pannkakor och promenad – det är en sån dag

BILDTEXT: Här sitter jag på stranden vid min favoritrestaurang La plage i Norra Goa. Om några veckor sitter jag här igen. Non vedo l’ora som man säger på italienska (typ jag kan inte bärga mig, så mycket längtar jag)

Ja, det är en sån dag. När man längtar sig bort och drömmer om värme och sol och bad och vågor och god mat OCH att kroppen känns lätt. Inte kall och stel och tung, som den här årstiden gör med kroppen. Man vill ha en belöning för att man står ut och för att man vet att det blir mörkare. Det här är bara början.
Vilka kämpar vi är här uppe i norr. Riktiga vikingar.
Nu är en så jobbig tid för kroppen. Kroppen vill helst ligga kvar i sängen, sova ett par timmar till. Inte vakna klockan sex och gå iväg till någon yogastudio. Nu är svårt. Men då kanske NU är en precis sån dag, då man ska dra täcket lite över huvudet. Ligga kvar en stund till, masa sig upp. Långsamt.
Så gjorde jag idag. Ingen yoga. Tog med Pino, min lilla hund på en promenad runt LÅngholmen. En timme och tio minuter i raskt takt.
Jag älskar att promenera.
Jag vet att jag snart kommer bli en vandrare. En sån med kängor och ryggsäck som åker runt om i världen och promenerar.
Stadsvandringar, vandringsleder och så Agneta Sjödin-vandringen.
Man blir glad av att promenera.
Jag vet, för jag intervjuade en gång den gladaste av de alla; Sickan Carlsson. Hon promenerar runt Rålambshovsparken, varje dag. Hon är smärt och glad – jättesöt helt enkelt. Det måste vara promenaden!
Yoga och promenad, är det bästa. Imorgon blir det både och. Idag är det promenad och pannkakor, såna dagar måste en yogi få ha i sitt liv.

0
0