Den är ganska dubbel känslan jag har. Det känns lite som att jag måste vara så glad för att jag överlevt så här långt. Klart att jag är glad för varje dag som jag får i det här livet, tacksam för att behandlingarna svarat så bra. Men jag är också ledsen och sorgsen känns som om jag måste betala för en framtid som så många andra tar för givet, som jag också själv i min enfald tog för givet en gång i tiden, men som vi som nu är sjuka måste tacka så väldans för? Och betala dyrt för att få ha.
Uppenbart kan man inte ta livet för givet.
Det har jag lärt mig.
Men nåt som jag inte förstår det är varför måste våra sjukdomar, vi som är sjuka, jämföras med de som har det värre?
Det däremot har jag inte lärt mig.
Ungefär som att jag måste vara tyst, vad har jag att klaga på. Förstår ni vad jag menar? Jag har aldrig riktigt varit en person som klagar. Jo, mina allra närmsta får nog höra en del. Men jag är nog ganska mycket en person som vill se det poistiva, hitta utvägar och framförallt ha kul i livet. Nu däremot har ett helt nytt läge uppkommit.
Jag hade blivit lite förvarnad. Hört om vakumet som infinner sig. Men var inte beredd på den depp som faktiskt då och då tar över. Biter sig fast.
Jag hade hört att när man gått igenom alla behandlingar hamnar många i en depression. Då när framtiden ser ljusare ut. Då när alla anhöriga pustar ut, då deppar vi ihop. Då har vi hunnit ifatt, då har liksom skräcken och oron lagt sig och istället infinner sig sorgen, hårt och bestämt. Jag vet inte om jag är deprimerad, men jag är låg och så trött på det här.
Inbillar mig att nånstans i mars kommer jag att må bättre. Då har nog håret växt ut och ögonfransarna och jag har varit mina tre veckor på Vidarkliniken.
Herregud, jag fattar varför man blir bitter när allt lagt sig, när liksom själva sjukdomen och alla behandlingar klingat av och man står där med sin kunskap och bittra erfarenheter.
När håret och ögonfransarna väl växt ut kommer det inte synas på mig att jag haft cancer, om jag inte klär av mig naken inför en publik så klart. Men hur ofta gör man det?
SEn om ett halvår kommer man förhoppningsvis inte kunna se på mig att jag varit sjuk, att jag gjort hela den här resan.
En resa jag skulle velat ha ogjord, hade hellre rest till Mallorca och Indien, som jag ju skulle ha gjort i höstas. Istället tog jag in på Radiumhemmets retreat avdelning med allinklusive deluxe:

Här på Radiumhemmet kan vi erbjuda följande paket:
Hitta din djupaste källa, kom åt din rädslor och farhågor = ögonblicket man får sitt cancerbesked
Cleansingssystem med tarmsköljning= cytostatika behandling i fem månader med efterföljande sviter, som dåliga tänder och naglar
Förändra ditt utseende med en ny frisyr = man tappar allt hår på HELA kroppen
Brazilian vax = ja, också könshåret faller
Extra allt detox = Operation med en månads efterföljande sårvätsketömning
Stråla din aura = fem veckors strålning
Finmassage = ett års herceptinbehandling
Förändra din personlighet = fem års antihormonbehandling
Akupunktur = ett års sprutstickande ett par/tre gånger i veckan
Vila i din smärtpunkt = Begränsningen i kroppen efter en operation, nog vet man var smärtpunkten ligger.
Här&Nu= wow, varje dag, fullständigt medveten om att vara här och nu. I varje nålstick, i varje behandling.

Sorg äter sig in i dig
In under huden.
den tunna huden.
Cellgiftshuden.
Torr, tunn och blek.
Som en igel.
Eller sprängticka.
Jag sprängs snart.
Ingenting blir någonsin som förr.
Men kanske blir det bättre?
Låt oss hoppas på det.

Uppochned, hela tiden i känslorna. Nu har jag blivit sjuk. Nös mig igenom hela helgen och nu är det täppt och hostigt. Lite småfebrigt. Sjukdom på gång, eller på väg bort.
Men det betyder ingen träning, ingen yoga. Lugnochro-läge.
Jag är så trött på den här skiten nu.
Ett halvårs jävla prövning.
På måndag börjar strålningen. Varje dag i fem veckor. Ett jobb.
Sitta i väntsalen och vänta på att få gå in på strålningen, eftersom det är dropin som tillämpas. Kan bli väntan upp till tre timmar. Allt beroende på om alla som ska strålas väljer att gå samma tid som jag.
Allt känns så motigt.
Vill känna mig glad. Tillfreds. Se framåtrörelsen. Lita på att det blir bra.
Jag känner mig som en manet.
Genomskinlig och slemmig.
Vill ha sol och värme. Kunna bada. Hoppa i vågorna och känna sand mellan tårna.
Men, nej, jag måste vara här.
Alla åker bort men jag får strålning på KS hela julen.
Trött på alltihopa.
Vill isolera mig.
Isolerar mig.
Idag ska jag till KS, fast jag känner mig sjuk. Ska tömma bröstet och träffa kirurgen. De har haft sin konferans. Gått igenom det de opererade bort för snart en månad sedan. Fick de bort allt? Känner de sig nöjda? Är cancern borta? Eller tror de att den kommer att dyka upp igen?
Oro.
Igår googlade jag på bröstrekonstruktion.
Orkar inte titta på mer bilder.
Tappar det
Måste orka, men skulle vilja ligga i fosterläge fram till sommaren. Men nu måste jag bli frisk. Ska åka till Vidarkliniken på torsdag. Måste vara frisk då. Måste.

Sedan jag blev sjuk har jag fått en massa tips om hur jag ska bota min cancer. Många bra tips, en del lite småtokiga. Jag har fått sålla rejält och istället försökt att ta det som känns rätt för mig. Det är verkligen ett heltidsjobb att bli sjuk i cancer och jag kämpar varje dag med att bli frisk, både i kropp och själ. Att äta rätt, tänka rätt, vara snäll mot mig själv, träna, förlåta mig själv för sånt som jag inte gjort så bra, försöka se framåt, hitta rätt i tillvaron, inte döma mig själv eller andra, lita på min magkänsla, älska så mycket jag kan, hitta positiva stråk i det som verkar omöjligt, gråta ut sorgen, leka mer, ja, listan kan göras lång, men i första hand försöka leva det liv jag vill leva.

Alla de här tipsen jag fått, ibland blir det så klart lite för mycket. Ett av många tips jag fått är hampaolja eller cannabisolja. Vad är skillnaden egentligen? Någon som vet?

sv.wikipedia.org om Hampa

7-aring-far-cannabis-varje-dag-hjalper-mot-cancer

Här är en timmes film om cannabisoljans fantatiska egenskaper: En liten film

Har precis druckit min gröna shots, en blandning av vetegräs, korngräs, maccapulver och gurkmeja utblandat med vatten. Skaka, skaka i en flaska med lock och vips så enkelt. När jag kom på att man inte alltid behövde plocka fram mixern, blev det så enkelt att få i sig.

Så här inför helgen tänkte jag fråga er. Och hitta gärna på egna frågor, sånt jag inte tänkt på. Jag vill sammanställa viktiga saker som jag vill ta med i den bok som jag förhoppningsvis tror och vill att det blir av den här resan. Vill ha med er input, era tankar, era råd.
Och välkomna att ställa frågor till mig. Är det något ni undrar över, vill att jag ska svara på?

Till dig som haft/har bröstcancer:
Vad hade du velat veta innan du fick cancer?
Eller under tiden?
Vad har varit svårast för dig, rent känslomässigt, fysiskt eller kanske i bemötandet du fått av andra?
Vad har varit viktigast för dig i din resa?
Var har du fått din information?
Har du tänkt på vad du äter? Ändrat din kost? Hur i så fall.
Har du tänkt på att träna extra mycket, vad har funkar bäst för dig?
Hur känns det efteråt, när du är opererad, och allt är klart. Det här vakumet som kommer när man blivit frisk, ledsenheten som kommer ifatt en, hur tänker du om det?

Till dig som är bredvid, men som inte har en diagnos:
Vad hade du velat veta som anhörig?
Vad har varit svårast/lättast för dig under tiden som du är bredvid någon som är sjuk?
Har du råd/tips och tankar kring det här med att vara anhörig?

Wow, vilket väder igår. Galet. Pino är lycklig och har sprungit sig tokig i snön. Jag har haft en så härligt snäll vecka. Har kunnat yoga, träffat lite kompisar och haft härliga möten. Här har vi, jag och Pino precis fikat med Charlotte som driver ashtangayogastudion på Odengatan. Kan rekommendera Vurma på Gästrikegatan eftersom det är ett av de fik och restauranger där man får ta med sig en liten hund. Ni förstår säkert att jag gärna äter och fikar där…

Sen gick jag för att få tibetansk faciallift hos Liane, eller Tant Raffa. Det är så härligt. Man säger ju att ansiktet är själens spegel och att allt man varit med om sätter sina spår i
ansiktet. Att varje rynka är där av en anledning. Känns ju som att jag åldrats en massa år på det här halvåret. Jag måste verkligen hjälpa kroppenoch huden. Tibetansk Faceliftmassage bygger på varierade massagetekniker, små fina tryck  som på något sätt lyfter ditt ansikte och som ger dig ett spänningsfritt ansikte. Totalt avslappnat.
Man bearbetar hela ansiktet.
Blodcirkulationen ökar så slaggprodukter transporteras bort. Det är så avslappnande och så härligt. Nu är jag sugen på att själv gå en utbildning i tibetansk faciallift. Det är nåt med de här lätta trycken, faktiskt mer stimulerande och mer lugnande än det vanliga knådandet. Eller så har jag blivit känsligare.

Så här skrev jag i tidningen Amelia för sex år sedan efter att ha provat  bland annat Tibetansk Faciallift. Gjorde en antirynkguide och testade olika alterantiva behandlingsformer mot rynkor.

Så har jag glädjen att ge ett specialerbjudande till er som läser min blogg: Liane ger er ett specialpris. Boka och betala innan 20/12, så får du fyra behandlingar Tibetansk faciallift för 2000 kr, (ordinarie pris är 3200 kr) Läs mer och Boka här 

Glöm inte att skriva i kommentarsfältet Mrs Jones, så får du rabatten när ni ses. Du kan också smsa Tant Raffa om tider och erbjudandet tel: 070-9420544. Även där skriver du Mrs Jones för att få rabatten. Ge bort i julklapp, eller ge dig själv en present. Liane hittar du på Hornsgatan i Stockholm.

Det har gått nästan ett halvår sedan jag fick min diagnos. Ett halvårs helvete, men också ljusglimtar och en massa kärlek. Herregud hur hade jag klarat av det här, om jag inte varit inbäddad i så mycket kärlek, så mycket omtanke?

För hur jag mått och mår. Som en enda lång Golgatavandring. Å, alla ni kvinnor och män som gjort den här resan före mig, ni är mina hjältar allihopa. Och stjärnor i himlen till er som inte överlevde den här jävlaskitsjukdomen, all värme och all kraft och styrka till de som sörjer er. Många människor överlever, men vi får inte glömma de människor som cancern tar alldels för tidigt från jordelivet. Och har man en gång fått en cancerdiagnos så tror jag tyvärr inte att man kan släppa den oron helt. Man är rädd för ett återfall så klart, man vill ju bara leva. Oj, vad man vill leva.

Imorse gjorde jag alla stående i första serien och ett par sittande. Hela avslutande och HUVUDSTÅENDE. ÅÅÅ, ni fattar inte vilken glädje. Knappt tre veckor efter ett ganska stort ingrepp står jag på huvudet. Helt underbart. LYCKA!

Igår läste jag Lotta Berg Grays blogg och det här inlägget: Är du frisk nu? Än, har inte någon frågat mig det, men så är jag ju fortfarande under behandling. Lyssna på Stefan Einhorns fina råd om hur man kan vara som medmänniska när någon drabbas av cancer.

Bara så att ni vet:
Fakta om bröstcancer 2012

Mitt i yogapasset i morse, ja, det verkar som om jag kommit igång igen,  ringde det på dörren. Det var posten sa han. Jippie, det var mitt efterlängtade paket från Paris. Å, jag är så glad, å så imponerad. Jag har så svårt för de yogakläder som görs. De är inte min stil. Och ofta är det antingen för urringat, eller gjort i för tjockt material. Eller så är det färgerna, mönstret jag inte gillar.

Men så har Kia Naddermier, som är fotograf och yogalärare och boende i Paris startat Le YogaShop med sin man Magnus. Här kommer man i framtiden och redan nu kunna köpa kläder de plockat ut, och som de också gjort själva. Som det här fina yogalinnet och den snygga t-shirten med texten Strike a pose, som Lovisa Burfitt designat. Kia driver också yogastudion Mysore Yoga Paris Här hittar du info. Ååå, jag blir så sugen på att åka till Paris NU. Så tufft och så ballt och en svensktalande yogafröken i Paris. Vilken lyx! Idag ska jag ha Strike a pose-tröjan på mig. Och det allra bästa är att en del av vinsten går till Ashadayaka Seva Trust(www.ashadayaka.org), ett barnhem i Mysore, Indien. Som ett kinderägg. Ja, vid det här laget vet ni att jag gillar allt som är mer än det man tror.

Första advent. Utanför fönstret är det vitt. Hur vacker kan en första advent vara? Den vackra vita snön som glimrar i solen. Ska alldeles snart yoga. Vi är i huset på Björkö. Huset mittemot har fått nya ägare. Det var det hus vi tittade på först, men så blev det det här istället. Det är ett par från Stockholm som köpt det. De ska bo i sitt hus på vardagarna och i Stockholm på helgerna. Lite så som jag skulle vilja ha det, att kunna sitta härute och skriva. Jobba med projekt, och så åka in till stan när man får lappsjuka. Det är hursom väldigt skönt att det lyser i fönstrena i huset mittemot.

Nu snart nalkas julen. Helt fräckt tänker jag tipsa om mina böcker och dvder, att de är alldeles ypperliga julklappar, dessutom stöttar ni en cancersjuk författande yogalärare och det är ju inte fy skam… Så slipper jag lägga in reklamannonser här på bloggen. Jag har svårt att ta det steget. Jag vill kunna välja vem jag ska göra reklam för och det kan man inte, om man till exempel använder sig av googleannonser. Jag vill bara göra reklam för sånt jag tror på och JA, jag blir kontaktad av olika företag och personer som vill att jag ska testa deras saker, eller lägga upp reklam på min blogg. Men jag tackar nej till att lägga upp deras reklamfilmer här på bloggen. Här vill jag bara göra reklam för sånt som ligger i linje med vad jag tror på. Stötta andra som jobbar smått och försöker ta sig fram. Men jag kan inte vara hur stolt som helst, jag måste ju också få inkomster, försörja mig.

Så här kommer tips på julklappar. Det är bara att klicka på namnet, så länkas ni vidare till en köpsajt.

FÖRST NÅGRA AV MINA BÖCKER:

Yoga Erotica Den här boken kan du ge till din singelkompis, eller till paret som kan behöva lite nytändning. Eller en bra bröllopspresent. Med hjälp av en gullig kompis, gav jag den här boken och mina gravidyogadvder till prinsessan Viktoria. Hoppas de kom fram och att de används för jag tycker att Viktoria och Daniel är ett gulligt par.
Eller så köper du boken till dig själv?! Den här boken kom ut 2011.

Yoga för kvinnor En bok som passar kvinnor i alla åldrar. En fin present att ge din syster, din väninna, din svägerska, svärmor eller varför inte ditt barns skolfröken? Den här boken kom ut 2008.

Yoga for women En bra present till en engelsktalande väninna. Den amerikanska översättningen av boken Yoga för kvinnor. En väldigt bra översättning tycker jag. Det är svårt att översätta, men den här översättningen skulle kunna vara jag, fast på engelska. Det tackar jag väldans för.

Det finns en finsk översättning, som jag tyvärr inte hittar i detta nu.

Yoga för livet En perfekt present till en snart 40 årig kvinna, eller en kvinna som är just 40plus. Det här är min mest sålda bok, kanske för att den är riktad till oss kvinnor i 40års åldern. Upplagan fick tryckas upp i en andra utgåva, det är inte alldeles vanligt för yogaböcker. Men gladde mig väldigt.

Vad är det som händer – från ficka till kvinna
Mina första böcker skrev jag för ett lättläst förlag. Man skriver på ett speciellt sätt när man skriver lättläst. Enkelt och väldigt okrångligt. Jag är glad att jag lärt mig det sättet att skriva på. Jag skrev tre böcker för LL-förlaget; ”Kompisen”, Pommac & P-piller” och den här boken. Lättlästa böcker riktar sig till människor som har svårt att läsa ”vanliga” böcker, personer som kan behöva just mer lättläst litteratur som invandrare, personer med någon form av handikapp som syn&talsvårigheter till exempel. Den här är den jag är mest stolt över. Den är fin. Jag skrev den när jag försökte förstå hur det var att gå från flicka till kvinna. När man hamnar i puberteten, landet mellan flickan och kvinna. För att kunna skriva boken, hade jag en gång i veckan i ett halvår samtal med en tjejgrupp på högstadieskola i Stockholm. Den här boken är sprungen ur de samtalen.