våga be om alternativ

det äts mediciner för miljardbelopp, men varför, varför blir vi inte friska?
Friskare?
Jag har alltid vetat att jag är en känslig sort, då menar jag när det kommer till mediciner. Jag har vetat att jag ofta och lätt får biverkningarna. Numera kollar jag alltid upp läkemedel i Fass innan jag äter dem.
Jag har hjärnröntgats på stora lasarettet i Reggio Emilia i södra Italien, efter att ha genomgått alla möjliga undersökningar, efter just en biverkning på ett voltaren-liknande preparat. Som i slutändan gjorde att jag fick sämre syn på mitt vänstra öga. Det var en på 100 000 som hade den risken. Så klart var jag just den.
Jag tar inte huvudvärkstabletter.
Jag avslutade antihormonbehandlingen, som liksom är någon sorts kutym om man haft bröstcancer. Det vill man att jag ska äta i fem år. Men när jag läste den långa biverkningslistan kände jag bara; NEJ!
Jag avslutade min herecptinbehandling när den gav mig hjärtsvikt som biverkning. Jag tog inte tabletterna som doktorn skrev ut, lyckades på eget bevåg jobba upp mitt hjärta till normalt igen. Genom att lägga många, ja åtskilliga tusenlappar på akupunktur, Q10, kettlebells och gröna drinkar. För så klart läste jag biverkningslistan på vad hjärtmedicinen skulle kunna göra.
Nu är mitt hjärta normalt igen. Ingen hjärtsvikt och jag slapp biverkningar av vad hjärtsviktsmedicinen skulle kunnat ge…
Jag har känt efter och läst så mycket info på nätet. Jag säger bara tack Google för all hjälp.
Läkarna sa att jag inte skulle göra det.
Idag tänker jag BULLSHIT. Läs så mycket du kan, gör research. Ta reda på. Var nyfiken. Det är så man får information.

LÄs den här Så bra skrivet.
Tänk efter före du stoppar i dig medicin. Jag är inte emot medicin som kan hjälpa, men ska man behöva ta mediciner ett helt liv och sedan mediciner för att häva biverkningarna?
Visst låter det helt galet.

Jag hade så jobbig pms en gång i tiden, jag hade också en depression när livet blev tufft. Jag gick till doktorn vid båda dessa tillfällen. De skrev ut serotoninhöjande medicin.
Jag tog minimini, inte ens en hel tablett med minsta möjliga innehåll. Jag sa också till min läkare, att jag känner direkt en effekt. Jag behöver inte höja min dos. Hon sa, så kan det inte vara och ville istället att jag skulle höja dosen. Istället slutade jag. Jag visste ju vad jag kände, men ändå åå förstod jag inte själv hur bra jag kände min kropp.
I samband med att jag bestämde mig för att avsluta antihormonbehandlingen, så hörde jag av mig till Mia Lundin (som skrivit Kaos i kvinnohjärnan). Hon är expert på kvinnliga hormoner. Hon jobbar i Usa. Jag fick skicka mitt urin till ett laboratorium i Usa. Där mättes mina signalsubstanser.
Det visade sig att jag  har höga, väldigt serotinhalter i min kropp.
Svart på vitt fick jag svaret. Jag är en glad jävel.
Så tänker jag när svenska läkare skriver ut serotoninhöjande medel lite som smågodis, utan att kolla hur det står till med om man har högt eller lågt eget serotonin.
Det jag däremot hade lite av, var Gaba, det vill säga kroppens egna valium.
Jag behöver mer lugn.
Mer ro.
Hade det varit en självklarhet att man kollar sånt här i den svenska sjukvården, hade jag kanske också där blivit rätt diagnosticerad. Jag hade kanske fått lugnande istället.
Men nu när jag vet att jag inte verkar producera gaba i samma utsräckning som jag producerar serotonin, så försöker jag nu ta itu med det. Liksom hjälpa kroppen.
För just nu har jag mycket oro i kroppen.
Oro att få återfall.
Oro att saker och ting kan förändras från en stund till en annan.
Jag hörde av mig till Vidarkliniken och till Inger Lundmark på Grinden. Hon är psykoterapuet, dramapedagog och hypnosterapeut. Det måste finnas andra vägar än receptutskrivna kemiska mediciner, med meterlånga listor på biverkningar.
Våga ifrågasätt läkarna.
Våga be om alternativ.
Läkarna är inte gud.
Jag längtar till den dagen när alternativvården och den svenska sjukvården samarbetar.

0
0