åååÅÅÅÅÅÅÅ det finns nåt så läkande i att dansa. Så mycket läkande. Titta här  man blir glad, man får tårar i ögonen.

Har inte tid att skriva mer, ville bara dela med mig av den här underbara videon.
Så sätt på musik och dansa lite.
I helgen ska vi ha ett dansyogaretreat på Björkö. Det ser jag sååå fram emot. Då ska jag dansa.
Det finns en plats kvar om du är sugen att följa med, här bokar du: Dans & yoga

Här ett litet tips. Jag letar alltid bra ställen att äta lunch på när jag gör ärenden på stan. Som det här:
Miso soppa vegan (utan kött eller fiskbuljong)
Marinerade Borlottibönor och ångad broccoli, som man blandar ihop så bönorna blir varma.

Jag har nämligen lunchat där med bästa rawfoodkocken Josefin Jäger och det är henne tips. 90 kronor kostar den lunchen på Bejing 8, som numera finns lite överallt i stan.

Det här blir en säljtext:

Om du vill yoga med mig, gå på knipworkshop, höra mig prata yoga. Här kommer lite grejer jag gör under hösten. Klasser och resor som är öppna.

13-15/9 Kom med på helgens Dans&Yogahelg Här bokar du Finns en plats kvar om du vill komma med på kort varsel. Och blir det en sån helg som förra, med varmt väder. Jag badade, å det var helt underbart. Ja då kan vi verkligen njuta ute på Björkö.

Torsdag 26/9 Knipworkshop i Norrtälje Här kan du läsa mer om den Ska bli kul att ha lite yogaknip i fina studion i Norrtälje.

5-12/10 Yoga & Spa-resa till Montenegro Här kan du läsa mer & boka Den här resan ser jag väldigt mycket fram emot. Har aldrig varit i Montenegro och föreställer mig hur jag ska simma och bada och spaa. Njuta av en varm medelhavshöst. Kom med du med och tanka lite sol, d-vitamin inför den långa vintern.

Fredag 18/10 och lördag 19/10  är jag på Tofta Spa utanför Göteborg. Då kan man träffa mig två dagar, alternativt en dag. Läs mer här om dagarna 18/10 Yoga i nöd och lust och 19/10 Yoga i lust och nöd 
Det ska bli väldigt spännande.

Söndag 3/11 Har jag Knipworkshop i Stockholm. Den blev fulltecknad snabbt. Vilket är jättekul. Så jag satte in en till söndagen 17/11 också Knipworkshop i Stockholm, på samma ställe och samma tid.

I fredags var jag och Anneli på förlaget och ja, de gillar manuset. Varje gång känns det så skönt. Man är alltid nervös när man lämnar in. Ska de gilla det, är det här vad de beställde? Men ja, de är nöjda. Nu ska jag bara finjustera lite, göra det där lilla extra. Och vi ska ta några fler bilder. Men det är bara roligt. Att få jobba med Anneli Hildonen är som att få betalt för att ha roligt och umgås. Vi har jobbat ihop i över sju år, eller är det mer?

Här är jag och Anneli, glada efter mötet. Vi åkte direkt till Voltaires restaurang på Pub för att äta lunch och få i oss hälsosamma drinkar. Jag tog en Rawsallad, som ärligt talat, vad betalade jag för? Så trist. Överhuvudtaget tycker jag det är supertrist när folk skriver Rawfood, och egentligen undrar man vad det är som är Raw.
Det är bara en sallad, en ganska tråkig. Med isbergssallad som någon sorts bas? Varför kan de inte byta ut salladen till spenatblad i alla fall. Näe, jag blev väldigt besviken. Dessutom hade de stoppat i två brödbitar, hur mycket Raw är det?
Jag tänker att Raw kommer att utarmas på samma sätt som ordet yoga. Nu kan man köpa en yogamatta på kontorsaffären Svanström och det är en liten matta, som en dörrmatta med stuns i som man ska stå på framför datorn?
Lite så kommer det alldeles säkert bli med rawfood. Nu är Raw trendigt, så då kan man skriva raw lite varsom, så tror folk att de ätit bra och hälsosamt.
Nä, jag säger Matapoteket på Bondegatan 1, just nu i BUS lokaler, men snart i en egen lokal snett mitt emot på samma gata. Du får en bra rawfoodlunch, god som attan för 89 kr. Och det känns som den är gjord med kärlek.
Men juicerna är bra på Voltaire och ibland är det världens gulligaste personal, som fixar det där lilla extra, till en som helst inte vill ha frukt i sin juice.
Har ni sett arga Arga doktorn på SVT. Jäklar, vilken bra ide. I senaste avsnittet fick en kvinna äntligen hjälp med att få en remiss till rätt läkare. 40 år fick hon vänta på, att få reda på att hon hade EDS som är en sjukdom som också hennes barn kan ha ärvt. Helt otroligt, att det ska behövas en arg läkare och ett tv-team för att man ska bli tagen på allvar.
Vi behöver mer arga i vårt samhälle, helt klart. Som säger ifrån, liksom banar väg för de som inte vågar, ids, orkar eller kan ryta ifrån. Men vi får inte lägga allt ansvar på de som ryter. Vi måste alla våga säga ifrån ibland.

Svt visar också dramadokumentären Sveriges bästa äldreboende. Har ni sett den? Där visade det sig att de ”intagna”, ja, för det känns nästan som om man är intagen om man hamnar på ålderdomshem. De betalar 2900 kr i månaden för mat. Men de är undernärda. De får inte i sig tillräckligt med näring.  I avsnittet jag såg hade de tagit in kocken Leif Mannerström och det var väldigt bra. Han var uppriktigt ledsen när en kvinna gick och la sig hungrig, eftersom hon inte kunde få i sig maten. Det gav tyngd till alltihopa.
Tänk om de kunde juica grönsaker till de äldre. Jag lovar att de skulle bli friskare och gladare. Maten är inte god, ser inte god ut. Vi äter med ögonen säger många kockar, hm gäller det inte gamla också? Personalen hade inte ens tid att tala om vad maten innehöll  (jag skulle aldrig äta något som jag inte vet innehållet på) och miljön de äter i. Kan de inte göra den lite hemtrevlig? Alltså, allvarligt vad är det för värld. Så ovärdigt. Du är vad du äter  säger vi och samtidigt vad är det för signaler vi ger? Människor som levt sina liv, jobbat och slitit i vår värld, nu när de inte kan jobba längre anses de så värdelösa att de inte ens ska få god och näringsrik mat, fast de betalar för det?

Igår åt jag en så god mousse. Tänk vad lätt att få i sig bra näring. Ett bra tips till åldringsvården. Juica salladen åt de gamla, så vi vet att det får i sig näring.
En avocado
Lite mandelmjölk
Spenat
1 msk Kokosolja
1 skopa Raw Proteinpulver från Sun Warriors med chokladsmak

Alltså, så smaskigt.

Jag ser inte min baksida så ofta. Igår tog Anneli det här kortet. Ser ni vad långt det blivit och vad lockigt. Hoppas hoppas jag får behålla lockarna. Och glöm inte allt har en baksida.

Idag behövde jag skratta. Har sovit dåligt de senaste nätterna. En i min närhet är mycket dålig i cancer. Det sätter igång min oro, det går inte att komma ifrån. Det är så nära, så lätt att koppla på den där rädslan. Jag oroar mig för min vän. Min vän som levt som hälsan själv. Tagit hand om sig själv. Skrattat mycket. lekt. Trodde det var receptet för att långt och härligt liv.
Jag behöver skratta. Skratta bort oron.
Jag har  jobbat så mycket sista tiden. Försökt hinna ifatt ekonomiskt. Stressat och jag tål inte stress sedan jag blev sjuk. Så jag bokade in en tid på AAA-kliniken. Ni vet att jag gjorde akupunktur där tidigare och de hjälpte mig med min axel och med vattnet i kroppen. Det där vattnet är jag nu nästan fri ifrån. Axeln kan spöka lite och det handlar om att jag är väldigt skrivande för tillfället.
Manus som ska redigeras. texter som ska skrivas. Mejl som ska svaras på.
LarsOlof sa att han skulle hjälpa mig med stressen, så att den inte vandrar ut i kroppen.
Jag fick ligga i ett mörkt rum med alla nålarna. Ensam och bara det svaga ljuset från värmelampan som sken. Tankar som for runt i huvudet. Kroppen som varvade ner. Liksom landade i sig själv.
”Vi ska få bort stressen. Stressen från förr som spökar.”
Så skönt när någon säger så. Vi ska få bort…!
Orden blir nästan magiska för en som varit sjuk och gått igenom en jävla cancerbehandling.
Så kom jag hem och då hade min kompis Malin skickat den här bilden på sin pojke. Undra om hon visste att det var precis vad jag behövde. Ett skratt.
Så gullig bild, två flintskallar.
Tack Malin och Stellan för jag behövde skratta idag.

Har inte tid att blogga. Sitter med manus. Fixar och donar. Tyvärr hittade jag appen Ruzzle mitt under att jag har som mest att göra. Är jag dum eller?
Eller är mitt ruzzlandet som rökpauserna för en rökare?

Men kände att jag måste lägga upp den här länken. Världens äldsta yogafröken blir 95 idag
Grattis du härliga kvinna på din födelsedag.
Mer tango och dramatik och yoga i livet.
Mer färg och glädje
Större tuggor.
Njut av kroppen.
Älska att bli äldre, för det kan bara bli bättre.
Jag vill ha mer gammelglada. Livet är inte bara mellan 20-40. Jag vill se äldre som njuter av att åldras. 

Nu när hösten och mörkret och snart vintern är på antågande. Lägg lite krut på ditt kärleksliv. Köp min fina bok Yogaerotica. Du behöver inte vara i en relation. Att lägga krut på sitt kärleksliv är precis lika viktigt i ett singelliv. Det handlar om att gilla sig själv, sin kropp. Njuta av sig själv.  Just nu bra pris på adlibris KÖp här

snart 50 år, det är på nåt sätt någon sorts milstolpe. Jag gillar tidiga morgnar. som här ute på landet. Jag älskar promenader. lugnet. landet. vila, god och bra mat och yoga. Hälsa, rätt och slätt. Välmående. Må bra. 

trodde jag. alltså att det är en milstolpe att fylla femtio år. nädå, för jag är liksom bara i min linda, i min ungdomsperiod enligt ayurvedan.

Traditionellt enligt ayurvedan delas människan upp i fyra årstider. De första 30 åren kallas våren och betraktas som människans barndom. 30 till 60 är sommaren, livets ungdomsperiod. 60-90 är hösten, medelåldern och från 90 och framåt inträder vintern, ålderdomen. Det är liksom långt kvar tills jag kan kalla mig gammal.

Och när man ser en sån video som nedan, ja, vad ska man säga? Dont give up, yoga, skratta och ät bra och giftfri mat. Skippa snabbmaten, stressa mindre för det är det som gör oss gamla i förtid.

Nästa gång jag sitter i lotusställningen ska jag också pussa mina knän. Hedra min kropp för att den är så inihelskotta bra och stark. För jag vill också bli en hundraårig yogini : 104 årig yogi

Tiden går. Tiderna förändras och ändå känns det som igår när jag låg på en brits och genom ultraljudet ”tittade” på den lilla bebisen där inne i min mage. En annan tid. Då förknippades ultraljud med glädje. Med liv.
Idag har det förändrats, 22 år senare, ligger jag på en annan brits, en annan avdelning, ett annat sjukhus och ser hur mitt hjärta pickar svagt, men bättre än förra gången jag undersökte mitt hjärta.
Mina bröst är inte stinna av mjölk som då. Mina bröst har liksom utarmats, ett har försvunnit.
Deras funktion har förändrats. De har förändrats.
Det är så här det är.
Gilla läget.
Men tänk hur nåt som var liksom förknippat med glädje idag har en annan betydelse.
Livet är besynnerligt. Föränderligt.

I morse när jag tittade på Kristallengalan blev jag så glad att jag började tokböla, när jag såg glädjen hos Christine Meltzer när Partajgänget fick pris som bästa humorprogram. Hon som gått igenom den här jävla behandlingen och oron. Jag blev så himla glad. Klart som fanken att hon skulle få pris. Grattis.

Får så mycket frågor privat på mejlen och överhuvudtaget om hur jag äter och hur jag tänkt genom alla cancerbehandlingar. Jag har tyvärr inte möjlighet att svara alla individuellt och skicka recept.
Och jag kan egentligen inte råda någon att göra som jag gjort.
Jag har gått på min magkänsla. Vad som känts rätt för mig.
Jag har läst massor på nätet, tagit kontakt med kunniga människor. Läst en massa hälsoböcker.

Men om jag nu ska råda någon så är det följande:
Börja morgonen med kokat vatten och en halv pressad citron. Det har jag druckit varje morgon sedan jag fick diagnosen. Det gör kroppen basisk.

Det andra jag vill tipsa alla om är just gröna drinkar. Det gör också kroppen basisk. Och glad.
Glad och grön är det nya!
I alla fall känns det så. Jag får som värsta kicken när jag druckit min gröna drink på morgonen.

Idag har jag druckit flera gröna drinkar, både på morgonen. Här tar jag en grön paus i manusskrivandet. Jag har precis kommit ut på landet och det är meningen att jag ska finslipa boken som ska in nästa vecka. Så jag behöver en grön kick.

Här kommer receptet:
Bäst blir det om du har någon form av råsaftscentrifug. Jag brukar byta innehållet i drinken, allt beroende på vad jag har i kylen. Det viktigaste är att det är grönt.
3 selleristjälkar
2-3 Romansalladsblad
2-3 nypor spenatblad (idag hade jag grönkål också)
1 hel gurka
1 pressad citron
Färsk ingefära (idag hade jag i färsk gurkmeja också)

Blir ungefär tre drinkar. Jag dricker först ett glas juice. Sedan tar jag det som blir kvar och häller i min mixer. Där lägger jag i en avocado, lite proteinpulver (Sunwarrior som är ett raw proteinpulver), kokosolja, chiafrön som varit blötlagda i lite mandelmjölk. Då blir det min frukost. Brukar bli två glas smoothie.

Tänk att det här med vikten är så laddat.Här kan du läsa kostdoktorns tankar om huruvida 5:2 dieten är inkörsporten till ätstörning.
Jag kan bara gå till mig själv, som ju trodde att jag  var så hälsosam innan jag fick min dom inflammatorisk cancer. Men det var liksom startskottet, det som fick mig att börja titta på hur jag och åt och vad jag åt. Har man inflammatorisk cancer, vill man bli av med inflammationen. Och jag vill aldrig ha tillbaka den. Sedan vet vi ju inte vad livet för med sig. Stress, oro, rädsla, ångest, sorg, ja, allt det där som vi alla kan drabbas av, som gör att energin i oss försvinner och vi blir lätta måltavlor för exempelvis cancer. Jag hade inte lyssnat på min kropps signaler. Jag körde bara på, stressade runt för att få det hela att gå ihop.

Nu när jag på något sätt är frisk, får jag också då och då den där lilla kommentaren. ”Nu får du inte bli smalare”. Den kommer ofta efter att jag fått höra att jag ser så fräsch ut. Jag tänker och hoppas att det är i all välmening, men ni behöver inte oroa er för mig. För tyvärr blir den kommentaren lite som att klappa mig på huvudet. Som om jag inte visste bättre nu när jag typ sprungit värstacancermarathonet, på en väldigt bra tid. Lite ungefär som att bli smal var vad jag var ute efter när jag la om kosten och la upp min strategi att bekämpa cancern.
Känns lite konstigt faktiskt. Jag är snart 50 år, jag har aldrig haft någon ätstörning. Det ligger inte i min natur. Det vet de som känner mig. Jag har varit ute på de sju haven. Jag har kämpat som en krigare mot värsta cancern. Jag har gjort allt jag kan och mer därtill för att må så bra som möjligt, försökt njuta också under de värsta cancerbehandlingarna. I det har maten spelat en stor roll, eftersom jag är av tron att mat är medicin. Och att också mat kan vara gift, det har väl de flesta som slår upp en tidning, någon gång i veckan ändå förstått. Våra livsmedel innehåller ofta en massa gifter. Jag tänker inte gå ut som näringscoachen Ulrika Davidsson och säga att jag gått ner si och så många kilon. Det är helt onödigt tycker jag. Men om vi skippar snacket om kilona, så är vi många som behöver se över vad vi stoppar i oss. Det handlar inte om 5:2 dieten, eller vad de olika dieterna numera kallas. Det handlar om att äta mesta möjliga näring och inte fylla ut magen med en massa skräp.  Jag pressar numera ner en massa grönt till en juice och dricker min sallad. Jag får i mig en massa näring via de gröna juicerna. Jag känner hur blodet älskar det gröna och hur min kropp mår så bra av min morgondrink. Jag äter mer grönt än någonsin. Jag är starkare nu än någonsin. Mina värden är bra. Jag har inget kolestorol. Jag har höga serotinvärden. Ingen inflammation. Toppenbra D-vitaminvärden. Bra helt enkelt. Min kropp har förändrats, JA. Jag är numera en kvinna i klimakteriet. Jag har lite östrogen. Mina bröst, som var storlek DD, ibland E tidigare, har numera blivit en liten B. Efter rekonstruktionen kommer de ha gått ner ännu mer. Så bara där har det förändrats ganska mycket i min kropp. Jag har förändrats. Jag tränar precis som förut, kanske lite mer faktiskt och jag äter väldigt bra. Jag tänker på allt jag stoppar i mig. Jag äter inte mjöl, eller gluten ska jag väl säga, inget socker och inga mjölkprodukter. I alla fall inte från kon. Men ni behöver inte oroa er.
Jag kommer inte att försvinna bort. Jag tänker inte minimera mig. Varför skulle jag vilja förminska mig själv? Jag kommer att fortsätta ta plats, säga vad jag tycker. ta för mig, äta stora tuggor.
ÄTA. Men jag kommer att fortsätta att äta bra mat.
Oroa er inte för det. Så nu var det sagt 😉

I morse när jag gick min gata fram till yogan möttes jag av denna syn. På en balkong, en cykelentusiast. Kanske har han ett härligt cykellopp framför sig, som Giro D’Italia, eller det där franska loppet. Han har pulsmätare, hörlurar och en skön fläkt. Någon tyckte han var en galning, men det är just sånt här som gör mig glad. Jag älskar galningar. Jag älskar människor som inte tänker efter före, hur det skulle se ut i någon annans ögon. Så länge man inte gör illa någon annan människa. Här en kille som lagt sitt hemmagym på balkongen. Hejaheja

 Så nästa upptäckt. På väg hem från yogan var jag tvungen att köpa kopieringspapper, eftersom jag för tillfället filar väldans på min bok. Ja, vad säger man. Svanströms hänger på trenden och kallar ståmattan som man ska stå på vid sitt skrivbord, och som alltså ska avlasta knäna och höfter. Bra för ryggen. Ja, vad kallar man den för att den ska sälja? jo, Matta Yoga…

Såg idol igår och slogs över hur alla tjejer med gitarrer dissades. Men aldrig killarna. Killarna fortsätter att komma in med sina gitarrer och spela egna och andras låter. Men jag har ännu inte hört någon skratta, flamsa och dissa en kille för att han kommer dragandes med en gitarr. Sånt kan jag reta upp mig på väldans. Plötsligt var det liksom larvigt att tjejerna hade drömmar om att skriva sina egna låtar och spela själva. Det är sånt jag inte kan förstå.
Egentligen borde de säga, hejaheja. Kul att tjejerna tar för sig, att de faktiskt tror att de kanske har en chans att göra något själva, där de inte är uppbackade av andra musiker, typ läs killar.  Nej, så modig får man inte vara, för då blir man skrattad rakt upp i ansiktet att man tror att man är någon.
Jag fattar inte.
Är det inte bra?

Igår var jag också på en föreläsning av Mia Lundin. Mia har skrivit boken Kaos i kvinnohjärnan. Först gavs hennes bok ut i Usa, där den också fick pris för nationens bästa hälsoinformation för allmänheten. Jag hoppas att det fanns några läkare, blivande läkare och barnmorskor i publiken. Mia började med att säga att hennes bok är tillägnad alla de kvinnor som trott att de skulle bryta samman och som lidit i tysthet, utan riktig hjälp eller förklaringar. Har ni möjlighet att gå på någon av Mias föreläsningar, ta den chansen. Mia Lundins hemsida.
Men vården är orättvis. Kvinnors problem och hälsorisker är på något märkligt sätt inte lika viktiga som mäns. Jag blir så arg och ledsen på det. Varför skojas det om våra hormoner, hur vi mår. Hur vi åker bergochdalbana under månaderna, alldeles särskilt när vi fortfarande har mens. Och varför för vi inte den hjälp vi behöver när vi kommer in i klimakteriet. Varför tittar inte svensk sjukvård på studier som gjorts utomlands på kvinnor? Då skulle man kunna se en massa samband som skulle kunna hjälpa kvinnor att må bättre. Hålla sig friska, friskare. Prevention helt enkelt. Men jag är ju i tron att den där hormonella bergochdalbanan som många av oss hamnar i, är just en hälsorisk. Det tillsammans med den stress vi utsätts för i våra vardagsliv. Känns som skojet fastnar i halsen. Gå in på Mias hemsida och läs. Hon har lagt upp en massa undersökningar.
Gör som Mia sa, släng upp undersökningarna på läkarens bord vid ert nästa besök. För vi behöver inte må så här dåligt, vi har rätt att må bra.
Jag vet inte riktigt varför jag gör kopplingen med Idol, men är det inte typiskt på nåt sätt att när tjejer tar för sig, visar framfötterna, vågar lite mer, tänker att jag fixar det här, nu ska jag visa dem. Ja, då hånas dem av andra tjejer, alltså Laila och gärna påhejade av  killarna. Jag vet inte, men det kändes inte bra.

monica gunnes krönika om löneolikheterna