Okategoriserade

tid flyger så fort.
Jag tror tiden går fortare när man blir äldre. Jag menar, jag tycker det var igår jag fyllde 40, men nu i augusti var det fem år sedan. Det gick så fort.
Men åren mellan 15 och 20, de sniglade sig fram. Ville aldrig ta slut.
Vad är det?
Är det för att man lär sig njuta av fulla drag när man blir äldre och därför går åren så fort?
Eller är det så att åren går fortare när man blir äldre?
I alla fall är min sommar i Båstad snart slut. PÅ söndag 23/8 är det dags att stänga stugan och kanske kommer jag tillbaka nästa sommar.
Jag ska säga hejdå till cykeln, som forslat mig genom byn så många gånger, backen upp och backen ner i ett enda svisch.
Jag ska säga hejdå till de fina rådjuren som springer i skogen ovanför de hyrda torparstugorna, och som ibland genar över tomten, för att de har bråttom.
Jag ska säga hejdå till ett hav och en strand som aldrig tar slut, utan bara fortsätter och fortsätter. Till ett bageri som bakar bröd, så man nästan vill gråta.
Jag ska säga hejdå till en by, som vissa veckor under sommaren väcks till liv så till den grad – att den faktiskt inte går och lägger sig och som de andra veckorna slumrar så där lagom.
Det finns något lugnt här. Något jag inte riktigt kan hitta i Stockholm. Dessutom är luften fuktig och det är så lätt att andas. Det råder mikroklimat i Båstad, det betyder lite snabbt att man året runt kan odla vindruvor här. Så det ÄR verkligen något extra med luften här i Båstad, kanske är det den jag ska säga hejdå till? Jag får val dra ett par extra andetag för stt klara av hösten vid Hornsgatan på söder. En av Europas smutsigaste gator. Där bor jag vintertid.
Men jag ska också säg hejdå till de här stugorna, med knasiga tapeter och knalliga färger.
Två modiga stugor, som inte bryr som om vad som är rätt eller fel.
Två stugor som inte kommer att hamna i sköna hem, men som varit enorm sköna att bo i.

Yogahelg i Norrköping 18-20/9

Yogahelg för kvinnor på yogacentret Vayu i Norrköping

Fyll på med lite extra energi och kvinnokraft nu i höst. Yoga är ettkraftfullt verktyg som kan påverka kvinnors välbefinnande i olika stadier avlivet. Yogan kan lindra humörsvängningar i tonåren och vid PMS, minskaproblem under graviditeten och efter förlossningen samt under klimakteriet. Dessutom kan yogan lugna när du behöver det och ge energi när din kropp känns trött och orkeslös. Det här är en helg, där vi i egenskap av att vara kvinna närmar oss yogan.

Fredag 18/9 kl 17-19.30
Lördag 19/9 kl 8-10
Söndag 20/9 kl 8-10Pris: 700 kr

Läs mer på www.vayu.se och och anmäl dig på info@vayu.se eller per telefon 0733-842422.

Ibland träffar man någon man känner, med den här hör jag ihop.
Inte ett plus ett är två, utan ett plus ett är – en. Inte symbios i negativ mening, utan någon sorts positiv symbios, som gör en glad, ger en energi.
Jag har träffat honom. Det tog lång tid, och det har varit några omvägar – en del jag kunde vara utan, men också fick jag en repris med min älskling tretton år efter vårt första möte.
Tack gud för att du ger människor en andra chans!
Jag har jobbat så mycket med att hitta mig själv. Vänt ut och in på mig själv och försökt ta reda på vem jag är och vad jag vill. Jag har varit så fruktansvärt nyfiken på mig själv, att jag nog snavat några gånger i min iver att hitta rätt.
Jag har hittat rätt nu.
Men inte på det sätt jag trodde. Jag trodde sökandet skulle handla om bara mig.

Men han, han som HAN är inte här nu. Inte just nu i alla fall. Vi har varit tillsammans varje sekund, nästan i två månader, men just nu är han inte här, men han kommer om någon vecka.
Jag saknar heeela tiden.
Jag vet telefonen finns.
Jag vet man ska klara sånt som att vara ifrån varandra, men jag vet inte om jag vill.
Jag vill vara nära. Jag vill att han ska veta vad som rör sig i mitt huvud.
Jag vill kunna vända mig mot honom och se in i hans ögon.
Jag vill till och med hinna bli irriterad på honom 😉
Nej, jag saknar och jag tänker att all den där egentiden, vad är det?
För att man ska navelskåda en massa ludd i naveln?
Förädla sig själv.
ta reda på vem man är.
men vad spelar all den tiden för någon roll om man inte har någon att vara med, leva med. Det är ju i relationen man växer som människa. Det är i relationen man ser vilket såll man egentligen är, och egentligen först då man kan börja arbeta aktivt på sin självutveckling.
neeej, jag mår bäst när alla är samlade, när min älskling alltid finns på en armlängds avstånd.
Men det häftigaste, det är att han förutom allt det där – att han får mig att må bra.
Så får han mig att tycka om mig själv.
Jag tycker om mig själv när jag är med honom.
Jag har inga skydd. Jag är jag, sårbar, stark, glad, ledsen, liten, stor och allt har en plats och allt får finnas.

Bildtext: Pino med radband runt halsen. En riktig liten yogi; Yogi Pino

Bildtext: Här sitter Pino i cykelkorgen.

unconditional love.

Jag har världens finaste, snällaste och duktigaste hund. En riktig liten yogi-hund. Jag är så kär i min hund. Varje dag är han med i min yogastudio och ligger och tittar på alla elever när de yogar. Han gör sig nästan osynlig. Han ligger helt tyst och stilla, men han skapar en sån stämning i rummet.

Det är nåt med djur.

Det är nåt med hundar – vissa kanske jag ska säga – som gör att vår puls sjunker och vi blir lugna. Djuren hjälper oss att slappna av, stressa ner och det är som att våra hjärtan blir större.

Pino vet att när eleverna lagt sig i savasana så kan han komma fram till mig. Han vet också; när jag yogar själv, att det är först när jag lagt mig ner i savasana som han kan komma fram. Då lägger han sig mellan min arm och min bröstkorg och så ligger han stilla tills jag är klar.

Han är så kärleksfull.

Vi har verkligen allt att lära oss av våra djur och kanske framför allt av människans bästa vän – hunden. Pino springer fram till alla som öppnar dörren och som gör sig redo för att kliva in i min studio. Han springer fram för att hälsa. Han vill visa att han finns och han välkomnar alla. Tänk om alla människor vågade vara så framåt, mot nya människor. Så öppna, men med det finns alltid en risk – tänk om man blir bortstött. Men Pino verkar nonchalera det, ungefär som att den risken är onödig att ens förvänta sig. Han lever av mottot ”Vad man ger, är vad man får.”

Pino förväntar sig det bästa av alla. Och vem vill inte bli bemött så?

Och tänk om man hade en svans, som man kunde vifta med när man var glad. Eller bara stolt sträcka på när man känner sig lite snygg och mysig och går gatan fram.

Det är inte konstigt att hunden fått ett par ställningar uppkallad efter sig.

Hunden är vår bästa vän.

”härligt med yoga synd bara att karin inte kan lära sig att stänga av mobilen under passen. aldrig mera att pass med henne, vet inte om hon är kvar hos inbalans men ett hett tips är att undvika hennes klasser! någon mer oengagerad lärare har jag aldrig träffat på!

Det stod om mina yogaklasser i dn idag.

http://www.dn.se/livsstil/livsstilsreportage/yoga-stress-bastad-1.898585

Någon hade bemödat sig med att kommentera artikeln. Se citatet ovan. Jag har uppnått den höga åldern, och har inte behov av att bli älskad av alla, så man kommer inte åt mig på sånt. Om det nu är det man vill.
Men när folk ljuger… Då blir jag riktigt irriterad.
Som om jag skulle låta min telefon vara på under en lektion?
Näe, det har aldrig hänt.
Men visst kanske en och annan tyckt att jag inte varit en bra lärare. Det kan jag inte säga så mycket om. Men skulle aldrig prata i telefon under en lektion. eller låta min telefon ringa och störa eleverna. Det stämmer inte.

Så istället tänker jag att den här personen är någon som är avundsjuk och som tycker att jag får för mycket uppmärksamhet som yogalärare. Skriv det istället, men ljug inte!!!!