eller vad tror ni?

Läs det HÄR och bilda dig din egen uppfattning. Den här artikeln som jag refererar till är två år gammal.
Kanske har det ändrats. Tror vi det?
Ni vet, jag har skrivit om det så många gånger. Jag säger NEJ till cancer OCH jag säger NEJ till cancerfonden. Varför? Jo, för att jag tror tyvärr att cancer är en inkomstkälla för vissa, eller om man kan vara så krass och faktiskt ifrågasätta all de här pengarna som är i omlopp. Marknadsföringen kring Cancerfonden.

Hjälp, jag blir livrädd. Är det bara jag?

Tre dagar efter att jag fick mitt cancerbesked ringde en tjej från Rosa bandet galan och ville att jag skulle vara med i ett reportage som skulle sändas på galan. Jag bad om att få återkomma, jag hade ju inte riktigt smält att jag fått cancer. Senare samma sommar hörde en ny kvinna av sig och tyckte jag skulle vara med igen. Då hade jag googlat så mycket och känt i magen, att nej. Det känns inte bra. Jag gick också in på Cancerfondens hemsida, skickade mejl till dem och ställde olika frågor. Jag kollade vilka undersökningar och vilken forskning de stödjer.
Jag är också en av de kvinnor som fick hjärtsvikt av Herceptin och en av de som valde bort att ta antihormoner, Tamoxifen som en kvinna med hormonell bröstcancer uppmanas och uppmuntras att ta i minst fem år. Ja, du läste rätt. FEM år. De här antihormonerna ger enorma biverkningar.
Om Herceptin kan ge hjärtproblem, och en av mina frågor är ju hur många kvinnor som dör av hjärtfel efter en cancerbehandling. Det här är så viktigt. Så jävla viktigt.
Forska för fasen på biverkningsfria mediciner, såna vi inte dör av.

Antihormonerna ger biverkningar som artros, blodpropp och INGEN sexlust. I artikeln jag refererar till står det också – CANCER, fast på andra ställen i kroppen. DET gör mig så arg, rädd, ledsen, så upprörd.
Vem för min talan?
Vem för alla kvinnors talan, vi som är så jävla skiträdda att få den här skiten tillbaka. Vi som går på halvfart och utan sexlust?

Efter att också ha varit under cancerbehandling och efter att ha följt alternativa råd som att utesluta allt det vita, mjöl, socker och mjölk. Allt sånt som det nu finns belägg på inte är toppen för en cancersjuk att äta, så blir det också ännu mer absurt när Cancerfonden inte sållar bort Rosa bullar och just sånt som vi som drabbats inte borde äta. Idag är kanelbullens dag. Oj, jag undrar hur många rosa bullar som säljs idag.
Eller deras kokbok, den Rosa kokboken med recept som inte jag skulle råda en cancersjuk att äta.
Har ni förövrigt sett den mastodonta marknadsföringen av den kokboken?
Vilka böcker får sån marknadsföring?
När jag ville skriva mina böcker kostboken 21 dagar och pocketboken Jag vill fan leva. Hade jag kontakt med några andra bokförlag än där de slutligen gavs ut. Jag fick frågan om inte cancerfonden typ kunde vara med. Det där oroar mig ännu mer. Varför skulle de vara med?
För att ge kredd? För att stärka min historia, mina erfarenheter?
För att nå ut?

Eftersom jag känt den här känslan i magen om Cancerfonden så kände jag bara Nej, jag vill inte ha Cancerfonden i ryggen på några av mina böcker.
Men jag är fullständigt medveten om att jag säkert hade bjudits in som föreläsare, getts ännu mer utrymme i media om jag varit pro cancerfonden. Ingen av mina böcker har jag haft någon bokrelease för. Jo en pressträff för en av mina böcker. Men så läser jag om Rosa kokboken som hittills haft två stora bokreleasefester för den senaste. Rosa kokboken nr 2. Och just nu är den tydligen ute på någon Finlandskryssning med Lulu Carter. Jag är inte avundsjuk, människor gör det de tror på. Och inte kan man i sin vildaste fantasi ens tänka sig att det finns krafter bakom en stor fond som säger nej till cancer.

Eller vad tror ni?

JAG VILL FAN LEVA

9789175790343-185x300

0
0