Okategoriserade

Ni vet ju att jag älskar Moonsuns härliga produkter och ni vet att jag numera också är deras, ja, vad ska man säga taleskvinna. Och JA jag använder bara deras hudvård. Och det ÄR världens bästa hudvård, för oss som är medvetna. Så därför känns det kul att tala om för er att ni får 15 % rabatt när ni beställer på deras webshop, som du hittar här:MOONSUNs webshop men glöm inte att fylla i kampanjnamnet eller koden, kanske man ska säga och den är: Mrs Jones

Kram, nu ska jag packa i morgon bitti åker jag till Indialand.

Om man inte varit i Indien, kanske man inte förstår det här inlägget. Men jag har en så stark kärlek till Indien. Känns som jag varje år måste åka dit, om så bara för en liten stund och insupa lite Indien.
Indien är som en kärlekshistoria, först är man liksom uppöveröronen-kär, sen stillas den där känslan och nån sorts vana infinner sig. Ett lugn, man vet att man kommer tillbaka, man vet att landet ligger där det ska. Det kanske ändrar sig från gången innan man var där, men i det stora hela är det samma känsla som man liksom vaccinerats sig med.
Nu har jag varit så många gånger i Indien att jag slutat att räkna. Låter kanske urfånigt, eller ”stöddigt”, men vad spelar gångerna för roll, det är ju känslan jag vill åt.
Jag älskar Italien också, det är en annan kärlek. Det är mer min ungdomshistoria, min barndom typ. Något som följt med i hela mitt liv. Där är det maten, värmen, det dramatiska, kaffet, det överdådiga och det fantastiskt vackra rent estetiskt.
Indien förälskade jag mig i som vuxen.
Det är en annan kärlek.
Jag älskar kaoset, men också reglerna i kaoset. Som att åka scooter i en stad. Utifrån ser det helt kaosigt ut, men det råder hjärnkoll. Och nog vet man sin plats, och sin tur att få svänga ut, ha företräde eller inte företräde. Där behövs inga trafikskyltar.
Maten, värmen. Indien är inte så där lättälskat som Thailand.
Nej, Indien är som en tonårsdotter. Man vet att man älskar henne, man förstår inte varför vissa dagar, men man är liksom impregnerad.
På fredag åker jag till Goa, två veckors sol, bad, yoga och jäklarans vad jag ska andas Indien.

Namaste och omshanti, får se hur mycket jag uppdaterar. Ska försöka, det lovar jag.

Här kära bloggläsare, här ska ni få en lista på ashtangayogaställen runt om i Sverige.
Jag hittade listan på ashtangayogauppsalas facebooksida. Jag uppdaterar den hela tiden, om ni kommer in med adresser till obs ashtangayogaställen.

Jag älskar ashtangayoga.

Vi ses väl på mattan?

Stockholm med omnejd:
Södermalm: http://www.yogashalastockholm.se/
Vasastan: http://www.ashtangayoga.nu/
  – http://www.planetashtangayoga.com
Stocksund: http://yogaochinrebalans.se
Södermalm: http://www.mysore-stockholm.se
Kungsholmen: www.ashtangayoga.se/
Östermalm: www.yogayama.se/
Odenplan: www.atmajyoti.se/ 
Bromma: www.omshanti.se/
Södermalm: www.inbalance.se/
Enskede: www.ashtangayoga-enskede.nu/
– http://www.frankkappas.com/
– Saltsjöbaden: www.stationshuset.nu/yogastationshuset.php
Göteborg:
– http://www.ashtanga.se/
– http://www.asanayogacenter.com/
Malmö — http://www.soulprint.se/
Uppsala — http://www.ashtangauppsala.se/
Västerås — http://www.yogavasteras.se/
Västerås – http://yogaochinrebalans.se/
Örebro — http://www.sassaleeyoga.se/
(utanför) Linköping — http://www.jessiyoga.se
Bjärred: www.yogamala.se
Jönköping — http://myoga.shop.textalk.se
Norrköping — http://www.vayu.se/
Lund — http://www.astangalund.se/
Umeå — http://yogastudionumea.se/
Gävle — http://www.taenpaus.com/index.html
Borås — http://www.usyoga.se/
Eskilstuna — http://dinbalans.nu/
Karlstad — http://www.ashtangakarlstad.se/
Växjö — http://www.vedayoga.se/
Baskemölla/Österlen – www.mudita.se
Sundsvall — http://www.yogashala.se/
Luleå — http://www.luleayogacentrum.se/hem
Trollhättan — http://www.ashtanga-yoga.se/
Östersund — http://yoga-shala.se/
Falun — http://yogahusetfalun.se/
Kalmar — http://www.yogaanna.se/
Piteå — http://undergroundpitea.weebly.com/index.html
Visby — http://www.yogavisby.se/ — http://www.lilashala.se/
Strängnäs — http://www.yogastudio-samadhi.se/
Båstad — http://yogavita.se/
Karlskoga – www.ayogakga.se
Kalix — http://www.barfota.nu/ [http://www.kalixashtangayoga.se/]

För fem år sedan hittade jag till Moonsun, och jag blev hooked direkt. Sedan dess använder jag bara deras produkter, deras hudvård och jag mår bättre och har fått finare hud. Visst åldras jag, men jag låter min hud åldras med de bästa produkterna, det renaste innehållet, som självklart inte är testat på djur.
Moonsuns koncept passar min livstil.

 Jag går så regelbundet jag kan på Moonsuns behandlingar, men framför allt tar jag hand om min hud varje dag med deras oljor som är som guld för mig. Varje gång jag besöker Moonsun får jag så mycket kunskap om huden, Jenny och Mia som driver Moonsun sitter på så mycket klokskap om hur man tar hand om sin hud på bästa sätt, så när de frågade om jag ville vara deras ansikte utåt, så blev jag så glad.
Tänk att de frågade en snart 50-årig kvinna att vara modell för deras produkter.

Det var inget svårt beslut för mig: Klart jag vill! För jag kan på fullaste allvar säga att Moonsuns produkter är det bästa som hänt mig när det kommer till hudvård. Och jag har testat det mesta.
Så vill du ge dig själv och din hud den bästa presenten, börja smörj in dig med Moonsuns oljor.

Mer om Moonsun kan du läsa här: Moonsun

Karin Björkegren Jones om Moonsun Organic
Ålder: 47
Yrke: författare, journalist och yogalärare

– För mig är det viktigt att det jag smörjer in mig med, min dagliga hudvård, är gjord av naturliga och rena råvaror och att den inte är testad på djur.Jag vill leva så naturligt jag kan, och ta hand om min hud så snällt och smart jag bara kan. Jag tror inte på mirakelkrämer, som kostar en förmögenhet och som lovar guld och gröna skogar. Jag tror på yoga, bra mat, sömn och en bra hudvård så klart, som är naturlig och jag tror på att använda den varje dag. Därför blev jag överlycklig när jag hittade Moonsun och började använda Jenny och Mias produkter för fem år sedan. Min hud har blivit så mycket bättre och jag vill låta den åldras med Moonsun, för jag tror att jag kommer att åldras vackrast då.

bästa hudvården

– Jag har ingen aning egentligen.  För mig är det att skapa en mening med att leva det här livet just nu. I varje nu. I den här kroppen jag bor i. Att inte ta livet för givet. Att påminna mig varje dag om magin i att bara få finnas till. Att skapa en intim relation till mig själv. Gå djupare och våga utforska vem jag är. Bortom alla idéer om vem jag är. Möta andra människor och se vem jag blir i varje möte. Jag tror inte att jag i detta liv kommer förstå meningen med livet. Jag tror inte det är meningen heller. Det kanske inte finns så mycket att förstå. Inte med huvudet. Men uppleva. Vara närvarande. Öka min medvetenhet gör att jag blir mer närvarande och då blir upplevelsen så mycket större. Utan att behöva förstå.  Jag ställde frågan till min dotter o fick svaret: att få uppleva kärleken! Jag kan bara hålla med. Älska så mycket det går.

Jag har varit sjuk, hur har ni kunnat undgå det…
Jag har ju skrivit det här, ni är väl trötta på mig och mitt tjatande om feber. Jag är frisk nu. Jag tror att det är mirakelmedicinen Pau D’arco som fått mig frisk.
Ni ser hur jag håller på. lättlurad.
Hur som, de där dagarna jag låg däckad i sängen, ägnade jag åt att titta på SvtPlay och alla möjliga dokumentärer på kunskapskanalen. Jag vet numera allt om allting, som är en mening jag snor från en kompis facebooksida., apropå att ligga hemma, vara sjuk och zappa framför teven.

Visste ni till exempel att pandamamman bär sin bebis, kramar sin bebis och värmer sin bebis näranära i tre till fyra veckor. Hon äter inte eller dricker något under tiden, hon är så koncentrerad på att sin lilla bebis ska överleva, inte frysa ihjäl. Ibland är det så härligt att vara sjuk, vilka dokumentärer man har chans att se.

Den filmen var nog bland det sötaste, varmaste, finaste jag sett. En pandamammas ömma kärlek. Vackert.

Och vet ni, det bästa är att 10 % går oavkortat till barnhemmet Ashadayaka Seva Childrens home in Mysore, India. Man blir alltså både snygg och har gjort en god gärning, kan de bli bättre?

Här försöker jag ta kort på mig själv med linnet, lovade Kia det. Det går så där, men det är snyggt, det är punkigt och jag känner mig som Kia, fast jag är en halv meter kortare och bredare, men glad ändå!

Läs mer om linnet och MysoreyogaParis här:Mysoreyogaparis

jag har fortfarande feber och har tillbringat dagen i sängen. Jag har smörjt in mig med det här gröna innehållet. Det är något sorts vietnamesiskt tiger balm. Jag fick den när jag gjorde min manikyr och pedikyr hos de vietnamesiska systrarna Thao, Tien och Wam på Thao Nails på Adolf Fredriks kyrkogata. Så himla gulligt en av systrarna, Wam köpte med sig det hem till mig, eftersom hon vet att jag gillar tiger balm. Det är Wam som lär sig svenska genom att läsa alla skvallertidningar. Det tycker jag är så himla roligt.

Igår fick jag feber, och så hade jag en huvudvärk som var så där sprängande, ni vet när man är tvungen att kisa med ögonen. Men trots det, så lyckades jag ändå springa ner och köpa en semla. Det var ju fettisdag igår. Jag vräkte i mig semlan, så sugen var jag på grädde, vetemjöl och mandelmassa. Mums!

Idag har jag skickat in en stipendieansökan och skrivit på ett synops. Jag går också här och väntar på att ett förlag ska svara om ett annat synops jag skickat in. De ska ha utgivningsmöte här i dagarna.

Att vara frilans, är att ständigt ha tusen saker på gång samtidigt, att alltid ha en framåtrörelse. Hela tiden tänka på något längre fram. Jag har fått höra att jag är driven, att jag gör så mycket saker. Jag kanske är driven, jag kanske är modig och hoppar på saker.
Vad vet jag.
Men det är också fruktansvärt jobbigt, enerverande att vänta och hoppas på svar.

Har det inte gått lite väl långt? Jag tröttnade på melodifestivalen, typ i samma veva som det blev deltävlingar in absurdum. Det blev liksom för mycket.
För mig har melodifestivalen alltid varit ett spektakel, ett riktigt härligt spektakel. Inget jag egentligen blir klokare, läs smartare av, utan där jag blir underhållen. Jag har sett larviga uppträdanden, sämre och bättre. Texter som kännts ganska oviktiga, men vad har det spelat för roll.
Melodifestivalen har varit pudelrockare, och varje år har det känts som om man sökt nåt nytt, och man har kastat in egentligen förutsägbara personer. Gick inte nån ut och sökte aktivt efter Leyla K på både facebook och twitter?
Vi vet att den tjejen inte mår så bra för tillfället, varför ska hon vara med i melodifestivalen?
Rubriker är man ute efter, rätt och slätt.
Nu går artisterna ut i nån sorts protest mot att Ranelid vann en deltävling. Som om det fanns finare och fulare/sämre uppträdanden på melodifestivalen. Vad är att vara en artist?
och får man ta hur mycket plats som helst i Sverige?
Nej, uppenbart inte.
DET tycker jag är intressant.
Är man som Ranelid, dvs man gillar sig själv. Man gillar att ta plats, man tycker att man är värd en plats där folk tittar på en. Herregud, vad är det för fel med det?
Vem bestämmer, vem som får ta plats?
En mobb, av artister och journalister som hånar och förfasar sig över en ranelid, som just bara tar för sig. Äter stora tuggor av livet.
Jag tycker bara att det är ganska härligt, att folk tar för sig.
Det jag tycker är mindre härligt är alla tongångar.
Plötsligt börjar folk, som säkert pratat om den svenska avundsjukan tycka och faktiskt mobba EN person som gillar sig själv så där mycket, som vi alla typ vill att våra egna barn ska känna.
En härlig egenkärlek, Typ Titta på mig, här är jag och lyssna på vad jag har att säga.
Nej, I Sverige ska man veta sin plats.
Och får man en förfrågan om att vara med i melodifestivalen, och recitera en dikt ja, då ska man verkligen tänka ett antal gånger, kanske fråga någon expert. vem det nu är? Om man får det, eller om hela Sverige ska vända sig emot en.
jag får ont i magen, det är mobbing på hög nivå.