Månad: november 2013

Jag såg den här bilden på en kompis facebooksida.Yin och yang. Vår kvinnliga och manliga sida, om man nu ska prata så. Känns som att det är så där jag ser ut just nu. Kvinnlig vänstersida, och lite mer platt, manlig högersida. Känns ju kuligare att tänka att det skulle kunna tolkas så här som på bilden ovan. Är det Vishnu och Lakshmi?
Min akupuntör säger att jag har blockeringar i min högra sida, den manliga.
Jag tolkar det som att jag ska stå upp mer för det som är jag, ta för mig. Men också någon sort stabil, trygg grund. Liksom oruckad.
Ibland känns det som man aldrig blir klar med den där inre storstädningen. Det där sökandet och någon förståelse för att förstå varför man är som man är. Varför man gör de val man gör. Jag har flytt så mycket  mitt liv. Rest iväg, gått in och ut ur förhållanden. Jag har också valt en livsstil, frilanseriet, som också på ett sätt är ganska flyktigt. Men att stanna här och nu, vara i det som är. Det är en utmaning. Cancerbehandlingarna krävde att jag var kvar. Från de kunde man inte rymma, hur mycket man än ville det. Jag var liksom tvungen att vara kvar i det där överjävliga. Rida ut stormen. Jag tror det är viktigt. Jag tror det finns nåt i det.
I januari har det gått ett år efter att jag strålats. Då får jag skicka in om att göra rekonstruktion av mitt högerbröst. Jag har liksom inte riktigt bestämt mig, skulle helst vilja prata med en kirurg. Ni vet väga för och emot med vissa saker. Det är så mycket att ta hänsyn till. Det är ju ändå att ganska stort ingrepp och jag som hatar operationer och ärr. Hur har ni som gjort rekonstruktion tänkt? Vad ska jag tänka på? Har ni några tips. Tacksam för alla svar.

Det finns plats kvar på min knipworkshop på tisdag i Norrtälje. Knip den platsen! För mer info och bokning, klicka här.

På söndag är det första advent. För ett år sedan var jag relativt
nyopererad och försökte vänja mig vid det stora ärret och att vara
enbröstad. Jag kanske aldrig vänjer mig vid min nya kropp och när jag kanske vant mig, ja då är det dags för min rekonstruktion.
Men jag tycker om min kropp. Den är stark och den är bra.

Nu på söndag, ska jag sitta i soffan på bilden och signera mina böcker Yoga för kvinnor, Yoga för livet, Yoga Erotica och Knip för bättre hälsa på superfina butiken Magnolia Across The Street.
Jag kommer att sitta där Söndag 1/12 mellan kl 12-15, du kommer väl förbi?

Jag hittade Magnolia under min cancerbehandling. Varje gång jag skulle till eller hem från Karolinska sjukhuset gick jag förbi Magnolia som ligger på Odengatan. Det blev många besök. Efwa som driver butiken var alltid så gullig mot mig, och så cool på samma gång. Redan vid mitt andra sjukhusbesök, nån gång i juli 2012 slank jag förbi butiken och  köpte en rosa kofta och ett par randiga byxor, sedan gick jag förbi där åtminstone någon gång i veckan, ibland fler. Jag handlade inte varje gång, men jag kände mig lite levande, när jag gick där och fingrade på olika fina skjortor och provade stövlar. Flärd och fina kläder gjorde livet lite roligare, lite finare, lite mer guldkant också när allting kändes överjävligt. För nog kändes det härligare att åka lite uppklädd och fin till sjukhuset, än att att strunta totalt i allt. Någon sorts överlevnadsstrategi. Min egen överlevnadsfilosofi ”Livet är kanske inte så roligt, just nu, men jag gör vad jag kan för att det ska kännas lustfyllt.”

När jag var under cellgifter och lite så där extra känslig mot infektioner fick jag komma in kvällen innan och handla på Magnolias utförsäljning, just för att slippa bli sjuk. Det var så himla gulligt. Jag och Anneli huserade på nedanvåningen och handlade massor med fina grejer till bra pris. Det är jag så tacksam för. Så när de frågade om jag ville signera böcker hos dem, så var svaret så klart JA!

Så har du vägarna förbi Odengatan 90 på söndag mellan 12-15. Kom in! Kom in och prata lite med mig. Jag tror Pino ska få vara med där också.

Obs, det finns några platser kvar på min knipworkshop Tisdag 3/12 kl 18-20 på Yogastudion Studio Karma i Norrtälje. Knip de platserna! mer info och boka här

Vet inte om ni såg på nyheterna igår. Men kanske såg ni inslaget om vinet, och att det finns bekämpningsmedel och allergiframkallande ämnen som de inte skriver i innehållsförteckningen? Så här skrev Sanna Ehdin i sin blogg.
Så här skriver Aftonbladet idag.
Vilken tur att jag inte dricker vin, i alla fall inte särskilt ofta. Det här året har jag kanske druckit vin tre gånger. Men jag har precis som kvinnan i reportaget på nyheterna, ofta fått som en allergisk reaktion om jag druckit vin. Jag har till och med fått stora utslag i ansiktet om jag blandat rött och vitt vin.

Just nu känns det som att varje dag är fylld med information om hur förgiftad vår värld är. Det är lätt att man blir handlingsförlamad och känner, Vad spelar det för roll? Som den här kommentaren jag fick på ett inlägg:

”Så hur ska man göra för att undvika allt skit då? Då spelar det ju ingen
roll hur mkt ekologiskt man än köper när all jord och åkrar ändå
innehåller gift. Och dricksvattnet. Grönsaker, fisk, kött? Samma där. Vi
är dömda att förlora 🙁 Känns som att man lika gärna kan sluta
anstränga sig.”

 Jag vet, så kan man känna. Men man får tänka att man gör lite åt gången. Ett första steg kan vara att bli medlem i naturskyddsföreningen. De är fruktansvärt bra, de öppnar ögonen på oss. Det är så bra.

Men man får ju inte ge upp och efterlämna en soptipp till våra barn. Ofta drömmer jag mig bort och tänker att jag skulle blivit bonde. Jag skulle utbildat mig till något mer hållbart. Skulle vilja bli självförsörjande när det kommer till grönsaker.

Jag kan bli så arg på att det ekologiska
alternativet. Det som är hållbart i längden är så mycket dyrare än det
som inte är ekologiskt. Att det blir en inkomstfråga. Om en ekologisk
gurka kostar 49 kr jämfört med det sämre alternativet 9 kr. Vad tror ni
folk väljer?

Jag är med i flera bröstcancergrupper på facebook. Det är mycket pepp i de grupperna, men jag kan bli väldigt låg också när jag läser om hur alla kämpar. Några som är mitt uppe i cellgiftsbehandlingarna, där behandlingen slår hårt och de mår så dåligt. Eller när någon skriver om återbesök och att man upptäckt att cancern kommit tillbaka.
Har man en gång fått cancer, så tror jag aldrig att man riktigt kan släppa den oron.
Jag har läst om unga tjejer som mitt i gravidlyckan drabbats av både bröstcancer och gynekologisk cancer. Sådant kan jag tycka är jobbigt att läsa. Väldigt jobbigt.
Men nu är diskussionen denna i en av grupperna.
På en bc-grupp (bc är förkortningen på bröstcancer) i Göteborg, har man börjat fråga om de bröstcancerdrabbade kvinnor som fött barn haft problem med mjölkstockning tidigare och i så fall i vilket bröst.

Så en av tjejerna som fått frågan i Göteborg, ställde den till oss på facebook. Behöver jag säga att listan på oss som svarade ja blev lång?
Och att många svarat att de haft mjölkstockning i just det bröst som de också opererat?
Så himla intressant och något som man borde lägga forskningspengar på.  För det skulle i så fall vara preventativ cancerforskning.

När jag födde Mira hade jag sådana problem med mjölkstockning. Det gick så långt att jag fick en stor tjock klump, dvs bröstböld i mitt högra bröst som också opererades bort.
Det här var ungefär två veckor efter att Mira fötts. Jag var tvungen att sövas och när jag vaknade upp i uppvakningssalen så saknade jag min lilla bebisflicka så mycket. Man vill ju inte vara ifrån sin lilla nyfödda bebis när man är relativt nyförlöst. Och när jag rullades mot rummet där jag skulle stanna ett par nätter, stod hennes pappa där med det lilla knyttet. Jag blev så glad. Mira fick bo med mig på sjukhuset. Vi sov i den smala sjukhussängen och hon låg och sov i min armhåla alldeles tryggt för att inte ramla ner.

Jag har sedan jag drabbades av cancer, tänkt att det är konstigt att jag fick cancer i just det bröst som också bröstbölden uppkom. Jag har tänkt att det bröstet och min högra sida kanske är lite känsligare än min vänstra sida. Liksom min problemsida.
 så läser jag det här i tidningen Hm, alltså har tankegångarna funnits, men att man bara följde upp kvinnor som haft mjölkstockning. Borde man inte vända på undersökningen?  Så tänker jag.  Borde man inte som regel fråga kvinnor som får bröstcancer om de haft mjölkstockning, eller problem med det bröst som cancern uppkommit i?
Då skulle nog siffran bli annorlunda. Eller vad tror ni?

Torsdag till söndag var jag här. När jag jobbade i Båstad så kom Eva Carloni ofta och yogade hos mig. Eva driver Trust – utvecklingskurser för kvinnliga chefer. Hon har haft kurser i många år. Det är så kul, men jag har yoga för dem på deras sammankomster. De går sin utbildning i 1,5 år och det är en så bra ide. Kvinnorna har höga positioner på företag i Skåne. Så jag får åka till Kristianstad och Drakamöllans gårdshotell. Så härligt att få insupa lite skåneluft.
Det är som att vara mitt i körsbärsdalen, ni vet Bröderna Lejonhjärta. I de här lilla huset med tageltak sov jag.

 Och i det här vackra helt fantastiska huset bor IngaLill som driver Drakamöllan.

 Omgivningarna är så vackra. Tänk att en grå, trist novemberdag kan vara så vacker. Nu ligger Drakamöllan precis på gränsen till Österlen. Men jag har alltid tyckt att Österlen är så himla vackert.

 Utsikten från frukostbordet.

Glömde ta med mig promenadskor, men mina ganska nyinköpta Hope-stövletter funkar som promenadskor. Älskar lagomklackar.

det äts mediciner för miljardbelopp, men varför, varför blir vi inte friska?
Friskare?
Jag har alltid vetat att jag är en känslig sort, då menar jag när det kommer till mediciner. Jag har vetat att jag ofta och lätt får biverkningarna. Numera kollar jag alltid upp läkemedel i Fass innan jag äter dem.
Jag har hjärnröntgats på stora lasarettet i Reggio Emilia i södra Italien, efter att ha genomgått alla möjliga undersökningar, efter just en biverkning på ett voltaren-liknande preparat. Som i slutändan gjorde att jag fick sämre syn på mitt vänstra öga. Det var en på 100 000 som hade den risken. Så klart var jag just den.
Jag tar inte huvudvärkstabletter.
Jag avslutade antihormonbehandlingen, som liksom är någon sorts kutym om man haft bröstcancer. Det vill man att jag ska äta i fem år. Men när jag läste den långa biverkningslistan kände jag bara; NEJ!
Jag avslutade min herecptinbehandling när den gav mig hjärtsvikt som biverkning. Jag tog inte tabletterna som doktorn skrev ut, lyckades på eget bevåg jobba upp mitt hjärta till normalt igen. Genom att lägga många, ja åtskilliga tusenlappar på akupunktur, Q10, kettlebells och gröna drinkar. För så klart läste jag biverkningslistan på vad hjärtmedicinen skulle kunna göra.
Nu är mitt hjärta normalt igen. Ingen hjärtsvikt och jag slapp biverkningar av vad hjärtsviktsmedicinen skulle kunnat ge…
Jag har känt efter och läst så mycket info på nätet. Jag säger bara tack Google för all hjälp.
Läkarna sa att jag inte skulle göra det.
Idag tänker jag BULLSHIT. Läs så mycket du kan, gör research. Ta reda på. Var nyfiken. Det är så man får information.

LÄs den här Så bra skrivet.
Tänk efter före du stoppar i dig medicin. Jag är inte emot medicin som kan hjälpa, men ska man behöva ta mediciner ett helt liv och sedan mediciner för att häva biverkningarna?
Visst låter det helt galet.

Jag hade så jobbig pms en gång i tiden, jag hade också en depression när livet blev tufft. Jag gick till doktorn vid båda dessa tillfällen. De skrev ut serotoninhöjande medicin.
Jag tog minimini, inte ens en hel tablett med minsta möjliga innehåll. Jag sa också till min läkare, att jag känner direkt en effekt. Jag behöver inte höja min dos. Hon sa, så kan det inte vara och ville istället att jag skulle höja dosen. Istället slutade jag. Jag visste ju vad jag kände, men ändå åå förstod jag inte själv hur bra jag kände min kropp.
I samband med att jag bestämde mig för att avsluta antihormonbehandlingen, så hörde jag av mig till Mia Lundin (som skrivit Kaos i kvinnohjärnan). Hon är expert på kvinnliga hormoner. Hon jobbar i Usa. Jag fick skicka mitt urin till ett laboratorium i Usa. Där mättes mina signalsubstanser.
Det visade sig att jag  har höga, väldigt serotinhalter i min kropp.
Svart på vitt fick jag svaret. Jag är en glad jävel.
Så tänker jag när svenska läkare skriver ut serotoninhöjande medel lite som smågodis, utan att kolla hur det står till med om man har högt eller lågt eget serotonin.
Det jag däremot hade lite av, var Gaba, det vill säga kroppens egna valium.
Jag behöver mer lugn.
Mer ro.
Hade det varit en självklarhet att man kollar sånt här i den svenska sjukvården, hade jag kanske också där blivit rätt diagnosticerad. Jag hade kanske fått lugnande istället.
Men nu när jag vet att jag inte verkar producera gaba i samma utsräckning som jag producerar serotonin, så försöker jag nu ta itu med det. Liksom hjälpa kroppen.
För just nu har jag mycket oro i kroppen.
Oro att få återfall.
Oro att saker och ting kan förändras från en stund till en annan.
Jag hörde av mig till Vidarkliniken och till Inger Lundmark på Grinden. Hon är psykoterapuet, dramapedagog och hypnosterapeut. Det måste finnas andra vägar än receptutskrivna kemiska mediciner, med meterlånga listor på biverkningar.
Våga ifrågasätt läkarna.
Våga be om alternativ.
Läkarna är inte gud.
Jag längtar till den dagen när alternativvården och den svenska sjukvården samarbetar.

Jag la ut den här länken igår åkrarna gödslas med p-piller på facebook. i natt har mina tankar också snurrat rejält kring det. Det är helt jävla galet.
Så undrar vi varför den hormonella cancern ökar?!
Vi vet att vi får i oss hormoner via vårt dricksvatten. För var ska alla läkemedel som vi stoppar i oss dagligen ta vägen? Och när det inte rensas ordentligt i reningsverken. Jag har skrivit det förut här på bloggen och nu helt uppenbart så gödslas våra åkrar med det överblivna slammet.
Vi får också i oss hormonstörande medel  på andra sätt, som via teflonpannor, olika förpackningar och liknande.
En enda stor coctaileffekt.
När jag var dagligen på sjukhuset fick jag höra av vårdpersonalen att de upplevde en ökning av den hormonella cancern.
Jag är med i flera bröstcancergrupper på facebook. Jag läser ofta om unga tjejer som fått cancer när de är gravida. Det är alltid hemskt, sorgligt och överjävligt när någon får cancer, men det är något som känns så himla fel och konstigt när unga tjejer mitt i gravidglädjen drabbas av cancer.
Det är något som inte stämmer.
Jag har mina teorier att vi kvinnor är lite som öppna mål när våra hormoner skjuter lite extra i höjden, eller i botten. Som när vi blir gravida och när vi är på väg in i klimakteriet. Man vet också att män som gjort behandling för att bli kvinnor, att det finns en ökad cancerrisk där.
Vi måste ta på allvar att den hormonella cancer ökar, för det kan inte vara rätt någonstans.
Det finns dagar när jag bara vill flytta till Järna och leva antroposofiskt, idag är en sån dag.

Wow, säger jag bara. Se det här klippet:  Sanningar om bröstcancer
Har nu skickat den här länken till min onkolog.
Kan vara dags att börja tänka på vad man äter. Tycker det är så konstigt att läkarna inte frågar en hur man äter och om man tränar när de ger en behandlingsplanen för att bli av med cancern.
Det är sååå viktigt. Men så länge som läkarna säger att man ska fortsätta att leva/äta som man gjorde innan, utan att ens fråga hur man äter, så tror jag inte att man kommer åt det. Var det inte Kopernikus som sa nåt i stilen, maten är vår medicin och medicinen är vår mat?

Fattar inte heller varför vi fortsätter att ha mammografi. Jag har instinktivt känt att mammografi är fel.
Min egna känsla. Men fan, vad jag fick kämpa för att slippa. Varför ska man alltid behöva kämpa för det man tror på?

Så här säger Dr Christine Horner (se länken) om Mammografi:
– är felaktiga 80 procent av tiden (ger ett falskt negativt eller falskt positivt svar)
– använder tryck, vilket kan skada bröstvävnad eller potentiellt sprida cancer
– är inte effektiva för upp till 50 procent av kvinnorna (kvinnor med täta bröst eller implantat)
– kan leda till överdiagnos och överbehandling av icke-invasiv cancer
– kan leda till oroväckande förebyggande åtgärder som ”double mastectomies”, där man tar bort båda brösten kirurgiskt
  
När jag läste livsstilsförändringarna nedan (finns i länken som jag rekommenderar). Ser jag att det är så jag levt. Och jag är idag enormt tacksam för det. Enormt tacksam för att jag följt min inre röst. Lyssnat. 

10 enkla livsstilsförändringar för att minska din risk för bröstcancer (Du hittar dessa i länken ovan)

•  Minska radikalt ditt intag av socker / fruktos och bearbetade livsmedel. Normalisera
  din insulin och leptin nivåer genom att undvika socker och fruktos är
  en av de mest kraftfulla fysiska åtgärder du kan vidta för att minska
  risken för cancer. Tyvärr är det väldigt få onkologer som uppskattar
  eller tillämpar denna kunskap idag. Raffinerad fruktos är särskilt farlig, eftersom forskning visar att det faktiskt påskyndar cancer tillväxt. 
• Optimera din vitamin D-nivå. Helst
  bör vara över 50 ng / ml, men nivåerna 70-100 ng / ml kommer radikalt
  minska din cancerrisk. Varsam solexponering är det mest effektiva sättet
  att öka din vitamin D nivå, öka även ditt intag av vitamin K2 , antingen från livsmedel eller kosttillskott. 
• Gör intermittent fasta till en del av din livsstil. Intermittent
  fasta hjälper kroppen övergång till bränna fett istället för socker som
  främsta bränsle. Det finns bara två typer av bränsle, kroppen kan
  bränna kolhydrater / socker eller fett. Nästan alla som har cancer
  förbränner kolhydrater som främsta bränsle. Eftersom cancerceller frodas
  på socker är detta något som du ska undvika. För
  att vara effektiv, måste längden på din fasta vara minst 16
  timmar. Detta innebär att äta enbart mellan klockan 11:00 fram till
  19:00, som ett exempel. I Huvudsak motsvarar detta helt enkelt hoppa
  över frukosten, och göra lunchen till din första måltiden på dagen
  istället.

• Upprätthålla en hälsosam kroppsvikt. Det
  är viktigt att förlora övervikt eftersom östrogen produceras i
  fettvävnad. Lyckligtvis kommer det att komma naturligt när du börjar äta
  rätt och motionera. Intermittent fasta är också mycket effektiv för viktminskning och viktkontroll. 
• Få massor av högkvalitativa djurbaserade omega-3 fetter, såsom de från krillolja. Omega-3-brist är en gemensam bakomliggande faktor för cancer. 
• Drick ekologiska gröna juicedrinkar dagligen.
• Undvik att dricka alkohol. 
• Se upp för höga järn nivåer . Detta
  är faktiskt mycket vanligt när kvinnor slutar
  menstruation. Järnöverskott fungerar faktiskt som en kraftfull oxidant,
  och ökar de fria radikalerna vilket ökar risken för cancer. 
• Få ordentlig sömn, både i fråga om tillräckligt med sömn, och att sova mellan vissa timmar. Enligt ayurvedisk medicin, är det mest idealiska att sova mellan 22:00 till 06:00. 
• Om du har barn, amma helt i  sex månader. Forskning visar att detta kommer att minska din risk bröstcancer. 
• MITT TILLÄGG är skippa köttet och ät mer grönt, ekologiskt/kravodlade grönsaker så klart.

Man gör vad man kan. Drick en grön drink varje dag. I morse drack jag två. Jag har sån tur att jag bor precis bredvid den ekologiska affären Eat på Tegnergatan. Johanna gjorde två gröna drinkar till mig i morse.
Grönt dagsbehov – Check

Oj, mitt förra inlägg engagerade. Det är kul. Jag älskar när ni kommenterar. Jag kommer att skriva mer om mina tankar, men i det här inlägget  tänkte jag tipsa er om mina knipkurser.

Knip Torsdag 28/11 kl 18.30-20.30 i Stockholm  Ett par platser kvar

Knip Tisdag 3/12 kl 18-20 i Norrtälje

Knip Söndag 8/12 kl 13-15 i Stockholm FULLTECKNAD

Knip Måndag 6/1 kl 15-17 i Stockholm

Knip Söndag 19/1 kl 13-15 i Stockholm

10-12/1 -2014 är jag i Viken och kniper och håller i yogakurs. Mer info kommer!

Här är jag och Hanna som var en av deltagarna på helgens Knipkurs. Ser lite smågalen ut.

I söndags var det fullmåne. Då brukar yogisar ta ledigt. och om man yogar varje dag, kan det ibland vara skönt med de här ”ledigheterna”. Så i helgen hittade man mig på gymet, lyftandes tyngder och kettlebells.

Lite Rocky över mig…

Ni vet att jag varit kritisk mot Rosa bandet och Cancerfonden. Jag fick det här mejlet nedan från Martina Frick Isberg, som ansvarar för Sociala medier på just Cancerfonden, efter det här inlägget om Rosa bandet galan

”Hej Karin. TV-galan ”Tillsammans mot cancer” var en gala av Cancerfonden
i samarbete med TV4-gruppen. Det är en ny satsning för att uppmärksamma
alla cancerformer, inte bara bröstcancer. Pengarna som samlades in
under oktober och under galan går till Cancerfonden. Ett av
Cancerfondens mål har varit att organisationens insamlings- och
administrationskostnader endast ska utgöra 15 procent av de totala
intäkterna senast 2015. Tack vare högre intäkter och lägre insamlings-
och administrationskostnader än beräknat uppnådde vi detta mål redan
2012. Under året användes endast 14,9 procent (så kallat SI-tal) av
insamlade medel till insamlingsarbete och administration. Läs mer här
http://www.cancerfonden.se/sv/Om-Cancerfonden/Fakta-om-Cancerfonden-/Kvalitet/

När det gäller Rosa Bandet stämmer det inte att vilka som helst får
sälja rosa produkter. Cancerfonden har ett långsiktigt samarbete med
våra samarbetspartner som har rättigheter att sälja rosa produkter under
oktober. Här hittar du våra samarbetspartner
http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/om-rosa-bandet/sponsorer/
Alla
som gav pengar under tv-galan kan vara säker på att pengarna går till
rätt ändamål och att Cancerfonden sedan fördelar pengarna enligt en väl
utarbetad process. 2013 delar Cancerfonden ut 401 miljoner kronor till
cancerforskning. Det är den hittills största summan som Cancerfonden
kunnat dela ut till forskning under ett år. Med vänlig hälsning”

SVAR: Hej Martina och tack för ditt svar. Jag vet att intäkterna går till Cancerfonden. Och jag tycker det är bra att ni nu lite mer tydligt, om än inte riktigt tydligt visar att Rosa bandet-pengarna inte är öronmärkta för bröstcancer.
Kul att ni drar in mycket pengar. Jag tror vi alla som drabbats av cancer, eller har någon i vår närhet som drabbats av cancer eller kanske gått bort av den här överjävligaskitsjukdomen kan skriva under på att vi inget hellre vill än att hitta ett botemedel, men också att vi ska börja prata om varför cancern ökar i vårt samhälle.
Varför den hormonella cancern ökar till exempel? Jag har mina ideer, men jag är ingen forskare.
Det jag kritiserar är att ni tillåter vilka företag som helst att sätta loggan på sina produkter. Du skriver att ni INTE låter vem som helst sätta en Rosabandet-logga på sina produkter. Exakt vad är det som gör att ni väljer ut vissa?
Här är er lista: Olika sätt att stödja Rosa bandet Vår värld har blivit cancerogen. Det finns hormonstörande och
cancerframkallande ämnen i det mesta nuförtiden. Man behöver inte vara
Einstein för att fatta att allt sammantaget kan ge coctaileffekten, som
vi sett flera dokumentärer om. Och som många människor varnar om. Flera
av företagen här, tex Garnier massproducerar schampon, balsam, ja,
listan kan göras lång där sammantaget ingredienser kan ge just en
coctaileffekt deluxe. För mig rimmar det illa att de ska sälja sina produkter med en Rosabandetlogga på.
Folk vill göra skillnad. Känna att de hjälper till och lägger ett litet bidrag till cancerforskningen. Försäljningen på just varor utvalda av Rosabandet = Cancerfonden ökar.
Man får känslan att man just gör skillnad, man köper en bra produkt om väljer den med er logga på. Kan ni inte börja öronmärka, låt eko/rekoföretag som försöker göra skillnad, genom att välja de mer hälsosamma alternativ för oss och vår värld få sätta loggan på sina produkter.
Gör skillnad cancerfonden. Ni har makten, använd den. Sålla lite bland de som får sätta loggan. Låt loggan bli en logga som signalerar skillnad, på riktigt.

Jag har varit inne på er sida för att titta på just vilka ni ger forskarpengar, det är en gedigen lista. Många forskningar som är igång, fantastiskt. Men jag gick igenom 200, ska sätta mig och gå igenom alla. Men det är inte många som handlar om alternativ forskning, eller rehabilterande forskning. För mig är frågan hela tiden Varför får vi cancer? Kanske ryms den forskningen nånstans bland alla forskningsrubriker som ni väljer att ge stöd. Vad vet jag. Jag hoppas det.

Martina, jag vet inte om ni sett det här. Botemedlet mot cancer De behöver pengar. Vad fantastiskt härligt det vore om ni kunde hjälpa dem med finansieringen. De behöver pengar. För om det stämmer, om man kan hämma, ta bort cancer genom att ta DCA vore det väl värt att forska på?

Ha, det är ingen hejd på hur jag tar för mig…
Ni kan få rösta på mig här: Sjuhärads sociala pris.

Igår var en så tuff dag. Först var jag på efterkontroll på Radiumhemmet. Det är så skört att gå dit. Så många minnen som hittar sin väg tillbaka in i mig. Kroppen som minns. Benen som vant tar sig hela vägen in till Onkologen från busshållplatsen. Förbi apoteket. Förbi rökrutan och hur benen liksom blir tyngre och tyngre. Vill gå saktare ju närmare radiumhemmet vi kommer. Så sitter vi en liten stund i väntrummet och jag flyttas snabbt tillbaka till för ett år sedan. Hur jag kände mig. Hur sliten jag var efter sex månaders cellgifter.
Nu sitter andra kvinnor där, som gör samma resa som jag, fast ett år senare. Kvinnorna i väntrummet. En kvinna som grät uppgivet. En annan som satt alldeles blickstilla, men med blicken fokuserad på väggen mitt emot. Den där känslan kan jag så väl känna igen. Man är så rädd för att bryta ihop att man sitter och spänner sig, kroppen är som en stålfjäder.
Jag bröt inte ihop. Jag satt stilla, men utsidan visar inte samma som stormen på insidan.
Man kan inte se på mig vad som händer därinne.
Ray höll min hand, och smekte mig på ryggen
Mina prover såg bra ut. Men Elisabet skulle boka in en tid på ultraljud, för att kolla mitt friska bröst. För att det kliat. För att jag oroar mig.
Så nu väntar jag på det.
Jag var en högriskgrupp med min inflammatoriska cancer. Tänk om jag inte upptäckt cancern i tid, då hade den kanske spritt sig. Inflammatorisk cancer är aggressiv och det är en stor återfallsrisk. Jag har inte orkat ta in hur aggressiv cancerformen faktiskt var. Mitt fokus har varit tunnelseende. Igenom och ut.
Men nu kommer oron och ångesten som ett brev på posten.
Jag bokade en tid på AAA-kliniken, berättade om min oro och ångest. Fick en massa nålar i huvudet och det var som att klubba en säl. Jag knockades rätt in i behandlingsbänken. Men det var bra för jag blev helt avslappnad. Oron försvann och jag tvingades in i ett lugn.
Synd att man inte kan få LarsOlofs akupunktur subventionerad.

Fick den här cdn i brevlådan. Så kul. Det är från Wivianne som jag lärde känna för en massa år sedan. Hon har drömt om att ge ut en chantingcd. Nu har hon gjort det. Chanting är fantastiskt. Och det är fantastiskt att följa sin dröm, lyssna på sina drömmar. Man kan beställa cdn här: Wivi-annes hemsida