tacksamhet

Ibland stannar man liksom till ett ögonblick, man är med om saker i livet som får en att ändra fokus. Eller så står man bredvid någon nära vän som inte behandlas alltför väl av livet. Man ruskas om och tvingas på något sätt att välja, – gå under eller välj livet.

Jag vet inte vad det är som gör att vissa går under, och andra just väljer att spränga sig upp ur asfalten, som maskrosen på en trafikerad stockholmsgata.
Kanske är det något med tacksamhet. Att känna tacksamhet för det man har oavsett vad som händer eller hänt i ens liv, glädjas över småsaker och inte vara enbart fokuserad på det stora, eller onåbara.

Ungefär som att man inte ska deppa ihop för att alla man bjöd in inte kom på ens fest, istället för att njuta med dom som kom. Jag tänker att också alla ens sorgligheter och svårigheter på något sätt blir medaljer på ens bröst, något man kan bära med stolthet.

Idag är en dag av tacksamhet, varje dag och varje liv som föds och får fortsätta leva är ett mirakel.
Snarts ska vi cykla ner till frikyrkan i byn och handla på deras loppis. Alla pengar går oavkortat till HIV- och aidsdrabbade barn i sex olika länder i Afrika. Jag känner stor tacksamhet för alla de fina människor, som så kärleksfullt kämpar för de svaga och de som behöver hjälp. Tack!

Jag tar en tur förbi frikyrkan varje dag, de har också ett mysigt fik där de serverar nygräddade våfflor. Jag ska ta bilder på kyrkan idag och lägga ut.

Igår köpte jag en broderad tavla med texten :

Var God varje dag, hjärtat har ingen vinter.

Det är fina ord och de tål att tänkas på.

0
0