TV4s Dr Mikael avslöjar huskursbluffar

Alltså, ibland blir det så fruktansvärt uppenbart hur olika vi tänker och hur fruktansvärt irriterande det är att höra någon raljera på detta sätt på teve. Och det mest larviga är ju att de flesta moderna läkemedel har sin uppkomst från naturen, gamla huskurer, gammal vetenskap. Man tar nåt verksamt från naturen och gör om det till en kemisk substans och vem tjänar pengar på det? Jo, läkemedelsbranschen. Jag vill också passa på att säga att jag inte är emot läkemedel, eller läkare. Men jag skulle önska att vi kunde tillämpa intergrativ vård i Sverige, som man använder sig av i andra länder. Och att läkemedel borde vara biverkningsfria, att det borde vara prio 1 för varje läkemedelsföretag.

Tycker att Eforskaren svarar bra på Tv4-inslaget.

Jag kan inte heller annat än tänka att den här sågningen av att människor i alla tider använt sig av huskurer kommer så lägligt till den här månaden som jag fullständigt hatar, nämligen rosa oktober.

Jag som haft bröstcancer. Jag hatar när den månaden kommer. Då när allt plötsligt färgas rosa och vi ska informeras om bröstcancer. Man tänker att jag borde känna Wow, bra. Men jag gör inte det. Den månaden får mig att känna mig som ett offer. Ett statuerande exempel.

För snart två år sedan fick jag det här mejlet efter en förfrågan från Tv4 att prata om andning.

Hej Karin, Då vi inte har så mycket tid till förfogande på torsdag och vi vill verkligen hinna fokusera på andning som leder till välbefinnande. Yogaandning som minskar stress och oro och kunna visa exempel på sådana övningar.
På grund av det kan vi tyvärr inte prata om hur andningen botade ditt illamående under behandling. Detta också för, som jag sa, är Nyhetsmorgon just nu verkligen under lupp och noga med att uttalanden som dessa är vetenskapligt bevisade. Så att det inte tas som någon uppmaning till patienter med cancerbesked att inte ta sina mediciner…

Kontentan. Jag tog INGEN medicin mot illamåendet som man ofta får på grund av cellgiftsbehandlingen. Den medicinen som gör en hård eller om det var lös i magen, sen måste man ta en annan medicin för att bli av med det. Ja, ni fattar ett moment 22. Jag ville inte ta mer medicin än jag behövde. Jag ville inte ha en massa biverkningar. Kanske kan bara vi cancerdrabbade förstå hur jävla, jävligt det är med just biverkningarna?
Är det inte fantastiskt att då kunna visa på en cancerpatient som med hjälp av yogaandning slapp ta de här medicinerna som har så trista biverkningar? Yogaandning = En indisk huskur?!

Yogisk andning = Pranayama, själva ordet betyder andningstekniker eller andningskontroll. Prana betyder livsenergi, yama betyder disciplin eller kontroll samt ayama som betyder utvidgning eller förlängning. Eh, vem vill inte förlänga sin livsenergi? Men i Sverige finns det väl inget vetenskapligt bevisat, vem skulle bekosta den forskningen på vad yogisk andning gör för livskvaliteten? För behöver verkligen vetenskapligt bevisat alltid vara rätt? Något jag lärt mig sedan jag blev sjuk det är att ifrågasätta också vetenskap. För vem är beställaren till forskningen? Vem gynnas av den här forskningen? Vem har råd att göra forskningen?
Sedan kommer frågorna.
På vem har forskningen gjorts. Är inte varje människa unik? För om man tänker att varje människa är unik, även om vi är människor så har vi olika förutsättningar. Borde inte det också då rimligen räknas in i undersökningen? Som att några röker. Några stressar. Några har brister. Ja, ni fattar vad jag menar. Men vem och vilka är oerhört viktigt att veta. För hur kan en forskning, låt säga om vilken dos av Dvitamin jag ska äta om forskningen gjorts på vita unga män i lumpen. Jag kanske har brun hud och bor i solfattiga Sverige.

Jag blir mer och mer för skräddarsydd vård som utgår från mig som unik person. Där man tittar på mina förutsättningar från alla håll och kanter.

Inom yogan anser man att andningen är länken mellan kroppen och sinnet. Andningen är kroppens bränsle och vi klarar inte många minuter utan andning. En bra andning är så oerhört viktigt för vårt välbefinnande. Om hjärtat är pumpen för blodcirkulationen så är andetaget pumpen för ditt lymfsystem där en stor del av ditt immunförsvar hittas. Och det är ju om lymfsystemet, det som inom den västerländska vetenskapen behandlas väldigt styvmoderligt.

Tänk att jag gett ut den första populistiska boken om lymfsystemet, som alla kan förstå och som alla har nåt att vinna på att läsa – obs alla övningar är biverkningsfria. Jag vågar påstå att min bok är viktig och jag lär inte få någon inbjudan från Tv4, fast jag vet att den här boken och alla mina tidigare böcker hjälpt så många bröstcancertjejer. Men jag är för alternativ. Jag tror jag uppmanar tjejer att våga ifrågasätta och begära bättre vård. Men första upplagan sålde slut. Mina workshops är fulltecknade, både Knipworkshopsen och nu också mina workshops om lymfsystemet. Det säger en hel del. Den senaste tiden har jag också fått förfrågningar om att börja anordna utbildningar igen. Och jag har också fått förfrågningar om att ha lärlingar. jag blir så fruktansvärt glad att ni som följer mig gillar det jag skriver. Och mejla mig om du är intresserad av utbildningar, för jag filar på några. yogavita@telia.com

Och kolla min hemsida HÄR för när nästa workshop/föreläsning/kurs är.

Första upplagan av min bok OMSTART FÖR EN STARKARE, RENARE OCH FRISKARE KROPP köp här sålde slut på förlaget och ny upplaga trycks nu upp. Så himla kul, särskilt när man först trodde att ämnet (lymfsystemet) var så smalt och kanske för smalt för att göra en bok om. Men oj så tacksam jag är över att förlaget vågade satsa. För att ha ett bra och fungerande lymfsystem är inte bara viktigt för oss som drabbats av cancer. Utan ALLA mår bra, bättre av ett lymfsystem som fungerar. Våra inre sopgubbar som städar upp all skit som kroppen hela tiden utsätts för och så våra inre krigare som behöver bli påhejade och hjälpta att orka göra sitt jobb. Nämligen bryta ner den här skiten (cancerceller, infektioner etc)

För att ha ett bra lymfsystem är viktigt för alla och jag skulle önska att det gavs större uppmärksamhet. Att det forskades på detta system. Och framförallt att man vågade titta på all form av vetenskap. Gamla huskurer(till skillnad från vad TV4s Dr Mikael tycker…), hur ayurveda, TCM osv förhåller sig till och behandlar ett trögt lymfsystem. Tänk vad häftigt det skulle vara om man vågade ta in vad patienterna själva känner hjälper. För det är så jag tänker. Varje människa är unik och har också olika förutsättningar. Och det är ju precis det som är viktigt att man vågar titta på det. För det är så jag tror man kan bryta ny mark. Det är så man kan hitta olika metoder som kan hjälpa. Skräddarsydda lösningar för var och en och inte stirra sig blind på en och samma rehabilitering. Det funkar inte så.

För nåt jag tröttnade på var den överlägsenhet jag möttes av flera på de olika av landstinget utvalda lymfrehabställen. En överlägsenhet som jag också vet att många med mig mötts av. Vi som kommer med våra svullna ben och armar får ofta höra: ”Det finns de som har det värre än du” (underförstått du ska vara tacksam). ”Att du svullnat i resten av kroppen beror på att din ålder, man måste acceptera att man åldras”(?).

Ja ni fattar, den här typen av svar och många därtill har jag under dessa år fått höra. Att jag är fåfäng. Att jag ska vara tacksam. Ibland blir jag så trött på eftervården och hur vi fd cancerpatienter behandlas.
Jag har rätt att vara fåfäng PUNKT! Och så inkompetent av läkare och vårdpersonal att ens yppa den typen av åsikter. Det säger dessutom mer om deras okunskap om lymfsystemet och DET gör mig rädd. Och det borde göra dig rädd. Skulle vara intressant att veta hur mycket tid som läggs på läkarlinjen vad gäller lymfsystemet och sen hur man så tvärsäkert kan uttala sig om nåt. Experterna är faktiskt vi som drabbats, vi som testat oss fram. Vi som kämpar. Ni borde lyssna på oss. Så tänker jag på all den här tiden jag var under cancerbehandling, men också efter. Inte en enda gång har jag fått frågan Vad behöver du? Då skulle jag svara. Jag behöver möjligheten att få välja min eftervård. Jag kanske på riktigt får mer hjälp av en zonterapeut som inte är landstingsansluten. Eller en lymfmassör och inte en lymfterapeut, den senare som det sägs är så viktigt att vi med lymfödem går till. Men vet ni, hittills har ingen lymfterapeut jag gått till lärt ut andning och vi vet till exempel att andningen är själva pumpen för lymfsystemet. Lika viktig som hjärtat är för blodcirkulationen. Är inte det märkligt?

Här kan du läsa om mig och boken på kurera

För lymfsystemet är så oerhört viktigt. I lymfsystemet bryts infektioner, olika former av attacker, cancerceller etc ner. I våra viktiga lymfstationer finns kroppens krigare Lymfocyterna som varje dag bryter ner olika attacker som vi utsätts för. DÄRFÖR är det viktigt att ha ett system som funkar. Som inte är trögt. Och vi som redan gjort en resa med cancerbehandlingar, vi som vet hur det är att gå igenom en sån. Vi vill ha den respekten och förståelsen. Vi vill inte ha tillbaka skiten. Vi vill ha ett system som bryter ner de här attackerna.

Men vem driver våra frågor? Som i slutändan blir allas frågor. Jo patientföreningarna.

Jag tänker att Omstart för en starkare, renare och friskare kropp det är en av mina viktigaste böcker och för mig var det viktigt att skriva den. Överhuvudtaget är det viktigt för mig att skriva för jag vill förmedla hopp. Att saker går att förändra. Jag får så många fina mejl och hejarop från läsare. Så himla himla glad för det. Mina lymfworkshops fulltecknad direkt. Kolla min hemsida för var och när nästa är: HÄR HITTAR DU MINA EVENTS/KURSER/FÖRELÄSNINGAR och WORKSHOPS Med tanke på allt jag skrivit tidigare så fick jag Igår ett mejl från föreningen för oss med lymfödem och lipödem i Stockholm och det gjorde mig väldigt glad.

Hej Karin!
Vilken fantastisk bok du har skrivit.
Vi är flera i Lymf S som nu läser/har läst den och vi lär och tar till oss mycket.
Skulle du kunna komma till oss och berätta om dina erfarenheter och lära hur vi tar till vara livet.
Hälsningar
Lymf S

Här hittar du LYMFS

Om jag har en agenda. Så är den följande och jag förstår att du som ännu inte drabbats av sjukdom eller svårigheter att det kan verka gnälligt och sjukvården är väl bra etc. Tyvärr inte tillräckligt. Jag skulle önska att vi fick välja vår eftervård. Vår vård. Att om jag tycker att en lymfmassör hjälper min problematik mer än den som sjukvården valt ut till mig. ge mig möjligheten att gå dit jag blir mest hjälpt. För i slutändan gör det mig gladare, friskare. Det komma att generera mindre sjukskrivningar. Och är det inte dit vill? Ge oss möjligheten till botbidrag.

cancer tar mindre och mindre plats i mitt liv. Och ändå inte. Jag tänker inte varje dag på att jag haft cancer. Det tog fem år men… knorrar kroppen, känns det konstigt, ja då drar tankarna dit direkt. Då handlar det om att livet är skört, att mattan kan ryckas bort närsomhelst. Om den där oron som ligger där och lurar. Ja, vad ska man säga då kommer känslorna på en och samma gång. Gång efter annan slås jag av och särskilt i samtal med andra som också drabbats och som liksom jag klarat sig. Hittills måste jag väl skriva, ta i trä och allt man så där instinktivt känner att man måste ta till.
Men det jag tänker på är samtalen med andra som också varit drabbade av cancer. Att samtalen om livet och allt vad det innebär hamnar på en annan nivå än med en person som inte haft cancer.
Får ofta höra det där med vi ska alla dö och det ska vi. Men när man haft cancer. Det är ett band som är speciellt. Ibland behöver man inte ens prata. Det är som att man vet.
Man vet. För man känner på ett annat sätt.
För vi delar
Rädslan för att det ska komma tillbaka.
Att vi ska behöva känna den där
Utsattheten.
Känslan av att vara i vårdens händer.
Att inte ha kontroll.
Den ständiga rädsla
rädslan för att det ska komma tillbaka.
rädslan för att det ska komma tillbaka
rädslan för att det ska komma tillbaka om och om igen
Den finns där.
Ingen vill tillbaka.
Men samtidigt.
Så märkligt.
Snart är det oktober och bröstcancermånad. Jag hatar den månaden.
Ja, faktiskt. Jag hatar den. Jag hatar de där galorna och känner bara för vem görs dem?
Så tänker jag att fem år har gått. Fem år när jag dagligen varit tvungen att på nåt sätt ta hand om de biverkningar som cancerbehandlingarna gett mig. De synliga. Som hjärtsvikt och lymfödem.
Där är sjukvården så dålig. Eftervården.
För tiden efteråt.
Så läser jag det här: LÄS HÄR
Vad tror ni är det ett steg på väg?
Att det inte är lätt att gå vidare för den som drabbats och för den drabbades närhet?
Och återigen.
Ingen har någon sin frågat mig vad jag hade behövt. Vad jag behöver.
Jag ska bara skaka på axlarna och gå vidare som om inget hänt. Fast inget, INGET blir någonsin som förut.
Tänker ofta på min kompis som sa Karin, du har blivit både tramsigare och allvarligare.
Man blir aldrig som förut.
Aldrig

läser så mycket nu om människors självvalda ensamhet. Om hur viktigt det är. Om att åka bort och stänga av mobilen. Vara med sig själv. Som tystnadsretreat, där man är tyst och med sig själv i många dagar och tänker på hur jag också skrivit om det. Typ lovordat att gå in i sin egen bubbla och lyssna på sin egen inre röst. Hur den, alltså den egna rösten låter. Och på riktigt känna efter vad man vill. Vad som behövs. Vad som saknas. Vad som behöver väckas upp. Vad som behöver lyssnas på. Kanske det där som försvinner och suddas ut för allt brus. Det lågmälda, men inte för den sakens skull det oviktiga.
Liksom att stänga av mobilerna, ladda om.
Förrförra julen gjorde jag så. Jag gick in i min bubbla, eller jag umgicks med familjen men jag var inte på nätet. Jag gick promenader på landet.
Jag landade i mig själv.
Jag har aldrig haft svårt att vara med mig själv. För länge sedan (mer än 25 år sedan) bestämde jag mig för operation Nyfiken på mig själv. Jag har gått så mycket i terapi. Faktiskt sedan jag var 16 år i olika perioder. Jag har testat alla former av traditionell terapi. Psykoterapi. Gruppterapi. Bildterapi. Medberoendegrupp. KBT. Coaching. Familjeterapi. Parterapi. Ta tillbaka makten-helger. Ja, herregud jag vet inte hur mycket jag gått och i långa perioder. I några gick jag faktiskt i flera år. Som jag gått in i mig själv. Djupdykt.
Jag har också rest själv. Försatt mig i situationer där jag är helt ny inför en grupp. En grupp utan förväntningar på mig, vem jag är etc.
Jag älskar terapi. Jag älskar att djupdyka i mig själv.

Men så finns det också nåt som skaver i mig.
Och det är vilket lyxproblem det egentligen är. Det här navelskåderiet. För allvarligt gör det människor mer lyckliga. Mer hela.

Har precis plöjt en serie i fyra säsonger på Netflix. Rectify. Handlar om en kille som är oskyldigt dömd för en våldtäkt och mord på en jämnårig tjej. Han hamnar i fängelse i tjugo år och får egentligen en dödsdom. Länge sitter han också i en cell utan fönster i väntan på att avrättas. Men så slipper han ut. Ska inte berätta hela historien.
Men det intressanta är ju så klart vad som händer.
Han blir ju instängd och vad händer med en människa som liksom ofrivilligt går in i ett tyst retreat?
Vad är det han saknar?
Är det tillgången till sitt inre?
Till sina egna tankar?
Till sin egen inre röst?
Mycket av serien handlar om hans återanpassning till tillvaron utanför. Till livet med människor. Om besvikelse. Om rädslan för närhet. Se den. Som jag gråtit.
En gång i tiden när jag var journalist så var jag på en journalistresa till Thailand. Där besökte jag ett retreatställe där de bland annat hade hus utan fönster. Där fick deltagarna ta in under tvåveckorsperioder. De fick mat på utsatta tider men hela dagarna och hela kvällarna levde de i mörker. Och för det betalade de både resa men också uppehället för att hitta sitt inre ljus. För tydligen kunde man bara hitta sitt inre ljus om man utsattes för mörkret.
Jag vet inte. Hur tänker ni?
Kan vi prata om det här?
Är vi bortskämda?
Har vi missat poängen om vad livet innebär?
Vad är meningen med livet?

Startade ett instagramkonto Lymfdivan som det inte tog många dagar innan det blev hackat, eller snott av nån i Ryssland. Kommer inte in. Har varit i kontakt med Instagram och de skickar instruktioner som inte funkar. Jag hör av mig igen till dem och de skickar samma svar tillbaka. De har alltså inte läst min fråga, utan skickar ett standardsvar som alltså inte fungerar. Så tröttsamt, så smartast är alltså att starta ett nytt konto eftersom det andra är snott. Jättetråkigt. Jag som är sååå oteknisk.

Nu har min jobbperiod börjat på riktigt. Och hösten och årstidsskiftet. Tänk att jag aldrig lär mig. Trots att jag pluggat ayurveda. Men årstiderna kan vara lite ”risky”. Det är väldigt lätt att bli sjuk/förkyld då. Jag som vilat hela sommaren. Inte tagit på mig några uppdrag, utan verkligen dragit semester så när man ska börja jobba igen efter typ åtta veckor ja, då knorrar kroppen. Men jag har haft flera tuffa monader rent psykiskt. Min pappa som gick bort i somras och begravningen för snart två veckor sedan. Det är klart att sånt sätter sig. Jag försöker ta hand om mig själv. Jag går och lägger mig tidigt och äter bra så jag kommer över den kritiska perioden på bästa sätt. Jag boosta kroppen med gröna juicer, grönt te, ja vätska, vätska. Vätska och sömn två bra hörnstenar. Och så gråter jag när det behövs och tar det lugnt med yogan. Jag kör inte på. Utan lyssnar och yoga lugnare än annars. Jag försöker mig på det jag alltid säger till andra, att lyssna på kroppen. Att ta signalerna på allvar.

I torsdags höll jag en Knipworkshop på Atmajyoti i Stockholm. Den var fulltecknad, men nya dagar kommer snart upp. I helgen åkte jag och min kompis Magdalena till Sans och balans i Viken. Där hade jag yogaklasser och workshop i både knip och lymfsystemet. Jättekul. Båda workshoparna svar fullbokade. Det ska bli kul att fortsätta, att liksom ”sätta” lymfworkshopen så att den blir så bra som möjligt. Jag brukar åka regelbundet till en fin studio som ligger i Viken i Skåne. det är så härligt att vara där. Det är ju nåt med Skåne. Jag åkte med min kompis Magdalena och det var mysigt att ha med en kompis som man kunde babbla med på kvällarna. Eftersom vilket bil kunde jag också ta med Pino. Och tänk Pino kan man ju typ säga är uppväxt i en yogastudio. Alla år jag hade studion i Båstad var han i stort sett med. Han tar det som ett jobb. Han hälsar alla välkomna. Han vet att han ska vara stilla under passen/workshoparna, men när det är över är det viktigt att han får hälsa på alla.

PÅ torsdag åker jag till Mallis med tidningen Hälsa. Det blir mysigt. Jag åker några dagar i förväg. Brukar försöka göra det, som ni vet gillar ju inte lymfsystemet att flyga. Så det brukar ta en till två dagar för mig att svullna av.

Det finns plats kvar på ashtangayogaretreatet Goa på höstlovet Kom med. Det blir så härligt. Så härligt. Vet att ni kommer att älska. Den platsen. Man blir som beroende. Allt är så vackert. Vågorna som slår mot stranden. Att vakna och somna till havets musik. Liksom en konstant ljudmatta under veckan. Allt du behöver ta med, flipflops, en yogamatta, yogakläder och nån liten sarong som du kan svepa över din bikini. Mejla info@palmgrovebeachresort.com för mer information. Om du vill komma in i ashtangayogan fantastiska system är en sån här resa toppen. Vi blir ett litet gäng, vilket också är en mycket bra förutsättning om man vill fördjupa sig i systemet. I yogan. I sig själv. För att åka på ett retreat är inte bara en träningsresa för kroppen. Det är så mycket mer.

Jag har fått många frågor om yogaresan till Italien i oktober HÄR HITTAR DU GOACTIVETRAVEL Den är tyvärr fulltecknad, men vi planerar en ny i vår och lite annat mysigt. Så håll utkik.

Har inte orkat blogga.
Vet egentligen inte om jag orkar nu heller.
Förra veckan var en tuff vecka som maximerades med att jag blev sjuk i helgen och har legat med feber. Men är det inte alltid så? Att om man har det tufft känslomässigt eller stressigt, det spelar ju egentligen ingen roll för kroppen tar liksom illa vid sig ändå. Nu försöker jag boosta kroppen. ta hand om mig själv. Går och lägger mig supertidigt. Äter bra. Och dricker teer i alla dess former.

Jag har startat ett nytt instagramkonto lymfdivan HÄR HITTAR DU Min dröm är att min senaste bok Omstart för en starkare, renare och friskare kropp ska översättas på flera olika språk och gärna engelska. PÅ det här instgramkontot skriver jag på engelska och tänker att alla vi med lymfproblem kan hitta varandra och kanske utbyta erfarenheter. Är inte det ett bra mål?

Så följ mig där. Jag kommer att dela med mig av allt jag vet om lymfsystemet. Om hur man kan få det att må bättre. Få mera fart på systemet.

Och missa nu inte helgen i Skåne. Jag kommer till Sans och Balans i Viken i helgen. Där blir det Knipworkshop. Workshop om lymfsystemet. Och yoga. HÄR HITTAR DU INFO OCH ANMÄLER DIG

YOGAHELG I SKÅNE här anmäler du dig och bokar

Helgen 1-3/9 håller jag workshop på fantastiska Sans och balans i Viken. Som jag tycker om den delen av Sverige. Skåne. Sommaren stannar liksom längre där och vintern blir aldrig lika hård som i Stockholm. Det är väl det där blåsandet som kan bli jobbigt. Men Viken. Ligger vid havet. Det ska bli otroligt härligt att komma dit. Den här gången ska till och med Pino följa med och andas lite skåneluft. Det kan han behöva.
Det finns några platser kvar.

För den som vill kan man ju se till att gå hela helgen. Ja, så det blir en riktig yogahelg.
Men du kan också välja ut workshops att gå och yogaklass. Den helgen håller jag en Knipworkshop och en workshop om lymfsystemet. I båda workshopen ingår mina böcker i ämnet och jag signerar gärna.

Så här ser schemat ut:

Fredag 1 sept
Kl. 17.30 – 19.30 Ledd klass Ashtangayoga

Lördag 2 sept
Kl. 07.30 – 09.30 Ashtangayogan Mysore (För dig som gjort ashtangayogan ett tag)

Kl. 10.00 – 12.00 Workshop om lymfsystemet. Min bok Omstart för en starkare, renare och friskare kropp ingår.

Kl. 13.30 – 15.00 Ashtangayoga Nybörjare

Söndag 3 sept
Kl. 08.00 – 10.00 Ashtangayoga Mysore (se tidigare)

Kl. 10.30 – 12.30 Knipworkshop. Karins bok Knip för bättre hälsa ingår

Kl. 13.30 – 15.00 Ashtangayoga Nybörjare

Så Lördag och söndag 13.30 – 15.00 är det nybörjarkurs i Ashtangayoga.
För dig som gjort ashtangayoga tidigare kan du gå fredag, lördag och söndag.
Välj till Knipworkshop och workshop om lymfsystemet. Ja, du kan bara gå på dem om du vill.

Jag hoppas vi ses.

Det här inlägget ska handla om bröst. Jag var en riktig tuttfia. När jag var ung använde man inte behå. Man använde sportbehå. Eller så gjorde man så här som mitt 22åriga jag ovan, knöt ihop tshirten så det blev en tuttkasse. Kommer inte riktigt ihåg när BHn kom in i mitt liv. När det blev viktigt, typ döasviktigt att ha en tajt, upplyftande behå och hur viktigt det var för oss med stora bröst att ha bygelbh. För annars kulle vi få hängbröst. Men det fanns en tid bortom det.

Har ni sett det här? Ta Ta Towel Jag skrev om denna innovativa uppfinning för ett par veckor sedan på Instagram. Egentligen helt genialisk för er som har två bröst. För BHn behöver utvecklas så att den faktiskt passar kvinnokroppen och vi behöver lära oss lite BH-vett. För jag tror faktiskt inte att behå är det bästa för kroppen. Jag vet hur jävla skitjobbigt det är med stora bröst och att man vill ha behå. Man tänker att man behöver behå för att slippa få ont i ryggen. Jag vet. Jag hade stora bröst en gång i tiden. Numera har jag ett bröst och det har ju förändrats och kan väl numera räknas som halvstort. Detta för dem som inte vet att jag 2012 drabbades av bröstcancer och fick ta bort mitt högra bröst. Nu är det inte meningen att jag ska babbla om just mina bröst. Utan kanske mer babbla om mina erfarenheter, mina tankegångar vad gäller bröst. Men vill bara poängtera att jag vet att man vill ha behå när brösten är stora. Jag vet också hur jag kunde klämma ihop mina bröst för att göra dem mindre i en för liten behå. Blä för att jag ens kom på tanken att förminska mig själv.

Så här kommer nu mina tankar om behåar. Helt enkelt lite BH-vett. Och så lite tuttmassage på det. Och som ni vet det finns alltid andra åsikter, synpunkter och även olika så kallad vetenskap om detta ämne. Det är också därför jag gång efter annan ber dig att känna efter vad som känns bäst för dig. Våga lita på dig själv.

BH-vett
Om behån sitter för hårt att det blir märken. Om det liksom väller över kanten är behån för liten. Och det kan handla om att banden, både upp till axeln men också runt bröstkorgen är för smala. Bästa typen är nog egentligen en vad ska man säga stadig sportbehå. Det ska alltså inte vara några märken på kroppen när du tar av dig BHn.
Bygel är också rätt omtvistat. Men enligt fengshui, kinesiska läkekonsten (egentligen var ju den bekväma Mao-kostymen en fantastisk uppfinning för kvinnor om man tänker brösthälsa) så drar metaller energi till sig. Då blir BHn som en ugn. Men vad är det du bakar därinne? Hur många gånger har du inte tagit av dig BHn och känt att brösten är varmare än resten av kroppen? Kanske till och med svettiga? Kläder ska vara lösa och lediga helt enkelt. Många får dessutom märken av sin bygel, att den sticker in i armhålan.

18 åriga Julians mamma drabbades av bröstcancer och fick ta bort båda sina bröst. Upplevelsen fick Julian att upptäcka en BH som förhoppningsvis i framtiden kan alarmera tumörer och cancer i tid.
Den är designad för kvinnor som på grund a sina gener ligger i riskzonen att utveckla bröstcancer. Tillsammans med tre vänner byggde han prototypen, som har sensorer som kartlägger ytan av brösten, samt mäter konsistens, färg och temperatur. Bh:n ihop med en app hjälper användaren att hålla koll på eventuella förändringar, och bh:n behöver bara användas en timme i veckan.

– När det är en tumör i bröstet finns det mer blod, mer värme, så det är förändringar i både temperatur och textur. Om appen ser ett fortsatt förändrat mönster kommer den att rekommendera att du går till doktorn, förklarar Julian för den mexikanska tidningen El Universal. LäsHÄR om BHn som kan upptäcka cancer

Materialen som behåar görs i alstrar också värme, så jag tänker att det finns väldans mycket att titta på som BH-tillverkare och jag hoppas verkligen de gör det. Eller så är det du som läser?! Utvecklar smarta och ofarliga bröstkassar som kan hålla upp våra bröst. Men, vill tillägga att det här med att man bär BH för att brösten inte ska bli hängiga är tydligen en myt. LÄS HÄR

Någon som läst den här boken?HÄR hittar du boken Dress to Kill: The Link between Breast cancer and Bras Det är en gammal bok, men eloge till alla som vågar ifrågasätta sånt som vi bara låter passera och som kanske är direkt ohälsosamt för oss kvinnor.

I min senaste bok OMSTART FÖR EN STARKARE, RENARE OCH FRISKARE KROPP Jag säger bara du måste köpa den. Den handlar om lymfsystemet och hur vidunderligt viktigt det är. Där skriver jag bland annat att du ska massera brösten och slänga behån. För tänk dig själv. Om några av de stora viktiga lymfstationerna är armhålorna, där har vi många lymfknutor. Bara området hals, nacke har 200 lymfknutor. Lymfan ska gå uppåt och tömma sig vid nyckelbenen. Lymfsystemet behöver flöda fritt i kroppen. Lymfsystemet är liksom din konstanta inre städhjälp som hjälper dig att hålla dig frisk. Om du har en för tajt behå som ger märken så känns det för mig rätt självklart att det stoppar upp lymfsystemet. Lymfan får svårt att ta sig up till hålen vid nyckelbenen där de tömmer sig ut i blodet.

Just nu går jag i tankarna att slänga min behå. Att skita i att använda den. Lite som jag faktiskt struntar i att använda komressionsstrumpa till mitt lymfödem i armen. Fast vi här i Sverige uppmanas att använda kompression och också får det subventionerat av landstinget. (Jag använder kompression när jag flyger eller om jag märker att armen svullnat på grund av om jag till exempel mår dåligt psykiskt.) I somras struntade jag i att ha inlägget( som vi också får subventionerat av landstinget) i min bikini och det var så härligt att slippa ha den där tyngden när jag badade. Men det är inte enkelt. Jag har accepterat min kropp. Jag har accepterat att jag har bara ett bröst. Frågan är ju bara om omgivningen gjort det?

En dag är jag så cool att jag gör det, slänger behån, skiter i inlägget. Tills dess masserar, masserar jag mina bröst och ärret där bröstet en gång satt. Jag gör min egenvård och hjälper lymfsystemet att göra sitt jobb. Och jag skriver såna här inlägg för att få er läsare att också börja.

För när brudarna slängde och brände bHn på 60talet, så var det nog en av de mer smartare sakerna men varför slutade vi? Varför tillät vi oss bli så indoktrinerade att bröst ska skylas, tryckas ihop som en korsett typ. Ibland när mina tankar är som svartast tänker jag att kvinnokroppen är nån form av experiment, en kassako, en försökskanin bara titta på:läkemedelsindustrin (P-piller, östrogen och yadayada som kvinnor uppmanas att äta)
modeindustrin (med kläder som trycker ihop och som lurar oss att konsumera mer och mer), skönhetsindustrin(som kränger det ena hormonstörande medlet efter det andra) osv osv i all oändlighet och att vi kvinnor också på allvar tror på det. Vi tror på allt som går in under det som kallas vetenskap. Men vad är vetenskap. Vem är beställaren. Vad är intentionen för den här studien, den här vetenskapen. Så inihelskotta viktiga frågor att ställa sig. Varför säger vi inte helt enkelt stopp?

Har du förresten läst den här krönikan? HÄR Hur jag nu får den att hänga ihop med det här inlägget. Jag vet inte, vet du?

Utmaning.
Upprop.
Uppmaning.
Eller ta det som du vill.
Men yogisar.
Visa era yogiska hjärtan. Jag vet att ni är många. Just nu är det väldans många som yogar för olika yogagurus i stan.
Ni andra som inte gillar yoga, ni kan också ta det som en uppmaning.
Men i yogan har vi ett säg att vi alla hänger ihop. Att vara en god människa. Ta nu bort blicken från naveln en stund och rikta blicken utåt, till Medis.
Ta er till Medborgarplatsen. Sväng förbi. Hasa förbi.
Ta med era gamla yogamattor (eller nya). Ta med filtar. Vatten. Gå in och läs vad Ung i Sverige (du hittar dem på facebook) behöver.
Ta med mat.
Tänker att restauranger i närheten, kan ni inte bjucka på lite mat?
Gym i närheten låt demonstranterna komma in och duscha och använda toaletterna.
Stötta den mest yogiska demonstration jag sett. Ungdomar som bara sitter still, som tyst demonstrerar för att slippa deporteras. Barn och ungdomar som är rädda.
Sätt dig bredvid, fråga och prata. Du kommer att höra historier som får ditt hjärta att svämma över.
Det hade kunnat vara du.
Det hade kunnat vara ditt barn.
Jag hade svårt att hålla inne tårarna igår. Jag såg bara unga killar och tjejer som försöker se äldre ut med sina kläder och balla frisyrer. Unga killar och tjejer.
Hur kan man inte se det?
Att det är BARN.
Att skicka tillbaka BARN och UNGDOMAR till Afghanistan är så inhumant att jag skäms.
Jag skäms för att det är på väg att tillåtas. Jag skäms för att i skrivande stund Mikael Ribbenvik inte ens bemödat sig att ta sig till vare sig mynttorget eller till Medborgarplatsen. Trots att nazisterna slängde bengaler och skadade några demonstranter. Han svarar inte ens på pressens frågor.
Men hur kan man skicka människor till Ett land som svenskar varnas för att besöka, men alltså så ska barn, ungdomar och unga afghaner utvisas till ett land i krig?
Jag förstår inte. Vill inte förstå. Kan inte förstå. Kommer inte förstå.
Men främst gå dit, visa att ni bryr er. Att det inte är okej.

Utmaning.
Upprop.
Uppmaning.
Eller ta det som du vill.
Men yogisar.
Visa era yogiska hjärtan. Jag vet att ni är många. Just nu är det väldans många som yogar för olika yogagurus i stan.
Ni andra som inte gillar yoga, ni kan också ta det som en uppmaning.
Men i yogan har vi ett säg att vi alla hänger ihop. Att vara en god människa. Ta nu bort blicken från naveln en stund och rikta blicken utåt, till Medis.
Ta er till Medborgarplatsen. Sväng förbi. Hasa förbi.
Ta med era gamla yogamattor (eller nya). Ta med filtar. Vatten. Gå in och läs vad Ung i Sverige (du hittar dem på facebook) behöver.
Ta med mat.
Tänker att restauranger i närheten, kan ni inte bjucka på lite mat?
Gym i närheten låt demonstranterna komma in och duscha och använda toaletterna.
Stötta den mest yogiska demonstration jag sett. Ungdomar som bara sitter still, som tyst demonstrerar för att slippa deporteras. Barn och ungdomar som är rädda.
Sätt dig bredvid, fråga och prata. Du kommer att höra historier som får ditt hjärta att svämma över.
Det hade kunnat vara du.
Det hade kunnat vara ditt barn.
Jag hade svårt att hålla inne tårarna igår. Jag såg bara unga killar och tjejer som försöker se äldre ut med sina kläder och balla frisyrer. Unga killar och tjejer.
Hur kan man inte se det?
Att det är BARN.
Att skicka tillbaka BARN och UNGDOMAR till Afghanistan är så inhumant att jag skäms.
Jag skäms för att det är på väg att tillåtas. Jag skäms för att i skrivande stund Mikael Ribbenvik inte ens bemödat sig att ta sig till vare sig mynttorget eller till Medborgarplatsen. Trots att nazisterna slängde bengaler och skadade några demonstranter. Han svarar inte ens på pressens frågor.
Men hur kan man skicka människor till Ett land som svenskar varnas för att besöka, men alltså så ska barn, ungdomar och unga afghaner utvisas till ett land i krig?
Jag förstår inte. Vill inte förstå. Kan inte förstå. Kommer inte förstå.
Men främst gå dit, visa att ni bryr er. Att det inte är okej.