Sökresultat för: rosa bandet

Tack alla ni som skickat filmer och intressant tankar. Jag är med er.
Som det här uttalandet från en amerikansk läkare Läkaren som är emot rosa bandet

Eller den här intressanta texten:  rosa bandet är en attraktiv kommersiell symbol
Kanske läge att öppna ögonen och ifrågasätta och kräva mer.

Att gå igenom cellgifter, herceptin, strålning och operera bort sitt bröst är min största kamp här i livet. Så tacksam över all den kärlek jag mött. Alla vänner som slöt upp kring mig som en mur. Ni som fanns för mig. Tack.
Jag är så tacksam för all information om hur jag kunde ta hand om mig själv. Alla tips. Om att maten är viktig och att det är så oerhört viktigt att träna. Jag önskar alla de verktyg jag lyckades ta till som alla är biverkningsfria och som hjälpte mig att komma tillbaka.

Jag försöker ge tillbaka genom min bok Jag vill fan leva

Och vad glad jag blev när jag läste det här som Helene, som jobbar som sjuksyrra och som också använt min blogg när hon utbildar andra sjuksyrror. Om mina tankar får en sjuksyster att tänka lite extra på hur hon tar i en cancersjuk, så gör det mig varm inombords.

och genom dvdn yoga i lust och nöd
Jag önskar er som liksom jag drabbats verktygen för att orka och stå ut.

Därför skrev jag Frisk och strålande hy på naturlig väg
För jag tror liksom den amerikanske läkaren att vi måste ta hand om oss själva genom att äta bra, dvs giftfri mat. Ekologisk. Skippa gluten och socker. Äta så grönt vi kan. Stärka vårt immunförsvar. Jag skulle önska att läkarna uppmanar cancersjuka att ta bort just socker och gluten.
För jag tror det är en stor bov när det kommer till sjukdom.

Jag har skrivit så mycket om det förut. Om ni läser min blogg bakåt i tiden så kommer ni kunna läsa vad jag tycker och tänker.
Tänk om vi kunde få med oss Naturskyddsföreningen och sälja gröna band, så att vi som vill hitta mer alternativa vägar till att bekämpa den här skitsjukdomen, eller åtminstone tillsammans med de mer konventionella vägarna. Alternativ som inte ger biverkningar som tar bort vår sexlust, eller i värsta fall dödar oss.
Jag förstår inte varför vi i Sverige inte samarbetar mer med komplementär vård. Och då menar jag inte humbug, utan till exempel alternativ som man i Tyskland använder med lyckade resultat.
Som det finns studier på.
Varför kan vi inte vara mer öppna i Sverige?

Jag skulle vilja säga så mycket om det här rosa jippot.
Men marknadskrafterna vinner alltid.
Det som förvånar mig mest, är att ingen ifrågasätter, att alla köper det här med välgörenhet med hull och hår. Ungefär som vi som ifrågasätter rosa bandet är emot forskning. Nej, ingen kan ha mer fel.

Och jag orkar inte vara arg, kämpa emot och ifrågasätta varje gång det är oktober.
Jag vill så klart att vi hittar ett botemedel mot cancer nu.

Men i det tysta, jag väljer den gröna vägen. Och som min kompis säger idag börjar Gröna oktober.
Ge dig själv en grön månad. Drick gröna drinkar. Ett steg i taget.

Idag bröstcancersystrar.
Idag är vår dag. Gör den till en bra dag.
Ta hand om dig. Ge dig själv en kram, att du orkat. Att du står ut.
Och idag skickar jag också en tanke till alla de som inte klarade det. Till er människor som den här skitsjukdomen tog bort från livet för tidigt. 

Idag ska jag ta mig till behåaffären Eva Melke. Dit vi med bröstproteser går för att hitta en passande behå. En plats där de hjälper oss och prövar ut bra proteser och fina behåar. Ägarinnan har bjudit in mig. Jag ska signera min bok Jag vill fan leva.
Kom dit. Kom förbi.

Saker man inte förstår. Ja, de blir bara fler och fler.
Jag har alltid sett mig som feminist. Alltid.
Så länge som vi är eftersatta, inte får samma lön för lika arbete och behandlas olika utifrån vårt kön, ja, herregud vad annat kan man vara?
När jag blev sjuk i cancer såg jag och känner jag också av att det är orättvist inom vården också.  Så mycket jag skulle vilja ta upp, prata om. Men var ska jag göra det för att få till en förändring?
Det finns fler kvinnor än män på jorden.
Statistiskt sett så lever vi också längre än männen, men vi satsas inte på.
Hör på det här.
Rosa bandet har dragit in miljontals med kronor till forskningen. Varje gala drar in 49 miljoner kronor. Fortfarande vet inte de flesta bidragsgivarna att pengarna inte är öronmärkta för just bröstcancerforskningen. Jag har inga problem med att man samlar in pengar till all cancerforskning, men jag tycker att man ska vara tydlig med vart pengarna går.
Och alldeles särskilt när vi, bröstcancerdrabbade ska berätta våra historier, vilket vi gärna gör eftersom vi vill informera. Vi vill inte att det här ska hända någon annan och vi vill hitta ett botemedel. Ett botemedel mot cancer.
Men jag tycker nog att vi blir lika utnyttjade där, som vi blir när vi klär av oss nakna i en Slitztidning. Fast det är snarare en känslomässig avklädning. Jag har inget emot att man berättar sin historia, eller att man klär av sig naken. Men det är sammanhanget och att folk fortfarande inte vet att donationen de ger till Rosa bandet inte går just oavkortat till bröstcancerforskningen.
Sedan skulle ju jag se att Cancerfonden var mer öppen till alternativ forskning och inte bara ”hjälper” den forskning som är till för att hitta fler kemiska läkemedel, där det alltid finns en biverkan. Och i värsta fall kan biverkningen vara döden.
Jag skulle vilja att vi pratade mer om det, om riskerna av cancerbehandlingen.
Att herceptin som jag fick hjärtsvikt av, men lyckades häva i tid. Jag skulle vilja veta hur många som dött av att deras hjärta inte orkade mer efter en cancerbehandling. För jag hade velat veta mer om sånt innan jag gick in i min cancerbehandling. Istället sa de till mig att inte googla, inte kolla upp. Men jag är så tacksam att jag inte lyssnade för annars hade jag kanske trott att den där tröttheten, vattenansamlingen i kroppen och att jag nästan inte orkade gå i trappan, inte var något farligt. Idag vet jag att alla läkemedel har en biverkan. Allt är en risk. Därför vill jag att mer forskning borde gå till preventation. Men också till att hitta alternativa läkemedel. Var ska jag donera då?

Jag är chockad över att ingen forskning tar upp det här med sexlusten som försvinner när man äter antihormoner. Fast man använder bröstcancerkvinnor i sin ”reklam” för att få in mer pengar så finns det ännu inte någon forskning som sorterat ut just vilka kvinnor som verkligen behöver äta de här antihormonerna som de flesta kvinnor måste eller uppmanas att äta efter en cancerbehandling. En medicin som har många trista biverkningar som de flesta kvinnor drabbas av. Den vanligaste tiden man uppmanas äta de här tabletterna är fem år. Jag har nu träffat så många som måste äta i tio år.
Hur kan man veta att kvinnor ska äta dem så länge, när man inte ännu vet vilka kvinnor som blir hjälpta av den medicinen?
Sånt kan inte jag förstå.
Varför har man inte forskat fram det?
Varför finns det inte en enda forskning, det var vad min fantastiska onkolog berättade, där man frågar eller tar upp om kvinnors sexlust under och efter cancerbehandling?
Är inte kvinnors sexlust lika viktig som mannens?
Men det är vad som händer.
LÄs det här, så förstår man litegranna.
När kvinnor går igenom en cancerbehandling försvinner ofta sexlusten och den försvinner framförallt för de kvinnor som äter antihormoner.
Man blir benskör, deprimerad och tappar sin sexlust, mer eller mindre. Jag har ännu inte träffat en enda kvinna som äter antihormoner som inte har en enda biverkan.
Men jag har träffat flera som mår dåligt, som vill sluta med antihormoner men inte vågar.
Vem orkar ta itu med att ifrågasätta och kanske klaga när man har fullt upp med att överleva. Men sex är inte bara penetration. Sex är en kraft. Skaparkraft, lusten till livet, till sig själv och sina egna inre rum. Det är avslappning och upptändning. Livet.
Men som sagt inte särskilt prioriterat när det kommer till kvinnor och för cancerdrabbade kvinnor som vill rehabiliteras. Komma tillbaka till livet. Bli lite som förr.
När man går igenom en cancerbehandling chockas man ofta in i klimakteriet, om man inte redan är där. Med det kommer också en massa tråkiga saker som torra slemhinnor.
Nu finns ett svenskt medel som kan hjälpa kvinnor, men som Kerstin säger i Sverige pratar man inte om åldrandet (jag läser in att hon menar sexlusten) kräver inte att det är viktigt. För jag tror att vi inte riktigt orkar våga vara till besvär. Vi kvinnor som varit igenom en cancerbehandling är så glada att vi överlevt att det skulle kännas som att man var otacksam om man börjar peka på bristerna.
Så därför prövar man nu hennes läkemedel i Usa, där man är öppnare.
Sug på den. Sånt bakslag.
Så Cancerfonden, kan ni inte ge lite anslag till Kerstin så att vi svenska bröstcancerdrabbade kvinnor kan få det lite härligare? Kan ni inte hjälpa till att öppna upp för ett klimat där vi pratar om hur viktigt det är med rehabiliteringen för cancerdrabbade kvinnor, eftersom det drabbar inte bara oss. Utan alla runt omkring oss också. Men främst drabbar det oss.

”Hej Karin. TV-galan ”Tillsammans mot cancer” var en gala av Cancerfonden
i samarbete med TV4-gruppen. Det är en ny satsning för att uppmärksamma
alla cancerformer, inte bara bröstcancer. Pengarna som samlades in
under oktober och under galan går till Cancerfonden. Ett av
Cancerfondens mål har varit att organisationens insamlings- och
administrationskostnader endast ska utgöra 15 procent av de totala
intäkterna senast 2015. Tack vare högre intäkter och lägre insamlings-
och administrationskostnader än beräknat uppnådde vi detta mål redan
2012. Under året användes endast 14,9 procent (så kallat SI-tal) av
insamlade medel till insamlingsarbete och administration. Läs mer här
http://www.cancerfonden.se/sv/Om-Cancerfonden/Fakta-om-Cancerfonden-/Kvalitet/

När det gäller Rosa Bandet stämmer det inte att vilka som helst får
sälja rosa produkter. Cancerfonden har ett långsiktigt samarbete med
våra samarbetspartner som har rättigheter att sälja rosa produkter under
oktober. Här hittar du våra samarbetspartner
http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/om-rosa-bandet/sponsorer/
Alla
som gav pengar under tv-galan kan vara säker på att pengarna går till
rätt ändamål och att Cancerfonden sedan fördelar pengarna enligt en väl
utarbetad process. 2013 delar Cancerfonden ut 401 miljoner kronor till
cancerforskning. Det är den hittills största summan som Cancerfonden
kunnat dela ut till forskning under ett år. Med vänlig hälsning”

SVAR: Hej Martina och tack för ditt svar. Jag vet att intäkterna går till Cancerfonden. Och jag tycker det är bra att ni nu lite mer tydligt, om än inte riktigt tydligt visar att Rosa bandet-pengarna inte är öronmärkta för bröstcancer.
Kul att ni drar in mycket pengar. Jag tror vi alla som drabbats av cancer, eller har någon i vår närhet som drabbats av cancer eller kanske gått bort av den här överjävligaskitsjukdomen kan skriva under på att vi inget hellre vill än att hitta ett botemedel, men också att vi ska börja prata om varför cancern ökar i vårt samhälle.
Varför den hormonella cancern ökar till exempel? Jag har mina ideer, men jag är ingen forskare.
Det jag kritiserar är att ni tillåter vilka företag som helst att sätta loggan på sina produkter. Du skriver att ni INTE låter vem som helst sätta en Rosabandet-logga på sina produkter. Exakt vad är det som gör att ni väljer ut vissa?
Här är er lista: Olika sätt att stödja Rosa bandet Vår värld har blivit cancerogen. Det finns hormonstörande och
cancerframkallande ämnen i det mesta nuförtiden. Man behöver inte vara
Einstein för att fatta att allt sammantaget kan ge coctaileffekten, som
vi sett flera dokumentärer om. Och som många människor varnar om. Flera
av företagen här, tex Garnier massproducerar schampon, balsam, ja,
listan kan göras lång där sammantaget ingredienser kan ge just en
coctaileffekt deluxe. För mig rimmar det illa att de ska sälja sina produkter med en Rosabandetlogga på.
Folk vill göra skillnad. Känna att de hjälper till och lägger ett litet bidrag till cancerforskningen. Försäljningen på just varor utvalda av Rosabandet = Cancerfonden ökar.
Man får känslan att man just gör skillnad, man köper en bra produkt om väljer den med er logga på. Kan ni inte börja öronmärka, låt eko/rekoföretag som försöker göra skillnad, genom att välja de mer hälsosamma alternativ för oss och vår värld få sätta loggan på sina produkter.
Gör skillnad cancerfonden. Ni har makten, använd den. Sålla lite bland de som får sätta loggan. Låt loggan bli en logga som signalerar skillnad, på riktigt.

Jag har varit inne på er sida för att titta på just vilka ni ger forskarpengar, det är en gedigen lista. Många forskningar som är igång, fantastiskt. Men jag gick igenom 200, ska sätta mig och gå igenom alla. Men det är inte många som handlar om alternativ forskning, eller rehabilterande forskning. För mig är frågan hela tiden Varför får vi cancer? Kanske ryms den forskningen nånstans bland alla forskningsrubriker som ni väljer att ge stöd. Vad vet jag. Jag hoppas det.

Martina, jag vet inte om ni sett det här. Botemedlet mot cancer De behöver pengar. Vad fantastiskt härligt det vore om ni kunde hjälpa dem med finansieringen. De behöver pengar. För om det stämmer, om man kan hämma, ta bort cancer genom att ta DCA vore det väl värt att forska på?

Men det är ett famlande efter nycklar i ett mörker. Inte alla dagar, men några dagar som inte är så där himla glada.

Det är lite det jag tänker på när jag kritiserar Cancerfonden och dess gala. Fokus är alltid på nysjuka bröstcancerkvinnor. Gärna ska vi inte ha något hår på huvudet eller med peruk.
Vi ska prata om hur glada vi är för att vi få sitta där. Vi tackar svensk sjukvård. Vi ska vara med fast vi är mitt uppe i behandlingarna. Vi är där som någon sorts alibi för att samla in mycket pengar till Cancerfonden. Ja, det är bra. Mer pengar till cancerforskningen.
Utrota den här skiten som så många dör av.

Men sen när vi vaknat till liv, liksom kommit upp ur chockfasen som är olika lång för vissa. För det tar olika tid för oss cancerdrabbade. Jag är med i flera bröstcancergrupper på facebook. Ofta läser jag inlägg från kvinnor som ett år och flera år efter avslutad behandling säger att allt bara rasar. Att de mår så dåligt. Att det plötsligt hunnit ikapp dem. Att de nog förnekat tidigare. Inte släppt fram alla känslor. Jag menar hur hade det gått. Nej, ångesten över vad man varit med om måste kanske pysa ut lite försiktigt, liksom inte ketchupeffekten.

När jag jobbade på tv en gång i tiden, hade vi som regel att aldrig ha med folk i chock. Att de skulle ha bearbetat sina grejer först.
Så tänker jag på hur det är när vi pratar om vår cancer och vi fortfarande faktiskt är i någon sorts chocktillstånd. Men vi vill så gärna varna och samtidigt bli sedda.
Få vara med.
Liksom nästan överrumplade att vi klarat av cellgiftstiden, operationen och strålningen.
Hur ska vi då kunna veta vad vi behöver sedan, eller reflektera hur vi hade önskat. Men det är kanske precis det de vill cancerfonden.

Min stilla undran är: Hur mycket av alla de miljonerna som de får in går till att hitta alternativ till att gynna läkemedelsbranschen. Varför kan inte ett läkemedel som Iscador ingå i en subventionerad form för oss som haft/har cancer? I Tyskland samverkar man mer när det kommer till ett så beprövat medel som just Iscador. Nej, Sverige säger nej. Men där visar det att om du tar Iscador under cellgifterna mår du så mycket bättre. Jag tar iscadorsprutor tre gånger i veckan. Det kostar kan jag lova. Pengar jag tar ur egen ficka.

Och VAR ÄR REHABILITERINGEN? Är ni medvetna om det här att man bland annat stänger en bröstcanceravdelning på Uddevalla sjukhus? Sånt tänker jag på och det upprör mig i dessa Rosabandet-tider. En
natt får man ligga kvar på sjukhuset när man opererat bort HELA sitt
bröst. En natt. Man skickas hem med slangar, eftersom bröstet ofta
vätskar sig. Nu stänger man en avdelning på Uddevalla sjukhus som just
var för eftervården. Sååå dåligt. Och vi säger att Bröstcancervården i Sverige är bäst i världen. Hallå? Jag kan rabbla upp hur mycket som helst. kan ni inte avsätta lite pengar till oss som drabbats, så att våra liv kan kanske lite i alla fall få återgå till det normala. Vi har varit i krig, totalt belägrade. Nu skulle vi behöva lite krishantering.

I veckan fick jag träffa Syster Märta. Hon är 91 år nu. Hela sitt liv har hon jobbat för hälsa. För att leva med jorden, efter årstiderna och dygnet. Hon är antroposof och en av dem som grundade Vidarkliniken. För det är jag evigt tacksam.

En av huvudsponsorerna till Rosa bandet är läkemedelsföretaget Astra Zeneca. Det är dom som gör exempelvis cytostatikan tamoxifen: LÄs här. Man behöver inte ens vara dum i huvudet för att snabbt kunna räkna ut att cancer är en miljondollaraffär för läkemedelsbranschen och alldeles särskilt om de får vara ensamma på arenan om att bota cancern. Vi måste börja ifrågasätta. Inte bara gå omkring och tro att alla är så snälla och att det inte finns någon dold agenda. I samma stund som jag skrev det här inlägget, fick jag en pressrelease om Rosabandetgalan på min mejl.

Nu läser jag det här om cancerjippot – rosa-bandet. Finns så mycket jag vill säga.

Men jag skriver bara Tobias slutrader i hans blogg. 

Sista ordet

”Som avslutning vill jag påpeka att jag inte är emot insamlingar till
förmån för bröstcancer eller andra välgörande ändamål, dock tycker jag
att det finns fog för att granska även denna verksamhet.
Frågor som väcks är: Hur mycket får man profitera så länge en slant går
till hjälpande verksamhet? Hur mycket krav ska man ställa på BRO och
Cancerfonden då de tillåter märkning av varor som kan vara cancerogena?
Varför har kritiken i svensk media varit så tyst kring Rosa bandet?Vad tror och tycker du? Sist men inte minst: Skänk gärna slantar men gör det hellre direkt utan mellanhänder så blir dit bidrag så mycket större”

Jo, jag vill säga nåt:
* Varför är rehabiliteringen för oss bröstcancerkvinnor så ringa, när så mycket pengar ändå läggs in för cancerforskningen? När vi opererat bort våra bröst får vi en snabb genomgång på sjukhuset, där vi uppmanas att tänja armen och ETT enda litet möte med en lymfexpert på en timme efter ett par veckor. Jag skäms över den ringa eftervård vi får.

* Varför tog det så lång tid innan man gick ut med vikten av att informera om täta bröst, vilket är livsviktig information för många kvinnor? Ge oss alternativ till mammografi, eftersom den inte är hundra procentig säker för oss kvinnor, dvs inflammatorisk cancer syns sällan på mammografi och täta bröst är svåra att undersöka med mammografi. Ge oss ultraljud istället.

* Cellgifter och antihormonerna gör att många kvinnor tappar sexlusten, varför forskas det inte på medicin som ger oss sexlusten åter? Männen fick viagra för massor med år sedan, men vi då?

* Varför fortsätter man att ta bort och strama ihop huden när man tar bort bröstet? Varför lämnar man inte lite hud, så att de kvinnor som vet att de vill göra en bröstrekonstruktion inte behöver genomlida den där uttänjningen när det väl är dags?

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet.
Ja, många kvinnor överlever sin bröstcancer. Men ibland känns det precis som med förlossningsvården. Vi ska vara så tacksamma för det vi får och för att vi överlevt. Men vet ni, jag är inte det.
Hade jag varit man är jag helt säker på att det hade sett annorlunda ut. Det gör mig ledsen och arg.

I dessa rosabandet-tider, åkte fuckcancerarmbandet på igen. Känner mig mer hemma med det. Klarar inte allt det här rosa lullandet. För vad hjälper det mig? Hur kan en rosa dunboa och fler galor hjälpa mig som redan fått diagnosen? Hur får det mitt liv att bli mer normalt igen?
Jag kan berätta min historia om och om igen, för att upplysa andra om hur de ska vara rädda om sig själva, ta hand om sina bröst och besöka läkare vid minsta tillstymmelse till oro. Men jag vill inte bara vara ett statuerande exempel.