cancerfonden gör under oktober månad. Läs gårdagens blogginlägg från Food pharmacy – en rosa oktober.
Men framförallt läs Cancerfondens tidigare vice ordförande Lars Bern uppmaning. Han om någon har haft insyn. Eller vad säger ni?
Inga pengar till Cancerfonden!
God måndag, god månad på er
Varje morgon när jag kommer till min lokal Lilla huset på puckeln som jag kallar den.Tänder jag rökelser vid mitt lilla fönsteraltare. Där samsas Patanjali medLakshmi, en madonna, en snäcka som jag fick av min dotter för länge sedan och lite annat smått och gott. Jag är inte religiös i den bemärkelsen att jag har eller följer någon religion. Men jag kan ändå känna ett behov av att tro på något större. Vad nu det kan vara.
I dag när jag kommer till jobbet ska jag tända rökelse och ett ljus och be för en bra vecka. För bra beslut. För tilltro.
Min blogg har bytt utseende och den kommer att ändras mer. Här kommer du också att hitta min kalender. För från och med nu kommer du att kunna läsa minst ett inlägg om dagen. Ni som följt mig en tid vet att jag är en känslomänniska. Men nu frågar jag er: Vad vill ni att jag skriva om? Mer yoga? Mat? Relationer? Cancer? Alternativvård? Recept? Ge mig en hint.
God vecka på er allihopa. God måndag. God månad som man så himla trevligt säger till varandra i Grekland.
Må allt gå som ni vill och önskar.
Vad kallar du ditt underliv?
Har varit på Bokmässan i Göteborg i två dagar för att prata om min bok Nya knip för bättre sexliv, stoltare hållning och starkare kropp. Det är ofta väldigt intensivt, men väldigt kul att träffa läsare från hela Sverige. Fick så många frågor om var man kan komma på knipworkshop med mig.
På tisdag kommer jag tillbaka till Göteborg och håller en praktisk Knipworkshop för landstinget. Men på torsdag håller jag en knipis mellan kl 18-20 på Tollare Folkhögskola i Nacka. För mer info och för att boka gå in HÄR
Tror att det finns några platser där. Dock tror jag att Knipworkshopen på MMyogastudio i Sundbyberg är fulltecknad. Men man kan säkert ställa sig på väntelista. Håll utkik på min blogg och hemsida om var och när ni kan gå på workshop med mig. Min blogg görs om och kommer förmodligen ligga ner en eller ett par dagar. Men snart så kommer det vara lättare att läsa den på mobilen bland annat.
Om du ännu inte inhandlat min Knipbok, så tycker jag att du genast ska klicka hem den. HÄR hittar du den och flera av mina andra böcker. Här dansar jag loss för fotograf Anneli Hildonen framför min tavla Kärt barn har många namn, eller nåt. Tänk att ett ord kan vara så laddat. Vad kallar du ditt underliv? Använder du flera ord? Vid olika tillfällen? Och hörni kan vi inte bestämma oss för att reagera och agera så fort någon använder Fitta som ett skällsord. Det är INTE okej.
Nytt poddavsnitt: Den viktiga sköldkörteln
I det här avsnittet har jag träffat Stefan Sjöberg som är docent och överläkare. Stefan är endokrinolog och forskar bland annat på sköldkörteln. Vi pratar om vad som egentligen händer när sköldkörteln inte fungerar som den ska och hur den kan behandlas. Tänk att en sån liten körtel kan påverka så mycket, eller som Stefan säger ”Den är inte bara viktig, den är livsviktig” In och lyssna på podden HÄR.
Utmaning: Andning
Sithali
Så här gör du: Forma tungan till ett rör och andas in genom det långsamt och med ett svagt ljud. Räkna inandningen och låt utandningen vara dubbelt så lång, genom näsan. Så om du andas in på tre, andas du ut på sex. När du andas ut, kan du dra bak tungan i munnen. Om det känns bra gör 20 rundor.
Bra för: Det här är en kylande andning som verkar lugnande, sägs rena blodet och vara bra mot högt blodtryck. Sithali sägs också motverka försurning och vara bra vid pms och klimakterieproblem. Dessutom hörde jag att den ska vara bra mot om man har för mycket vatten i kroppen, så då tänker jag att den borde vara toppen för oss med lymfödem.
Sitkari är ett alternativ till Sithali, om man inte kan forma tungan till ett rör
Bra för: Se ovan.
Så här gör du:
Placera tungan på de undre framtänderna.Forma läpparna till ett leende. Andas in långsamt genom munnen så att du kan känna luften längs med hela tungan. Andas ut genom båda näsborrarna. Du
kan göra upp till 20 omgångar.
”Ta ett djupt andetag” säger vi till en person som är stressad, ilsken eller har ont. För vi vet hur viktig andningen är, men kanske tar vi vår andning lite för given?
Andetaget är vårt bränsle. Jag brukar säga att andetaget är min bästa vän, hon lugnar ner mig när jag är stressad, arg eller ledsen och hon kan ge mig mer kraft och energi om det är vad jag behöver. Så egentligen, att börja tänka på hur man andas är ett bra steg på vägen. Jag andas in, jag andas ut. Jag andas in, jag andas.
Vi behöver mycket syre för att kunna andas ut de slaggprodukter som vi inte har användning av, som koldioxid. Andningen rensar och renar hela vårt system. Varje liten cell i vår kropp behöver syret och andetaget syresätter blodet.
Vi kan leva upp till en månad utan mat och nästan tio dagar utan vatten, men högst fyra-fem minuter utan syre. Därför bör varje människa investera i sin andning. Vi vet att vi väst lever i stress. Viss stress är ok, men vem klarar att hålla stressen på avstånd?Tyvärr sätter sig stressen i vårt andetag. Vi andas ofta för ytligt och för högt upp i bröstkorgen, man kan lugnt säga att vi andas oekonomiskt.
Det sätt vi andas på tar mer muskelkraft och energi än den djupare, effektivare och mer avspända bukandningen, den som används i många yogaformer.
Det sägs att vi tar cirka 20 000 andetag per dag. Enligt en gammal sägen tilldelas vi ett visst antal andetag redan i födelseögonblicket. Det skulle i så fall betyda att om vi lär oss att dra ut på och förlänga varje andetag, så kanske vi kan förlänga våra liv. Och genom att lära oss att kontrollera vår andning som vi lär oss i yogan, så kan vi också lära oss att kontrollera våra känslor, för det hänger ihop.
När livet är stressat, vilket det tyvärr ofta är för de flesta av oss. Då måste jag påminna mig om det när jag är utanför yogamattan.
Idag tänker jag att jag ska gå i en lugnare andningstakt. Alltså, jag ska försöka att andas lugnt och följa mina andetag. Idag är min utmaning att ta det lugnt mitt i stressen. Är du med mig i den här utmaningen?
vad bor inuti oss
Jag gillar att grotta ner mig i sånt som anses kontroversiellt och nu känner jag ett sånt där sjukligt intresse för tarmen. Eller ska jag skriva att jag är skitintresserad… För vi är vandrande värdar för mikrober och vad bor egentligen inuti oss? Så fruktansvärt obehagligt att tänka att man har maskbon och kanske leverflundror, parasiter och en massa andra grejer i tarmen. det måste ju påverka mitt mående. det måste ju påverka mitt immunförsvar. Och vill jag verkligen ha några parasiterande inneboende? Nej, nej. NEJ. Så nu går jag på frekvensterapi och äter sen ett par veckor tillbaka också en kombination av örter för att rensa ut candida, parasiter och maskar och annat otrevligt som lever loppan i mina tarmar.
Jag har bestämt mig för att göra mig av med allt som suger energi i mitt liv och jag börjar med det som finns i tarmen. Sen kan jag ta itu med det utanför tarmen egentligen hänger allt ihop. För ni vet väl att Tarmen är din andra hjärna. Den styr hur du mår – både fysiskt och psykiskt
http://magotarm.se/blog/2017/02/tarmen-paverkar-mer-vi-tror/
Jag vet det är obehagligt att tänka. Men det är inte så konstigt om man har hund brukar man avmaska sin hund ett par gånger om året, varför skulle det inte gälla oss människor? LÄs här om parasiter som lever i din kropp För en någon vecka sedan läste jag det här. Rekordår för springmask och medicinen mot springmask har tagit slut på Apoteket. Kanske dags att vi börjar ta det lite på allvar. Igår sände Svt det här: Vilka lever inuti oss?
Hörrni. Läs och titta på programmet om Vilka lever inuti oss, så kan vi väl prata vidare. Vill höra vad ni tycker och tänker. Vill höra era historier. Någon som gått på frekvensterapi? Ja, ni fattar. ge mig alla era skitiga historier
Mvh eder hälsodeckare,
Vad drömmer du om?
Vad hade du för drömmar när du var barn eller när du var yngre?
Eller vad drömmer du fortfarande om att få göra?
Jag har ju alltid älskat djur. Jag ville bli bonde och veterinär. Idag drömmer jag om att volontärarbeta. Om att ha möjlighet att ta emot fosterbarn. Jag skulle vilja utveckla en hudvårdserie helt fri från skit. Jag skulle vilja ägna ett år till att gå på konstskola och bara måla. Jag vill lära mig måla med oljefärg. Jag drömmer om att skriva en bestseller. En roman som jag sen kan leva på avkastningen av i resten av mitt liv. Jag trodde länge att jag skulle jobba med film. Jag läste både filmvetenskap och film&tv-kritikkursen på universitet. Jag gick Stockholms filmskola och drömde om att bli filmregissör. Saker som sker i livet är ofta slumpmässiga, att man liksom hamnar där man hamnar. På Kulturvetarlinjen hade vi 10 veckors praktik. Jag gjorde min praktikplats på Bullen och blev sedan kvar på tv. Mina filmdrömmar omvandlades till att bli journalist. Och det har varit superkul, så klart. Men jag hade en dröm som jag inte fullföljde. Så idag drömmer jag lite om att få jobba på en filmproduktion. Skulle vara så kul. Tänk att få jobba nära en regissör du tycker är super och vara med när en film växer fram.
Så vad drömmer du om?
Men jag är så stolt över det jag gjort hittills. På mitt fina kontor Lilla huset på Puckeln har jag den här skrytväggen. Ändå lite härligt. Men även om man har en skrytvägg kan man drömma om andra saker som ett hus vid havet. Mer fritid i livet. Fler husdjur. Gröna fingrar och ett växthus som dignar av alla grönsaker som du lyckats driva fram. Så berätta vad drömmer du om.