Författarnamn: Karin Björkegren Jones

Idag börjar knipskolan igen. Känns så kul att jag nu har filmer som ni kan titta på och som visar och beskriver hur ni ska göra. Häng med.

När kvinnor förstår vilken skatt det ligger i en vältränad bäckenbotten
så blir knipövningar något man gärna lägger energi på, för den som vill
få tillbaka kontrollen över sitt underliv är bäckenbottenträningen
otroligt viktig. Förutom att det motverkar urinläckage ger den en massa
härliga bieffekter som plattare mage, mindre ont i ryggen och en tajtare
slida bland annat.

Först ut får ni några filmer om hur man lättast hittar knipet. Eftersom jag är en yogamänska, tycker jag att det är viktigt att man får ihop knipet med sin andning. För oftast när vi lär oss nånting (eller har ont) så stryper vi vår andning och då är det som att vi signalerar till kroppen att det vi nu ska göra är fel och det vill vi inte.

Så först ut är övningar för att Hitta knipet som egentligen är ett lyft.

Yogaknip och andning

Blixtlåsknipet

Tantraknipet

Och ni vet väl att på den här sidan Hittar ni också en massa bra prat, så gå in och lyssna på Hur vet jag att jag kniper rätt? Kissa rätt, Knipet är egentligen ett lyft. De ”praten” ligger under instruktionsfilmerna.
Lycka till och jag hoppas ni gillar filmerna jag och Tena gjort.
 

Sprid den här sidan. Jag samarbetar med Tena och har tagit fram 23 knipfilmer. Här får du kniptips, knipövningar och prat om varför knipet är så jävla viktigt och bra och det är GRATIS. Knip med mig

Och här kan du höra mig prata på podden talaohmyoga på sidan Hälsa på dina villkor. Självklart pratar vi om knipet.

Idag har jag fotograferats med andra tjejer som jobbar med knipet. Det jag slås av är att det tyvärr verkar vara så koncentrerat vid förlossning. Jag brukar inleda mina knipkurser med just det, att första gången jag kom i kontakt med knipet var när jag fött barn. Men ALLA kvinnor behöver knipa. Även de som inte fött barn eller tänka föda barn.
Och jag önskar att knipet var något som man som tjej får lära sig redan i skolan. Knipkunskap, eller fittkunskap borde självklart vara ett ämne.

För jag tror på allvar att en tjej som hittar sina knipmuskler och lär sig lyfta sitt underliv kommer att ha ett starkare nej och ett starkare ja.
Att hitta sin bäckenbottenmuskulatur är bra inte bara mot inkontinens och livmoderframfall. Knipträning hjälper mot hemorrojder. Du får en tajtare slida, plattare mage, mindre ont i ryggen, stoltare kroppshållning. Intensivare orgasmer, en del tjejer kan knipa sig till orgasm.
Knipträning är även toppen när man är gravid eftersom att det hjälper mot foglossning.
Så många fördelar med att knipa.

Jag har sedan jag började yoga alltid knipt, men framförallt lärt mig att lyfta min bäckenbotten. Mula bandha som det heter i yogan. Jag försöker att ha det påkopplat, det lilla lyftet jämt för det ger mig en stolt kroppshållning. Och vem vill inte ha det?

Men när jag fick cellgifter så chockades jag in i klimakteriet. Jag avverkade tio år på bara några månader och även om jag var van att knipa så fick jag problem. Men jag visste att jag var tvungen att träna, träna och träna. Så när jag låg där och hade ont i kroppen och knappt kunde röra mig för att det gjorde så ont av cytostatikan, så kunde jag ändå knipa och jag kunde yogaandas.

För knipövningar är något vi behöver jobba med jämt, låt det bli som med din tandborstning. Nåt du bara gör och inget du tänker på mycket på.

Tyckte så väldigt mycket om det här omslaget måste jag säga. För bara ett par år sedan hade jag inget hår. Kal som en liten buddha. Tänk vad livet kan ändras. Förändras från en dag till en annan.

Igår la jag upp den här bilden på mig och min favorit ansiktsolja och länkade till webshopen Turkos.
Så här skrev jag.
Jag får så många frågor om huden. Vilka produkter jag använder. Vad som är viktigt. Och vid det här laget vet ni att jag älskar hudvård. Bra hudvård. Och ända sedan jag blev sjuk i cancer har jag blivit mer aktsam och kärleksfull mot min hud. Varje smekning är viktig. Självkärlek. Att gilla varenda kvadratmeter också de delar som är svårare att gilla. Som mina ärr. Jag ser numera ut som ett lapptäcke på min bröstkorg. Men vet ni jag smeker också dem. Fyller vartenda svårälskat ärr med kärlek. Och jag märker hur de mjuknar, hur de den där stramheten släpper. Att ärren glider ihop med huden. De kommer aldrig att bli osynliga, men de kan bli följsamma. Jag är stolt över åren som också syns i mitt ansikte. Vill inte sudda ut rynkorna, vill inte ha ett rynkfritt ansikte. Men jag vill ha en följsam hud med bra textur. Idag tycker jag om varenda kvadratmeter av mig själv. Jag tror banne mig att jag smörjt mig till den egenkärleken. Kan jag. Kan du!
Slå inte in krämen, signalera inte till din hud och din kropp det. Utan smörj varje del och njut.Lite som att om du ler, även om livet är tufft, så lurar sig glädjen in.
Jag har prövat många märken, många mindre bra och andra helt okej. Måste dock säga att Alqvimia som du hittar på webshopen Turkos är banne mig det bästa jag någonsin provat. Den här speciella anisktsoljan för åldrad hud är som guld för en femtioåring. Dessutom luktar deras oljor fantastiskt. Nu har jag också provat deras ögonkräm och ett par hudoljor. Jag är hooked.
Igår hörde de av sig från Turkos och vet ni, nu kan jag erbjuda er följande:

Ni får 10 procent på ert första köp HÄR Glöm inte att ange rabattkod ”yogavita” OCH registrera dig som användare i shoppen.

 Och passa på att köpa min bok Frisk och strålande hy på naturlig väg

 

Boken finns också nu att beställa på finska här 

 

 

Jag är så jetlagad. Slocknar redan vid åtta på kvällen – om jag har tur, men vaknar alldeles för tidigt. Har liksom indiantime i hela mitt system för tillfället. Försöker skriva bok och artiklar. Men känner mig nästan sinneslö.
Fjantar mig.
Här gömmer jag mig för Pino. Var är matte, Pino? Sånt kan jag tycka är kul när jag är så där trött att ögonen går i kors. Ska bara sitta en liten stund till på kontoret. Sen hem och slänga mig i soffan.

Hemma. Det är härligt, väldigt härligt, så klart. Men det låter så
fånigt men jag har en bit av mitt hjärta i Indien. Och det var på den
här resan, min senaste som jag formulerade i mig själv vad det är jag
ser, vad det är jag tycker om. Det stora Varför?!
Som
förstagångsåkare till Indien så slås man först av att det är så
smutsigt. Sopor överallt. Och i de där soporna rotar korna, ja, indiska
kor äter sopor. Hundar, fattiga, falkar och korpar. Alla hoppas på en
matbit, eller nåt som kan användas.
Att se fattigdom gör oss
obekväma. Kanske är det därför många har svårt med de fattiga romerna i
Sverige. De som tigger. Vi klarar liksom inte av att se deras utsatthet.
Vi orkar inte med andra människors lidande. Men man kan inte stänga av
det.
Frågan är ju hur vi ska hantera det. Jag har inget svar på det.
Men när det gäller Indien. Jag märkte när jag började titta bortom.
Och det är då Indien börjar ta sig in i ens system.
Jag är numera Indienvaccinerad.

Men det var på den här resan jag förstod vad det är jag älskar.
Jag
älskar Indien och jag tror att fotot ovan lite förklarar varför. Vad är
det som gör det så lätt att älska det här landet, som på så många sätt
är så svårt, knäppt att förstå, orättvist.
I varje indier. Även i
den allra fattigaste så finns det att alldeles särskilt glatt barn. A
happy child. Jag tror på allvar att ”Don’t worry be happy” måste vara
ett indiskt talesätt.
Eller som på postern som hänger i min indiske doktors väntrum.
Benefits of smiling
Makes us attractive
Shoo away bad moods
Cantagious
Relieves stress
Boosts your immunesystem
Lowers your blood pressure
Release endorpihins, natural pain killers and serotonin
Makes you look younger
makes you successful
Helps you stay positive

KLart
man ska kunna vara ledsen, arg och lite småbitter ibland. Men inte
stanna där för länge. Det finns alltid något att skratta åt. Vara glad
för. Vi västerlänningar måste lära oss det. För om du får fatt på det
där glada inre barnet, som indierna så lätt tar fram. Då blir liksom
också livet härligare, roligare – happier.

Och kanske,
eller tänk om det är så. Man kallar ju Indien för Mother India, det gör
ju alla invånare i Indien till hennes barn. För indierna har närmre till
det där inre barnet. Och det är ju också därför vi yogar, för att hitta
tillbaka till det där inre barnet som vi gått vilse ifrån. Tappat bort i
vår ivriga jakt på rikedom, karriär och hela tiden strävar framåt eller
uppåt på en karriärstege.  Jag längtar tillbaka till mitt inre barn,
tills dess skrattar jag mig lycklig. eller lyckligare. Varför inte? Det
har ju inga dåliga biverkningar.

Jag hjärtar Indien

Vi har det så härligt här på Purple Valley. Jag yogar varje morgon och resten av dagen jobbar vi massor. Plåtar, skriver. Rekar platser. Badar lite och åker till min doktor som lägger om ett örtomslag runt min arm. Ett ayurvediskt recept som ska dra ut inflammationen ur kroppen. Här får ni en lite Indienexplosion. Men följ mig på instagram, där är jag mest. Där heter jag karinbjones

Om shanti, nu ska vi gå på restaurangen Gunpowder med Karolina, ingen yoga imorgonbitti.

Min doktors väntrum

Armen masseras och får örtomslag

Jag yogar med David Robson på mornarna. Rekommenderar honom varmtHär kan du se en intrevju med honom

så här ser det ut när jag går till yogan halv sex på morgonen

en kokosnöt om dagen, minst…

jag och Anneli hinner med ett par besök mellan fotograferingarna på Indiens snabbmatställe Navtara. Här dricker vi Slice – mangojuice

Mina kompisar Betta och Marina som driver Bettas shop ett par hus nerför gatan alldeles vid Purple Valley

Shiva vaktar yogashalan

Mitt kontor

Karolina ni vet hon som hjälpte mig med min studio i Båstad när jag blev sjuk, hon driver Purple Valley, som verkligen blivit ett toppenbra Ashtangayogaretreat. Älskart

Vila efter den första ledda klassen

Här plåtas Karolina

Älskar den här tjejen. Min räddare i nöden Karolina

Tänk vilket härligt liv jag lever. Lycka. Jag får jobba och umgås med de här två, Anneli. Världens bästa fotograf och Karolina. och det bästa, de gillar varandra.

Jag är så glad, faktiskt jättejätteglad att äntligen kunna berätta att jag straxt innan jul spelade in 23 knipfilmer, både prat om knipet, men också rena instruktionsfilmer i samarbete med Tena. Och vet ni vad det bästa är? Jo, det är att de är gratis!Här hittar du alla filmer

För knipet är så viktigt. Så knip dig snygg, stark och stolt och få ett bättre sexliv på köpet

Här kan du läsa en intervju med mig på sajten Barnsidan

Här är utsikten från frukosten på fantastiska Palmgrove i Ashwem i norra Goa. Det här så ursnyggt inredda hotellet drivs av svenska Eva, som är en klippa. Hon tipsar om allt från var man kan köpa snygga kläder, till billiga mattor och bästa homeopaten i stan.

Bland annat lyckades hon se till att jag fick lite gröna juicer som en rysk tjej kallpressar

I två dagar drack jag gröna juicer, mycket härligt när man precis landat och har ont i kroppen

min just nu favorit, min homeopat dr Fernandez hade en filial i Arambol dit jag tog mig. Hittade den här fina bänken. Jag sitter mellan peace and joy som någon lite finurligt påpekade på mitt instagram. Ni följer väl mig där? Här hittar ni mig

Jag tror ju på mirakel, så just nu tror jag att Indien ska läka mig. Så måste det bli. Och framförallt dr Fernandez.

Här är ryska Kira som pressar gröna juicerna

På stranden träffade vi Lalita som säljer sjalar och annat. Hon drömmer om snö, lite mer kyla i sitt liv. Därför han hon tatuerat en snöflinga på ena handen och på den andra en trädgård.

Här är allra bästa Eva som driver Palm grove

Varje juice hade en sån här handskriven lapp och en liten blomma.

älskar strandliv

men framförallt älskar yoga

Jag är i Indien med Anneli. Hinner inte skriva så mycket eftersom vi är på jobb. Dels ska vi göra reportage för tidning och fota för nya boken som kommer i januari 2016. Första gången jag är i Indien och plåtar för någon av mina böcker. Det är väldigt härligt. Men tyvärr är min arm fortfarande så svullen och det gör mig både ledsen och irriterad. Det är tufft att ha en arm som hela tiden gör sig påmind. Det spänner och drar och värker. Enda gången det känns någorlunda som förr är typ mitt i natten. Är inte det märkligt. Men det är då kroppen rensar och kanske är det bara då som mitt lymfsystem funkar. Vad vet jag men jag ska ta reda på mer, för jag tycker det är så jävlaskitihelvete orättvist att vi kvinnor som genomgått alla de här skitjobbiga behandlingarna som vi gör när vi får bröstcancer, också ska behöva åka på lymfödem. Kan det inte bara vara över så vi kan få må bra.
Jag har skickats hem både från akuten och vårdcentralen med en arm som gör ont och som spänner och som är vätskefylld med orden det är normalt. Det har lovat att skriva upp mig för en remiss till lymfexperter. Men, jag träffade en lymfexpert precis när jag opererats och jag blev inte så imponerad. Jag är så besviken på eftervården inom landstinget och tycker inte att det ska behöva vara så att man ska behöva vända sig till välgörenhet för att må bra.
Här i Indien har jag träffat en homeopat som tar sig an mig, så nu hoppas jag på mirakel. Jag lovar att berätta mer.
Nu har vi landat i Purple Valley, ni ska få rapport. Men följ mig som sagt på instagram för där lägger jag oftare upp bilder.

Jag ska inte sitta här och skriva. Jag ska packa. Imorgonbitti åker jag och Anneli till Indien. Det är första gången för Anneli. Vi ska plåta för nya boken, hur kul tror ni inte det känns att få visa henne en liten bit av det Indien jag älskar? Och att hon ska få det på bild.
Liksom bildsätta min kärlek.
Jag är så glad.
Och jag ska få träffa mina gullisar i Indien.

Det har varit så mycket för mig den senaste tiden.
Det snurrar. Det vet ni.
Allt åt rätt håll, men det snurrar och det sätter sig i min högra arm. Den svullnar. Jag har varit typ varenda dag hos Lars-olof på Aaa-kliniken. Vågar inte tänka på hur mycket jag lagt ner på min rehab.
Jag börjar tröttna på att hela tiden stärka upp, hjälpa kroppen. Träna, träna, yoga. Och så ändå få bakslag, bli sjuk, armen svullnar upp. Hela tiden upp igen, tänk positivt. Upp igen.
Men jag kan inte hjälpa det, jag tänker när kommer mina sötebrödsdagar?
I morgon, när jag kliver på planet och landar i ett varm land. Varm vind mot huden. Saltvatten. God mat. Färsk kokosnöt. Håret som flyger när jag kör runt på min moppe.Låt det bli fina dagar.
Jag har också haft ett stort och viktigt beslut att ta. Hur gör jag med operation. Hur ställer jag mig? Jag har ingen överskottshud de kan ta. Jag vill inte ta en muskel. De avråder mig från implantat, för att min hud är tunn för att jag gjort strålning. Så vi började fundera på att ta fett från delar av kroppen och bygga ett bröst. Men en fettsugning kan gå fel och jag vill inte tappa känseln på fler ställen på min kropp. Nu har jag bestämt att ta ner mitt vänsterbröst, så att inte skillnaden blir så markant. Jag tror att det här beslutet också satt sig i min kropp. i min arm.
Allt är liksom stress. För stress är inte bara det du kan ta på, som att du jobbar för mycket. Att du har det jobbigt hemma eller i någon annan relation. Stress kan vara också tankesnurret som finns där. Som du går och tänker på men inte talar om för alla. Sånt som väcker dig mitt i natten och gör det svårt att somna om.
Alla de där tankarna som nästan är förbjudna att tänka.
Din inre oro.
Blä.
Nä nu åker jag till Indien och hoppas på värme sol och skratt och ingen ond och svullen arm.
Sötebrödsdagar helt enkelt.

Ibland när livet snurrar på kan jag längta tillbaka till mina rehabiliteringsveckor på Vidarkliniken. Ibland går det till och med så långt att jag sitter på hemnet och kollar hus i närheten, för det är nåt väldigt magiskt med den där marken. Den där platsen. Det är vackert och lugnt.
Jag älskade mina veckor där.

Så här kunde det se ut efter en massage, det här är Vidarkliniken för mig. Värme och snälla händer

För ett tag sedan fick jag ett mejl om jag ville bli intervjuad för deras tidning, inför deras jubileum, här kan ni läsa.

Har du möjlighet och har varit sjuk ansök om rehab här, det gör du via din läkare. Och tyvärr kan inte alla landsting ge den möjligheten. Men om du ställer frågan kanske de får upp ögonen för att fler människor vill det alternativa. För det ställer också indirekt krav på eftervården tänker jag.
Men man kan åka på besök. En helg i YtterJärna. Bo på hotellet och gå runt i den vackra fantastiska trakten. Fika på Kulturhuset i Ytterjärna, köpa grönsaker på Nibble handelsträdgård. Jag lover det är vackert. Fantastiskt.

Jag är så tacksam för min tid på Vidarkliniken. Hurra och grattis för dina 30 år, låt det bli minst 30 till. LÅt det alternativa få spira och växa, precis som jag kände att jag gjorde när jag blev sedd på riktigt.