laddat med vikten

Tänk att det här med vikten är så laddat.Här kan du läsa kostdoktorns tankar om huruvida 5:2 dieten är inkörsporten till ätstörning.
Jag kan bara gå till mig själv, som ju trodde att jag  var så hälsosam innan jag fick min dom inflammatorisk cancer. Men det var liksom startskottet, det som fick mig att börja titta på hur jag och åt och vad jag åt. Har man inflammatorisk cancer, vill man bli av med inflammationen. Och jag vill aldrig ha tillbaka den. Sedan vet vi ju inte vad livet för med sig. Stress, oro, rädsla, ångest, sorg, ja, allt det där som vi alla kan drabbas av, som gör att energin i oss försvinner och vi blir lätta måltavlor för exempelvis cancer. Jag hade inte lyssnat på min kropps signaler. Jag körde bara på, stressade runt för att få det hela att gå ihop.

Nu när jag på något sätt är frisk, får jag också då och då den där lilla kommentaren. ”Nu får du inte bli smalare”. Den kommer ofta efter att jag fått höra att jag ser så fräsch ut. Jag tänker och hoppas att det är i all välmening, men ni behöver inte oroa er för mig. För tyvärr blir den kommentaren lite som att klappa mig på huvudet. Som om jag inte visste bättre nu när jag typ sprungit värstacancermarathonet, på en väldigt bra tid. Lite ungefär som att bli smal var vad jag var ute efter när jag la om kosten och la upp min strategi att bekämpa cancern.
Känns lite konstigt faktiskt. Jag är snart 50 år, jag har aldrig haft någon ätstörning. Det ligger inte i min natur. Det vet de som känner mig. Jag har varit ute på de sju haven. Jag har kämpat som en krigare mot värsta cancern. Jag har gjort allt jag kan och mer därtill för att må så bra som möjligt, försökt njuta också under de värsta cancerbehandlingarna. I det har maten spelat en stor roll, eftersom jag är av tron att mat är medicin. Och att också mat kan vara gift, det har väl de flesta som slår upp en tidning, någon gång i veckan ändå förstått. Våra livsmedel innehåller ofta en massa gifter. Jag tänker inte gå ut som näringscoachen Ulrika Davidsson och säga att jag gått ner si och så många kilon. Det är helt onödigt tycker jag. Men om vi skippar snacket om kilona, så är vi många som behöver se över vad vi stoppar i oss. Det handlar inte om 5:2 dieten, eller vad de olika dieterna numera kallas. Det handlar om att äta mesta möjliga näring och inte fylla ut magen med en massa skräp.  Jag pressar numera ner en massa grönt till en juice och dricker min sallad. Jag får i mig en massa näring via de gröna juicerna. Jag känner hur blodet älskar det gröna och hur min kropp mår så bra av min morgondrink. Jag äter mer grönt än någonsin. Jag är starkare nu än någonsin. Mina värden är bra. Jag har inget kolestorol. Jag har höga serotinvärden. Ingen inflammation. Toppenbra D-vitaminvärden. Bra helt enkelt. Min kropp har förändrats, JA. Jag är numera en kvinna i klimakteriet. Jag har lite östrogen. Mina bröst, som var storlek DD, ibland E tidigare, har numera blivit en liten B. Efter rekonstruktionen kommer de ha gått ner ännu mer. Så bara där har det förändrats ganska mycket i min kropp. Jag har förändrats. Jag tränar precis som förut, kanske lite mer faktiskt och jag äter väldigt bra. Jag tänker på allt jag stoppar i mig. Jag äter inte mjöl, eller gluten ska jag väl säga, inget socker och inga mjölkprodukter. I alla fall inte från kon. Men ni behöver inte oroa er.
Jag kommer inte att försvinna bort. Jag tänker inte minimera mig. Varför skulle jag vilja förminska mig själv? Jag kommer att fortsätta ta plats, säga vad jag tycker. ta för mig, äta stora tuggor.
ÄTA. Men jag kommer att fortsätta att äta bra mat.
Oroa er inte för det. Så nu var det sagt 😉

I morse när jag gick min gata fram till yogan möttes jag av denna syn. På en balkong, en cykelentusiast. Kanske har han ett härligt cykellopp framför sig, som Giro D’Italia, eller det där franska loppet. Han har pulsmätare, hörlurar och en skön fläkt. Någon tyckte han var en galning, men det är just sånt här som gör mig glad. Jag älskar galningar. Jag älskar människor som inte tänker efter före, hur det skulle se ut i någon annans ögon. Så länge man inte gör illa någon annan människa. Här en kille som lagt sitt hemmagym på balkongen. Hejaheja

 Så nästa upptäckt. På väg hem från yogan var jag tvungen att köpa kopieringspapper, eftersom jag för tillfället filar väldans på min bok. Ja, vad säger man. Svanströms hänger på trenden och kallar ståmattan som man ska stå på vid sitt skrivbord, och som alltså ska avlasta knäna och höfter. Bra för ryggen. Ja, vad kallar man den för att den ska sälja? jo, Matta Yoga…

0
0