På den sjunde dagen upptäcker jag att det är så här jag vill leva. Jag vill äta mer raw. Jag mår mycket bättre. Känner mig bättre, liksom renare. Och det är en så bra känsla.
Idag åt jag den bästa frukosten nånsin. Ja ni ser ju mitt matschema.

FÖRST UT: Citronvatten med bergssalt. 1 probiotika, (1 D-vitamin – jag har överskott på D-vitamin så jag tar bort den, 1 Selen
FRUKOST: Krämig hampagröt med vaniljkokos, bär och mandelmjölk till det 1 Cellenzym & 1 One daily
LUNCH: Supersallad dressing sprinkle. Misosoppa. Till det 1 cellenzym
MIDDAG: Curry tandoori, blomkålsris, ruccola, blåbär. Och fiberplus som blandas i 2,5 dl vatten. Och 1 tablett magnesium
Och vi ska också ta chlorellatabletterna och dricka mycket vatten och örtte.

Fattar inte hur jag ska klara mig utan den här maten som är så god. Jag vill lära mig att laga raw på det här sättet.Hoppas hoppas Josefine kommer att ha någon form av matlagningskurser. Vill gå, vill gå.

Andra saker jag längtar efter är en Green star och en Vitamix. tror nästan att mitt Raw-liv är komplett då. Och så en liten torkugn för hemmabruk. Får börja spara. Grejen med just de här är att de har så starka motorer att man verkligen smular sönder allt och tydligen får ut näring mer än i andra blenders och juicepressar.

KOM OCH YOGA PÅ vårt yogaretreat på Björkö. Om du inte bestämt din sommar, så finns det två platser kvar på vår retreat, alltså för de som också behöver boende. Om du bor på Väddö men ändå vill komma med, hör av dig. Yogaretreat på BJörkö. Det kommer bli så härligt. Jag ser väldigt mycket fram emot det.
Är det inte härligt? Nu är sommaren här. Älskar det. ÄLSKAR DET!

Idag var en riktig sån där fullrulledag.

Idag var mitt matschema följande
FÖRST UT: Citronvatten med bergssalt. 1 probiotika, 1 D-vitamin, 1 Selen
FRUKOST: Key limeyoghurt (det är ju inte några mjölkprodukter i, men svårt att hitta nåt annat ord än yoghurt, kräm?) med groddat bovete och torkade jordgubbar, till det 1 Cellenzym
LUNCH: Suppersallad med nån hummusdressing och nån supergod kryddblandning. Misosoppa. Till det 1 cellenzym
MIDDAG: Tabbouleh, chipotle hummus, ginseng crumble. Till det 1 cellenzym. Och fiberplus som blandas i 2,5 dl vatten. Och 1 tabletter magnesium
Och vi ska också ta chlorellatabletterna och dricka mycket vatten och örtte.

Dag 4, nu ere bara rawfood. Tänk att jag saknar gröna drinkarna. Jättemycket faktiskt. Det är så himlans fräscht att dricka grönt och på något märkligt sätt känner man att det är typ det enda man behöver rent näringsmässigt.
Här fick jag gårdagens leverans av världens bästa Josefine. Jag är så kort bredvid denna gasell, men glad.

Idag såg min meny ut så här:

FÖRST UT: Citronvatten med bergssalt. 1 probiotika, 1 D-vitamin, 1 Selen
FRUKOST: Hallon & spirulinayoghurt (det är ju inte några mjölkprodukter i, men svårt att hitta nåt annat ord än yoghurt, kräm?) med groddat bovete och torkade hallon, till det 1 Cellenzym

LUNCH: Suppersallad med avocadodressing och nån supergod grön krydda. Misosoppa. Till det 1 cellenzym
MIDDAG: Pasta mintpesto, taggiasca oliver, ruccola. Till det 1 cellenzym. Och fiberplus som blandas i 2,5 dl vatten. Och 1 tabletter magnesium
Och vi ska också ta chlorellatabletterna och dricka mycket vatten och örtte.

Idag var en fotodag. Vi har varit hos Ulla, som är en föredetta fotomodell. Hon var modell i Paris och New York, värsta pangbruttan och fortfarande så ball. Nu är hon 67 år och hon är precis lika nördigt intresserad som jag av att må bra. Ni vet inget vetemjöl eller socker. Slutade med kaffe för tre månader sedan och dricker också bara örte. Har varit vegeterian sedan 1972. Jag har känt Ulla i många år. Hon bodde bredvid mig när Mira var en liten flicka. Jag och Ulla brukade gå långpromenader med våra hundar. Då berättade hon om boken som hon skrev. Det här är typ 17 år sedan. Sina memoarer och de var så spännande att höra Ulla berätta om allt hon varit med om. Dessutom har hon varit drogfri i 24 år och det krävs ett stort fokus och en råvilja för att fixa. Så kul att hon vill vara med i nya boken.

Nu börjar det hända grejer. Kroppen svarar, som vi lite skämtsamt säger när vi varit på gymet jag och Ray.
Och med det menar jag såklart cleansen. Kaffeabstinensen har lagt sig. Det tog två dagar.

Igår köpte jag kort på ett gym precis runt hörnet där vi bor. Ray har redan kort där och han har alltid velat att vi ska träna ihop. Och nu har vi gjort det några gånger och det är så kul. Jag yogar ju fortfarande, men min kropp behöver mer puls och jag behöver maskiner för armen. Så nu drömmer vi om att göra om ladan på landet till ett hemmagym som vi kan vara i. Det kommer nog sluta med att vi flyttar ut på landet. Jag längtar hela tiden dit. Den här sommaren ska bli så bra. Och faktum är att det känns bättre redan i hjärtat. Det känns som att maten jag äter hjälper hjärtat och mina organ. I morse lyssnade jag på Luddes hypnos igen och det är så härligt. Och sen gick jag och yogade i 2,5 timme hos Charlotte och idag tog jag mer än tårna i kapotasana.
Jag har ju varit rörlig i axlar och rygg. Kanske kan jag aldrig mer ta hälarna. Men det gör inget, men min kropp längtar efter bakåtböjningarna så mycket.

Mitt matschema för idag från  Josefines Cleanse8 ser ut så här

FÖRST UT  1 kopp varmt vatten med juice från 1/2 citron och 1 tsk salt
så klart inte vanligt salt utan bergssalt. Vitaminer: 1 probiotika, 1
D-vitamin, 1 E-vitamin & selen

FRUKOST Purely greens gjord på gurka, selleri, spenat, roman och persilja. Vitaminer: 1 cellenzym och 1 One daily

FÖRMIDDAG Purely greens gjord på se ovan. Vitaminer: Chlorella

LUNCH Min sköna grönsallad, idag var det med nötter och en supergod dressing. Greenspulver i vatten (renat såklart) More
than mint gjord på gurka, selleri, spenat, fänkål, lime och mynta.
Vitaminer: 1 cellenzym, 1 E-vitamin & selen.

EFTERMIDDAG Unbeetable gjord på  rödbeta, ingefära, citron och
gurkmeja, Citrus Maximum gjord på gurka, citron, lime, aloevera och
mynta. Vitamin: 1 cellenzym

MIDDAG Goldengate gjord på mandemjölk, vaniljfrön, virgin kokosolja, chaikrydda, gurkmeja och bergsalt. Vitaminer: 1 cellenzym och 2
magnesium. Plus FiberPlus som blandas i 2,5 dl vatten, allt dricks på en
gång.

Så då var vi inne på dag 2 på the big cleanse:

Mitt matschema för idag från Jfine Cleanse8 ser ut så här

FÖRST UT  1 kopp varmt vatten med juice från 1/2 citron och 1 tsk salt så klart inte vanligt salt utan bergssalt. Vitaminer: 1 probiotika, 1 D-vitamin, 1 E-vitamin & selen

FRUKOST Purely greens gjord på gurka, selleri, spenat, roman och persilja. Vitaminer: 1 cellenzym och 1 One daily

FÖRMIDDAG Purely greens gjord på se ovan. Vitaminer: Chlorella

LUNCH Min sköna grönsallad. Greenspulver i vatten (renat såklart) More than mint gjord på gurka, selleri, spenat, fänkål, lime och mynta. Vitaminer: 1 cellenzym, 1 E-vitamin & selen. Plus Kick Instant (ett pulver) som blandas med varmt eller svalt 2 dl vatten.

EFTERMIDDAG Unbeetable gjord på å rödbeta, ingefära, citron och gurkmeja, Citrus Maximum gjord på gurka, citron, lime, aloevera och mynta. Vitamin: 1 cellenzym

MIDDAG Karamellkryddad mandemjölk. Vitaminer: 1 cellenzym och 2 magnesium. Plus FiberPlus som blandas i 2,5 dl vatten, allt dricks på en gång.

Igår fick jag en sån abstinens efter kaffe. Helt galet vad svårt det är att bli av med det beroendet. Så efter att ha haft flera timmars huvudvärk så tyckte Josefine att jag kunde ju ta lite. Så det blev typ fem matskedar starkt kaffe, så försvann huuvudvärken. Men jag är inte hungrig, själva näringsintaget känns liksom tillräckligt, eller snarare bättre än annars. Väl utvägt. Tänker också att grönt står för hjärtat när det kommer till chakrat, så jag dricker verkligen för mitt hjärta.

Igårkväll var jag ensam hemma, Ray var inte hemma och då kom ledsenheten över mig igen. Känner mig så villrådig. Tänker att jag ska klara det här och inte behöva ta mer tabletter som i sin tur kanske riskerar att något annat i min kropp slås ut. Mejlade en läkare som jag ville ha en second opinion av, men han har inte svarat. Min egen onkolog har inte heller svarat på mina frågor som jag mejlat om hjärtat. Om det tror att det kan komma tillbaka. Om det är kroniskt nu, eller om det finns något jag kan göra. Varför känns det som att man är en bökig patient om man ifrågasätter en läkares dom som han gör efter en kvart. Han vet inte vem jag är. Eller hur jag tänker. Han har inte kollat mina njurvärden eller levervärden. Inget som jag tycker borde vara superviktigt när man sätter in mediciner där just tex njursvikt är en sån biverkan.

Gör den fina hypnosen som jag fick inspelad av Ludde, det känns fint när jag gör det. Och en stor del av mig är positiv och tänker att det här grejar jag. Men så kommer kvällen, natten och jag oroar mig. Nu märker jag att jag känner efter jättemycket. Om det svajar. Om jag känner mig snurrig. Gör det inte lite ont i hjärtat. Slår det överhuvudtaget. Oro är inte bra jag vet det.
Samtidigt är jag ledsen på min onkolog som inte sa till mig när jag gjorde mitt hjärttest i januari att det hade sjunkit redan då. Då hade jag själv kunnat bestämma om jag ville fortsätta med herceptin. Och jag hade inte fortsatt om jag fått reda på att hjärtat redan hade drabbats i januari. Nu fick jag fortsätta ändå, trots att hjärtpumpens frekvens sjunkit.

Känns deppigt eftersom jag kan ju inte ändra det här. Men ändå är det jag som blivit drabbad. Vem tar ansvar för det nu?
 

oj, oj jag är inne i en positivitetsspiral. Bara att hänga på och njuta. På bara några timmar har det hänt så mycket. Jag fortsätter med min akupunktur och går till naprapaten. Jag kommer att vara tvungen att ta ett lån för att få ihop till det här, men jag märker att det blir bättre. Jag mår bättre. Det känns som att hjärtpumpen börjar bli bättre och bättre.

Idag var jag hos en gammal kompis, Ludde kallar jag henne, men hon heter Inger Lundmark.

Under åren som vi inte setts har hon jobbat massor med år som dramapedagog och utbildats sig till hypnosterapeut och om ett halvår är hon legitimerad psykoterapeut.
Hon mejlade mig och sa att hon ville hjälpa mig. Oj, oj oj, ibland behöver man verkligen hjälp att ändra sina tankar. Hitta nycklarna, en guidning att hitta rätt när man liksom kommit vilse i sitt eget system. Vilse i kroppen. Fånga upp det positiva och glada och förhoppningen om många år i livet. Våga se framåt och inte bara ha den där tunga rustningen som om jag ska ut i krig på mig. Jag kan släppa det gamla. Bara andas ut allt det där. Jag tog av mig Fuck cancer-armbandet hos Ludde. Jag har det som erfarenhet, men nu börjar nytt.
Jag måste våga lita på det.
Och som en skänk från ovan, att jag är på väg var också att jag idag fick en tid 11/6 att ta bort port-a-carten. När den ryker så ryker en stor del av det som förknippas med cancer i min kropp. Vanligtvis är det 1,5 års väntetid på Karolinska för att ta bort den. Men min underbara onkolog hade skickat den till Narva kirurgcenter och när jag ringde dit hade de precis fått in ett återbud. Jag började faktiskt gråta, så glad blev jag. En sommar utan port-a-carten. Tack du där uppe, nu börjar du bli snäll mot mig igen.

Jag vet att ni kan tycka det låter flummigt. Men den här hypnosen kickade igång mig totalt. Ludde har sådan sprakande energi och kanske också för att hon känner mig som 17-18-åring, kunde hon också hitta det som gör mig glad.
Och det är inte som en krigare jag ska ta mig an det här. Jag behövde bara utforska mitt inre och hitta längtan efter glädje. Våga längta och liksom våga leka och dansa. DANSA.
Dansa runt i min kropp och bjuda alla mina organ till dans. För det är faktiskt inte konstigt att mitt hjärta är helt trött, som det jobbat och förmodligen alldeles drogat av alla mediciner. Jag tror nog att jag kommer att göra hjärtläkarna paffa. Jag och mitt hjärta. Jag och min kropp kommer att göra vetenskapen paffa. För här ska vi dansa oss friska, vi ska bara börja samspela.
Allt spelades in och nu har jag 34 minuter som jag kan lyssna på varje dag och liksom väcka mina inre organ. Se dom. Tacka dem för det jobb de gjort. Hjälpa dem, heja på dem. Här är Luddes hemsida. Man blir inte hypnotiserad så där som på film. Man är som i djup vila, ni vet när man hamnar där i gränslandet i savasana. När man gjort sin yoga och ligger sina tio minuter för att hämta tillbaka sig. Helt fantastiskt! Ludde säljer också så fina dvder som kan hjälpa en att somna, komma till ro, lära sig gränsa, boosta självkänslan. Ja, allt det där vi alla behöver då och då.

Och det var så fint att komma in i Luddes lokal på Grindsgatan för jag har varit där så många, många gånger förr. Ända från jag var 22 år till jag var 42 år gick jag ganska regelbundet hos en homeopat Bo Ohlander. Han jobbar inte längre, men han har verkligen hjälpt mig genom åren. Han hade den lokalen när han var verksam. Det var så fint att vara där igen, men nu hos Ludde.

Min plan är nu att ta tag i det här problemet med samma krigarinställning som jag hade mot cancern, och fortsätter att ha mot den. Jag vill hitta alternativ och redan när jag bestämde mig för det känns det bättre. Om det visar sig att min hjärtpumps kapacitet går ner istället för upp, så måste jag kanske ta till medicin. Jag lovar er det. Men ge mig en månad. Jag ska pumpa upp det här hjärtat. Fokus på det.
Igår efter akupunkturen mötte jag uppe Anneli, vi åt en lunch innan vi tog itu med fotodag 2 för nya boken. Det är så kul. Så kul.
Jag älskar det. Det är nog journalisten i mig som älskar alla de här mötena med spännande personer. Men jag slipper begränsningen som en artikel har, jag kan brodera ut och jag får samarbeta med fotografen. Jag och Anneli är ett så bra team. Men jag måste alltid påminna Anneli om att äta. Hon går så gärna in för att fota så hårt att hon glömmer måltiderna. Jag däremot blir gnällig och bråkig och behöver mat, annars är jag inte kul.
Så innan vi tog oss till gårdagens fotohuvudperson, så smaskade vi oss lunch på hälsokostaffären på Nybrogatan. Lemuria, tror jag den heter. De har vetegrässhots också. Bra, billig och god mat.

Försök inte.
Försök inte ta mitt hjärta.
Du har tagit mitt högra bröst, men mitt hjärta släpper jag inte.
Jag har haft hjärtesorger. Gråtit mig till sömns på natten för att kärlek inte fungerat, varit fel, ofas eller sorgset. Jag har låtit mitt hjärta nära såna som inte vill. Jag har släppt in fel personer i mitt hjärta. Människor som inte velat mig väl, de hara bara velat ha. Ta min energi. Jag har Låtit de skövla runt. Inte tagit hand om, för att jag trott att mitt hjärtas kapacitet varit obegränsat.
Jag vet nu, att så inte är.
Mitt hjärta är skadat.Trött
Inte i fas.
Men det har kärlek.
Jag gråter inte om natten för att jag inte är älskad tillbaka. Jag gråter för att jag känner kärleken i mitt hjärta. Att den är besvarad och för att jag lärt att begränsa mitt hjärta. Inte låta folk skövla runt.
Så det här måste gå.
Snälla snälla tack för alla tips.
Ni är helt fantatiska.
Jag känner att mitt hjärta vilar i de finaste och varmaste händer.
Har fått så ofantligt bra råd och tips. Ni är underbara. Tack Emily för att du hjälpt mig att komma i kontakt med hovets egna cardiolog. Bara det, en sån lyx!
Jag kommer nu att försöka få till en second opinion av helst den tidigare nämnda. Hoppas hoppas det går. Har precis mejlat min historia och hoppas på svar.
Dessutom har min onkolog lovat att vi gör en hjärtundersökning om en månad. Tills dess ska jag se till att höja pumpen med ännu bättre mat, Q10, akupunktur och träning. Och vila.
Idag var jag två timmar på AAA-kliniken, slocknade totalt av akupunkturen. Helt slut. Men nu känner jag mig nästan som mig själv igen.
Sov inte så bra inatt. Vaknade ett och kunde inte somna förrän klockan var tre. Men sen när jag vaknade igen var det som om jag bestämt mig, igen. Jag ska kämpa. Yogade hemma på morgonen. Det måste finnas en plan för mig. 

Jag är så ledsen. Vill bara gråta och gör det också. Jag vill ju bara bli klar. Börja leva mitt liv. Ta hand om min stackars kropp som kämpat så hårt. Som en krigare i strid. Jag såg fram emot en sommar utan behandlingar och mediciner. Min fria sommar.
Och nu efter dagens sjukhusbesök på Thorax tappar jag det helt.
Jag är så ledsen. Nästan lite uppgiven.
Inget gott som inte har något ont med sig. För så känns det. Livet är orättvist. Så inihelvet orättvist. Jag fick bort cancern, men Herceptinet som jag var tvungen att ta i förebyggande syfte, jag visste det. Kände det, men ingen sa till mig att min hjärtpump gått ner. Att de såg det redan vid förra undersökningen. Nu visar det sig att jag har hjärtsvikt, att den sjunkit. Och doktorn som först verkade lite trevlig, men när jag sa att jag inte ville äta mer mediciner eftersom jag är rädd för alla biverkningar. Av helt förklarliga skäl, det är ju biverkningarna av herceptinet som gjort att jag fått hjärtsvikt. Näe, då blev han barsk och sa typ; Nu tar du den här medicinen punkt.
Om man känner mig så vet man att det är helt fel sätt att övertyga mig. Dessutom tycker jag att han var alldeles för nonchalant mot mig och vad jag varit igenom det senaste året. Han behandlade mig som om jag var en liten bimbo. Jag har ingen lust längre att sitta en kvart med en läkare, som jag aldig träffat tidigare och sen ska de skriva ut mediciner till mig som kan förändra och förstöra en massa i min kropp, som om det inte vore nånting. Och efter allt jag redan varit igenom. Jag vill inte ha fler biverkningar. Jag vill bli frisk nu!
Någon sa att det dör 4000 människor i Sverige varje år av feldiagnosticering. Och då undrar jag vad siffran är på alla sjukdomar som vi fått på grund av att vi tagit den medicin som vi ”tvingats” ta för att bli friska. Och då borde man skriva friska med modifikation.
Förra sommaren hade jag cancer. Den här sommaren hjärtsvikt. Nej, nu får det vara nog.
Jag har fått Bisomyl och Candesartan Orion utskrivna och om man läser biverkningarna så är det inte kul. Så nu vill jag inte äta de här medicinerna, men vem kan jag prata med om mitt hjärta?
Kan hjärtsvikten försvinna?
Kan jag träna upp hjärtat?
Finns det några alternativa behandlingar?
Vem är bästa hjärtläkaren i Sverige?
Ska jag se till att få en second opinion, men i så fall var?
Om det är någon som har erfarenhet av hjärtsvikt, och allra helst om du lyckats vända det med hjälp av alternativa behandlingar, snälla mejla mig. Mejla mig privat om du inte vill skriva här . Mejla mig på yogavita@telia.com

Aftonbladet har gjort en sexundersökning, den första omfattande på 17 år. Statistiken talar sitt språk. Vi har inte tid för relationen, vi har inte tid för varandra. Vi har inte tid för sex. Läs Peter Kadhammars kolumn i Aftonbladet, äh läs hela undersökningen Sverige ligger inte
 Vi har allt, vi vill ha allt, alltså materialmässigt. Vi visar upp våra tjusiga hem i tv och tidningar. Totalrenoverar allt. Lägger ner hundtatusentals kronor på ett nytt kök som vi också rent statistisk ändå inte tillbringar mer tid än en kvart om dagen. Det snurrar på alldeles för fort. Vi hinner inte med vårt eget tempo.
Det går åt fanders med relationerna. Inte konstigt tänker jag.
När det är stressigt runt mig. När jag har mycket på jobbet. Eller har orostankar om att inte kunna försörja mig, så haltar relationen.
Jag är inte någon bra vän eller partner eller förälder eller matte, eller syster eller dotter. Jag hamnar lätt i den snurren.
Det är svårt att stå emot.
Ibland upplever jag att det snurrar extra fort i Stockholm. Att liksom stressen är värre här. Så säger många som flyttar ifrån och bort. De säger att de fått mer kvalitetstid med sig själva och sina nära när de flyttar bort. Ibland undrar jag om själva Stockholm ligger på en sån där, vad heter det nu katt…, ni vet där man inte bygger en kyrka. Det är inte fengshui, utan det är nåt med energier. Hur som snurrar det fort i Stockholm. Och uppenbarligen också i resten av Sverige eftersom vi har mindre sex nuförtiden. Men vi har också mindre tid för det vi behöver mest. Närhet och våra relationer.

Det var en av anledningarna till att jag för två år sedan skrev Yogaerotica Här kan du köpa den. Vi måste jobba med våra relationer, ta dem på allvar. Det är ett varje-dag-jobb. Ett investerande. Jag tycker att den här boken är så himla bra. Ja, jag är verkligen nöjd med den, tyvärr har den inte fått så mycket uppmärksamhet. Den ligger på ett litet förlag. Det är lättare att komma ut om en bok ges ut på ett stort förlag.

Här är sajten Yogaerotica

Nej, nu måste jag sluta. Nu ska jag gå med familjen på kalas. Umgås. Men jag känner mig lite nervös, för det är flera som jag inte träffat sedan jag blev sjuk.