Sökresultat för ”rosa bandet” – Karin björkegren jones

Sannas braiga tankar om Rosa bandet

Lämna en kommentar / Av Karin Björkegren Jones / 2014-05-23 2014-05-23

Idag lägger jag ut text på en pdf som man kan hitta på Sanna Ehdins hemsida, som du hittar här. Ni som följt mig, vet mina tankegångar angående Rosa bandet. Här kan du läsa och här och här och här
Jag tycker att Sanna belyser det väldigt bra. Jag oroar mig också väldigt för alla hormonstörande ämnen som vi dagligen utsätts för. Känns som att det inte går att blunda längre.
Om jag får ge dig ett råd här och nu, bli medlem i Naturskyddsföreningen.

Sanna Ehdin om Rosa bandet:

Rosa Bandet har fel fokus i kampen mot bröstcancer

Kampen mot bröstcancer har varit hett ämne hela oktober månad. Cancerfondens
kampanj har under 2010 samlat in 50 miljoner kronor för detta ändamål. Det är ett
lovvärt initiativ – men satsar man verkligen resurserna på det som bäst hjälper mot
bröstcancer? Nej, menar jag, för de satsar på tok för lite på förebyggande åtgärder och
miljöfaktorer. Dessutom har de svenska läkarna under tjugo års tid tillåtit behandling
av svenska kvinnors klimakteriebesvär med preparat som kan dubbla och tredubbla
risken för bröstcancer!

Sedan 1960 har det skett en dubblering av antalet drabbade i bröstcancer i Sverige – och borde
man då inte rimligen satsa en stor andel av pengarna på att förebyggande åtgärder? Ta reda på
varför denna ökning har skett och hur kan vi minska? Men på Rosa Bandets hemsida framgår
att det allra mesta av pengarna satsas på att diagnosticera och bekämpa cancern. Alltså när den
redan utvecklats, och det tar många år för en cancer att utvecklas då man aktivt kan göra något.
Jag har sökt få svar från Cancerfonden hur stor andel som de satsar på preventiva insatser och
namnen på de projekten, men har inte fått något svar.

Endast fem till tio procent av all bröstcancer är genetisk, så de epigena faktorerna är de mest
avgörande – dvs miljöfaktorerna. Vad vi äter och det vi har omkring oss. Där borde man satsa
en stor del av resurserna.

Forskare har t ex upptäckt att vår miljö blivit allt mer förorenad med xenoöstrogener,
östrogenlika kemikalier som stör kroppens hormonella funktioner. Det finns exempelvis som
konserveringsmedel i hudkrämer och kosmetik, mjukgörare i plaster och flamskyddsmedel.
Varför ska de tillåtas att användas när de bevisligen har hormonstörande effekter hos
människor?

Långvarigt bruk av p-piller ökar även risken för bröstcancer något. Men det värsta är att det
kissas det ut en väldig massa östrogen från p-piller-användningen, vilket påverkar miljön så att
hanfiskar i vattendrag nära reningsverk blir sterila. Östrogen finns överallt i vår natur och miljö
numera, och självklart har det en påverkan även på oss. Detta borde studeras mer.

Det finns även ett klart samband mellan förhöjd insulinnivåer (metabolt syndrom) och
bröstcancer, eftersom feta kvinnor bildar mer östrogen i sina fettdepåer. Överdrivet
kolhydratintag ger inflammation, speciellt i kombination med för lågt naturligt fettintag. Alltså
skulle man satsa medel på att informera och hjälpa kvinnor att gå ner i vikt genom att äta en
sund kost och undvika skräpmaten.

Ett annat stort problem i det dolda är att den svenska hormonbehandlingen mot
klimakteriebesvär kan ge två till tre gånger ökad risk för bröstcancer – och att svenska läkare
vägrat informera om riskfri behandling. Hur kan man göra så när fakta har legat på bordet
länge. Både en fransk och en finsk studie har visat att det finns riskfri behandling, och det har
testats på mer än 300 000 kvinnor. En del läkare menar att många kvinnor istället lider av ett
överskott av östrogen men en brist på progesteron, vilket resulterar i först PMS (pre-menstruella symptom) och sedan ett svårare klimakterium. Då är det behandling med naturligt
progesteron som är det viktiga.

Redan 2002 kom en larmrapport från den amerikanska studien ”Women’s Health Initiative”,
där man visade på ökad bröstcancerrisk vid en kombinationsbehandling med östrogen,
framställt ur urin från gravida ston, och ett syntetiskt progesteron (medroxyprogesteron). Men
med en behandling bestående av naturligt progesteron och ett östrogen, som det naturliga
estradiol, sågs ingen som helst ökning av risken för bröstcancer. Varför har detta då inte
föreskrivits av svenska läkare tidigare? Varför har man använt bevisligen cancerframkallande
preparat i tjugo år nu?

Från 2003 till och med 2009, de år som Cancerfonden har drivit Rosa bandet-kampanjen, har
totalt 260 miljoner kronor samlats in till kampen mot bröstcancer. Ändå har man fortsatt
förskriva preparat till kvinnor som ökar risken för bröstcancer…

På Rosa Bandets hemsida står det nu: ”Upptäckten att långt bruk av hormonpreparat vid
klimakteriet ökar risken för vissa typer av bröstcancer.” Ja, sent vaknar man och det är
fullkomligt oförsvarbart gentemot de kvinnor som de facto har drabbats av den rådande
östrogenbehandlingen.

Hur förklarar då läkarvetenskapen att antalet bröstcancerfall har dubblerats sedan 1960? Jo, att
den delvis beror på att svenska kvinnor föder barn sent och äter hormoner, men det uppenbart
är ju bara en del av sanningen. Man borde satsa mer på att informera om miljöns stora inverkan
– hela 90-95 procent är miljön.

Riskfaktorer

Här är några exempel på faktorer som ökar risken.

• Det syntetiska sötningsmedlet aspartam har i djurförsök visat på en signifikant ökad risk för
bröstcancer.

• Charkvaror ökar också risken för bröstcancer. Kvinnor som äter mycket bacon, korv, skinka
och andra högprocessade charkvaror med tillsatta kemikalier och stärkelsesirap, löper ökad risk
för att utveckla bröstcancer. Effekten var särskilt tydlig för dem som hade ett stort inslag av
halvfabrikat i kosten, som bacon, skinka, korvar och pajer. De som åt mest av detta löpte 64
procent högre risk än de som helt avstod.

Friskfaktorer

• Ett fiberintag 30 gram om dagen halverar risken för bröstcancer. Det gäller om kvinnorna
börjar före klimakteriet, har engelska forskare visat efter sju års studier av 35 000 kvinnors
(35–69 år) matvanor och hälsa.

• Ny forskning visar att D-vitamin ger 60 procent skydd mot bland annat bröstcancer,
tjocktarmscancer, livmodertappscancer, hjärntumör, myelom m.m. 1 000 IE D-vitamin per dag.

• Uppkomst av cancer är kopplat till inflammation, och anti-inflammatoriska ämnen som finns i
magnecyl har påvisad skyddande effekt mot exempelvis tarmcancer, bröstcancer och hjärt–
kärlsjukdom. Därför är det mycket viktigt att minska på snabba kolhydrater, som socker och
vitt mjöl, eftersom det är inflammationsökande.

• Ännu bättre är att äta IFD-mat, en inflammationsdämpande kost som t ex innehåller spenat,
broccoli, spirulina, vitlök, lök, ingefära och gurkmeja, som jag beskriver i ”Sannas matbok för
den självläkande människan”.

• Gurkmeja är bland det mest anti-inflammatoriska som vi kan äta och eftersom cancer i
grunden är en inflammation är det viktig att använda för att minska risken att bröstcancer
utvecklas. Laboratorieförsök med gurkmeja har visat hejda tillväxten av olika sorters
cancertumörer, bland annat bröstcancer, lungcancer, hudcancer och prostatacancer.

• Omega-3 fettsyror har visat sig hämma cancertillväxt och ge spontan celldöd hos bl a
bröstcancerceller. Dessutom visar nyare forskning att fiskoljan förstärker cancerns känslighet
för strålningsbehandling.

Sammantaget framgår tydligt att de 50 miljoner som man i år samlat in från svenska folken i
högre grad måste användas till att informera om och lobba för förändrad lagstiftning så att man
kan minimera de skadliga miljöfaktorer som bidrager till att bröstcancer ökar varje år.

Sanna Ehdin Anandala, PhD, immunolog och författare.

Några ref:
ref: http://www.dn.se/debatt/svenska-kvinnor-riskerar-brostcancer-helt-i-onodan-1.864426
http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/Stod-oss/Hit-gar-pengarna/
Wendel M, Heller AR. Anticancer actions of omega-3 fatty acids–current state and future
perspectives. Anticancer Agents Med Chem. 2009 May;9(4):457-70.

Hej igen!
Tack för ditt mejl. Du kan läsa i årsberättelsen för 2009 hur Cancerfonden använder
pengarna. Under nästa vecka ska man försöka få fram en lista till dig med
preventions projekt. Eftersom detta måste göras manuellt så tar det tid och det
hoppas vi du har förståelse för. Länken till beviljade anslag är: http://
www.cancerfonden.se/Global/Dokument/Forskning/2010-11-09%20Beviljade
%20anslag.pdf

Hälsningar

Britta Hedefalk

Kommunikatör
Cancerfonden

Telefon: +46 (8)-677 10 41
Fax: 08-677 10 01
E-post: britta.hedefalk@cancerfonden.se
Webb: cancerfonden.se
Adress: David Bagares gata 5, 101 55 Stockholm

Sidan 3 av 4

Rosa Bandet

2014-05-22 16:21

Dessa projekt har angett att det är prevention de arbetar med.

CAN Börjeson,

Linköpings
universitet

Karolinska
Institutet

C 3.5 Komplementära och alternativa

2009/11 Sussanne
65

Preventi metoder för prevention
on

CAN
2008/99 Chen, Margaret
9

CAN Dillner, Joakim
2008/76
4

CAN
2010/73 Jemth, Per
9

CAN
2010/34 Lindblom, Annika
9

CAN Lindblom, Annika
2009/15

CAN
2010/75 Lycke, Nils
2

CAN
2010/56 Molin, Göran
7

C 3.5 Komplementära och alternativa

CAN Quiding-Järbrink,

Preventi 3.4 V acciner
on

2009/93 Marianne
4

universitet
Karolinska C

CAN
2010/90 Sparén, Pär
0

CAN
2008/97 Sällberg, Matti
1

CAN
2010/51 Tydén, Tanja
5

CAN
2008/86 Zackrisson, Sophia
4

Preventi 3.4 V acciner
on

Lunds
universitet on

Institutet
Karolinska C

Institutet
Uppsala C

universitet

Lunds
universitet

Preventi 3.4 V acciner
on

Preventi metoder för prevention
on

CPreventi 3.4 V acciner
Uppsala C

Karolinska
Institutet on

universitet
Karolinska C

Institutet

Karolinska
Institutet

Preventi 3.2 Nutrition och cancerprevention
on

CPreventi 3.5 Komplementära och alternativa
on metoder för prevention

Preventi 3.3 Kemisk prevention
on

Göteborgs C

universitet

C

Preventi 3.2 Nutrition och cancerprevention
Göteborgs C

Preventi 3.4 V acciner
on

C 3.1 Inervention för att förhindra cancer:

Preventi beteendevetenskap
on

Sidan 4 av 4

Hur tänker ni om Rosa bandet?

7 kommentarer / Av Karin Björkegren Jones / 2013-01-08 2013-01-08

Idag var en bra dag, men jag är trött på alla sjukbesök. Vaknade tidigt. Gjorde min yoga, andra serien. På bilden ovan gör jag Yoganidrasana ( som betyder ungefär Yogisk sömn). Man ligger på rygg och tar benen bakom huvudet. Jag är morgontrött och svullen, med mitt vilda-bebin-hår på utväxt. Ser ut som skallePer, men gumman klarar fortfarande att slå knut på kroppen.

Jag wallraffar i vårdsvängen, så tänker jag nu, för nu har jag tröttnat på det här. Jag kan det. Jag har banne mig gjort varenda, ja, ganska snart i alla fall, behandling och undersökning som en bröstcancerpatient kan tänkas göra. Jag ska strålas 25 gånger, jag har nio gånger kvar. Idag gjorde jag en benmineralundersökning också. Av med alla kläder och upp på olika britsar. Jag är så trött på det. Tröttma.
De som känner mig väl vet att det bor en detektiv i mig. Jag skulle älska att vara privatspanare, eller kriminalare. Jag har ”tvingat” flera av mina vänner att spionera med mig. En gång åkte jag och kompis runt i en stor vit skåpbil och spionerade på en kille som jag tyckte var spännande. Jag var utklädd till muslimsk kvinna med slöja för att han inte skulle känna igen mig. Vi skrattade så vi höll på att kissa på oss när vi åkte runt i fina villaförorten och spionerade.
När jag var ung journalist så jobbade jag några gånger med Göran Elwin för Striptease bland annat. Då var jag utrustad med mikrofon i jackärmen och med en liten filmkamera i väskan. Det var besök hos läkare som tog betalt för falska sjukintyg och lite andra undersökande reportage. Åh, vad spännande jag tyckte det var.
Nu inbillar jag mig att jag gör samma, fast i cancer- och vårdsvängen. Och ni anar inte vad mycket frågetecken det finns där. I cancersvängen alltså.
Igår retade jag upp mig på att alla pengar som Rosa bandet galan får in inte är öronmärkta för bröstcancer. För visst vill man gärna tro det? Så jag ringde pressavdelningen på Cancerfonden som står bakom Rosa bandet.
Lars-Gunnar Ericson, PR- och pressansvarig svarar på deras gemensamma telefon.

Lars-Gunnar: Lars-Gunnar Ericsson
Jag: Hej jag heter Karin Björkegren Jones. Jag är journalist, men också bröstcancerdrabbad. Jag undrar hur många procent av intäkterna av Rosa bandet galan som går till bröstcancer.
L-G: Först måste jag säga att Rosa bandet galorna har genom åren dragit 340 miljoner kronor och hittills har vi lagt 388 miljoner på bröstcancerforskning.
Jag: Varför är det inte tydligt att intäkterna till Rosa bandet inte oavkortat tgår ill bröstcancer. De flesta tror att de skänker pengar till just bröstcancerforskningen.
L-G: Jag tycker att vi är tydliga med det.

Så gick vårt samtal. Straxt därefter hittar jag en siffra på deras hemsida, som inte stämmer med den han gav mig. Lars-Gunnar sa att Rosa bandet galan dragit in 340 miljoner, men på deras hemsida står det 403 miljoner. Bara galan i år drog in 49 miljoner kronor. Trist på nåt sätt att deras Pressansvarige inte var uppdaterad med rätta siffrorna.

Så då stämde det som många som är negativa mot Rosa bandet och cancerfonden säger/skriver:

Jag vill i alla fall inte donera något till Rosa bandet Intressant resonemang

Verklighetens smolk Intressant om amerikanska dokumentären Pink Ribbon

1/3 till forskningen SVD – gammal artikel men fortfarande högaktuell.

Är det så, återigen att även cancern är en kvinnofälla. Där vi som drabbats används som nån sorts kollektinsamlare. Bröstcancer är en sjukdom som drabbar och kommer att drabba var tionde kvinna, din mamma, din fru, din partner, din syster, din bästa vän – dig själv. Där vi som drabbas exponeras hårt(som alltid vill jag gärna säga), vilket jag tycker att många bröstcancerdrabbade kvinnor gör i samband med Rosa bandet och så går inte pengarna till oss. Vi ska berätta vår tårdrypande historia, gärna ställa upp och visa våra bortopererade bröst. Vi tror vi gör det för andra kvinnor, för att de ska uppmärksamma cancern i tid. Ingjuta hopp i våra olyckssystrar i tron att om vi berättar våra historier så vill folk skänka pengar till oss och framtida bröscancerdrabbade. Det hade på något sätt känts okej om det hade varit uppenbart att pengarna sprids ut i cancerfondens stora apparat, men så är det alltså inte.

Det är så många bitar i det här.
Visst, cancerfonden har alldeles säkert gjort en massa bra för bröstcancerdrabbade.
Vad tycker ni?
Hur tänker ni om om Rosa bandet galan?

igår var det rosabandetgala

5 kommentarer / Av Karin Björkegren Jones / 2013-10-29 2013-10-29

Igår var det Rosabandet-galan på tv. För första gången kändes den på riktigt, inte så där hejig och flåsig som jag kan tycka att den varit tidigare år. Kan så vara att den bytt kanal och att det numera var produktionsbolaget Meter som producerade. Det produktionsbolag som också gör Äntligen hemma. En gång i tiden jobbade jag där. Var profilerad reporter i två säsonger i ett program som hette Vardagspengar.
Men gårdagens Rosabandetgala. Jag grät massor. Blev alldeles tagen av alla bra reportage. Kände sorgen. Och verkligen kände hur jävlig den här sjukdomen är, hur den skördar liv. Men också glädjen, livsglädjen och att vi måste gå samman mot den här sjukdomen.

Det är viktigt att vi pratar om cancer. Vår tids folksjukdom. Och visst är det viktigt att det dras in pengar till cancerforskningen. Det är rent ut sagt SKITVIKTIGT.

Men det som skaver i mig. Det som är märkligt, det är hur alla så lätt bara köper att det är till cancerfonden man drar in pengarna. Fullt med journalister och ingen som ifrågasätter. Ingen information om hur mycket av alla pengar som de får in som faktiskt går till cancerforskningen. Och inte heller någon information om vilken forskning, eller förhoppningsvis forskningar man valt att stödja. Det är sånt jag kan tycka är så konstigt.
Och så dubbelmoralen att vilka företag som helst får sätta Rosabandetloggan på sina produkter och sälja vad fassiken som helst under oktober månad. Man vet att deras försäljning också ökar, eftersom människor tänker att de gör något mot cancer. Det är sminkföretag och livsmedelsjättar som vi vet har cancerogena ämnen i sina produkter. Hur fräscht är det?
Lite som nyheterna de senaste veckorna. Den om romerna som kidnappar ljusa barn. Det manglades ut som en nyhet, en sann nyhet. Här kan du läsa SToryn bakom.
Ganska pinsamt tycker jag, samtidigt är jag glad att jag inte gick på det.

Men så tänker jag att det är lite samesame but different när det kommer till Cancerfonden. Det är så mycket pengar vi pratar om som folk skänker till den här fonden, just för att man på tv säger att vi gör det här tillsammans. Det är vi mot cancern. Men min fråga är bara : Läs den här artikeln.Var är ifrågasättandet? Var är de grävande journalisterna?

I mars hoppade jag av mina cancerbehandlingar, eftersom jag fick hjärtsvikt. Egentligen skulle jag fått herceptin var tredje vecka ända in i augusti. Jag hade tagit elva herceptin-behandlingar. Skulle ta sex till. Jag är diagnosticerad inflammatorisk bröstcancer. En av tjejerna i reportagen som visades på galan hade just den formen. Det var den mamman som dog. Den cancerformen är väldigt aggressiv. Och när jag googlar på den så är oddsen inte så bra. Att få ett återfall är så klart en oroande tanke i mig. Efter avslutad behandling brukar man gå på efterkontroll efter tre månader. Det har nu gått nästan åtta månader och jag har fortfarande inte fått någon efterkontroll.
Jag mejlade min onkolog, och hon sa att det är läkarbrist.
Är inte det helt galet? Dagens cancerSverige.

Nåt helt annat, eller kanske inte. En sorglig historia, men vad jag känner igen mig i bilderna. Stämningen, känslan. Så tacksam att jag haft min man vid min sida hela tiden. Maken fotograferade sin fru genom hela cancerhelvetet

Så tänker jag på de som är nära någon som får cancer. Hur jävligt är inte det. Att vara nära sin partner och inte kunna göra något.

Läs här om cancerforskaren Yvonne, undra om hon får forskarstöd från cancerfonden

den rosa månaden

6 kommentarer / Av Karin Björkegren Jones / 2015-09-30 2024-07-12

Rosa. Min dotter döpte sin första undulat till Rosa Nicholas. Sedan läste hon en bok om en flicka som hade en undulat som hette Putte, då ändrade hon namnet. Jag tyckte om att hon döpte fågeln till ett könsneutralt namn. När jag hör ordet rosa tänker jag alltid på den där undulaten som blev lite för tjock och en dag bara trillade av pinnen.

Nu är det en annan form av rosa. Nu är bröstcancermånaden här. Oktober. En rosa månad.

Vid det här laget vet ni vad jag tänker och tycker om allt det här rosa. Rosa bandet. Cancerfonden. Den ena fonden efter den andra som dyker upp och säger att de vill hjälpa till mot cancern. Samla in pengar till forskningen. Hedervärt så klart att så många vill hjälpa. Men bara för några år sedan uppmärksammades det att bara 1/3 av allt som kom in till Cancerfonden gick till forskningen. här kan ni läsa om det

Paris med sitt Eiffeltorn var liksom först ut för ett par dagar sedan:

Börjar ni inte, liksom jag tycka att det är så väldigt mycket pengar i omlopp. Men tydligen säger siffrorna att det fortfarande bara är hälften av all cancer som botas. Och att dödssiffran för antal som dör i cancer är konstant. Det var en kompis som träffade Agnes Wold på bokmässan. Ni vet forskaren som slår hårt åt alla håll och avfärdar allt Här avfärdar hon sex myter om din hälsa
Jag har mejlat henne och bett henne utveckla det hon sa. Jag väntar på svar. Hoppas jag hade rätt mejladress. Men kanske behövs det en sådan röst i all den här hysterin. Någon med en viktig titel som vågar ifrågasätta och har mod nog.

Jag tänker också att man kan ju alltid trixa med siffrorna i vetenskapens namn. Om man till exempel friskförklarar någon snabbare än tio år, som det tydligen var förr. Och istället börjar friskförklara vid tre års tid. ja, då lär ju överlevnadsstatistiken höjas. Om sedan personen dör av ett svagt hjärta när de där tre åren gått.Ja, då dör ju hon inte av cancer, utan av ett svagt hjärta. Men det var ju en biverkning av cancermedicineringen. Förstår ni vad jag hur jag tänker? Det är det här som är det luriga.

För vi skänker pengar, ända sedan cancerfonden och hela rosa bandet industrin startade någon gång på 80talet har vi gett så många miljoner, så mycket pengar. Vi vill hjälpa. Och när det dyker upp en rosa bulle och det står att hälften av priset går oavkortat till cancerforskningen. Ja, nog väljer vi den. Det är en rosa industri. Men varför fortsätter vi att dö i cancer? Varför dör små barn? Varför känns det som att det står stilla? Jag får så mycket mejl från tjejer som precis fått sin diagnos. Som blivit opererade, börjat med cellgifter, som precis kanske fått sin diagnos och som inte vet var de ska vända sig. Så mycket pengar i omlopp och ändå vet de inte var de ska vända sig.
Och varför, varför pratar vi inte om alla människor som dör av biverkningarna av de här medicinerna som läkemedelsföretagen tar fram? Som dör av ett hjärta som slutar slå, som inte orkar längre.
Och varför i herrans namn har man inte forskat fram vilka kvinnor det är som verkligen hjälps av att äta antihormonerna, där biverkningarna ofta leder till ett liv i halvfart.
Forskar man överhuvudtaget på mediciner som är biverkningsfria?
Ja, vem fan ska man tro på.

rosa masspsykosen

8 kommentarer / Av Karin Björkegren Jones / 2014-10-19 2014-10-19

rosa månaden.
Jag har haft cancer. Jag ska vara tacksam för att jag finns här. Att jag lever. Och det är jag. Mycket tacksam, men också förvånad över det här rosa.
I oktober färgas månaden rosa.
Plötsligt är det som att kämpa mot cancer är detsamma som att stötta rosa bandet och Cancerfonden. För annars är man emot.
Som att Cancerfonden är det enda rätta och att deras insamling är den enda som kan ta bort cancern. Vi förenar oss mot cancer tillsammans med Cancerfonden.
Vet ni, det är inte bara Cancerfonden som kämpar mot cancer. Det finns andra och andra sätt.

Jag bestämde mig att inte gå all in och kritisera Rosa bandet och Cancerfonden det här året. För att jag orkar inte kämpa mot en så stor fond, som verkar fått med sig alla. Journalister, programledare alla bara köper det här. Men om ni är intresserade av att kan läsa , så kan ni läsa mina tidigare tankar här i bloggen.

För det som gör mig mest förvånad är att det nästan är som en rosa masspsykos under oktober månad.
”Vi som vill få bort cancer” är liksom Cancerfondens slogan.
Men hallå, dont we all?!
Men för mig är inte att få bort cancern detsamma som att ge pengar och bidrag till Cancerfonden. Jag har läst på deras hemsida vart pengarna hamnar, vilka de ger forskninganslagen till.
Läs läkemedelsbranschen.
Och ja, vi behöver hitta läkemedlet mot cancer. Men jag skulle vilja veta siffran på de som fått cancer och dött av biverkningarna av cancer. Hur många som dör av någon form av hjärtfel efter en cancerbehandling.
Men först av allt vill jag att vi på allvar pratar om varför vi får cancer.
Är det inte där vi ska börja.
Varför får vi cancer?

Jag har så många tankar och jag ska skriva mer, en dag.

När vi får cancer hamnar vi i chock. Läkarna säger ofta till oss att inte googla. Varför tänker jag? Idag säger jag till alla som blir sjuka, googla. Ta reda på mer. Ta reda på så mycket att du kan ställa frågor till läkarna och för att du ska kunna väga för och nackdelar. När jag blev sjuk, jag ni vet ju historien om mitt hjärta. Om att jag fick hjärtsvikt av alla behandlingar, men att jag läkte mitt hjärta utan läkemedel. Läkemedel som hade kunnat ge mig andra biverkningar som njursvikt och ännu sämre hjärta.
Jag har skrivit om det här i bloggen.
Men det här handlar om antihormonerna som jag vägrade ta. Men som jag rekommenderades. I fem år skulle jag äta antihormoner där min sort kunde ge mig både artros och förlorad sexlust.
Idag vet vi att det är en låg procent, av alla de som äter läkemedlet som faktiskt blir hjälpta av antihormoner. Men de kvinnor som har haft hormonell cancer uppmanas att äta de här tabletterna i minst fem år. Jag har träffat tjejer som fått antihormoner utskrivna i upp till tio år.
Så mycket pengar som dras in av Cancerfonden, så mycket pengar som ges till forskning. Varför hittar jag ingen forskning där man försöker ta reda på VILKA kvinnor som blir hjälpta, så att de som inte blir hjälpta av de slipper äta den här medicinen i onödan?
Nä, för jag tror det handlar om ekonomi. Det drar ju så klart in en massa pengar till de läkemedelsföretag som har ett stort antal kvinnor som äter de här mediciner år efter år.
Men varför försöker man inte hitta medicin som är biverkningsfria?
Varför samarbetar man inte med den komplementära vården?
Varför hittar jag inte sån forskning bland den forskning som Cancerfonden stödjer?
Läkemedelsföretagen stödjer så klart Cancerfonden. Det är väl deras huvudsponsorer.

Det är också väldigt intressant att se vilka andra företag som stödjer cancerfonden. En hel del livsmedelsföretag. För mig kändes det helt fel när det var kanelbullar mot cancer. Idag vet vi ju att gluten och socker är nåt som vi helst inte ska äta och i alla fall inte när vi väl fått diagnosen. Det var det första jag tog bort när jag fick mitt cancerbesked. Socker göder cancercellerna det finns det forskning på. Det här gör mig glad mitt i alltihopa, ett gäng läkare gått ihop och startat Läkare för framtiden
Om jag hade möjlighet så skulle jag gå på den här föreläsningen som de håller i Stockholm på onsdag. Finns 30 platser kvar. Inflammationer boven bakom sjukdomar

läste det här inlägget
Det är en tjej som ifrågasätter Rosa kokboken som kom ut mitt under bokmässan. Det är ett samarbete mellan ett bokförlag OCH Cancerfonden.

Jag var så konfunderad över den kokboken, men bestämde mig för att inte skriva om den. Men nu gör jag det. Jag tror jag aldrig sett en en kokbok få så mycket uppmärksamhet som den. Anna Benson som hon heter, som drog igång den här boken hade stor lansering på Bokmässan med Rosa kokboken.

Varje dag utanför stora ingången till mässan stod den här bilen med hennes bild över halva bilen parkerad utanför dörrarna.

Under oktober månad har jag sett stora annonspelare på stan med Anna Benson och hennes uppmaning att köpa boken för att just förena oss i kampen mot cancer.

Så läste jag de här raderna i senaste Amelia, där de har en stor intervju med Anna Benson med anledning av hennes Rosa kokbok. ”I samarbetet med Rosa kokboken har jag blivit mer medveten om vad jag stoppar i mig. Jag värnar om bra råvaror, äter ekologiskt, gärna gluten- och laktosfritt. Jag funderar till och med på vad jag smörjer in kroppen med, säger Anna”

Tjena! Motsägelsfullt på nåt sätt… Och recepten i kokboken? Kanelbullar, löjromstoast etc. Tänk om Cancerfonden hade satsat på en anticancerkokbok? Med bra och goda recept som faktiskt kan hjälpa? Tänk om de tagt kontakt med Läkare mot en framtid och alla de här hälsorådgivarna vi har i vårt land som kanske till och med läkt sig själva med hjälp av maten?
Nej, för då hade man kanske inte fått med sig kungsörnen, eller arla eller alla stora företag som pumpar in stora pengar i en fond som säger att den är emot Cancer.
Eller vad tror ni?

jag vill inte bara leva…

1 kommentar / Av Karin Björkegren Jones / 2020-10-01 2020-10-01

jag har alltid föredragit manliga gynekologer. De har har varit lyhörda och empatiska på ett sätt som i alla fall jag känner att jag behöver i den utsatta situationen som ett gynbesök faktiskt är.

Men idag träffade jag en riktigt, riktigt bra gynläkare. Jan Rapp på Stockholms kvinnoklinik. Får ofta frågan om jag känner till någon bra gynekolog. Och den här RIKTIGT bra!

Men nu kommer vi till där eftervården för oss som varit under cancerbehandling verkligen haltar. LUSTEN

Vi tar det från början.

Jag hade min sista menstruation i augusti 2012. Då var jag mitt i behandlingen av cellgifter. Cellgifterna chockade in mig i klimakteriet. Så jag avverkade typ tio år på de tre månaderna som jag var under cellgiftsbehandling.

Eftersom bröstcancern var både inflammatorisk och hormonell erbjöd de mig antihormoner i fem år efter avslutad behandling. Men jag tackade nej till det. Eftersom en biverkning av antihormonerna var just minskad sexlust, eller snarare ingen sexlust alls.

Det har nu gått sju år och under de här sju åren har jag försökt få nån gynekolog att skriva ut östrogen till mig. Men ingen vill, så klart.

Men jag är ju friskförklarad nu. Börjar man inte från noll då? Räknas jag inte som frisk. Och hur länge ska man dras med att man haft cancer?

Hur som han skrev inte ut hormoner till mig, men han skrev remiss till de som kan det här bäst i Sverige. Vi pratade och han fick mig att känna att jag har rätt att få svar. Jag har rätt att få vård och att man tittar på mig utifrån just mig. Han gav mig hopp.

Vi tog cellprov också och han sa att mina slemhinnor såg fina ut och att det såg bra ut. Älskar man inte såna gynekologer!

Jag vill inte bara leva, jag vill ha sexlust också. Tänker att vi är nog rätt många cancertjejer/kvinnor i alla åldrar som känner exakt samma känsla. Men vem driver de frågorna?

#Cancerfonden? #Bröstcancerfonden? #rosa bandet?

jag vill ha förändring, inte ringa en telefonlinje Cancerfonden

Lämna en kommentar / Av Karin Björkegren Jones / 2019-10-19 2019-10-19

Det är jag till höger. Dagen efter att man opererat bort mitt högra bröst och 17 lymfnoder. Det är sju år sedan nu i november. I dag är det oktober månad och den här månaden skapar alltid ångest och oro i mig. Jag la ut en post om mammografi igår på mitt Instagram och fick svar av CANCERFONDEN att jag kunde ringa deras hjälptelefon med mina tankar?! Nej det vill jag inte göra. Jag vill se förändring inte prata av mig. Ni skrev också att Rosa bandet dragit in över 800 miljoner de här sexton åren och att det hjälpt så många att överleva cancer. Jag överlevde men lever fortfarande med biverkningar. Så då vill jag ställa några frågor till CANCERFONDEN och BRÖSTCANCERFÖRBUNDET.

?Varför informeras inte kvinnor/tjejer om att de har täta bröst dvs att de är svårlästa innan man fått en diagnos. Skulle kunna införas som regel vid ena första besök när man kollar brösten

?Varför vittnar så många om att det tar sån tid att få en undersökning? Fast man befarar att man har cancer

? Varför ska man behöva kämpa för att få ett ultraljud? Eller thermografi

? Varför utvecklas inte mammografin när vi vet att den missar 30 procent av cancerfallen

? varför tvingar man patienten till mammografi vid befarad inflammatorisk bröstcancer. Känns ju lite konstigt att pressa ihop ett inflammerat bröst pga av rädsla för spridning

?Varför tar man hela bröstet vid bc? Varför erbjuds inte kvinnor att ha kvar bröstet men att man tömmer innehållet?

?Varför är eftervården så ringa? Så många som får lymfödem efter bc och så dålig vård

?Ge oss möjlighet till valfri eftervård hos tex lymfmassör

Eftersom många av mina följare är överlevare av bröstcancer så fyll gärna på med saker ni vill att både Cancerfonden och bröstcancerförbundet ska jobba för/upplysa/belysa Det är ju ändå rosa oktober vore ju schysst om ni lyssnade på oss som varit igenom bröstcancer. En dag hamnar kanske ni i behandling och då kan jag lova att det är skönt att några innan ifrågasatt sånt som kan förändras och förbättras. Jag har tröttnat på att gråta i tv och tidningar och berätta för icke sjuka om saker som gått förlorat. Jag vill att ni ska lyssna på mina tankar om förbättring och att livet som överlevare faktiskt ska kännas värdigt.

I morse läste jag följande AV JONNA SIMA I AFTONBLADEThennes ledare börjar med raderna: Varje år under oktober månad pågår Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj för att samla in pengar till och sprida kunskap om bröstcancerforskning. Då brukar även medier och makthavare uppmärksamma den cancersjukdom som är vanligast bland svenska kvinnor.

Det jag slås av är att media fortfarande tror att Cancerfondens Rosa band är öronmärkt för bröstcancerforskning/uppplysning.

dubbelmoral eller vad tycker ni om Ebba och KD?

3 kommentarer / Av Karin Björkegren Jones / 2019-10-18 2019-10-18

2012 fick jag diagnosen inflammatorisk och hormonell cancer i mitt högra bröst. Det syntes inte på mammografin att jag hade cancer däremot på ett ultraljud. Idag gör jag inte mammografi utan måste alltid fajta och argumentera för att få göra ultraljud istället. Jag hade sk täta bröst och då är inte mammografi hundra procentigt säker. Det var inget jag blev informerad om utan snarare nåt som jag själv mitt under cancerbehandlingarna informerade om i artiklar, min blogg och senare i min bok Jag vill fan leva som utspelar sig under cancerbehandlingarna och en sorts summering året efteråt. Boken gavs ut på Pocketförlaget och är tyvärr slutsåld.

Dessutom kan man inte med mammografi undersöka ett bröst som inte finns. Men det är ju ändå ett område som haft cancer. Men med ett ultraljud kan du också undersöka platsen där bröstet en gång fanns och lymfnoderna i armhålan. Så jag undrar varför erbjuds jag inte ultraljud direkt?

Om man läser på finns det en del kritik mot mammografi. För strålningen osv Men mammografi är billigare än ultraljud eftersom vid ett ultraljud måste en läkare närvara. (så var det i alla fall jag senast undersöktes på KS) När det kommer till kvinnors hälsa och vård måste det alltid vara kostnadseffektivt. Vilket gör mig arg.

Så läser jag om dubbelmoralen personifierad Ebba Busch Thor och att hon bär CANCERFONDEN rosa band samtidigt som vi vet att Kd alltså har som förslag att införa avgift på mammografi. Tack Tobiasgerdas på Twitteratt du uppmärksammar oss om detta.

Jag blir så arg jag skulle önska att Cancerfonden aktivt gick in och kämpade för kvinnors rätt att gratis välja vilket sätt deras bröst ska undersökas. Att undersökninsgmetoderna utvecklas. Särskilt när ni använder samhällets rädsla för bröstcancer som en, förlåt att jag säger det, kassako för er fond.

Men just det… pengarna som kommer in på rosa bandet är ju inte öronmärkta till bröstcancer och har heller aldrig varit.

oktober den kidnappade månaden

6 kommentarer / Av Karin Björkegren Jones / 2018-10-02 2018-10-04

Oktober är en månad som jag både ogillar och gillar. Gillar för att det är en fantastisk höstmånad och den väcker min längtan efter långa höstpromenader i skogen. Men jag direkt ogillar oktober för att det känns som att Cancerfonden lagt beslag på den månaden. Kidnappat den i sitt namn. Allt blir rosa. Jag kan inte handla i en affär utan att expediten frågar om jag inte ska ha ett rosa band också. Nej, jag vill inte ha ett rosa band vill jag bara skrika. Jag har haft cancer. Jag vill inte bli påmind varenda dag under oktober månad om denna vidriga sjukdom. Jag vill inte heller känna mig som jag är en elak jävel som säger NEJ varje gång jag ”erbjuds” det här rosa bandet. Ungefär som att rosa bandet tar bort cancer, minimerar risken och hjälper oss… Ni som följt mig över tid vet att jag inte direkt gillar Cancerfonden. Jag har skrivit om min tankar så många gånger vad gäller Cancerfonden tidigare i bloggen. Jag säger NEJ till cancer OCH jag säger NEJ till Cancerfonden. Varför? Jo, för att jag tror tyvärr att cancer är en inkomstkälla för vissa, eller om man kan vara så krass och faktiskt ifrågasätta alla de här pengarna som är i omlopp. Den mastodonta marknadsföring som Cancerfonden gör under oktober månad. Läs gårdagens blogginlägg från Food pharmacy – en rosa oktober.

Men framförallt läs Cancerfondens tidigare vice ordförande Lars Bern uppmaning. Han om någon har haft insyn. Eller vad säger ni?

Inga pengar till Cancerfonden!

cancer säljer

9 kommentarer / Av Karin Björkegren Jones / 2016-04-06 2016-04-06

Cancer säljer. Så är det. Undra hur mycket den här nya kampanjen som Cancerfonden lanserar om att säga Nej till cancer har kostat? Undra hur mycket deras annonskampanjer överhuvudtaget kostar? Pengar som borde gå till forskning. För mig är det absurt att se kokboksförfattare åka runt i rosa bilar med cancerfondens logga år efter år utan att tänka: Det där pengarna vad fint det hade varit om de gått till det ändamål som givarna förmodligen hade hoppats på, nämligen forskning.

För vi svenskar vill hjälpa, vi vill ge pengar till forskning så vi fortsätter att betala till en organisation som bara blir rikare och rikare och döm av förvåning Cancer har inte minskat, utan ökat…

Så här läser jag i Aftonbladet om Cancerfondens svar på kritiken:

Cancerfonden själva har tagit åt sig kritiken men understryker samtidigt vikten av att informera allmänheten om hur man kan förebygga cancer.

– Vi var förberedda på att en sån här kampanj kunde skapa debatt. Det handlar ju om prevention och hur man ska leva sitt liv, men vi vill absolut inte skuldbelägga någon som drabbats. Men en tredjedel av all cancer går att förebygga, det visar forskning som sammanställts av WHO, även om det för mer än hälften handlar om slump och otur. Man kan aldrig veta varför cancer drabbar en enskild person. Samtidigt har vi ett uppdrag, vi arbetar för att färre ska drabbas av cancer. Alla har rätt till kunskap för att de sedan ska kunna göra medvetna val, säger Johanna Faijersson, pressansvarig på Cancerfonden till Aftonbladet.

Ja, vad är ert uppdrag?
Kan man säga att uppdraget misslyckats om cancern ökat i samma takt som era annonsutgifter och reklamkampanjer ökat?

Nu är det ju så här att även hälsosamma typer, som jag själv kan drabbas av den här sjukdomen. Vi som levt förhållandevis sunt. Vi blir också sjuka. Så många som dött av den här sjukdomen.
För mig blir den här kampanjen som ett hån, men jag är inte chockad. Ni som följt min blogg, vet att jag redan tidigare varit och är inte särskilt förtjust i Canerfonden. I många år har ni använt oss kvinnor som skrämselpropaganda. Vi har varit era kalenderflickor som dragit in pengar till er er fond. Och det är inte lite, en rosa bandet gala drar in 49 miljoner. Förstå vad mycket pengar. Inför Rosa bandet månaden så klär vi av oss, visar våra ärr, gråter i tidningar och tv. Berättar våra historier. Anhöriga och barn berättar historierna om förlorade mammor. Vi används som Slitzbrudar för att statuera exempel. Vi berättar våra historier för allt vi vill är att hitta ett botemedel. Vi vill inte att någon ska behöva hamna där vi hamnat.
Ingen vill hamna där vi hamnat. Ingen.

De flesta givarna tror att pengarna som skänks till Rosa bandet är öronmärkta för bröstcancer. Och det är de alltså inte.
Det är bara ett bra sätt som någon smart reklamnisse, marknadsmänniska kommit på. Kvinnor säljer. Hur är den där slogan nu? Jo, allt går att sälja med mördande reklam. varför får jag den känslan?

Nu har den här marknadsmänniskan/reklamnissen tänkt ett varv till. Undra hur tongångarna gick till där på brainstormingmötet uppe på Cancerfonden.

Reklamnissen: Jag tror att det är passe med kvinnornas historia. Nu har vi sett de där ärren. Vi behöver nåt nytt.
Cancerfonden: WHO säger att 1/3 av cancern är livsstil, kan det kanske vara nåt?
Reklamnissen: Nämen vad bra. Det känns fräscht. Lite nytt. Vi gör en kampanj som uppmanar folk att själva ta ansvar för sin sjukdom.
Cancerfonden: Ja, vad bra. Men vi kommer med en kokbok där kändisar ger sina bästa sötade kladdkakerecept, sponsat av Kungsörnen, Arla och sockerbolaget. Så vinkla det mer på individansvar, ja, du fattar…

Ja, vi lägger skulden på de som fått cancer. Att det är deras eget fel. Vi skriver att det är livsstilen för det har WHO gått ut med.

Ja, låt oss lägga skulden på livsstilen Cancerfonden. Låt oss säga nej till:
De stora livsmedelsjättarna som pumpar i skit i våra livsmedel för att tjäna pengar olika ämnen som är hormonstörande och cancerogena. Och man typ behöver vara både näringsexpert och cancerexpert för att klura ut vad alla de där ämnena i innehållsförteckningen betyder för hälsan.
(Nämen det går ju inte, de sponsar ju er fond)

Läkemedelsjättarna som skapar mediciner som gör oss sjuka (och så klart också friska) och som sprider sig till vårt kommunala vatten. Där vi får i oss både det ena och andra, eftersom inte vattnet renas tillräckligt. Och den hormonella cancern ökar 2014 insjuknade 8023 kvinnor i bröstcancer. Det är tusen mer än för ett par år sedan. Varför ökar den hormonella cancern?
Tänk om p-piller har en del av det? Östrogen?
(Nej, de kan vi inte ifrågasätta, för var det inte Astra Zeneca som sponsar er kampanj, eller hur var det?)

Sockerindustrin -man får ju inte säga att socker göder cancer. Men man vet att cancerceller gillar socker.
(Nej, det går inte, det måste ju bli en Rosa kokbok. Vi har ju spons på ett par bilar och det vore bra om den kampanjen kan få fortsätta)

Kosmetikajättarna som har allt från hormonstörande ämnen, plast och dylikt i shampon, tvålar, tandkräm som sen försvinner ut i vårt grundvatten och skadar hela ekosystemet.
(Nej, det går inte det var väl en kosmetikajätte som startade Rosa bandet och där får vi in en massa pengar till fonden)

Väljer man en annan livsstil som t ex att bli vegetarian, ja, då är grönsakerna besprutade och genmanipulerade. Hur sjutton ska man kunna ändra livsstilen när vi lever i en besprutad värld? Där inte de stora företagen tar ansvar. Om man ska lägga skulden på livsstilen så våga för fasiken se hela bilden.
Men hur ska ni kunna? För det handlar om pengar. Det handlar alltid om pengar. Ni kan ju börja med att inte låta livsmedelsföretag som använder olika bulkämnen sätta Rosa bandet som logga under oktober månad. 350 000 kronor kostar det. Tänk om ni kunde låta de företag som på riktig bryr sig om vår livsstil få sätta loggan. Men de företagen har inte de pengarna. Men nu blir det ju snarare så att folk tror att exempelvis kanelbullen på pressbyrån som är rosa i oktober månad är ett bra val.
Det är inte att föregå med gott exempel.

tack och hej leverpastej

Läs det HÄR

Sökresultat för: rosa bandet