huden

Jag har alltid älskat hudvård. Och när jag började förstå att den dyra krämen ingalunda behövde vara den bästa och att många av de tjusiga förpackningarna mest dolde en massa skitämnen som i reklamen lovade guld och gröna skogar. HA, snarare ett skämt, ett ledsamt skämt för hur kan man lova guld och gröna skogar när det är skogarna som på sikt förstörs av alla hormonella och faktiskt farliga ämnen som dessa superviktiga krämer innehåller?
Lite av den anledningen gjorde att jag skrev boken Frisk och strålande hy på naturlig väg

Frisk och strålande hy : på naturlig väg (inbunden)

 Men också av andra anledningar, som att jag kände att jag var i händerna på sjukvården. Alla händer som skulle ta, mäta, trycka, ta sprutor, klämma och känna på mig. Jag skulle ta av mig kläderna inför främmande människor och visa min kropp. Och senare den kropp jag också hade svårt att själv vänja mig vid, som att den saknar ett högerbröst. Att den är ärrad.
Jag orkade inte, stod inte ut med att min kropp inte längre på ett sätt kändes som min. Som mitt privata. Så jag smörjde in mig själv med de bästa oljorna. Värmde sesamolja och smörjde hela kroppen, den hårlösa kroppen. Allt hår föll ju av med cellgifterna och jag jag upptäckte något härligt. Med den varma smekningen. Med de varma handen så kom kärleken till min kropp tillbaka. Klart jag ville skriva om det. Klart jag vill att alla ska känna den kärleken till sin kropp.

På onsdag morgon ska jag vara med på Nyhetsmorgon och prata om ansiktsyoga. Ni tittar väl? Men tills dess Läs det här

0
0