Det är jag till höger. Dagen efter att man opererat bort mitt högra bröst och 17 lymfnoder. Det är sju år sedan nu i november. I dag är det oktober månad och den här månaden skapar alltid ångest och oro i mig. Jag la ut en post om mammografi igår på mitt Instagram och fick svar av CANCERFONDEN att jag kunde ringa deras hjälptelefon med mina tankar?! Nej det vill jag inte göra. Jag vill se förändring inte prata av mig. Ni skrev också att Rosa bandet dragit in över 800 miljoner de här sexton åren och att det hjälpt så många att överleva cancer. Jag överlevde men lever fortfarande med biverkningar. Så då vill jag ställa några frågor till CANCERFONDEN och BRÖSTCANCERFÖRBUNDET.
?Varför informeras inte kvinnor/tjejer om att de har täta bröst dvs att de är svårlästa innan man fått en diagnos. Skulle kunna införas som regel vid ena första besök när man kollar brösten
?Varför vittnar så många om att det tar sån tid att få en undersökning? Fast man befarar att man har cancer
? Varför ska man behöva kämpa för att få ett ultraljud? Eller thermografi
? Varför utvecklas inte mammografin när vi vet att den missar 30 procent av cancerfallen
? varför tvingar man patienten till mammografi vid befarad inflammatorisk bröstcancer. Känns ju lite konstigt att pressa ihop ett inflammerat bröst pga av rädsla för spridning
?Varför tar man hela bröstet vid bc? Varför erbjuds inte kvinnor att ha kvar bröstet men att man tömmer innehållet?
?Varför är eftervården så ringa? Så många som får lymfödem efter bc och så dålig vård
?Ge oss möjlighet till valfri eftervård hos tex lymfmassör
Eftersom många av mina följare är överlevare av bröstcancer så fyll gärna på med saker ni vill att både Cancerfonden och bröstcancerförbundet ska jobba för/upplysa/belysa Det är ju ändå rosa oktober vore ju schysst om ni lyssnade på oss som varit igenom bröstcancer. En dag hamnar kanske ni i behandling och då kan jag lova att det är skönt att några innan ifrågasatt sånt som kan förändras och förbättras. Jag har tröttnat på att gråta i tv och tidningar och berätta för icke sjuka om saker som gått förlorat. Jag vill att ni ska lyssna på mina tankar om förbättring och att livet som överlevare faktiskt ska kännas värdigt.
I morse läste jag följande AV JONNA SIMA I AFTONBLADEThennes ledare börjar med raderna: Varje år under oktober månad pågår Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj för att samla in pengar till och sprida kunskap om bröstcancerforskning. Då brukar även medier och makthavare uppmärksamma den cancersjukdom som är vanligast bland svenska kvinnor.
Det jag slås av är att media fortfarande tror att Cancerfondens Rosa band är öronmärkt för bröstcancerforskning/uppplysning.