Författarnamn: Karin Björkegren Jones

Foto Anneli Hildonen

Jag har varit tillbaka i Järna. Vi, jag och världens bästa kollega och fotograf Anneli har börjat ta bilder inför nästa bok. Ni som följt mig en tid, eller ända från när jag fick cancer vet hur mycket jag älskar Ytterjärna och VIDARKLINIKEN. Jag ÄLSKAR att vara där.
Under två dagar var vi där, vi sov över på Ytterjärna kulturhus och hotell och jag märkte hur min kropp njöt även fast jag var förkyld och även fast jag tappade rösten på grund av förkylningen.
Jag njöt av att gå runt i den här fantastiska miljön som är så vilsam för ögat.
Så mjuk.
Så snäll.
Om jag hade fått göra om en del val jag gjort så hade jag gärna varit biodynamisk trädgårdsodlare i Järna. Eller läkare på Vidarkliniken.
Men nu är NU och jag har gjort mina val, många av dem helt omedvetna men de har i alla fall lett mig hit. Och det var väl inte meningen att jag skulle bli bonde.
Men jag skulle vilja ägna mer tid i Järna.
Jag är ofta ute på hemnet och surfar och letar hus i Järna och ytterjärna. Tyvärr är det ju sällan nåt till salu. Men vad skulle jag göra om det blev till salu?
Ja,ja där har vi ju inte hamnat än…
Men jag drömmer.
Jag skulle vilja gå runt där och pyssla.
Ordna olika härliga saker, tillställningar, föreställningar, seminarier, marknader och härliga grejer som får människor att förstå vilken skatt som finns där.
Så mycket kunskap och klokskap.
Så mycket.

det är så sjukt viktigt att Vidarkliniken får ha kvar avtalet med Landstinget. Men ni som fått avslag av era läkare. Ni som hört av er till mig och berättat om läkare som vägrat remittera er. Argbiggan i mig tänker att vi borde ha namnlista på alla de läkarna som tycker att en rehabilitering på Vidarkliniken är onödig och som också vägrar att skriva ut en remiss. jag tänker att det egentligen är olagligt, alltså det läkaren gör. Sedan vill jag bara upplysa om att det finns ett vårdval och att man kan ansöka om onkologisk vård på Vidarkliniken HÄR hittar du
och läs också här: VÄrna vidarkliniken

Och när man går runt där i de vackra omgivningarna så kan man läsa följande.

Jag klarar så mycket. Så mycket kraft. Så mycket ork. Där andra kroknar där tar jag sats. Men så finns det grejer som får mig att tappa luften, sånt jag tycker är jobbigt. Å, det är smågrejerna. Som att fixa visum till Indien, fast jag vid det här laget gjort det så många gånger. Men jag glömmer bort mellan gångerna och det blir som en ny skitjobbig upplevelse. Varje gång. Den här gången lyckades jag med konststycket att stå i kö och upptäcka att jag inte kunde söka nåt visum om jag inte hade en fysisk biljett. Så även denna gång blev det några vändor. Puh, nu är det inlämnat.

Men ändå, det är det värt för att få landa i det där färgsprakande landet som jag varje vinter får en sån där nästan otyglad längtan efter. Mother India. Ser framför mig hur jag ska tanka mig full av kraft så jag klarar en kanske segdragen vinter i Sverige.

Jag börjar i Kerala. HÄR HITTAR DU INFO
Ska bli så härligt att åka med den första yogagruppen till Kerala. Jag ska ta så många ayurvedabehandlingar. Njuta av den fantastiska läkekonsten. Vi kommer att göra hathayoga och den här resan passar också nybörjaren i yoga. Alltså det blir sååå härligt. Längtar. Tid: 18-26/11

Bildtext: här är jag på marknaden i Mapsa, kan det vara mer färgsprakigt än en marknad?

Nästa resa går till Goa, där jag varit hundra gånger typ. Vi är på det HÄR härliga stället HÄR HITTAR DU INFO. I Goa gör vi ashtangayoga och här är det bra att man provat ashtangayoga och vet att det är en yogaform man gillar och vill fortsätta att utveckla. Å, det blir också så härligt. Ska bli så skoj att visa er ”mitt” Goa. Tid: 28/11-5/12

För så här kan också du sitta utanför din bungalow och njuta av att den blodröda solen slukas av havet. Eller så sitter du bara här och lyssnar på tystnaden som dränks av vågorna från havet.

Tack underbara Anneli Hildonen som tar alla dessa fantastiska bilder på mig och som följer mig på olika resor. Nu startar vi nästa bokprojekt. Tror det blir bok nummer 14.

Och om det inte blir en Indienresa så har jag ett tips. Nämligen min bok YOGA – FYSISK och SJÄLSLIG DETOX som kom ut i januari i år. Jag vågar påstå att den är mycket bra och den är plåtad i Indien, av Anneli så klart.

Bildtext: I Indien om man kommer med någon krämpa, så får man alltid rådet, ät mer gurkmeja. HÄR kan du läsa FOOD PHARMACY artikel om gurkmeja.

Saker som jag har svårt att förstå det är varför det alltid blir så mycket diskussioner om integrativ vård. Att man alltid ställer typ cellgifter mot gröna drinkar och kollodialt silver och så fnyser man och säger; Du har ett val.
Nej, vi har inget val. I Sverige om man blir sjuk har man ETT alternativ. Man väljer, om man nu kan säga välja… Men vi säger så nu, man väljer den vård som erbjuds som då alltså är den traditionella sjukvården. Om man vill ha integrativ vård, det vill säga man vill ha både och då måste man betala det alternativa själv. Alltså den alternativa vården. Är det ett vårdval?
Att välja gröna drinkar anser jag mer som ett livsstilsval. Ungefär som att du väljer kött eller vego. DET är ett val varje människa kan göra.
Men när man blir sjuk och man vill kanske kunna ha möjlighet att välja vård så finns inte den möjligheten, om man inte vill betala själv. Och vem sjuttsingen har råd?
Antingen gör du som läkaren säger och här finns det inte så många valmöjligheter.
Eller så betalar du ur egen ficka och reser till typ Arcadiakliniken i Tyskland.
Det är din valmöjlighet.
Är det ett val om man skulle vilja välja annorlunda, man har betalat sin skatt och man har inte en buffert på banken till oförutsägbara utgifter?
I en del länder finns möjligheten till Integrativ medicin. Vi har det, i alla fall ett litet tag till på Vidarkliniken i Järna. Men trots att patienter ber sina läkare om remiss dit så vägrar en del läkare.Trots att Vidarkliniken samarbetar med skolmedicinen och inte påstår att de kan bota cancer.
Jag vet inte hur jag hittade Vidarkliniken när jag var under behandling. För det fanns inga foldrar och det var ingen som berättade för mig. Förmodligen var det mitt googlande… Det som jag råddes att inte göra. Men så hittade jag möjligheten, då jag läste om andra patienters upplevelser av att läka på Vidarkliniken efter alla behandlingar. Jag läste att det fanns en möjlighet att välja Vidarkliniken tre veckor framför en spavecka på nåt rehabställe. För mig var valet självklart. Jag behövde inte spa, jag behövde mer. Så kände jag och med det ingen kritik till någon som kanske valde spaveckan. Men jag ville kunna välja.
Jag hade sån tur med min läkare. Hon skrev en remiss och i februari 2013, direkt efter strålningen var jag tre veckor på Vidar. Som jag läkte. Och jag kan inte förstå att det finns krafter som motarbetar det. Som tycker att man måste välja det ena eller andra när man kan välja BÅDE OCH. Man kan det i andra länder. Men i Sverige är det alltid antingen eller. Läste en text av ANDREW WEIL Hur gick det med utbildningen av läkarna? Någon som vet?

Det som händer inom den integrativa medicinen är viktig. Läser intressanta saker om ex adhd HÄR PÅ INTEGRATIV MEDICIN.Det behövs så klart alternativ till hur vi ”köper” ökningen av adhd, som något som bör medicineras bort Sverige får kritik av FN om synen på adhd-behandling

En avlägsen vän berättade om att hennes barn är med i en stor amerikansk forskning där man mäter upp olika doser av kosttillskott, signalsubstanser och liknande. Målet är att kunna ta bort den starka medicinering mot bipoläritet som ger kraftiga biverkningar. Så att det här barnet kan leva ett liv med ex sexlust och känna starka känslor utan att det behöver följas av djupa dalar. Hur kan den här typen av forskning där man forskar på biverkningsfria mediciner/läkemedel vara så kontroversiellt? Jag tycker det låter fantastiskt.

Jag kan inte förstå. Det är väl det som är forskning? Också? Så snälla kom inte dragande med alternativmedicinens klåpare, för klåpare finns överallt även inom sjukvården. Folk dör av felbehandlingar, av felmedicineringar och det är fruktansvärt. Jag tror inte på kollodialt silver och jag har svårt med healing att det skulle ta bort cancermonstret. Eller att gröna drinkar räcker. Däremot tror jag på möjligheten att blanda skolmedicin och alternativvård. Jag tror på forskning som inte enbart subventioneras av läkemedelsindustrin. Jag tror på forskning. Fri forskning.
Alltså jag tror på integrativ medicin, det borde du också göra.

När jag hade cancer och var under behandling var jag livrädd för att bli sjuk. Alltså få feber eller ont i halsen. Fick nästan panik om jag hamnade bakom någon i en kö som snörvlade och eller hostade. Man är så otroligt skör när man är under cytostatikabehandling och det sista man vill är att drabbas av någon annan skit. Den där rädslan höll i sig länge även fast cellgifterna var över. Visst drar mina tankar iväg och jag kan måla upp det värsta i huvudet om jag känner mig hängig, får ont nånstans. Det slutar ofta med att jag resonerar med mig själv. Jag ska inte dö i cancer. Jag ska inte dö i cancer. Rädslan finns alltid där i bakgrunden, så kommer det nog alltid att vara.

I ett par dagar har jag känt mig lite hängig. Så himla typiskt när man flugit och byter klimat. Jag blir så trött på mig själv. Jag ville liksom hålla Mallisvärmen kvar längre och klädde mig slarvigt. Och fast jag vet att man ska vara försiktigt i temperatuskiftningar, ja, så uppenbart struntade jag i det. Så igår. Var tvungen att ta taxi hem från jobbet och kraschade i sängen. Tog tempen och den visade 39 graders feber.
39 grader.
Oj, det var länge sedan jag hade så hög feber.
Jag bara låg i sängen som en strandad val. Orkade inte byta om till pyjamas utan slängde mig i säng med dagens outfit. Kunde inte göra så mycket annat. Drack vatten och te. Och nu efter en natt i fullständig värmeterror har jag 37 grader.
Ska ligga i sängen hela dagen. Håll tummarna att det vänder nu.
Sömn och vätska är bästa medicinen.

Påminner mig om att en liten influensa eller förkylning inte är i närheten av vad cellgiftsbehandlingen var.

Igår kom Norstedts vårkatalog ut. Såg då att min bok YOGA FÖR KVINNOR som kom ut 2008 ska ges ut igen under rubriken Favorit i lågpris…
Min första yogabok gavs också ut i Usa och Finland. Den kom som nyutgåva hösten 2014. Nyutgåvan sålde tydligen slut och nu kommer den igen, som favorit i lågpris. Alltså, hur glad blir man inte?

Och här kan ni läsa mina tankar om skönhetsrutiner i senaste Naturligt snygg

OCH du har väl inte glömt att jag skrivit en toppenfin bok i ämnet?

HÄR hittar du den</a>

Och HÄR hittar du intervjun med mig

Jag är på Mallis och håller i yogan på tidningen Hälsas yoga & hälsoresa. Vi har det så bra och mysigt och jag har haft fullt upp och inte hunnit skriva nåt här. Men vet ni I have a room with a view…
Så fruktansvärt härligt att rummet med balkong vetter mot havet. Som en storbildsteve ser jag solen slukas av havet varje kväll.

hm, märkligt.
Har ni varit med om känslan när man ändrar bilden av sig själv. Alltså, när man känner att man typ byter omslagspapper på sig själv. När det händer och när man plötsligt ser på sig själv med nya ögon, eller säger man andra ögon? Spela roll. Ni förstår vad jag menar.
Man ser förändringen. Lite som när man kommer tillbaka till landet och det där gräset man klippte för precis två veckor sedan växt massa. Även fast man inte varit där och vattnat eller hällt på någon växtnäring. Man blir liksom lika paff varje gång.
För ett par dagar sedan var jag på möte med låt säga en prguru.
Jag vet inte riktigt hur jag ska definiera mig själv. Vad jag vill. Å ena stunden vill jag förändra världen, för att i nästa vill jag bo i ett hus på landet och vara jordbrukare.
Får man vara så svängig?
Får man liksom gå från en ytterlighet till en annan?
Svåra fråga kanske.

Men hur som. När jag satt där hörde jag mig själv säga: Jag är egentligen blyg, men jag drivs av att jag vill förmedla.
Hen bara: Är det så du uppfattar dig själv? Som blyg? Så uppfattar inte jag dig.
Jag bara: Nähä och så skruvade jag på mig samtidigt som jag tänkte vad var det jag precis sa…sa jag att jag var blyg.

Senare samma dag, hör jag mig själv säga det igen, fast till min zonterapeut. Hon bara tittade på mig och skrattade och sa: Du, blyg? Näe.

Då kom jag på. Jag lever kvar med min känsla av att jag är blyg. Jag tror nog att det på ett sätt varit bekvämt för mig att tänka så. För är man blyg behöver man liksom inte göra utmanande saker. Är man blyg kan man liksom skylla på att man är så blyg, att man inte vågar. Att någon annan får göra det där utmanande, läskiga istället. Jag tror jag hållit mig kvar i det där blyghetsfacket av bekvämlighet. Men jag är inte blyg.

Å, vet ni vad skönt det var att släppa. Och tänka. Nej, jag är inte blyg. Jag kanske var det en gång i tiden. Men jag är inte blyg. Jag älskar att prata med människor. Jag älskar att socialisera. Jag älskar att vara framför kameran. Jag älskar att ta plats och prata om jag vet att jag har något att förmedla. Om jag har nåt att berätta. Men jag är inte så alltid. Ibland vill jag vara skygg. Stå i skuggan. Vila kanske man skulle säga. Men blyg, näe inte längre.