Känns som att jag var nåt på spåret i förra inlägget.
PÅ lördag händer det Odla naken är det senaste, kom ihåg var ni läste det. Tur att jag har amerikanska kusiner så jag blir uppdaterad. Och jag som tänkte ta itu med vårt lilla växthus på lördag. PÅ lördag är det internationella odla-naken-dagen.
Och som av en händelse bor vi granne med Skeppsmyra naturistcamping.

Första maj och jag vaknade ute på landet. Har sovit dåligt de senaste nätterna. Kroppen går lite i spinn. Jag klarar inte stress som innan och det är väl bra. Men jag är ovan att tacka nej. Men inget får någonsin vara på bekostnad på min hälsa. Jag måste vara försiktig med mig själv. Rädd om min energi. Så lätt att halka med och vilja mer, göra mer än jag egentligen orkar.

Jag vill bli gammal. Helst så gammal som min farfar blev. Det vill säga minst 96 år vill jag alltså bli. Tänker banne mig inte låta den här bröstcancern komma i vägen. Nej, operation bli gammal har börjat  och idag börjat jag på en ny fas. Ska gå några veckor hos en naprapat/akupunktör som jag tror på. Han ska hjälpa mig. Jag återkommer med info om det när jag börjat märka förändringen. Den här våren ska jag typ dammsuga min kropp inifrån och ut och tvärtom. Så det så 😉

Jag har många kvinnliga förebilder och jag vill inte vara en utseendefascist på något sätt. Men jag skulle gärna åldras som Lauren Hutton. Jag tycker att hon är så vacker. Och så är hon lite hemlig, dyker liksom bara upp lite dåochdå. Såg ett reportage om henne i något tjusigt utländskt modemagasin för en massa år sedan. Då bodde hon i ett supersnyggt hus i ödemarken, ensam. Det lät lite sorgligt tyckte jag. Inga barn och ingen kärlek. Förhoppningsvis en massa djur, och om jag inte minns fel, så ja, en massa djur. Eller så är det just avsaknaden av partner och barn som gör henne så snygg haha.  Men kolla på bilden kvinnan är 70 år. Och det ser inte ut som hon pumpat ansiktet fullt av botox och annat onödigt.

Dagarna går lite för fort. Så är våren på något sätt. Det har varit ganska hektiskt. Jag var ju i Viken förra helgen och veckan efter Viken försvann, den liksom slurpades upp. I fredags höll jag föredrag i Halmstad och igår söndag, hade jag två Knipworkshops efter varandra. De är så kul.
Vad jag gillar att undervisa.
Särskilt när jag vet att jag lär ut något viktigt. Och att knipa är viktigt, det är också att rikta uppmärksamheten och ömma lite för vårt eget kön. Och vi behöver det, tro mig.

Idag träffade jag min onkolog. Nu vet hon att jag slutat med antihormoner. Men jag berättade också om mina övriga biverkningar, som jag tror har med herceptinet att göra. Jag har fått vatten i kroppen. Jag blir andfådd för minsta lilla och jag har mått illa. Så i dag slapp jag ta herceptinet och istället ska jag undersöka hjärtat för att se hur det mår.
Egentligen vill jag sluta med herceptinet också. Nu vill jag låta kroppen läka själv.
Alla mediciner vi tar har biverkningar därför vill i alla fall jag ta så lite tabletter, så lite medicin som är möjligt. Nu längtar jag bara tillbaka till livet, till min frihet som på något sätt är det samma som inga undersökningar och ingen medicin. Längtar min frihet.

Pratade också med min onkolog om hur arg jag känner mig för att det inte pratas med oss kvinnor som genomgår hormonbehandlingar om den uteblivna sexlusten. Nu har jag träffat flera kvinnor som går på hormonbehandlingar efter cancerbehandlingen som berättar om att de tappat sin sexlust. Och jag blir så ledsen eftersom det verkar som om de gett upp. Att de liksom inte kan kräva något. Att man ska vara så där tacksam för att man fått behandling och är fri från cancer.
Men jag vill elda på oss kvinnor.
Att vi inte ska vara stillatigande om det.
Min onkolog sa att, och det här är så jävla orättvist, ja, ni vet ju hur jag tycker om vården, att den inte är rättvis och den inte heller jämlik. Men hon berättade att i INGEN studie gjord på kvinnor och deras hormonmedicering efter cancerbehandlingar finns frågan om hurvuvida deras sexlust försvunnit.
Är inte det helt sjukt?’Borde inte det vara en rimlig fråga att ställa till kvinnor?
Man ställer ju den till män.
En vuxen kvinnas sexlust är inte jämlik en mans sexlust och året är 2013.
Patetiskt.
Sjukt.
Orättvist.
När männens prostatacancer ökade kom viagran. Självklart forskar man på det. För en mans sexlust är så mycket viktigare. Man kan till och med fråga en 80årig man om hans sviktade sexlust efter cellgifter och hormonbehandlingar och erbjuda honom hjälp. Vilket jag så klart tycker är helt okej, men det måste vara rättvist. Varför får inte kvinnor frågan om deras sexlust försvunnit efter och under en hormonbehandling? Varför är det inte viktigt att vi kvinnor får fortsätta att känna lust fast vi genomgått en tuff cancerbehandling, när det tydligt är viktigt att männen snabbt ska komma tillbaka till sitt virila tillstånd?
Det är så orättvist.
Så inihelskotta orättvist.

För några veckor sedan blev jag ntervjuad av en tjej som har en blogg.Här kan ni läsa den intervjun

Yogaretreatet på Björkö fylls på. Det är väldigt roligt. Finns bara några få platser kvar på vandrarhemmet, så boka NU, om du vill vara säker på din plats. Här kan du läsa mer om Yogaretreat på BJörkö

Imorgon ska jag till Halmstad och hålla föredrag och jag är nervös. Jag är inte bra på att hålla föredrag. Jag är ganska bra på att babbla och prata om yoga i en yogasal, inspirera mer hands-on om ni fattar. Men att stå inför en publik, hjälp jag fattar inte, men då blir jag nervös. Babbla i tv, ingenting. Hålla låda framför en tv-kamera, blir inte nervös. Men prata inför publik. Borde lära mig det. Men nu håller vi tummar och tår för att det ska gå bra i morgon. Mitt problem är också att jag fortfarande har kemobrain. Ibland hittar jag inte orden, ni vet det blir lite stakigt. Sånt kan oroa mig, att jag ska glömma vad jag vill säga. När jag hade workshop i Viken, så berättade jag det och då försvann själva oron över just det. Ibland är nog anfall bästa försvar, eller hur säger man?

Just nu är det fullrulle i mitt liv. Tänk att man kan gå från noll till hundra på bara några dagar. Det är märkligt. Lite härligt också, eftersom jag längtat efter att vara i produktion. Jobba med människor, spåna ideer. Jag älskar mitt jobb. Som jag faktiskt inte riktigt vet vad det är, men en blandning av att hålla yogaklasser och skriva. Känns jättekul. Och jag får jobba med de jag tycker så himla mycket om att jobba med.

Vad är det med SJ, snabbtågen är alltid försenade? Jag var försenad ner till Lund, så jag missade mitt tåg till Helsingborg mitt framför näsan. Så näsligt. Och snabbtåget hem från Skåne var försenat med en halvtimme. Jag var inte hemma förrän halv ett i natt. Så jag tog sovmorgon och skolkade från yogan. Kände att jag behövde skrota runt lite här hemma.
Det var jättemysigt att vakna upp bredvid Ray.
Im such a lucky, lucky girl.
Love’s In Need Of Love Today, kanske egentligen varje dag.

Måste, måste lägga till ännu en härlig låt Just give me an reason – PINK

Känns som en bra måndag, en kärleksmåndag. Lovely Monday.

Ikväll hoppas jag får biljett till föreläsningen på ABF. Anticancer – ät dig frisk. Några svenska experter som ska prata. Intressant.

Just nu är jag i Viken. Jag har en vän i Viken hon heter Carin. Jag har känt henne i några år nu, hon är med i Knipboken, och också i ett par av dvderna i Yogaliv. Carin gick flera somrar hos mig i Båstad på Yogavita. Här i Viken har Carin byggt Sveriges finaste träningshus. Jag lovar er. det är så mysigt, så fint, så fräscht. Här finns gym, yogasal och pilates.
Och här i den här yogasalen har jag yoga i helgen. Så härligt!

Jag har inte hållit en yogalektion sedan i juni förra året och jag måste säga att jag var lite pirrig innan. Men det är så kul. Och alla som kom var och är ju så gulliga.
Vad jag älskar att lära ut yoga. Har en tre-dagars ashtangayogakurs och idag hade jag en knipworkshop på två timmar. Här har en deltagare skrivit om Knipworkshopen
Å, vad jag tycker det är kul, nästa helg har jag två knipworkshops i Stocksund, båda är fullbokade. Uppenbart finns det ett behov. Hör av er om ni vill att jag ska komma och lära ut lite knipknep, så kan ni sen ta över stafettpinnen och föra det vidare. Vad säger ni om det?

 Och vi lyckades få in en liten marknad också. I Viken finns bästa tomaterna, Vikentomaterna helt enkelt. Köpte med mig ett gäng. Men titta vad fina och framförallt det är så goda.

Bästa låten just nu den har gått på repeat. Synd att man inte har så mycket ork längre att man vill vara uppe hela natten. Men man kan ju alltid låtsas att man är på klubb.

Läkarna vet mycket, men tyvärr finns det alltför många som aningslöst eller är det medvetet, vad vet jag skriver ut mediciner lite för lättvindigt. Som ppiller. Jag åt ppiller nåt år när jag var runt 18 år. Det funkade inte på mig. Jag var ofta ledsen, fick enorma uppochnerkänslor. Försökte ta det med min gynekolog, men det var mer; ”Vänta ett tag, det blir bättre. De där svängarna kommer att gå över efter ett tag.” Efter ett års användande hade liksom de där besvären inte förändrats. Så jag slutade.
Jag har alltid varit rädd för hormoner. Därav också mitt beslut att inte ta antihormoner. Cellgifterna har ju försatt mig i klimakteriet. PÅ ett halvår har jag gått igenom vad kroppen borde gå igenom på tio år. Det är en jävla omställning om jag får använda det uttrycket. Det har känts. Jag har hormonvallningar, som tur är jag ganska van vid, tack vare yogan att få sånt där värmepåslag. Så det känns inte så himla farligt. Jag har sluppit de här svettningarna. Tack för det. Men jag har fått allt det där tråkiga med att snabbt bli en klimakteriekärring, man är ömsom glad och ledsen, värk i magen. Läs om klimakteriet i Vårdguiden

Jag skulle äta antihormoner i fem år för att få bort det lilla östrogen som jag har kvar i kroppen, eftersom tydligen kan östrogenet kicka igång cancer. Jag började och åt i kanske två månader, men har nu haft upehåll i två veckor. Men jag tänker att om jag äter som jag gör och om jag fortsätter med iscador som höjer mitt imunförsvar. Fortsätter med probiotikan som hjälper tarmen med de goda bakterierna, så kan jag kanske hålla mina hormoner i schack på naturlig väg och slippa de biverkningar som kommer med antihormonerna, som benskörhet, blodpropp, torra slemhinnor och ingen, läs absolut ingen sexlust.

Jag älskar yoga.
Jag verkligen älskar yoga.
De senaste dagarna har jag yogat i 2,5 timme typ. Känns som att jag behöver stärka kroppen, så jag gör större delen av första serien innan jag gör andra serien. Och faktum är att det funkar och känns bra.
Förutom idag, för idag var min fredag, det vill säga det blev bara första serien. I morgonbitti blir det ingen yoga eftersom jag åker tidigt till Skåne och workshopen där.
Känner mig en aning ringsrostig.
Har inte hållit i en klass på lite mindre än ett år. Juni förra året var sista gången jag höll i en klass.
Jag hoppas det sitter i ryggmärgen.
Att jag inte glömt bort.
Ska hålla en knipworkshop i Viken också.
Ni vet väl att ni kan boka mig?
Jag kommer gärna och har knipworkshops.
Det bli så kul att komma ner till Skåne. Hoppas våren kommit. Och så kul det ska bli att träffa några av mina skånska vänner.
Och väldigt kul att det skrevs om Yogabesök i Viken i Helsingborgs dagblad 😉

Vad ska du göra i höst?
Följ med mig till Montenegro i oktober. Här kan du läsa om resan Yoga och spa i Montenegro. Ska bli sååå härligt.
Jag har har aldrig varit i Montenegro. Alla säger att det är fantastiskt vackert där.

Och är du sugen på att yoga redan i sommar? Ja, då följer du med på ett Yogaretreat på BJörkö. Det blir också härligt.