Författarnamn: Karin Björkegren Jones

En av anledningarna till att jag skrev boken Frisk och strålande hy på naturlig väg är just det här. Som vi sår får vi skörda, det gäller i allt. Läste igår att multimiljardärföretaget L’oreal har nu gått ut med att de ska ta bort palmolja ur sin produktion. För så klart inte vill de framstå som utsugare av moder jord. Inte när den ena efter den andra miljöaktivisten får ut sitt budskap och väcker ”Svensson”. Förstå mig rätt. Men vi blir alla mer och mer medvetna. Det är bra. Vi kräver saker. Vi kan göra skillnad. Och väljer vi bort så kommer det att synas på ekonomin, genom utebliven vinst för de här företagen. Vi tvingar dem att bli medvetna och göra aktiva val som gynnar oss alla. Och för de som ska bo på den här planeten efter oss.
Vi har bara den här jorden och vi har den till låns. Utsugarmentaliteten det är ute.
Medmänskighet, empati och ekologiskt tänk DET är inne. Halleluja!
Om ni inte tycker att det stämmer så bestämmer jag att det är inne 😉 Att det är trend, att det är rätt, så det så. 
Var på en ekologisk mataffär igår, en av tjejerna som jobbar där berättade att de ökar sin försäljning med typ 50 procent varje vecka. Vi vill göra skillnad.
Och kanske är det så att fler och fler förstått att det är viktigt och det är bråttom.
En bra början är att byta ut det du har i badrummet. Men bara för att det står att det ekologiskt betyder inte det att det är bra. För även inom det som kanske utåt verkar snällt, finns också en roffarmentalitet. Därför behöver du börja titta på innehållsförteckningen.
Jag har en regel, om det är för mycket saker som jag inte förstår försöker jag välja bort.
Så ta ett aktivt val. För ett steg i taget leder alltid någonstans.

Idag har jag varit både på Akademiekliniken och skickat ett fjäskarbrev till en kirurg eftersom jag helst av allt vill göra en stamscellsoperation. Men det gör vi tydligen inte än i Sverige. Jag har också varit på KS och pratat med Inkari, som är en av kirurgerna på rekonstruktiv kirurgiavdelningen.
Jag är så trött nu. Helt slut.
På båda ställena var de fantastiska och tog sig tid för mig och mina frågor. Inkari tyckte till och med att det var lite uppfriskande med alla mina frågor, som var allt från. Vad är det där för ärr, och har hon alltid varit så där sned. När jag fick titta på bilder på olika bröstrekonstrueringsoperationer hon gjort.
Det är inte det att jag tror att jag ska få ett perfekt resultat. Eller vad är perfekt? Näe, jag tittar efter skevheten. Om kroppen förändrats på de som opererats på de olika sätt som är möjliga.
Jag lutar mest mot att inte ha implantat i kroppen.
Det är liksom inte jag. Jag vet faktiskt inte om jag kommer att bli nöjd. Allra helst vill jag göra stamcellsoperation, men de gör inte det i Sverige. Inte än i alla fall. De har tydligen gjort det lite i Finland. Nu lutar det mot att jag ska ta en del av skinkan och göra om till ett bröst. Jag vill INTE ta en muskel. Men fett och hud från rumpan. Men det kan också bli en skevhet. Någon som gjort den operationen?
Jag ska få en tid inbokat till Davor Jergovic, ja då får jag väl svar på mina frågor.
Mitt problem är att jag är för smal. Det finns inte så där himla mycket extra hud och fett att ta ifrån. Jag försökte med; Kan inte någon donera lite hud och fett till mig? Men tydligen är risken väldigt stor att kroppen stöter bort det.
Ja, det är snurrar i mitt huvud. Vet inte hur jag ska tänka.
Hur ska jag tänka?
Jag älskar min kropp. Men det är skevt med ett stort bröst och ett ingetbröst. Jag måste rätta till det för kroppens skull. För att det inte ska bli snedbelastat. För att jag ska kunna känna mig… hm jämn.
Och för att slippa ha ha en tyngd i behån. Och kanske få känna sig lite som förr, även om jag aldrig kommer att bli som förr.
Men jag vill inte att det ska bli skevt i kroppen efter operationen.
Fanihelvete, varför ska det behöva vara så här.
Jag hatar att behöva vara så här stark och behöva ta stora beslut. Att inte veta. Att allt är en risk. Och ändå har jag tagit mig igenom världens skärseld. Fan, vad jag kämpat. Nu är det kanske bara de sista metrarna

Min starka kropp. Tack för att du tagit mig igenom det här. Tack för att du är så stark. Jag tycker så mycket om dig.

En kompis hade lagt upp det här föredraget på nätet: Viktigt
Deppigt och sant.

Jag kände att det var på väg redan i lördags. Men lyckades hålla det från mig, men så igår. Jag är så dunderförkyld. Ingen feber, men öm i kroppen och en näsa som rinner. Blev ingen yoga i morse. Nu ligger jag här och kurerar mig, dricker en massa te och sprutar upp saltvatten i näsan. Ikväll har jag och Cissi knipworkshop och rawfoodprat på Lila Lotus. Det är fullbokat och min näsa rinner. Jag har som sagt inte feber, men känner mig ganska hängig och inte mitt allra bästa jag direkt. Man vill ju känna sig på topp när man ska ha en workshop…
Det är faktiskt första gången jag blir förkyld sedan jag blev sjuk i cancer. Peppar, peppar ta i trä det är ändå ganska bra tycker jag.

Här nedan. Det är jag och min bror Sven. Jag la in bilden på instagram och skrev nåt i stilen; Innan jag började med oljor, var jag mer inne på smink… Jag kanske är tre år.

Oj över hundra förfrågningar om var jag köper mina oljor. Hur jag tar hand om mig, hur jag tänker. Wow, jag är så glad.
Måste skriva en bok till, helt klart…
Helt fantastiskt hur ett tv-inslag kan ha en sådan genomslagskraft.
Förlaget hade i morse fått mejl från internetbokhandeln Bokus som ville meddela att över 200 beställt boken direkt efter programmet. Helt fantastiskt. Jag är mycket glad och tacksam.

Mycket, mycket av svaren finns i min bok, så jag ska inte berätta allt här.
Men det flesta frågorna som jag har fått gäller oljorna.

Vad använder jag?
MOONSUN Jag tvättar ansiktet med Moonsuns cleansingoil. Jag torkar av oljan med en blöt tvättlapp i frotte. Efter det tvättar jag av vattenrester (ja, för vid det här laget vet vi att kranvattnet innehåller rester av läkemedel bland annat och det är inte så bra för huden), men jag tvättar av med Moonsuns ansiktsvatten. Efter det smörjer jag in mig med deras faceoil. Produkterna är extremt dryga och man behöver inte många droppar olja. De är tjejerna Mia och Jenny som gör Moonsuns alla produkter, eller snarare få produkter, de är noga med att varje produkt ska kunna ha fler användningsområden. Så egentligen behöver du inte alla de där extra produkterna som vi luras att köpa av de stora företagen. Jag har använt deras produkter i åtta år. Borde vara ett bevis på att de är bra.

Men man kan använda och boosta sig själv med andra oljor också.

SESAMOLJA Under hela cytostatikabehandlingen använde jag varje kväll sesamolja, som jag först värmde i ett vattenbad. Jag smörjde in mig med den varma oljan, innan jag gick in i duschen.  Om man tycker att sesamoljan luktar tråkigt, kan man köpa fina aromaoljor som ger lite lukt. Lavendel är fint, det är lugnande. Jag tycker mycket om patchouli och vanilj. Så det brukar jag blanda ner i mina oljor. Sesamolja använder man inom ayurvedan, och den har fin egenskap. Känns nästan som att man kramar sig själv. Särskilt när den är varm. Inom ayurvedan är det viktigt att man hettar upp oljan ordentligt, typ kokar den ungefär varannan vecka. En öppnad flaska med sesamolja blir jag ska inte säga dålig, men man måste just hetta upp den så att den kokar, för då lägger den sig inte som en hinna över huden. SEdan kan du ta lite varje gång och värma upp i ett vattenbad.

SOLUM OILNär jag var på Vidarkliniken, på en tre veckors rehabilitering precis när jag hade avslutat strålningen så fick vi varje kväll insmörjning av personalen. Det var helt fantastiskt. De använde oljan Solum Oil från Wala. Jag rekommenderar ett besök på Weledaapoteket i Järna, där har de allt i stort sett. De har en hemsida också, om man inte bor i närheten eller har möjlighet att ta sig dit.

AVOCADOOLJADe andra oljorna jag tipsade om är avocadoolja, som är helt fantastisk att smörja in sig med, alldeles särkillt nu när det så solfritt, kan man väl kalla årstiden… Den är bra för mörkhyade speciellt, då den innehåller mycket D-vitamin.

KOKOSOLJA Kokosolja är en superolja. Ha lite i topparna, smörj dig med. Och framförallt ät. Jag tar minst två matskedar kokosolja varje dag. Blandar in i min smoothie och en sked i min varma nötmjölk på kvällen. Och som jag sa i programmet, funkar bra som glidmedel. Tyvärr är ju de flesta glidmedel en massa skit i och jag har sett på en del hemsidor att tjejer som opererats för underlivscancer, ges tipset att ha Barnängens barnolja som glidmedel, det finns inget nyttigt i den oljan. Jag säger bara NO, NO, NO. Kan det bli mer fel. Ta lite kokosolja istället.

MANDELOLJA Mandelolja är ju en gammal klassiker. Jättebra. Man kan tvätta sig med den, amörja sig med.

Jag köpte mina oljor på Hälsa för alla, som har butiker runt om i Sverige. Det som är bra med dom är ju att de har en hylla med olika oljor, så man kan köpa mindre burkar och testa sig fram. Där kan man också hitta aromaoljor, så man kan få lite lukt på mandeloljan till exempel.

Det är ju faktiskt kemi, när det kommer till att blanda de bästa blandningarna. Jag tycker det är helt okej att under perioder använda till exempel bara sesamolja, eller bara mandelolja. Men vill man få till ett bra resultat är verkligen de här oljorna som Moonsun gör helt outstanding.Så jag rekommenderar dem varmt.

Här kan du boka boken på adlibris
Här kan du köpa boken på Bokus

 

Oj, oj vilken vecka. Först fick jag det fina hederspriset i Guld äpplet kategorin Hälsoprofil av tidningen Hälsa och så möjligheten att få prata om nya boken på Nyhetsmorgon i morse. Här kan ni se det inslaget  Jag har fått så många mejl, så många som har hört av sig och vill veta mer om oljorna. Jag lovar det kommer. Ni ska få alla mina tips. Mycket finner ni i boken såklart. Hoppas ni kommer att gilla den.

 Här kan man bevaka boken på adlibris
och här på Bokus
Några har hört av sig och vill veta hur jag äter, hur jag tänker, hur jag tränar och vill att jag ska skriva en bok om det. En inspirationsbok. Tack snälla alla, vad ni är gulliga. Vem vet, så kanske det blir…

Förutom en skojig och lite småpirrig morgon, så fyller min pappa år idag. Så vi gick dit med en blomma och åt våfflor gjorda på bovetemjöl. Så gott. Och så klart min pappas favorittårta

Min mamma sparar på allt. Så vi gick igenom gamla kort.

Här är jag och pappa. Han blev intervjuad i tidningen VI och jag nästlade mig in och fick vara med jag med.

Nästa vecka ser omslaget ut så här på tidningen Time magazine. Och vad ska man säga, fantastiskt. de har hajjat. För hur viktigt är det inte att hitta den där inre ron. Lugnet.
Vi springer runt, har höga krav på oss själva. Ja, listan kan göras lång på allt det där stressiga som vi på nåt sätt behöver göra oss av med. Det som faktiskt gör att vi tar konstiga beslut, mår sämre än vad vi kanske behöver göra.
Men hur hittar man ro?
Ett sätt är verkligen yoga. Yoga kan hjälpa till att stilla de värsta och mest stressfulla tankar. Yogan och dess andning. Vi som jobbar med yoga, och vi som yogar vet hur viktig andningen är. Att lära sig kontrollera sin andning, vilket man gör i yogan gör att man också på sikt kan lära sig att kontrollera sina känslor. Andningen lugnar ner när du är ledsen, ilsken, arg och stressad. Men andningen kan också ge mer energi och kraft om det är vad du behöver. Andningen kan också hjälpa dig när du har ont, man kan andas sig igenom både smärta och ångest. Oj, vad jag använde andningen när det var som värst i mina cancerbehandlingar. Jag andades mig igenom ångest och oro. Och jag behövde aldrig ta de där tabletterna mot illamående i samband med att jag fick min cytostatikabehandling. de som i sin tur gav biverkningar som lös mage eller förstoppning, som man sen skulle ta nästa tablett, med andra biverkningar.
Jag ville och vill ta så lite läkemedel som möjligt. Just för att jag är rädd för biverkningar.
Vad gjorde jag? Jo, jag andades mig igenom illamåendet. Igenom och ur illamåendet. Jag använde yogaandningen som min egen medicin.
Och jag andades när det snurrade i huvudet, när jag var rädd och hade värsta ångesten och när illamående sköljde över mig. Då höll jag kvar vid min andning och räknade andetagen. Kände och följde med när jag andades in och när jag andades ut.
Som ett mantra tänkte jag:
Jag andas in.
Jag andas ut.
Jag andas in
Jag andas ut, om och om igen. Tills det liksom blev som ett pärlband, en tråd, ett rep. En livlina som jag kunde hålla mig fast vid hur mycket det än stormade utanför mig och inuti mig. Min egen andningsmeditation.
Den tredje februari är det andningens dag. Det är så fantastiskt att man riktar uppmärksamhet till hur viktig andningen faktiskt är för vårt välmående.
Meditation och mindfulnes är också fantastiska verktyg för att hitta det inre lugnet.  det avspegar sig också ofta i vårt sexliv. Till och med där lurar sig stressen och kraven in. Jag skriver om det i min bok Yogaerotica. Vi är ofta så stressade, liksom övertända fast på fel grejer, till och med när vi har sex. Att lära sig vara här och nu. Precis här, där jag just nu är, det kräver mycket arbete. För ofta är vi i vår dåtid. Vi kanske ältar gamla oförrätter, eller ångrar saker som vi inte gjorde. Eller så är vi i vår framtid och tänker på hur skönt och lugnt och bra vi ska ha det på vår semester om några månader. Sexterapeuter som jag pratat med uppmanar oss att vara i nuet, att många tyvärr,  istället för att njuta av sexet, faktiskt ligger och tänker på dammtussarna i hörnet, eller prickar av sin ”Att göra lista”. Nog kan vi till och med behöva en kurs i Sexual mindfulnes, The sexual mindful revolution 😉
Att lära sig att vara här och nu är en stor utmaning. Kanske behövs en Mindful revolution för att komma dit. För mig är det alltid lättast när jag åker ut till landet. När jag går där bland träden på kärleksstigen hela vägen ner till fåren och havet. När Pino springer bredvid och jag känner vinden mot mina kinder och glädjen i kroppen. Då är jag här och nu. Så lätt det är att vara här och nu när allt är i harmoni. Det svåra, eller utmaningen är ju att hitta sitt hemma mitt i stressen. Och kanske behövs en revolution för det.

För några dagar sedan var det Kramens dag. Och till och med i kramen kan vi lära oss att vara mer här och nu, att våga vara i kramen. Stanna kvar i kramen, låta den verka.  Låta den ta minst sju sekunder, för då utsöndras just lugn och ro-hormonet.  Titta på de här sötnosarna nog blir man alldeles varm i hjärtat?

Ni vet ju att Iscador innan jul blev klassat som läkemedel. Det är fantastiskt. Jag har sedan min vistelse på Vidarkliniken använt Iscador. Jag tar sprutor på mig själv, tre sprutor i veckan. Det är en kostnad för mig på runt 700kr eller lite mer i månaden. Pengar jag skulle behöva till annat. För mig är iscador en livlina. Nåt jag tror på. Att det höjer mitt immunförsvar och gör mig typ immun mot återfall. Det funkar alltså, också som någon sorts antidepressivt medel för mig.
Jag går i terapi också, det kostar. Att jag blev sjuk har ingalunda varit en billig historia. Man ska inte klaga. Inte om man som jag mår så bra som jag faktiskt gör.
Jag har tagit hand om mig själv som ett jobb. Gått in i allt från att smörja min ärrade kropp med de bästa oljorna, till att äta det bästa dvs ekologiskt, boostat med bästa kosttillskotten och rensat min hjärna och mina känslor i terapi. Nej, nej inget lämnat åt någon slump. Ren kontroll. Längtar efter att släppa lite på kontrollen, men samtidigt är jag rädd för det. Svår att förklara det där.
Men bara för att Iscador blivit klassat som läkemedel betyder inte det att jag får ta ut det på högkostnadskortet. Det är så märkligt och gör mig ledsen och fattigare så klart.
Hade jag valt den konventionella banan, dvs börjat äta antihormoner, hade det varit gratis, plus att jag hade fått en massa biverkningar.
Men väljer det alternativa, men som numera är klassat som läkemedel och en del av cancerbehandling, nej, då kan jag inte få det subventionerat.
Det är sånt jag tycker är sååå konstigt. Eller vad tycker ni?

Här läs Jenny Strömstedts krönika För det är sant vi behöver träna om ögat. Lite därför gillar jag yoga. Yogan gör att man får snällare glasögon när man tittar på sig själv. Yogan gör att man bli glad över hur böjlig, stark, flexibel och smidig ens kropp är, oavsett hur den ser ut. Och i yogasalen är alla möjliga kroppar samlade, vi pustar, andas, svettas och fnissar åt hur vi just bänder och vrider och tänjer och töjer. Och jag ser alla möjliga människor, med olika kroppar och i olika åldrar komma in i salen i tajts och linnen, med stolt kroppshållning. För yogan ger en stolt kroppshållning.
Och den som sträcker på sig, visar upp sig i hela sin skrud blir vacker. Jag säger bara yoga ÄR världens bästa uppfinning.

Här en av världens sötaste kvinnor, Marilyn Monroe i clownen tror jag den här yogaställningen kallas. Och om två veckor ska jag börja på dans för mogna kvinnor. Det är en kompis till mig som är danslärare, hon har samlat ihop en grupp just mogna kvinnor, fy fabian vad det ska bli kul. vem vet, ni kanske kan få komma på vår slutuppvisning 😉

 Jag är sååå glad. Det är så kul. Tack alla ni som röstat fram mig. Ni läsare av den här bloggen, som skickat in och röstat på mig. Jag är så stolt och glad. Väldans mallig. Nästan sprickfärdig. Känns helt underbart att få ett pris. Tror nästan jag kan vänja mig vid det 😉
När det var som värst. När jag var i cellgiftstunneln, eller snarare cellgiftshelvetet så kände jag så där väldans; ”När jag är ur det här, vill jag ha medalj. Ett pris på att jag gjort ett sjuhelskotta jobb. ”
Och nu ikväll så kändes det verkligen som att jag fick det. Det här äpplet, känns helt fantastiskt att få, för ni anar inte vilket skrutt jag känt mig som många gånger det här året.
Det här guldäpplet är också till alla er andra som kämpar och kämpat med cancer. Ni som känner er som skruttar, jag önskar er guldäpplen också.
Jag håller på er och hejar på er, på samma sätt som ni hejat på mig. Tack!

 Här fick jag mitt pris Hedersomnämnande i kategorin Hälsoinspiratör och en fin blombukett av tidningen Hälsas chefredaktör Maria Torshall med motiveringen: ”I sitt skrivande sätter hon ord på det svåra, som många med cancer går igenom och visar på olika aktiva sätt på hur man tar sig vidare.”

 Jag kunde inte hålla tårarna borta. Jag blev så glad att tårarna sprutade.

 Tack, tack.

Min älskling var med. Här är vi med Hälsas ad, Helen.

Jag tänkte egentligen inte kasta mig in i det här feministkriget, dels för att jag inte sett Belinda Olssons serie, hennes kamp. Har inte känt nåt sug.
Själv har jag alltid haft en kamp. Varit arg för att killar i samma ålder som jag gått in och fått mer betalt för samma jobb, bara för att de är killar.
Skulle kunna rabbla upp hur mycket olika orättvisegrejer som helst egentligen. Och nu när jag varit inne i vårdsvängen på grund av min bröstcancer, ja, nog har jag på nära håll sett hur ojämlik också vården är.
Jag har alltid kallat mig feminist.
Faktiskt ända sedan jag i trean åkte in till grupp 8, som då låg på Drottninggatan, från förorten Norrviken där jag då bodde. Jag ansökte om att få gå med, de sa nej. Vilket jag fortfarande tycker var dumt, för nog ska man stödja de yngre tjejerna, de unga kvinnorna. De som ser att det inte är rättvist. Ojämlikt.
Jag kallar mig fortfarande feminist, för så länge som det är just ojämlikt för oss kvinnor, så tänker jag göra det. Jag kallar mig humanist också, eftersom att kämpa för människors lika rättighet i alla avseende är självklart. För så länge som sånt här fortgår förföljda, förtryckta kvinnor går det att vara nåt annat än feminist.

Maria Svelands svar hela Olsson-debatten Hon säger det så bra.

Var på middag i går hos min kompis Hella. Hon är en av gudmödrarna till min dotter Mira. Och jag är gudmor till hennes son Sam. Vi brukar fira våra gudbarn tillsammans. Sam fyller år i januari och Mira i februari och varje år, äter vi middag. Ibland ute på lokal, men ofta hemma hos Hella. Hon är så bra på att laga mat. Har alltid varit. dessutom har hon en skojig blogg tillsammans med sin dotter Susanna Bloggen Grovsoprummet, eller grovis som den också kallas
Med på middagen var också Hellas döttrar Sonia och Mimi. Vi kom in på Belindas program och jag kände sån glädje i hela kroppen när jag hörde våra barn prata om feminismen. Dessa begåvade fantastiska, coola ungdomar/unga vuxna som det var så självklart att vara feminist och att ifrågasätta både politik, rasism och orättvisor. Kände mig så stolt. Förra året läste min dotter Genusvetenskap på universitetet. Det är ett ämne som tydligen är jättepopulärt . Det kan jag inte säga att det var när jag pluggade. Då skulle man plugga film och teater. Och filmen, ja det vet vi ju, måste vara en extrem ojämlik kulturform. Alldeles särskilt när vi nu också måste rättvisemärka filmer. För tydligen är det inte alldeles självklart att en film borde ha åtminstone minst två kvinnliga skådespelare…
Hellas femtonåriga dotter Sonia är med i styrelsen i Unga feminister. Och snart om ett par månader ska Sam praktisera på Etc.

Och så systrarna Minna och Electra. Framförallt Minna som är en av Miras bästa kompisar.

De är det framgångsrika bandet, eller säger man duon, Say Lou Lou. De vann pris på den prestigefyllda Ellegalan för sin coola klädstil. När de tog emot priset så innehöll Minnas tacktal: Krossa patriarkatet!
Jag säger bara hejaheja alla unga tjejer som visst vet, som visst kämpar. För de finns många olika sätt. Jag hejar på de unga. De är så coola. Som ung cancer, eller alla unga som nu startar motrörelser mot rasism, och olika orättvisor.
De unga är bra mycket coolare än vi var. Förhoppningsvis tar det ett steg längre än vi.
men kanske kanske så fick de rättvisefrågorna med modersmjölken, eller mjölkersättningen…

Obs, sjukvården kommer att bli en stor valfråga kolla det här

Jag säger bara heja Lina Baldenäs, vilket klok, fantastiskt kvinna som jag skrivit om förut. HOn som startat Svarta bandet, ett så jävla bra initiativ. Så klart en kvinna!!!
Här kan man stödja Svarta bandet

åkte ut till landet för att jag skulle skriva. Ha ro, bara vara jag och Pino härute och just skriva. Men det är så svårt att få till det. Jag rymmer från orden. Gör andra grejer istället. Men än finns tid och jag måste få till det, så är det bara. Men jag tror jag är en deadlinemänska. Jag går runt och såsar kan det tyckas, men huvudet jobbar, tankar ner. För att när det är dags hamna i skrivtrance. Det är bara lite för mycket känslan, att man kliar på ett myggbett. Det finns en rastlöshet innan man får till det.

Den här bilden tog Ray i smyg på mig. Så här sitter jag ofta, som en liten apa, och skriver. Jag får ont i ryggen och armen av att sitta för länge, men det ser helt galet ut. Så här sitter jag nu ute på landet. Men eftersom jag är ensam här, så kan ingen smygta bilder på mig.

Jag skulle lätt kunna bli en enstöring. Kom på mig, när vi gick vår promenad ner till vattnet, att jag skrattar åt sånt här. Ser ni vad jag ser?
Jag ser hattar. Jag ser att allt under nattens snöande fått just små snöhattar. Sånt skrattar jag åt. Då tänker jag vad lite man behöver, egentligen. Om det inte hade varit för att vi har världens härligaste bastu härute, nämligen en infraröd bastu, så hade jag väl inte duschat på alla de här dagarna. Min braiga bastu
Jag hasar fram i mina skidbyxor, köpta för 40 kr på myrorna. Det är så skönt. Men snart ska jag ta mig in till stan.  I morgon har jag en knipworkshop mellan 15-17. Finns en plats kvar om någon vill ha den? Mejla mig på yogavita@telia.com.

Har groddat mungbönor. Det är så gott och så toppen att dryga ut sin smoothie eller morgonmousse.
Jag gjorde en ganska stor morgonmousse. I den hade jag:
2 avocado
1,5 dl groddade mungbönor
1 banan
1 mått hampaprotein
Lite vatten
1/5 pressad citron
Lite chiafrön
Färska spenatblad
massa kanel och lite vaniljpulver

Den blev tjock och jag åt den med sked.

Intressant om gluten och mejeriprodukter

Och ni har väl sett Annette Rosvall och Emma Hambergs fina blogg Husmorsorna. Idag har Emma skrivit så fint om en sopgubbe.