Författarnamn: Karin Björkegren Jones

Känns ju lovande

Lejonet 23/7-23/8

Vi andra stjärntecken kan känna nu att du har fått för mycket luft
Leo och önskar att något av det där skulle falla på oss andra dödliga.
Universum tycks tvärtom anse att processen inte är klar. Tisdagens
eldiga fullmåne i Skytten placerar åter dig i händelsernas centrum och
känslorna blir stora. Som om inte det vore nog Leo så träder underbara
Venus, kärlekens gudinna in i ditt tecken den 5/6 och bli kvar där i
nästan fem månader. Att Venus stannar så länge är ovanligt och beror på
en lång retrograd period. (Vi andra är så avundsjuka så vi skriker). Det
här innebär unika möjligheter till att få allt du önskar vad: lycka,
pengar, kärlek och framgång. Oavsett hur det ser ut runt dig i
kärlekslivet så innebär detta att singeln kan möta kärleken eller att
den befintliga relationen blir bättre än bäst.

Från astrobloggen DV

Blodet var perfekt, stod det i mejlet som min onkolog skickade till mig. Ååå, fredagsglädje. Nu ska vi bara hålla tummarna för att den kommande röntgen av min bröstrygg inte innehåller något trist.
Jippie, yeaho, mitt blod är perfekt.
Rinner så vackert i mina ådror.
Mitt perfekta blod.
Ha.
Säger meningen om och om igen. Mitt blod är perfekt.

Här lite läsning 

Livet.
 
 Bildtext: En kompis hade den här bilden på sin instagram häromdagen. Lite så här känns det. Håll kvar i drömmen och tänk vad härligt om ni kan dela den och hålla kvar i den tillsammans. Våga lita på att drömmen besannas och tills dess njuta av det som går att njutas av…

Det blir inte som man tänkt sig, ibland bättre, ibland sämre. Livet ger och livet tar skrev en kompis till mig en gång på facebook. De orden stannade. Fastnade i mig. Så är det verkligen.
Tänker på när jag gjorde den där MR-röntgen som var så fruktansvärd att göra. Då jag grät innan jag la mig i den där månbasalphaaktiga maskinen. Sköterskan som tog hand om mig. Ja, hon var så snäll frågade om jag var rädd. Livet är som det är sa hon. 10 procent är bra. Lycka. Men resten… ofta inte så kul.
Haha, jag började skratta där i maskinen. För så är det ju lite. Vi håller oss kvar för de där tio procenten. 
Man håller kvar.
Håller fast.
Försöker få procenten att bli längre. Kanske elva procent, tolv…
Stannar kvar, fast man vill rymma.
Jag vill ofta rymma.
Till ett annat land. Till ett varmare land. Där jag kan gå runt i flipflop och i tunnare kläder.
Jag längtar alltid efter värme.
Efter solens som värmer min kalla kropp. Alltid.
Igår var jag hos läkaren och när jag sa att jag har haft och har ont i min axel, så såg jag på hennes blick att det inte var det bästa. Nu vill hon att jag ska göra en sån där röntgen och kolla bröstryggen och axeln för att utesluta metastaser.
Så nu är det påkopplat igen, den där jävla oron.
Jag vill vara frisk nu.
Jag vill inte att det ska vara nåt fel på mig. Nu känns det nästan inte som att jag kan fungera förrän jag gjort den där undersökningen.

Rumi

Jag har alltid älskat hudvård. Och när jag började förstå att den dyra krämen ingalunda behövde vara den bästa och att många av de tjusiga förpackningarna mest dolde en massa skitämnen som i reklamen lovade guld och gröna skogar. HA, snarare ett skämt, ett ledsamt skämt för hur kan man lova guld och gröna skogar när det är skogarna som på sikt förstörs av alla hormonella och faktiskt farliga ämnen som dessa superviktiga krämer innehåller?
Lite av den anledningen gjorde att jag skrev boken Frisk och strålande hy på naturlig väg

 Men också av andra anledningar, som att jag kände att jag var i händerna på sjukvården. Alla händer som skulle ta, mäta, trycka, ta sprutor, klämma och känna på mig. Jag skulle ta av mig kläderna inför främmande människor och visa min kropp. Och senare den kropp jag också hade svårt att själv vänja mig vid, som att den saknar ett högerbröst. Att den är ärrad.
Jag orkade inte, stod inte ut med att min kropp inte längre på ett sätt kändes som min. Som mitt privata. Så jag smörjde in mig själv med de bästa oljorna. Värmde sesamolja och smörjde hela kroppen, den hårlösa kroppen. Allt hår föll ju av med cellgifterna och jag jag upptäckte något härligt. Med den varma smekningen. Med de varma handen så kom kärleken till min kropp tillbaka. Klart jag ville skriva om det. Klart jag vill att alla ska känna den kärleken till sin kropp.

På onsdag morgon ska jag vara med på Nyhetsmorgon och prata om ansiktsyoga. Ni tittar väl? Men tills dess Läs det här

se den

Eat your greens boys and girls. Vegetarians are doing it better.  Ja, det finns tydligen någon undersökning att vegetarianer har bättre sexliv. Läste också att vegetarianer är smartare överlag. Så. Välj det gröna alternativet, alltid.
Inte bara när det gäller maten, utan i det stora hela. Det lönar sig i längden.

Låt oss efterlämna en bättre värld. En grön värld. En grönare värld.

Jag säger det ofta: Om tjejer fattade vilken skatt, vilken kraft de har mellan sina ben så skulle de lägga mer krut på sina knipövningar. Dessutom brukar jag säga att när tjejer väl hittat sin bäckenbottenmuskulatur så kommer deras nej vara starkare.

 En kompis skrev det här inlägget på sin facebook:

”Om detta måste vi tala: framfall! Pratade just med en vän som är på G in
i klimakteriet. 50% (!) av alla kvinnor får framfall. HALLÅ HUR KAN JAG
INTE VETA DET!!!! Många kvinnor söker inte hjälp utan försöker få saker
att funka ändå, typ kissar med fingrarna i slidan. Ändå är det en enkel
operation … så jäkla tröttsam är världen ibland. Så: OM DETTA MÅSTE
VI TALA!”

Och hon har rätt. Vi måste prata om vårt kön. Vi måste lära våra döttrar att upptäcka, undersöka och utforska sitt kön, för det finns en kraft där som är så stark. Och visst vill vi att våra döttrar ska bli starka och kunna säga stadiga NEJ.

Ända sedan jag fick barn för 23 år sedan har jag velat prata om vårt underliv. Velat skriva en bok om det. Jag har skrivit om det här på bloggen flera gånger. Det blev viktiga boken Knip för bättre hälsa  som kom ut för två år sedan på Semic. För under mitt arbete som yogalärare och främst som gravidyogalärare har jag förstått hur viktigt det är att lära tjejer att hitta de viktiga bäckenbottenmuskeln. Sedan boken kom ut i början av 2013 har jag hållit flera knipworkshops runt om i landet. Redan nu i helgen har jag nästa på Sans och balans i Viken i Skåne. Kom. Knip en plats…

Eller titta på min hemsida, i höst har jag också flera knipworkshops inbokade.
Men framförallt:  Jag har gjort 23 knipfilmer i samarbete med Tena, som är gratis och som du hittar här  Som jag är så stolt över.

Sprid det. För knipet är viktigt på så många sätt. Där, på den sidan hittar du flera ”prat” om varför knipövningar är viktiga. Du lär dig olika former av knip och att vissa tjejer behöver ligga, sitta, stå, vara uppochned. Ja, för vi är olika och vi behöver olika tips och råd för att kunna hitta vårt knip.
Du lär dig kisskunskap. Ja, för vi ger oss inte längre tid att kissa klart och bara det i sig kan ge just inkontinensproblem. Och att många väldigt vältränade tjejer har inkontinensproblem.
Allt för att vi inte pratar om något som är så viktigt.
Vi pratar om hur man bygger upp en snygg armmuskel eller får en större och bulligare rumpa, men bäckenbottenmuskulaturen som inte syns, som är svår att hitta, den pratar vi bara om när en tjej fött barn. När det är viktigt redan innan OCH under graviditeteten, eftersom gravida tjejer kan slippa foglossning under graviditeten om de håller igång med knipet.
Jag träffar fortfarande tjejer som tror att det är bara när man fött barn som man behöver göra knipövningar. Nej, alla tjejer borde lära sig det. ALLA. Det borde tillhöra allmänbildningen, men framförallt borde det läggas tid i skolan, på jympan för unga tjejer. Småtjejer borde få veta hur man lyfter och kopplar på knipet redan på sin första jympalektion. För ja, inkontinens gå ner i åldrarna. Tjejer som inte fött barn har inkontinensproblem och hur många tonårstjejer har inte ont i ryggen? Bara där kan många tjejer bli hjälpta och slippa dålig hållning och ryggproblem genom att lära sig hitta sin bäckenbottenmuskulatur.
För knipmuskulaturen, Pc-muskeln som den heter hänger ihop med magmuskulaturen. Så när du kopplar på ditt knip, ditt lyft, rotlåset som det heter i yogan, så kopplar du automatiskt på magmusklerna. Men det är viktigt att göra det i rätt ordning, det vill säga först hitta knipet eller lyftet och sen magmusklerna.
Och det fina i kråksången, det är att knipet kan du börja öva direkt efter att du fött, ty samma dag. För fem år sedan kom min dvd mammayoga. Där hittar du knipövningar som du kan göra från vecka 0-16 efter din förlossning.

Att lära sig knipa är att också lära känna sitt kön. Att hitta musklerna och att faktiskt rikta uppmärksamhet till en otroligt viktig del av vår kropp. Vårt underliv. Vår snippa. Vår fitta. Vaginan. Ja, kärt barn har många namn. Men tydligen inget ansikte, för de flesta kvinnor vet inte ens hur deras underliv ser ut. Titta på dig själv i spegeln, lär känna ditt kön.

Och framförallt, du har ett hål. Det kan falla ut saker därifrån. Lär dig knipa, det vill säga lyfta ditt underliv och du får en massa andra härliga biverkningar förutom att det kan motverka inkontinens.

Med knipövningar slipper du och kan motverka:
Inkontinens
livmoderframfall
hemorrojder
bäckenbottenuppluckring/foglossning

Du får:
en tajtare slida
roligare sexliv
mindre ont i ryggen
en plattare mage
intensivare orgasmer
en stoltare hållning

du kommer snabbare tillbaka efter förlossning

och… en del tjejer kan knipa sig till orgasm.

Om knip, knip, knip

Nu är jag hemma från New York. Det har varit intensiva dagar. Väldigt intensiva och härliga och tyvärr dålig uppkoppling på nätet. Därav inga blogginlägg. Nu är jag ganska mör och lite jetlaggad.

Vill tipsa om min kommande yogahelg  i Viken, Skåne. Här hittar du info och anmäler dig Yoga och knipworkshop i Viken 22-24/5
Det ska bli så fint att komma till Skåne. Hoppas på fint väder.
Det finns plats kvar, både på yogan och knipworkshopen. Hoppas vi ses.
För efter den här helgen gör knipet uppehåll till i höst.
Jag ska skriva klart boken som ska komma ut i januari 2016 och ska ägna tid till det under sommaren.
Om knip, knip, knip

Det kommer att bli så härligt. Följ med. Förläng din sommar med ett september-retreat på Mallorca.
Jag har blivit inbjuden av Petra som bor på ön.

Petra bor i Cala Llombards som ligger
på öns sydöstra kust, en relativt outforskad del av Mallorca och som
spanjorerna själva är mycket rädda om. Där bor Petra större delen
av året. I hennes oas kan vi njuta av stillhet, sol och bad. Fina
promenader på naturreservatet som ligger runt knuten, S’Almonia och Calo
des Moro. Promenadavstånd till en charmig liten badvik, samt Santanyi 3
km bort med en av dom bästa marknaderna på hela ön. Petra lovar att 
vistelsen blir varm och hemtrevlig. Och hon öppnar upp en liten Santa Ni
shop i samband med kurserna.

Jag höll på att ge upp. Ville rymma. Lite så kan det bli för mig. Jag var trött, hade inte sovit jättebra. Numera vet jag att jag behöver sömnen för armen. Har jag sovit gott, lagom länge och vaknat pigg är ofta armen pigg. Så var det inte denna gång. Det spände och drog i armen. Den var svullen. Och spring på det skulle inte göra det bättre. Därför ville jag rymma.

Men jag gjorde inte det.

Jag var med och sprang selfiemilen med det här gänget på tidningen Amelias träningsresa i torsdags.
Den
här känslan, när alla ska springa ihop, inte ifrån, utan just ihop.
Laddade.
Hela tiden peppade av varandra, en hel mil och in i mål ihop. 
Den
känslan är svårslagen. Den kollektiva milen blir skojigare än den
ensamma. Frågan är hur jag nu ska komma igång att springa utan att ha 60
peppande kvinnor runtomkring mig?

När jag kom hem låg tidningen Yoga för dig och väntade på mig. Vem är det där? Var liksom min första tanke. Kände inte igen mig själv. Tröttare människa får man leta efter kände jag. Jag la upp bilden och just de orden på min instagram. Fick en massa gulliga svar. Vet att det är svårt att skriva om det här. Det är laddat. Utseende och ens egna tankar om utseendet är laddat.

Jag är fåfäng, så klart. Jag vet att jag kan vara snygg, söt och mindre söt på bild. Så är det. Handlar om fotograf, känslan i mig själv just då. Om någon har sminkat mig. Om ljuset är bra. Om jag sovit ordentligt, ja en massa saker. Och jag vill inte att bilder på mig ska vara retoucherade, bara för att mitt ego vill visa upp en mer polerad sida av mig. Nej, nej, då skulle jag bara måla in mig själv i ett hörn.
Jag skulle aldrig orka det. Jag är snygg, söt och mindre söt vissa dagar. Så är det och så får det vara. Jag är helt okej med det. 
Det är ändå inte det som är det viktiga. Det är alltid utstrålningen hos en människa som vinner i längden.
Jag vill att alla egentligen ska se min osminkade sanning. Därför gillar jag instagram, för att där finns en flod av möjligheter att visa sitt morgontrötta ansikte. Sitt sminkade festansikte. Det lugna. LugnochroKarin, sportiga jag. Den femtioåriga Karin. DansKarin. GladKarin och tröttKarin. Där samsas alla möjliga bilder. 
Helt okej.
Jag bryr mig inte. Jag har mer fördelaktigare sidor, orkar inte tänka på om jag har just den framför kameran. Jag vet att det är skinet.
Ljuset i en människa som är viktigt.
och jag är helt okej med att åldras.
Det är som det är.
Men när jag ser hur trött jag ser ut. Jag vet att jag var det då. Ser påsarna under ögonen och ser blänket i ansiktet.
Så tänker jag vad det är bra att prata om just det här. Om bilden vi vill förmedla. Om den stämmer med oss varje dag. Om den där bilden förstör för oss, eller om den hjälper oss. 
Om det är okej att åldras. Om det är okej att åldras i media.
Om vi bryr och tänker för mycket på utseendet.
Vad tycker ni?
 

Jag är på Mallorca och håller i yoga på mornarna på tidningen Amelias träningsresa. Därav min frånvaro här från bloggen.
För även om jag ”bara” håller i yogan, så känns det som att tiden inte räcker till, till allt jag vill göra. Skulle önska att dygnet hade fler timmar. Varje dag så bjuds vi på ett smörgåsbord av olika träningsformer. Och det är världens härligaste gäng som är med på resan. 95 träningssugna kvinnor och flera från tidningen Amelia, Ullmax som håller i kläderna och så Martina Haag och Leila Söderholm. Och så Vings träningsledare. Jag har lovat mig själv att hänga med på löprundan på torsdag. Då ska vi alla springa milen. Lite läskigt, men man får springa hur långsamt man vill och jag är superpeppad. Men, jag har redan träningsvärk. Det har varit olika grejer, explosiva träningar och i eftermiddag är det handduksträning. Allt du kan göra med en handduk och bygga upp styrka och smidighet i axlar och armar.
Leila är en fena på att hitta på sätt att träna precis var som helst. Du behöver inget gym, du behöver bara fantasin. Helt underbart.
Igår fick vi ta del av hennes historia. Jag vill verkligen uppmuntra er till att gå på en föreläsning med henne, eller träna med henne. Vilket energiknippe.

Här har jag precis haft min första yogaklass på piren utanför hotellet. Riktigt härligt att göra solhälsningar med havet som utsikt, samtidigt som solens strålar värmde kroppen.
Jag är så tacksam för att jag fått möjlighet att åka med på den här resan och att jag får träffa alla dessa härliga kvinnor som är med på resan.