mellandagar

1 kommentar / Av / 2018-12-27

jag har varit som i koma härute på landet. Hasat runt i pyjamas och inte hållit koll på vilken dag det är. Men nu vet jag. Det är en mellandag.Jag älskar mellandagar. Mellandagarna är dagarna man inte gör nånting och istället låter kroppen och knoppen landa. Man tar tupplurar lite varsom. Man promenerar. Tänder ljus och kollar på film. Eller så gör man sånt man inte annars haft tid att ta itu med, som att sortera garderoben eller vad det nu kan vara. Jag behövde vila. Jag behöver vila. Vad behöver du?

Mellandagar är också dagar som ni kan lyssna ikapp min podd. Lyssna igenom vartenda avsnitt.Här hittar du: KVINNOLIV Smart är ju att börja från början med det allra första avsnittet Tala med fittan 

Vi har ju julledigt nu, men vi är tillbaka med nya färska Kvinnolov 11 januari. Nu tar vi lite paus.

Men som jag skrivit tidigare redan första januari kommer vi med en härlig överraskning.

YOGAHELG I VIKEN: Kom och häng med mig i Skåne. 10-13/1 håller jag i en härlig yogahelg på Sans och balans i Viken. Ta med en kompis och anmäl dig till yogahelgen. Vi ska knipa, göra ashtangayogan och pausyoga. Du kan boka in dig på allt eller delar. HÄR hittar du INFo och ANMÄLER DIG Jag hoppas vi ses.

god jul på er

1 kommentar / Av / 2018-12-24

God jul önskar Pino och jag så klart. Vaddå gammal bild? En pudel har rätt att välja den bildbyline hen önskar låter Pino hälsa. Jaja den är kanske tio-elva år gammal, men juldräkten är försvunnen eller kanske för liten…

Hoppas ni alla får en fin jul, stillsam och sprakig. Varm och snöig. Kärleksfull och snäll. Å vad jag önskar er alla en snäll jul. Men jag vet ju att alla har tyvärr inte impregnerats med en avundsvärd härlig julkänsla. Glad för er skull ni som bara känner att julen är fylld av kärlek. Som jag önskade att jag växt upp med en skön känsla för julen. Men nu är inte så. Jag vet ju vad som händer i mitt huvud vid jul och nyår. En oro och en ångest som kommer krypande. Julen är en tid som jag måste hantera. Men det finns ett vemod, en sorg över de jular jag levt som kunde varit på ett annat sätt. Jag hanterar julen i lugn och ro på landet. Och låter kärlek, vila, lugn och ro putta undan de där känslorna. Så God jul ni kära följare. Nu ser vi till att njuta av allt man kan tänkas glädjas över.

Och fram med medkänslan. Tänk på de som inte har tak över huvudet, de som lever på flykt på grund av olika anledningar. Vi har råd att skänka en slant. Jag tycker att UNHCR och Röda korset är bra organisationer att skänka pengar till. Så lite som behövs som gör så mycket.

dags för julPAUS

Lämna en kommentar / Av / 2018-12-22

Igår fick jag för första gången hålla den här lilla godbiten Min senaste bok PAUS – yoga vila meditation som kommer ut i mellandagarna. Du kan förboka den, men om du vill stötta mig som författare så vänta tills den om några dagar kommer upp på min egna sida på Bokus HÄR www.bokus.com/karin heter sidan

Måste säga att det här gjorde vi bra jag och fotograf Anneli Hildonen. Vilken fin liten pärla. Mest slås jag av stämningen i boken och att varenda bild är plåtad på eller i närheten av mitt landställe på Björkö. Vilka fina smultronställen som finns därute. Vilket vackert land vi lever i. Vilken vacker natur som finns runtomkring oss. Och låt oss värna om allemansrätten om den vackra storslagna natur som finns tillgänglig för alla. Gå med i naturskyddsföreningen. Plocka upp skräp efter dig när du är ute i naturen. Ja, ni fattar.

Nu kommer jag sakta ner farten i mitt liv. Kanske inte helt logga ut, men nu tar jag in långpromenader, hasa runt i pyjamas, tända ljus och långfilmer på tv. Nu ska Björkö få visa sig i sin vinterskrud.

nytt poddavsnitt: helhetssyn & naturliga hormoner

2 kommentarer / Av / 2018-10-05
Vad är egentligen grejen med naturligt sköldkörtelhormon, NDT? Och vad innebär det att som läkare arbeta utifrån en helhetssyn? Gunilla Saupe är legitimerad läkare och har under många år arbetat med sköldkörteln i fokus. Hon är en av få läkare i Sverige som regelbundet skriver ut NDT till sina patienter och jag är en av dem.
Så här glad är man när ens läkare kommer till Lilla Huset på Puckeln. Gunilla är intervjuad i avsnittet om sköldkörteln som släpps idag. Efter att jag fick min hypotyreosdiagnos skickade jag mitt sköldkörteltest till alla läkare jag varit i kontakt med under alla cancerbehandlingar. Svaret jag fick var olika hos samtliga.
Min mamma som idag är 84 år har i säkert 40 år ätit Levaxin för sin hypotyreos. Jag vet att hon inte mått bra under den här tiden och nu har hon ätit Levaxin så länge att hon kan inte sluta. Det gjorde att jag ville se om det fanns något alternativ till Levaxin.
Jag googlade runt. Jag gick med i alla grupper som finns på Facebook där andra i liknande sits som jag delade med sig av sina erfarenheter. Gunillas namn nämndes i positiva ordalag många gånger. Jag hörde av mig till henne och fick vänta i ett år innan en ledig tid kom upp. Under tiden tog jag kosttillskott och försökte boosta min sköldkörtel.
För mig var och är det viktigt att vara under en läkares uppsikt, men av en läkare som ser mig som en helhet. Som ger mig tid. Som försöker ringa in problemet genom att ställa frågor om hur jag mår, hur jag lever, vad jag äter. Jag var där för att jag ville äta Naturligt sköldkörtelhormon men under uppsikt.
Nu har jag ätit NDT i snart två år. Mina värden blir bättre gradvis, men så fort jag utsätts för stress, så fort livet är stökigt på nåt sätt så mår jag sämre. Just därför känns det extra viktigt att gå till en läkare som ser mig som en helhet.
Jag önskar alla en läkare som Gunilla. Här är senaste avsnittet av Kvinnoliv

uppgradera menscykeln

Lämna en kommentar / Av / 2018-10-04

Läser det här i Aftonbladet om att vi ska menscertifiera hela samhället. Och jag håller verkligen med om att vi måste utbilda redan i skolan. Uppgradera kvinnokroppen och alla dess fantastiska funktioner där bland annat menscykeln har en oerhört viktig funktion för vår kvinnohälsa. Inte bara då i tonåren, utan för vår framtida hälsa. Att det som händer i vår kropp under menscykeln skapar förutsättningar för hur vi mår och hur vi kommer att må, som till exempel hur vårt klimakterie påverkas. Skulle vara intressant att läsa till exempel en studie på x-antal kvinnor som ätit ppiller sedan tonåren och kvinnor som inte gått på hormonella p-medel och se skillnaden på deras klimakteriebesvär. För jag tror att det kommer att vara skillnad.


Gör det till kunskap att lära kvinnor/flickor/tjejer när östrogenet är som högst och när progesteronet dyker upp. Hur slidan byter phvärde under cykeln. Ja, herregud vilket mirakel vår menscykel på riktigt är. Hur grymt stolta vi ska vara över allt som sker i våra kroppar och att faktiskt kunskap om sin egen kropp är makt. På mina Knipworkshops, som egentligen är förtäckta feministworkshops, brukar jag säga att vi borde ha  mer snippkunskap i skolorna.

Men vilken kunskap är det vi ska lära ut? Jag skrev att Cancerfonden kidnappat oktober månad. Men vem har kidnappat kvinnors möjlighet till att få ren fakta. Lära sig om sina kroppar. Hur har vi blivit lärda om menscykeln hittills. Vad vet du om menscykeln? Vi har på många sätt blivit matade med att när vi väl fått mens ska vi skydda oss. Som att mens = fertil. Vi har uppmanats att äta ppiller och om vi klagar på biverkningar så blir vi inte betrodda. Några skulle kunna säga att vi är utsatta för en p-pillerlobby som satt agendan för hur en menscykel på riktigt fungerar. Jag har tidigare berättat om min första föreläsning med Jenny Koos. Jenny är sexualhälsorådgivare och fertilitetsexpert, utbildad i Justissemetoden. HÄR kan du läsa en debattartikel av Jenny om varför det inte är onödigt att menstruera. Jag och Jenny hade en uppskattad  Pussy Powerhelg för någon månad sedan. Vi planerar att hålla en i vår också. Så håll utkik. Det är ett fantastiskt tillfälle att lära sig mer om ditt underbara underliv. Snart kommer datum. Men håll koll på Jenny när hon har föreläsningar om menscykeln. För jag gick som sagt på en föreläsning med henne för något år sedan, trots att jag inte längre har mens. jag Chockades in i klimakteriet på grund av cellgifterna och hade min sista mens i augusti 2012. Men jag vill veta. Jag vill veta mer om min kropp. Kanske främst eftersom cancern jag drabbades av var både inflammatorisk och hormonell. För Jag vill veta vad som händer och framför allt hur jag kan må så bra som möjligt i min kvinnokropp.  Och jag kan säga att jag gick därifrån med helt ny kunskap och kände mig faktiskt lite ledsen. Att jag, en då 53årig kvinna, fick reda på saker som borde ha varit självklar fakta för mig. Jag borde ha lärt mig mer redan i skolan. Så låt Jenny skriva kurslitteraturen, en handbok för skolan. För Jenny har den kunskapen.  Och framförallt den boken behövs och skulle behöva läsas av oss som är förbi menscykeln. Tills den boken kommer ut läs min senaste bok  Nya knip för bättre sexliv, stoltare hållning och starkare kropp som du hittar HÄR  Jenny har skrivit kapitlet Hormonmanifestet i boken

Och HÄR KAN DU LYSSNA PÅ JENNY i min podd kvinnoliv.

Nytt poddavsnitt: Den viktiga sköldkörteln

4 kommentarer / Av / 2018-10-04


I det här avsnittet har jag träffat Stefan Sjöberg som är docent och överläkare. Stefan är endokrinolog och forskar bland annat på sköldkörteln. Vi pratar om vad som egentligen händer när sköldkörteln inte fungerar som den ska och hur den kan behandlas. Tänk att en sån liten körtel kan påverka så mycket, eller som Stefan säger ”Den är inte bara viktig, den är livsviktig” In och lyssna på podden HÄR.

Ny podcast – Kvinnoliv

1 kommentar / Av / 2018-10-15

Nu kan ni äntligen lyssna på första avsnittet av min podcast-serie Kvinnoliv plus en kort introduktion. I avsnittet, som heter ”Tala med fittan”, pratar jag med logonomen EwaMaria Roos om den ibland outnyttjade kraften som finns i vår bäckenbotten. Hon pratar om hur rösten är en del av kroppen och om hur vi får en bottnad röst som håller.

Foto: Anneli Hildonen

Det handlar alltså inte om att få en mörkare röst, utan en röst som inte går sönder och spricker. Åh vad jag önskar att vi hade röstträning redan skolan, att vi redan i första klass fått lära oss hur man använder sin röst så man blir lyssnad på.

När jag var liten fick jag gå till talpedagogen för att jag skrek så. Min röst var så hes. Jag tog i från tårna för jag ville verkligen höras. Sen blev jag tyst och jätteblyg. Jag tror det kom i samband med att mina bröst började växa. När jag långt senare i livet började med yoga och utforskade andning och bäckenbotten förändrades rösten. Idag är jag glad över att jag, som egentligen är en blyg person, lärt mig att använda den där kraften. För jag har i obekväma situationer tagit till dockrösten och lagt huvudet på sned för att göra mig själv ofarlig. Idag kan jag prata inför en stor grupp människor utan att det hörs på rösten att jag är nervös, eller blyg. Att det är så fantastiskt att man faktiskt kan lära sig att använda rösten och inte behöva skrika för att bli hörd.

”Ååå tjejer, Ååå tjejer vi måste höja våra röster för att höras. Ååå tjejer, Ååå tjejer vi måste höja våra röster för att höras…”

Den här sången är min barndom. Den eldade på mig och fick mig att tro att det gick att förändra världen till en mer jämställd värld. Sången skrevs av Suzanne Osten och Margareta Garpe till pjäsen Jösses flickor, som spelades på Stadsteatern. Den fick mig faktiskt att stolpa upp på Grupp 8s kontor på Drottninggatan som tioåring och be om att få bli medlem.

Vi måste höja våra röster för att höras!

sympati eller empati

5 kommentarer / Av / 2016-04-06

Bra beskrivning av skillnaden mellan sympati och empati. När man är låg. När man är ledsen. När man är riden av ångesten då är det inte en människas sympati man vill ha, utan empatin.

I mig finns fortfarande de där stunderna kvar, så typiskt att man spar de negativa stunderna. Jo, jo jag har de bra och härliga och fina minnen kvar – också. Men stunder som till exempel när jag satt mitt emot någon jag trodde var empatisk, mitt uppe i mina cellgiftsbehandlingar och berättade om min rädsla för att ta bort bröstet. Och hen sa men om du fick välja mellan det och ett ben/arm så väljer du väl bröstet. Det var inte empati. Det var definitivt nåt annat. Jag har tänkt på det ganska mycket sedan jag fick lymfödem i min arm och den på många sätt faktiskt blev utsatt, nedsatt.
Men jag har också tänkt på alla dessa tjejer som fått tillbaka cancern. Och en av mina bc-systrar som bara för några dagar sedan opererade bort en arm. Gode gud låt henne nu få många friska år.

Varje gång jag hör om någon som får återfall tappar jag mig ett tag. Jag blir ledsen för deras skull. För deras nära och kära och rädslan i dem. Men jag blir också själv rädd. Rädd för att jag själv ska få återfall. Så blir jag rädd för att jag blir rädd. Jag tänker att den där rädslan skapar stress och ångest i min kropp och inget av det är bra för cellerna. Fy, fan jag blir stressad av att jag är stressad typ. Jag märker det på mina drömmar. Det är ganska svarta stundvis. Jag märker det på min arm som svullnar av oro. Som gör ont när jag inte sovit bra på natten. Moment 22.

Vänd tanken Karin, tänker jag då. Tänk positivt. Sätt på en bra låt och dansa lite. Skratt hjälper mot rädsla. Skratta det där cancermonstret rakt upp i ansiktet.

Så snälla, tänk på det nästa gång du träffar en människa som överlevt en cancersjukdom, för hon tänker på återfall ganska ofta. Hon kanske inte vädrar det varje dag. Hon kanske inte tar upp det med dig. Men hon tänker på det. Den oron finns i henne, alltid.
Och då är det inte så empatiskt att säga: Min moster gick bort i bröstcancer.
För jag vet inte vad jag ska göra med den informationen.
Jag förstår att du gör det för att du kanske inte vet vad du ska säga, eller för att du vill dela med dig, lite som att du förstår vad jag varit med om genom att dela med dig nåt som varit svårt för dig med mig. Att du vill bonda med mig genom att säga så.
Men vi delar inte den upplevelsen såvida du inte själv haft cancer. Jag har förlorat flera vänner i cancer den senaste tiden. Det är smärtsamt. Det är sorg. Men jag har en annan erfarenhet också utöver en sorg, jag har haft cancer själv. Och även om jag skrattar, och även om jag verkar starkare än starkast, så kan jag vara så liten där i natten. Då när jag måste sortera upp en massa känslor och hålla den lilla Karins hand nä hon är rädd för att få återfall. För det är en annan känsla att bära på cancern själv. För så är det, ingen kan förstå hur det är att ha cancer förrän man själv är där.

spirande ideer

Lämna en kommentar / Av / 2016-03-18

För femton år sedan försökte jag och min kompis Lena oss på yogamarknaden. Vi hade företaget SpiraSthlm. Vår första produkt var yogaväskor. Jag yogade och tyckte att allt var så fult. Det fanns inga fina yogakläder, inga fina yogaväskor. Yogamattorna var fula och framför allt tunga. Jag ville ha mer flärd i yogan. Så Lena sydde egna, lite ”exklusiva” yogaväskor som såldes både på Mrs H i Stockholm och på Designtorget. Jag tog med till olika yogastudios och gav bort yogaväskor till nyckelpersoner inom yogan. Men det var för tidigt. Vi skickade väskor till såna vi tyckte skulle passa som mottagare. Som Mikael Bindefelt, men han trodde det var väskor för såna där underlag man sitter på när man är ute i naturen… Han hade inte fattat yogahajpen.
Och en extrasnygg väska skickade vi till Paolo Roberto eftersom vi hört att han börjat yoga.
Så där höll vi på.
Ambassadörskap.

Väskorna var med i Elle och flera tidningar, men det fanns ingen marknad. Inte då.

I vårt utskick skrev vi så här:

Spira låter insidan blomma

Allt fler yogar och efter ett tag vill man köpa sin egen matta att yoga på. Den måste bäras i något. Men det utbud som finns av väskor för yogamattor är ringa. Men det har Spira ändrat på.
Spiras första kollektion; yogaväskor är unik.
Ingen väska är den andra lik.
Varje väska från Spira är speciell. En del väskor har till exempel kamouflagemönstrad utsida, men med en ljuvligare eller snällare insida, blommig kanske. Eller så är utsidan av konjaksfärgad sammet, med ett smalrandigt inre. Förutom att väskorna är unika i sina tygkombinationer, smyckas de också av berlocker och sammetsband

Väska 02.jpg, 75 dpi

medaljongväska. 50dpi,jpg

grön kammoväska

En sak jag lärt mig, men aldrig lärt mig att förvalta. Det är aldrig lönsamt att vara före sin tid. Men å andra sidan, inget är någonsin försent. En bra ide är alltid en bra ide också förhoppningsvis i längden.

Har ni sett det här instagramkontot JESSRONAGROOMING Dogs never goes out style…

kapad hjärna

2 kommentarer / Av / 2016-03-14

En vecka kvar.
Lyft inget. Bär inget. Träna inte på tre veckor sa doktorn. Det är svårt för det är min högerarm som opererats. Jag gör det mesta med den armen, eftersom jag är högerhänt. Det sker på ren reflex och sånt är svårt att lära om. Men nu är det bara en vecka kvar och förhoppningsvis kan jag återgå till att använda armen någorlunda som förr. Jag längtar.
Men det är som att jag glömmer bort det där med att jag inte får bära tungt. Jag går till affären för att köpa hundbajspåsar och kommer därifrån med två tunga matkassar. Sån är jag. Jag är så impulsstyrd.
Plötsligt behöver jag en massa saker, så mycket att när jag kommer hem upptäcker att jag inte köpt det jag gick dit för. Jag glömde hundbajspåsarna. Och det jobbiga i situationen är att jag nu glömt det varenda gång jag handlar den senaste veckan…
Vad har hänt med min hjärna?
Förr kunde jag hålla så mycket i i huvudet. Jag kom ihåg alla människors namn. Det gör jag verkligen inte längre. Ibland när jag ska presentera två vänner för varandra har jag glömt bort vad någon av dem heter. Inte bästa vänner, men ändå människor som man kan förvänta sig att jag ska komma ihåg namnet på.
Jag glömde bort koden till mitt Visakort när jag var i Indien. Vilket så klart orsakade en del problem. Jag kan räkna upp det ena efter det andra som glöms bort, som inte borde glömmas bort. Jag vet att mycket handlar om stress, att det är boven till de här minnesluckorna. Men också känns det som att man fyllt hjärnan med för mycket intryck, minnen, onödigt vetande. Lite som att hjärnan är uppfylld och snart väller allt över. Tänk om man kunde sanera lite där inne. Få bort det där onödiga vetandet som tar plats. En massa tankar och känslor som flyttat in i hjärnan och som inte betalar hyra. Som att de kapat min hjärna. Jag har liksom osorterat låtit de ta plats i hjärnan. I min minnesbank.

Men jag kommer fortfarande ihåg mitt telefonnummer från när jag bodde i Norrviken mellan jag var fyra och tolv år 7543481. Är det onödigt vetande? Varför glömmer man vissa saker, men håller benhårt kvar vid just detta onödigt vetande?

Men allt är relativt. Så tänker jag på hur det hade varit om jag inte hade hittat yogan. Om jag inte börjat med andningsövningar. Hur hade det varit då?

9789113070261_200_yoga-for-livet-for-kvinnor-40-plus_haftad

2010 kom YOGA FÖR LIVET ut på Norstedts och den kom också ut i nyutgåva förra året. Så fantastiskt härligt när böcker fortsätter att leva vidare.

När Yoga för livet skulle plåtas åkte vi till Mallorca. För det är nåt med ljuset. Omslaget plåtades en väldigt tidig morgon i Porto Soller. Jag älskar Mallorca efter att vi för en massa år sedan åkte tre mammor och alla våra barn och hyrde två lägenheter i en finca i Puigpunyent. Vi var där i tre veckor och solade och badade och åkte på utflykt. Sedan dess har jag varit där många gånger både som turist, men också på jobb.

IMG_5876

Om bara en vecka reser jag och Anneli för att plåta min nästa bok som förväntas komma ut i december i år. Jag hoppas ni kommer att tycka om den. Vi ska bo hos Petra, som jag har en yogakurs ihop med i maj, du har väl inte missat? HÄR hittar du info och anmäler dig

IMG_55751

Nu yoga och pranayama.