det där med hormoner

Läkarna vet mycket, men tyvärr finns det alltför många som aningslöst eller är det medvetet, vad vet jag skriver ut mediciner lite för lättvindigt. Som ppiller. Jag åt ppiller nåt år när jag var runt 18 år. Det funkade inte på mig. Jag var ofta ledsen, fick enorma uppochnerkänslor. Försökte ta det med min gynekolog, men det var mer; ”Vänta ett tag, det blir bättre. De där svängarna kommer att gå över efter ett tag.” Efter ett års användande hade liksom de där besvären inte förändrats. Så jag slutade.
Jag har alltid varit rädd för hormoner. Därav också mitt beslut att inte ta antihormoner. Cellgifterna har ju försatt mig i klimakteriet. PÅ ett halvår har jag gått igenom vad kroppen borde gå igenom på tio år. Det är en jävla omställning om jag får använda det uttrycket. Det har känts. Jag har hormonvallningar, som tur är jag ganska van vid, tack vare yogan att få sånt där värmepåslag. Så det känns inte så himla farligt. Jag har sluppit de här svettningarna. Tack för det. Men jag har fått allt det där tråkiga med att snabbt bli en klimakteriekärring, man är ömsom glad och ledsen, värk i magen. Läs om klimakteriet i Vårdguiden

Jag skulle äta antihormoner i fem år för att få bort det lilla östrogen som jag har kvar i kroppen, eftersom tydligen kan östrogenet kicka igång cancer. Jag började och åt i kanske två månader, men har nu haft upehåll i två veckor. Men jag tänker att om jag äter som jag gör och om jag fortsätter med iscador som höjer mitt imunförsvar. Fortsätter med probiotikan som hjälper tarmen med de goda bakterierna, så kan jag kanske hålla mina hormoner i schack på naturlig väg och slippa de biverkningar som kommer med antihormonerna, som benskörhet, blodpropp, torra slemhinnor och ingen, läs absolut ingen sexlust.

Jag vill inte leva så.
Jag vill ha min sexlust tillbaka.
När jag är inne på sajter där vi bc-systrar (bröstcancersystrar) möts är det vad jag läser. Så många som tappat sin sexlust och accepterat det. Klart man vill leva. Klart att det går före allt. Men när jag tog upp det med min onkolog, så sa hon att hade ni varit män så hade man minsann sett till att det fanns medel för sexlusten. En man skulle aldrig acceptera det. Det var väl i och med den ökande prostatcancern som viagra kom?
Jag orkar inte vara tacksam för att jag överlevt ”so far”. Klart jag är tacksam, men jag vill ha mitt liv någorlunda tillbaka. Jag vill känna lust i min kropp.
Jag har ingen lust att acceptera att jag försatts i ett tillstånd där sexlusten försvinner.
Nu väntar jag med någon sorts känsla, som när man var barn inför julafton på att de där känslorna ska komma tillbaka i och med att jag slutat med antihormoner.
Så tänker jag att vi borde kräva att det forskades mer på det. Alltså att sexlusten försvinner, att det är en biverkan av cellgifter och antihormoner som vi kvinnor tar och måste ta för att överleva cancer. Och så tänker jag att vi måste våga prata om det, kräva det och inte stillatigande accetera att så här är livet. Kräva att forskarna forskar på det. Gärna att man forskar på alternativa sätt. Vad tror ni om L-arginin?
Jag vet inte så mycket.
Funderar på att äta det, dels verkar det vara bra på så många sätt när man är i klimakteriet. Men borde inte det vara en bra grej att forska lite på?Här kan ni läsa om L-arginin

Så tänker jag på att vi alttsomoftast på något konstigt sätt används som försökskaniner vi kvinnor. Jag känner att jag är trött på det. Läs den här artikeln som en kompis till mig postad på min fb-sida. !8åring dog av ppiller

Är det inte märkligt att gynekologer skriver ut ppiller till tjejer, även yngre än 18år. Hur mycket tänker en så ung tjej på om det skulle kunna vara skadligt att mixtra med hormoner. HOn vill inte bli gravid och för att ansvaret för att inte bli unga föräldrar läggs alltid på tjejen. Jag är verkligen inte emot att unga ska få ha ett sexliv, verkligen inte. Det jag ifrågasätter är att jag tror vi måste vara försiktiga och ifrågasätta vad vi stoppar i oss. Och tänk om det har ett samband att den hormonella cancern ökar, med just att vi äter ppiller och andra hormonstörande preparat. Som i sin tur hamnar i vårt grundvatten. Tre läkemedel hittade de i Stockholms vatten. Synd att man inte talar om vilka läkemedel man hittat. Ppiller är ett hormonstörande läkemedel, så det är säkert det de hittat. Så även om man medvetet valt att inte äta ppiller eller andra hormonstörande medel, så får man ändå i sig det via grundvattnet. 

0
0