BILDTEXT: Kolla in fina fina tajtsen. Kommer från Pretty Yoga, Pretty Jos på St paulsgatan i Stockholm, syr finfina kläder att yoga i bland annat.

Jag har skrivit en artikel som finns i Femina, som är ute nu. Då kan man bland annat se de här fina leopardtajtsen som var sommarens favorit för mig. Perfekta att yoga eller bara strosa runt i. Om allt blir som jag vill, kommer ni kunna köpa Pretty Yoga kläder nästa sommar på Yogavita i Båstad.

BILDTEXT: Här sitter jag på stranden vid min favoritrestaurang La plage i Norra Goa. Om några veckor sitter jag här igen. Non vedo l’ora som man säger på italienska (typ jag kan inte bärga mig, så mycket längtar jag)

Ja, det är en sån dag. När man längtar sig bort och drömmer om värme och sol och bad och vågor och god mat OCH att kroppen känns lätt. Inte kall och stel och tung, som den här årstiden gör med kroppen. Man vill ha en belöning för att man står ut och för att man vet att det blir mörkare. Det här är bara början.
Vilka kämpar vi är här uppe i norr. Riktiga vikingar.
Nu är en så jobbig tid för kroppen. Kroppen vill helst ligga kvar i sängen, sova ett par timmar till. Inte vakna klockan sex och gå iväg till någon yogastudio. Nu är svårt. Men då kanske NU är en precis sån dag, då man ska dra täcket lite över huvudet. Ligga kvar en stund till, masa sig upp. Långsamt.
Så gjorde jag idag. Ingen yoga. Tog med Pino, min lilla hund på en promenad runt LÅngholmen. En timme och tio minuter i raskt takt.
Jag älskar att promenera.
Jag vet att jag snart kommer bli en vandrare. En sån med kängor och ryggsäck som åker runt om i världen och promenerar.
Stadsvandringar, vandringsleder och så Agneta Sjödin-vandringen.
Man blir glad av att promenera.
Jag vet, för jag intervjuade en gång den gladaste av de alla; Sickan Carlsson. Hon promenerar runt Rålambshovsparken, varje dag. Hon är smärt och glad – jättesöt helt enkelt. Det måste vara promenaden!
Yoga och promenad, är det bästa. Imorgon blir det både och. Idag är det promenad och pannkakor, såna dagar måste en yogi få ha i sitt liv.

Jag är glad. Jag är nämligen inbjuden igen till Jakobstad och Vasa i Finland för att hålla workshop i Kvinnoyoga. Två jättefina studios som drivs av snälla yogisar. Tack.
Förutom att jag själv tyckte det var jättekul att ha kursen i våras, så är jag nu inbjuden att hålla kurs för kvinnor på Finlands självaste självständighetsdag 6/12. Typ Finlands nationaldag.
Det måste jag säga är en mycket hedersam dag. Också det måste jag tacka för.
Självständighet är viktigt, samhörighet är också viktigt. Ska försöka förena det i kursen 😉

Om man är intresserad så kan man få mer info på respektive yogaskolas hemsida.
Jakobstad: www.yogaways.fi
Vasa: www.wasayogacenter.fi

Välkomna!!!

Ibland ramlar fina texer över en, där man minst anar. Slötittade på tv i går. Zappade mig igenom det mesta. Hamnade i ”Här är ditt liv”, med Sven Wollter som överraskningsgäst. Skådespelerskan Maria Lundkvist intervjuades, hon läste upp några rader ur den här dikten. Jag googlade fram den i morse och kände att den här ska genomsyra min dag. För det är ju så, vi glömmer gärna bort oss själva, eller håller i oss själva – det där är ju olika från person till person. Men det är inte farligt att gå åt det håll man vill. Snarare är det farligt att alltid bara göra vad andra vill och inte följa sin inre röst.

Steget
Jag måste ge mig själv en dag,
då min tanke får sväva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum,
resa mig upp och stå på golvet en stund
och fråga mig själv åt vilket håll ska jag gå.
Ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer.
När man går åt det håll man själv vill.
Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
och mitt liv står utanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag:
– Vänta en stund.
Idag vill jag följa min egen röst.
Idag är jag ingens hund – ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer när man går åt det håll man själv vill.
/Kent Andersson

Det är så härligt med kommentarerna jag får, de hjälper mig och leder mig in i olika ämnen som känns kul att skriva om. Som sökandet efter en guru.
I Indien är guru ganska vanligt. Där finns det många guruer, man följer en guru och helst samma guru hela livet.
Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om det, därför blir kanske det här inlägget lite vagt.
Det viktigaste med en guru, tycker jag måste ju vara att det är en kärleksfull guru, som leder med varsam och kärleksfull hand sina elever. Det kräver liksom att den här gurun jobbar och jobbat med sig själv för att inte vara färgad av fördomar, avundsjuka eller rädsla.
Jag känner till yogalärare och folk som kallas gurus som förbjuder sina elever att söka kunskap någon annanstans. Det tycker jag är heeelt fel.
Det är rädsla tror jag, rädsla för att man ska lämna gurun för ny kunskap.

Sharath, Gurujis barnbarn svarade på en fråga om gurus, att ens mamma är den första gurun. Det tyckte jag var fint. Förhoppningsvis gav hon dig en kärleksfull uppfostran i vad som är rätt och fel. HOn lärde dig empati, ansvarstagande och hon gav i den mån hon kunde en fördomsfri uppfostran. Att du växte upp med att alla människor har samma värde. Och om du inte växte upp med en kärleksfull relation till någon av dina förädrar – dina första guruer. Så förhoppningsvis har du kanske hittat någon annan som kunde fösa in dig på rätt sida av vägen. Det är aldrig försent att ge sig själv en bra barndom. Är det inte så en bok heter? I alla fall tycker jag det ger hopp om att man kan påverka sitt liv och sin barndom, så att man inte fastnar i sin barndom, och den blir anledning till att inte våga, kunna eller vilja leva ett bra och kärleksfullt vuxenliv. Vilket man gärna vill att alla ska kunna få chans till, oavsett var de kommer ifrån.

När jag började med yogan, var jag en latmask. Jag behövde en lärare som var lite sträng mot mig och manade på mig. Fick mig att vilja utmana mig själv och min kropp. Det var bra. Jag hade en sådan lärare. Sedan längtade jag efter filosofin och pratet om yoga. Vad som händer inuti mig, när jag vänder och vrider på min kropp. Då sökte jag mig till en annan lärare som kunde ge mig det. SEdan blev jag intresserad av att gå djupare än så, jag reste till Indien. Jag läste lite mer böcker. Det finns hela tiden mer att lära sig och för mig känns det naturligt att söka upp den som kanske har mest kunskap i just det jag söker. Därför tycker jag att man kan ha många gurus i sitt liv och liksom plocka ur russinen.

Med barn och familj är det svårt att resa till Indien och Mysore och helt gå in för vad yogan är genom att vara där så länge som kanske skulle behövas. Det finns speciella yogaskolor, eller utbidningar inom yogan Gurukul, om man är född brahmin. Men det verkar vara ganska tufft att utbilda sig till guru. 😉 Förutom att du måste vara född brahmin, så måste du vara pojke och börja vid åtta års ålder tror jag det är. Är inte helt säker. ( Gurukul – får bli ett eget inlägg)

Jag var i alla fall i Mysore i nästan två månader och min dotter var med mig i tre veckor. Det var speciellt och kul att Mira fick se vad jag ägnar så mcyket tid till. och att hon fick komma till källan. Och jag kände faktiskt, att när jag tittade in i Patthabi Jois ögon, så var det en gurus ögon jag mötte. Och det jag slogs av, var att blicken var ett barns. Det fanns en sådan glädje och lekfullhet i den blicken. Man vet när man träffar en guru, för man ser det i ögonen och blicken som han eller hon ger dig.
Gurun ska vara som en förälder tycker jag och kunna stå emot att bli emotsagd. Precis som tonåringen ifrågasätter sina föräldrar. Inte vara rädd när ”ungen” lämnar boet, för egna och nya upptåg och erfarenheter. Gurun ska känna sig så trygg att ”ungen” kommer hem, när hon/han behöver. Band som binds med kärlek mellan människor, kan aldrig brytas. Men är banden fyllda av skuld, dålig samvete, utpressning eller vad det nu kan vara kommer alltid att brytas.
Om shanti, shanti, shanti

Jag får många mejl från tjejer och killar som vill utbilda sig till yogalärare. Vad härligt tänker jag, att så många hittat yogan och känner kallet att lära ut. Det är ju fantastiskt. En yogastudio på varje gata, man kan slinka in och ta en klass varsomhelst och överallt. Underbart. Och tack för att ni frågar mig!

Jag tycker det är svårt att guida folk, eftersom det finns så många utbildningar. Men samtidigt är jag fullt medveten om att många kurser kostar mycket pengar, så man vill ju inte hamna fel.

Frågan är vad du som vill bli lärare söker?
Och hur mycket kunskap har du redan nu om yoga?

Jag tycker det är bra att man hittar en lärarkurs som 1, lär dig att justera snällt och smart i alla rörelser och förstå kroppen. Kursen bör innehålla anatomi i någon form. 2, filosofi – det är bra att veta om var yogan kommer ifrån, att det faktiskt är en filosofi och inte bara en massa ställningar. Ja, den äldsta formen av självutveckling. Det händer mycket med de som utövar yoga, det kan vara bra om man har båda fötterna någorlunda på jorden, så att du inte blir rädd när din första elev börjar gråta på en lektion. Eller kanske blir urarg på dig 😉 Ja, sånt händer. 3, Kursen ska lära dig, ge dig modet att våga vara dig själv som lärare och inte att du ska behöva ”planka” någon annans sätt att lära ut.

Ett sätt kan vara att du går som lärling til en lärare. Det är så man lär sig yrket i Indien till exempel. Du väljer ut en lärare som du tror på, litar på och respekterar. Det är ett fint sätt att lära sig yrket, tycker jag. Själv har jag assisterat flera lärare.

Det finns ju egentligen inga snabblösningar. Mycket handlar om din egen träning, att du verkligen lägger ner tid på den. Känner efter hur det känns i kroppen, utmanar dig själv varje dag där på mattan. Och att man aldrig blir färdig. Efter min andra yogautbildning, hamnade jag i känslan att jag ville sluta ge lektioner. Jag kände mig jättedålig, och att det fanns så mycket att lära sig. Och det finns det, och det blev lättare när jag vågade se det som en utmaning. Och att man faktiskt inte kan kunna allt. Den bästa läraren är egentligen, den lärare som kan säga : Jag vet inte, men jag kan försöka ta reda på svaret.
Man blir aldrig klar som lärare. Ju mer du lär dig, desto mer ödmjuk blir du till lärandet, tror jag. Det tar liksom aldrig slut, för som lärare jobbar du med människor och varje möte är ett nytt möte. Och du kommer att ändra din inställning till yogan många gånger och du kommer att ändra ditt sätt att lära ut.
Men ett litet råd, var försiktig med folks kroppar. Dra aldrig in någon hårt.Gå hellre försiktigt fram. Tänk på att kroppen ska hålla hela livet.

Jag skulle föreslå att du går många helgkurser och testar dig fram bland lärare. Vem tror du på? Vem litar du på? Vem tror du kan ge dig den kunskap du behöver för att växa som lärare?
Man kan ha många lärare på vägen, vi har alla olika sätt att lära ut saker. Alltid lär man sig något, av någon.

Jag är oerhört tacksam för de lärare jag mött, och som så generöst delat med sig av sina kunskaper.

Jag rekommenderar yogautbildningar av: Alexander Medin – har hittills inte träffat på någon lärare som vet så mycket om sanskrit och yogafilosofin. Det är en ynnest att få ta del av hans kunskap och på svenska. Alexander ger också lärarutbildningar där man blir certifierad enligt yogaalliance – vilket är en bra organsiation och som på ett sätt varustämplar dig som lärare. Kommer regelbundet till www.atmajyoti.se. Alexander har en yogastudio i Norge.

Du kan gå in på deras hemsida och titta på var de har olika yogautbildningar.

Ron Reid och Marla Mekanesh – hittills de lärare som bäst lärt ut anatomi, justeringar och olika sätt att se på kroppen och hur man går in och ut ur rörelserna. Jag tror jag har gått tre eller fyra teachertraings med dem. De är fantastiska. Kommer varje år till www.atmajyoti.se. Ron och Marla har en yogastudio i Kanada.

Det är ju också viktigt vilken form av yoga du vill lära ut. Jag känner inte till den klassiska yogan, eller kundaliniyoga.

Här nedan kan du se min yogautbildning. Själv är jag sugen på att lära mig mer om anusarayoga och iyengaryoga.

Yoga utbildning:
Patthabi Jois och Sharath (Mysore, Indien och 2 retreats med Sharath i Goa, Indien)
Gittan Hendele och Anneli Bohman (Ashtangayoga Stockholm)(assisterat)
Lino Miele, Tina Pizzimento och Gwendolyn Hunt (Kovalam, Indien)
Petri Räisänen, Juha Javainen (Finland)(assisterat)(flera helgkurser med Petri)
David Swenson
John Scott
Maria Boox & Lotta Bertilsson (Yogashala, Stockholm) (assisterat)
Ron Reid & Marla Mekanesh (Kanada) teacher training (3x 3 veckors teachertraining under tre års tid)
Alexander Medin (Norge) teacher training vid två tillfällen (maj 2009 certifierad enl Yoga alliance)
Dena Kingsberg (Australien)en helgkurs och en två-veckors kurs)
Gabriella Pascoli (Goa, Indien)
Charlotte Lindström (assisterat)
Marc Darby (Kanada) Advanced yoga (helgkurs plus veckokurs)
Anne Noutio (Finland)
Danny Paradise
Rolf Naukojet (tv veckors kurs)
Sarah Powers, Yinyoga
Dona Holleman – teachertraining (Gardasjön, Italien)( en vecka i Italien och en helgkurs i Stockholm)
Kundaliniyoga hos Marie Öfvergård, Sthlm
Mindfullness med Ursula Nyqvist

Jag har assisterat: Gittan Hendele, Petri Räisanen, Alexander Medin, Maria Boox, Charlotte Lindström och Lotta Bertilsson i gravidyoga.

”Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest. Vi frågar oss; Skulle jag vara lysande, begåvad, fantastisk och förbluffande?
Egentligen hur kan vi undgå att vara det? Du är ett barn av Gud. Att du spelar liten gör inte världen bättre. Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra. Vi föddes till att förverkliga Guds härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss – den finns i alla. Och när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedelbart andra tillåtelse att göra detsamma. När vi gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria.
Nelson Mandela

Så tänkvärda ord, tycker jag.
Tänk om alla vågade skina så mycket som de skulle vilja. Jag har mött så många, som av rädsla för att inte förhäva sig inte vågat ta plats. Jag vet det kan handla om blyghet, men mycket tror jag handlar just om att man tror att man inte får ta hur mycket plats som helst. Ungefär som om att ”ta plats” handlar om att stötta bort någon annan. Jag tycker visserligen att ordet lagom är ett bra ord, men inte när det kommer till folks personligheter. Näe, släpp fram ljuset.

Bildtext: det är min snart 18 åriga dotter MiraStina som ligger i den här magen på bilden…

Lärarutbildning i gravidyoga Stockholm:7-9/5-2010



Var: På Hälsans hus i Stockholm



Lärare: Lotta Ilona Bertilsson och Karin Björkegren Jones

Info: www.yogavita.se

Pris: 5500 kr

Kursen vänder sig till dig som redan är yogalärare och vill undervisa gravida eller redan gör det och vill fördjupa dina kunskaper och för dig som har en egen regelbunden träning. Kursen leds av Lotta Ilona Bertilsson som har undervisat gravidyoga sedan 1999.

Lotta har utvecklat en egen form av yoga för gravida kvinnor och för tiden efter förlossningen.

– Mitt mål är att förena den gamla österländska kunskapen med den västerländska attityden för att ge gravida kvinnor trygghet och välmående under graviditeten, men också för att förbereda dem både fysiskt och mentalt för förlossningen och tiden efteråt. Yogan har också visat sig vara ett effektivt verktyg för att hjälpa förlossningsrädda kvinnor.

Efterfrågan på gravidyoga har ökat, dels för att barnmorskor och mödravården sett att gravidyoga hjälper kvinnor som ska föda barn påett positivt sätt, men också för att yogaträning i sig ökat i Sverige. Så många kvinnor som tränat yoga, och sedan blir gravida för dem är det naturligt att fortsätta yoga även under graviditeten. Men det krävs kunskap om gravidyoga och om den växande kroppen. Därför måste man skilja på yoga och gravidyoga. Vilka yogaövningar som passar för en gravid kropp och vilka ställningar som måste tas bort – som kan vara skadliga. En gravid kvinna bör gå på yoga som är anpassad för graviditeten.

Tyvärr finns det inte gravidyoga överallt i Sverige, men trycket är stort, de tendenserna ser vi i Stockholm. Att träna yoga när du är gravid förbereder dig både fysiskt och mentalt inför förlossningen samtidigt som det gynnar både ditt och barnets välbefinnande. Yogaövningarna ger kroppen utrymme till vila. Förebygger stress och ökar kvinnans energi.

Med gravidyoga erövrar du de viktigaste verktygen inför förlossningen – förmågan att slappna av, fokusera och andas på ett medvetet sätt. Genom att träna gravidyoga före förlossningen, blir den gravida kvinnan hjälpt att lära känna sin kropp, lyssna på dess signaler och att lita på sin kropp – vilket i slutändan kan göra att kvinnan känner större trygghet under värkarbetet.

Andningen spelar en viktig roll inom yogan. Den medvetna andningen underlättar både en kroppslig och mental avspänning, vilket i sin tur gör att den gravida kvinnan kan hantera både känslor av oro eller rädsla. Genom yogaövningar lär kvinnan känna sin kropp, hon får större möjlighet att fokusera på barnet och därmed fördjupa kommunikationen med det ofödda barnet.

Lotta har hämtat information och kunskap hos barnmorskor och från att själv ha deltagit vid förlossningar. Hon började med yoga 1992 och har utövat Iyengaryoga, hathayoga och ashtangayoga och har under femton år deltagit i kurser, workshops och utbildningar med ett stort antal internationella lärare både i Sverige och i andra länder för att fördjupa och utveckla sina kunskaper om de fysiska rörelserna liksom om yogans historia och filosofi. Under flera års tid har Lotta undervisat i gravidyoga och utvecklat ett uppskattat koncept.

Kursinnehåll:

* Vad händer i kroppen under en graviditet?

* Den fysiska träningen. Vad är bra att göra/ inte bra att göra

* Viktigt att tänka på i undervisningen av gravida och under graviditetens olika stadier

* Bäckenbottenträning: Knipövningar är inte att förakta. Problem som inkontinens, hemorrojder och bråck kan lätt uppstå.

* Gravidyogaåkommor: hur tränar man yoga vid bäckenuppluckring till exempel. Yoga kan hjälpa vid besvär som kan uppkomma under graviditeten såsom foglossning, ryggvärk, ischias, åderbråck eller sömnproblem.

* Andningsgenomgång – andningen är A och O vid värkarbetet.

* Träningssekvenser – vi går igenom hur man kan lägga upp gravidyogaträningen

* Förlossningen – Hur kan vi hantera förlossningen med yogans hjälp

* Djupavslappning: I dagens stressade samhälle kan det vara svårt att vara gravid och lyssna inåt, med hjälp av en ledd djupavslappning, kandet bli möjligt för den gravida kvinnan, att slappna av och lyssna på sin kropps signaler.

* Förlossningsförberedande: Äntligen kommer dagen. Hur kan man jobba aktivt och också hjälpa sin partner. Här lär vi ut knep och berättaroch visar på de faser som ett förlossningsarbete genomgår.

* Träning efter förlossningen

Kursplan

Fredag 7/5

18.00-21.00Allmän information om att undervisa gravidaFakta om rörelser och undervisningBäckenbottenproblem och andra åkommorGraviditetens olika skeden och vad som är bra att tänka på

Lördag 8/5

9.00-12.00Frågor från gårdagen.Grupparbete – Att göra egna träningssekvenserGenomgång av sekvenserna

12.00 -14.00 Lunch + eget arbete

14.00-17.00 Vi tränar en utvald sekvensFörlossningen – hur kan vi hantera förlossningen med yogans hjälpAndning- och krystningsteknik

Söndag 9/5

9.00 – 12.00Uppföljning av lördag eftermiddag samt praktiskt arbeteDjupavslappning och meditation

12.00-14.00 Lunch + eget arbete

14.00-17.00Träning efter förlossningen! Viktiga saker att tänka på och hur och när en nyförlöst kvinna kan och ska börja träna.

Allmän info: Anmälan görs till Karin på: yogavita@telia.com

Anmälan är bindande.

Anmälningsavgift på 1000 kr betalas in på 5459-1201 senast två veckor efter bekräftad anmälan. Kursavgiften betalas senast 9/4Glöm inte att skriva namn och vilken kurs det gäller.

Vilka är vi:

Lotta Ilona Bertilsson: Ashtangayogalärare och gravidyogalärare. Håller också i populära hathayogaflowklasser på olika shalor i Stockholm. (Mamma till två vuxna barn) Sedan 1998 har Lotta hållit populära gravidyogaklasser på Yogashala på Södermalm i Stockholm. Lotta utvecklar ständigt sin kunskap om gravidyoga och har också gått och går bredvid barnmorskan Pamela Mohlkert på BB-Stockholm och närvarat vid förlossningar. Numera driver Lotta en yogastudio på Gran Canaria.

Karin Björkegren Jones: Dipl yogalärare enl Yogaalliance, journalist och författare. (Mamma till en tonårsdotter) Var programledare och redaktör för tre ashtangayogadvds som gavs ut hösten 2004 på Panvision. Våren 2008 kom Karins bok Yoga för kvinnor ut på Prisma bokförlag och maj 2008 gav Karin ut en gravidyogadvd i samarbete med tidningen Amelia. Våren 2010 kommer Yoga för livet ut på Norstedts förlag. Karin har gått bredvid och assisterat Lotta Bertilsson på gravidyoga och håller egna klasser. Karin driver studion Yogavita i Båstad. Dessutom var Karin doula på en väninnas förlossning.

Bildtext: Reproduktioner av gråtande barn var mycket populära i inredningen under 1970-talet. Över 1,5 miljoner bilder såldes enbart i Sverige men tavlorna spreds över hela världen.Nordiska museet har förvärvat ett gråtande barn. Eddie var ett av de mest populära motiven. Vi vet inte var Eddie bott eller vem som ägt honom. Nordiska Museet söker nu Eddie, och eller personer som har haft eller har gråtande barn i sin konstsamling.

YOGAGRÅT

Jag har gråtit så mycket i mina dagar. För många år sedan träffade jag en spåtant, hon sa att jag skulle gråta ett helt badkar och jag som då tyckte att jag redan då gråtit tillräckligt, kände väl inte WOW, tack för den infon. Men hon hade rätt.
Jag har gråtit mycket. Jag grät en massa efter mötet med henne.
Jag har också använt mig av min gråt, för att få som jag vill, för att lägga skuld, för att jag skäms, känner mig dum, Ja, jag har gråtit av så många anledningar. Säkert en massa krokodiltårar också.
Jag har gråtit av utmattning och av ilska också.
Eller när jag blivit riktigt rädd.
Men jag har också skrattar mycket om någon skulle tro att jag endast är en böl-Lisa.
Men vad som hände när jag började med yogan, var att jag kom åt gråten.
Gråten var inte bara ett utlopp av lite så där osorterade känslor, utan gråten bara kom. Som en rensning. En inre dusch.
Tårarna bara rann utmed kinderna.

Yoga öppnar på något sätt upp en.
Lossar på ens slutenhet och öppnar dörrar till ens små rum man hållit stängda för omvärlden, men kanske framför allt för sig själv.
Saker man kanske inte ens varit medveten om.
Jag har i alla fall aldrig varit med om renare gråt än yogagråten, så ofärgad av olika behov som på något sätt legat utanför det jag egentligen behövt. Som ett filter. Förr grät jag kanske av en anledning, nu är gråten renare.

Jag vet när det började. Jag hade kanske hållit på med ashtangayoga, lite mer än ett år. Jag var i Kovalam i Södra Indien med Lino Miele. Jag grät efter varje yogalekton. Jag grät för att jag tyckte att jag utsatte min kropp. Jag kände mig som en soldat. Jag hade svårt att förstå varför jag gjorde yogan. Det var så hårt och så mycket disciplin och jag ville att det skulle vara mjukare.
Idag vet jag att man kan förhålla sig olika till disciplin, att det inte behöver vara hårt och strängt.
Men jag grät väl för att jag tyckte lite synd om mig själv.
Men efter det, var det som om proppen släppte och yogagråten liksom drabbade mig.
Särskilt när jag sedan började med ställningar i andra serien, som är mer hjärtöppnare. (bakåtböjningar)
Då var det verkligen som om något bara släppte i min kropp och jag grät och grät.
Det bara rann.
Så jag brukade lägga en sjal över ansiktet och bara låta gråten rinna hej-vilt.
När jag gick ut från lektionen var det som om jag var flera kilon lättare. Som om en tung sten släppt.
Nu gråter jag inte alls lika mycket som förut. Jag kanske inte behöver det.
Ni vet väl, efter regn kommer solsken. 😉