Okategoriserade

live less, love loud

img_7439

Varje gång jag är på resa kommer jag på vad lite jag behöver. Vad lite jag EGENTLIGEN behöver. Det är klart det är lättare när man är i ett varmt land. Vad behöver jag av allt jag packat ner i min resväska? Jo, det visar sig att det är alltid de där gamla slitna jeansshortsen, nån sladdrig skjorta och mina flipflop som jag använder hela tiden. Det andra jag trodde var så viktigt att packa ner ligger där oanvänt.

Det är klart att i ett land som Sverige där vi har årstider som gör att vi behöver olika kläder för de olika temperaturerna vårt årstidsstyrda land, ja, att vi kan behöva en något större garderob, men ändå. Så mycket man samlar på sig. Prylar man tror man behöver. Vid jul allra värst. Jag kan på riktigt äcklas av julen. Av de här julklappshögarna vid en julgran. Hur jag konsumerar. Hur alla andra konsumerar. Jag får panik. Till slut upptäcker man att prylarna äger en.
Men det är så svårt att stå emot. Välja bort. Det är så lätt att hamna där i den där lusten av att vilja ha mer. Men att vilja ha mer betyder ju också att behöva jobba mer. Tjäna mer. Så är man snabbt inne i den där snurren.

– Den där tiden du lägger ned på att jobba för att få ihop tillräckligt med pengar till ett objekt, som sedan ger dig ett rus i kanske en minut, den tiden kan du aldrig köpa tillbaka, säger Alee i intervjun LÄS HÄR och se hur han byggde sitt hem med 70 lastpallar

Ja, det där ruset. Jag förstår vad han menar Alee i intervjun. Men även om jag förstår är det svårt att leva så. Trots att det numera känns som modernt att våga välja bort. Att vara en människa som lever sparsamt och istället engagerar sig för de som absolut inget har är nog det trendigaste man kan göra. Jag hoppas den trenden håller i sig.

När jag jobbade på ZTV och var programledare för ett tjejmagasin som hette Bambola följde jag en dag en kvinna som bodde i Järna. Det här är år 1995. Kvinnan levde själv i skogen med sina tre barn och häst. De hade ingen tv. Ingen el. Hon högg sin egen ved för att de skulle kunna värma det lilla huset. de tog sg fram med häst och vagn. Jag kommer ihåg hur imponerad jag var av henne. Att hon valde bort. Att hon litade på sin egen kapacitet. Att hon gjorde som hon ville. Jag skulle vilja träffa henne idag. Prata med henne om hon fortfarande lever så. Framförallt skulle jag vilja se intervjun jag gjorde. Höra mina frågor. För hur var jag 1995. Hur tänkte jag. Och hur tänker jag nu 2016. Nu när livet farit fram.

imagekks

Bildtext: Så där såg jag ut 1995. Bilden är tagen av Walter Hirsch för en artikel i Veckor Revyn, inför mitt första jobb som programledare. Jag skulle tillsammans med Paolo Roberto hålla i programmet Menhallå som var en talkshow för TV4.

Min kompis på Mallis. Petra som driver klädföretaget SANTANI kolla hennes byggen av lastpallar.

img_7994img_7993

I somras var jag så inspirerad av Petra att vi fixade en lastpallssoffa på landet. Men glömde ta bilder.

Men visst är det nåt med att ”live less, love loud”, typ. Haha här hittade jag på en egen quote…

Live less
Love loud
Karin Björkegren Jones, 2016

https://www.youtube.com/watch?v=JVMrsUh4imc

HÄR HITTAR DU BOKEN och Ps, du kommer att känna igen en del miljöer och kanske de här lastpallarna i boken. För många av bilderna plåtades hos Petra på Mallorca i mars i år.

9789113073545_200x_ett-stressfritt-liv_haftad

jag är i min yogabubbla

_MG_2569

Läste den HÄR artikeln om Yogagirl och fastnade för det här svaret i artikeln:

”Yoga här i Sverige känns som något annat …

– Jag vet, yoga här är så mycket överklass. Folk är i sina egna bubblor och vill yoga sig smalare och snyggare i dyra kläder på dyra studios. Men yogan är för alla, så jag har börjat drömma om att öppna en studio i Sverige och ta yogan dit där den behövs, exempelvis till förorten.”

Är yoga bara överklass? Är vi i våra bubblor och yogar? Handlar det bara om att bli smal och snygg? Vad tycker ni?

Jag tror det är rätt många tjejer och killar som drömmer om att öppna en egen yogastudio och för de allra flesta stannar det vid att vara en dröm. För att driva eget, en yogastudio i Sverige är tufft. Jag vet jag har försökt. Jag drev en yogastudio i Båstad i många år. Varför jag valde Båstad? Jag var ensamstående mamma och försökte kombinera att ha semester och jobba på samma gång. För att få ihop det ekonomiskt.
Jag har också jobbat som yogalärare på flera yogastudios. Jag gick verkligen back. Man får betalt för de timmar man jobbar, alltså har yogaklass, men förväntas vara där en halvtimme innan för att ta emot eleverna och sedan stanna för att städa upp efter eleverna. Kanske prata med någon eftersläntrare. Den där 1,5 timmen blev snabbt 2,5 timme. Och inte fick man kvällstillägg, eller helgtillägg. Vad vet jag det där har kanske ändrats. Men att vara yogalärare är i högsta grad ett serviceyrke. Man jobbar när alla andra är lediga. Och ens intentioner kan vara hur bar som helst, men att överleva på sin yogalön är inte det enklaste om man inte gjort sig ett namn.

Nu är min roll den omvända. Jag kan överleva på mitt huvudsakliga jobb, att skriva och föreläsa och för mig blir mina yogaklasser mest bonus. Mig är det inte synd om. Men jag vet så många som harvar sig fram och jobbar dubbelt för att kunna ha råd att jobba med att sprida yoga. Jag hör om tjejer och killar som hyr in sig i skolsalar i förorten. Som har yoga i skolan, på dagis, fritis och fängelser bland annat. Som verkligen tar yogan dit ”den behövs”.
Att driva en yogastudio är dyrt. Yogalektioner är rätt dyrt. Det ena trissar upp det andra.
Min dröm har i många år varit att ha yoga på fängelser för kvinnor. Jag har försökt, trodde inte att det skulle vara så svårt. Men som i resten av samhället så gäller detsamma yogan. Manliga interner får yoga, medans de kvinnliga tydligen är så sköra att de inte skulle klara yoga var ett av svaren jag fick för tio år sedan. Det kan ha ändrats. Jag vet några fantastiska yogalärare som fortsätter att ha ja, vad ska vi säga ProbonoYoga. Ni har all min respekt.

Men mig veterligen har inte lönen för de yogalärare som jobbar på de fancy yogastudiorna ändrats sedan jag jobbade på en sån. Det är knappt man klarar sig på den lönen. Utan man måste ta nåt extrajobb. Men nog sjuttsingen drömmer de om att föra yogan vidare, men de har kanske ingen investerare som flera av de stora studiosarna har som går in och placerar pengar. Det mesta handlar ju om kapital. Men viljan finns ju. Engagemanget finns ju, men de personer kanske jobbar i det tysta och har inte ett Igkonto där de lägger ut om hur de tar yogan till de ställen som behövs.

Jag började med yoga på allvar av ren fåfänga. Min första ashtangayogalärare var så snygg. Hon är fortfarande skitsnygg Britta Larsson-Jones. Hon är några år äldre än jag och jag ville se ut som hon när jag var i hennes ålder. DET var min sporre. Allt det andra kom sen. För det är ju det som är så häftigt med yogan. Man kan börja av tusen och en anledningar, men yogan hittar in. Lurar sig in. Idag yogar jag inte för att bli smalare eller snyggare. Men om det är andra människors sporre, så tänker jag vad bra för det andra kommer att lura sig in… Idag är yogan det verktyg som jag behöver i mitt liv för att klara av de svårigheter och katastrofer som livet ofta för med sig. Det finns liksom inget bättre eller sämre sätt varför folk börjar yoga. Eller bättre eller sämre ställen att börja yoga på.
Ps Britta har varit med i två av mina yogaböcker, YOGA FÖR KVINNOR (utgiven första gången 2008) och YOGA FÖR LIVET (Utgven första gången 2010)

britta-300x300

Förr var yoga för mig att yoga i en stor klass. Det är fortfarande härligt. Idag är yoga att rulla ut min yogamatta var sjuttsingen som helst. Mestadels i det lilla utrymmet mellan sängen och garderoben hemma i vår lilla compactliving lägenhet. Ibland yogar jag i trosor och linne. Har börjat skippa behån, den med det tunga bröstinlägget. Så befriande. Så fruktansvärt härligt. Härhemma yogar jag och hör hur maken och bonussonen fixar i ordning sig för skola och jobb. Pino ligger på sängen och väntar på att jag ska bli klar så att han kan få sin runda. Jag älskar att vara i den bubblan. Älskar att vara i min egen yogabubbla.

Är det fel att vara i sin egen yogabubbla?

P.s för mig är välgörenhet överklass, särskilt om det här ”givandet” medför att man står i tacksamhetsskuld till ”givaren”. d.s

HÄR kan man höra Yogagirl i Värvet

är kanske anfall bästa försvar?

Saker jag tänker på.
Idag verkar det som att vara en person som är pro alternativmedicin är detsamma som att vara en galning. Ungefär som att man är fundamentalist och lite dum i huvudet.
För hur dum i huvudet kan man vara, hur mycket hokus pokus tror man på om man kan tänka sig att tro på att homeopatmedicinen, eller akupunktursessionerna som faktiskt hjälpte dig mot hjärtsvikt, bröstböld, influensa, öronåkommor, oro bara för att nämna några grejer? Som fick bort ditt onda. Nu använder jag den alternativa medicinen för att bota mitt lymfödem, det som sjukvården säger är kroniskt. Det vill säga aldrig kan försvinna.

Nej, nej, det kan inte stämma. Du bara tror att det hjälpt. Jag har hört så mycket dumt som att
det är inte vetenskapligt bevisat och de finns allt för många kvacksalvare som skor sig på sjuka, det är ofta de påståenden eller påhopp jag får om jag i vissa kretsar nämner att jag är pro integrativ medicin.
Oftast tvingas man försvara ALLA som överhuvudtaget jobbar med alternativmedicin och alla de misstag de kan tänkas ha gjort genom historien. För det är precis det. Man får liksom inte en chans att berätta att det alternativa hjälpt mig på många sätt. Det blir så trist och framförallt orättvist. den traditionella sjukvården står liksom alltid oemotsagd och behöver typ aldrig stå till svars för felmedicineringar läs här

Jag vill bara börja med att säga att jag inte är emot den traditionella sjukvården. Inte är emot den kunskap och de bemötande jag fått av de braiga läkare och vårdpersonal genom åren. Men jag har också mött kvacksalvare inom vården. Det vill säga klassiskt skolad vårdpersonal som man ibland kan undra vad gör ni här. Svär ni inte eden om att i första hand göra oss friska, eller svär ni eden om att göra oss beroende av medicinering i resten av våra liv?

Som det ser ut i dag är den enda vård som erbjuds just traditionell. Men jag fick några siffror upplästa för mig. Ska ta reda på vem som gjort undersökning. Men jag tar risken. Den visade på att 70 procent var positiva till integrativ vård, dvs en vård där man blandar både och.
76 procent av kvinnorna var positiva.
Undersökningen visade också att 45 procent av de utfrågade hade någon gång tillämpat integrativ vård.
Jag tycker det är viktiga siffror.
Vilket borde betyda att vi vill ha möjligheten att få både och.
Den möjligheten är på väg att helt försvinna, när landstingen väljer att inte fortsätta avtal med det enda alternativa möjligheten vi har att bli remitterade till, nämligen Vidarkliniken.
Jag tänker räknas inte vi som vill annorlunda och både och?

Precis när jag lagt ut den här texten fick jag det här meddelandet på facebook:

”Hej Karin??✨ jag ligger inlagd på Vidarkliniken, de är en uppenbarelse?,) tänker på vad många som skulle behöva en tid här✨ det skulle nog vara en bättre värld❤️jag sökte mig hit tack vare dig å några till ? Tack! Är ganska blyg av mig ?Såg dig i lunch rummet ? vågade inte gå fram, mvh B”

LÄS DET HÄR Undersökning gjord på patienter som varit på rehab på Vidarkliniken den visade på följande: Minskad psykofarmaka och bättre hälsa efter vård på Vidarkliniken. Är det inte det vi vill uppnå? Eller är jag ute och cyklar?

Just nu pågår också forskning på KS med Iscador som är ett väldigt bespottat antroposofiskt läkemedel. Jag ser fram emot att läsa om resultatet. Det här är fantastisk, eftersom man här alltså förenar den traditionella vetenskapen med den alternativa = integrativ forskning. Mera sånt tänker jag!

När man säger att man gillar integrativ vård hamnar man ofta i försvarsställning. Motståndarna tar gärna upp fall där någon blivit misskött av alternativmedicin. Därför tänkte jag att ni ska hjälpa mig att fylla på med olika fall av missvård etc inom den traditionella sjukvården.
Som vi bara godtagit. Jag tänker att precis som de som verkar hata den alternativa vården använder sig av anfall. Så levererar vi här ett batteri av anfall som fått ske på vetenskapliga grunder och av den sjukvården. Är inte det rättvist?
Jag börjar:
NEUROSEDYNSKANDALEN
PAOLO MACCHIARINI
LÄKEMEDELSSKANDALEN SOM TYSTADES NER
ZYPREXSKANDALEN någon som vet något om den?
Tusentals dör av felbehandling
KVINNA DOG EFTER UPPREPADE LÄKARMISSAR</a>
SKICKADES HEM MED SJU BENBROTT I FOTEN
KVINNA BLEV BLIND PÅ ENA ÖGAT EFTER FYRA LÄKARMISSAR

Fyll nu på och länka gärna till en undersökning. Det är mycket sorglig läsning, men ger på många sätt perspektiv på den här aggressionen som alternativmedicinen ofta bemöts av de som säger sig förespråka vetenskap och folkbildning. Eller vad tycker ni?

tillbaka i Järna

fullsizerender Foto Anneli Hildonen

Jag har varit tillbaka i Järna. Vi, jag och världens bästa kollega och fotograf Anneli har börjat ta bilder inför nästa bok. Ni som följt mig en tid, eller ända från när jag fick cancer vet hur mycket jag älskar Ytterjärna och VIDARKLINIKEN. Jag ÄLSKAR att vara där.
Under två dagar var vi där, vi sov över på Ytterjärna kulturhus och hotell och jag märkte hur min kropp njöt även fast jag var förkyld och även fast jag tappade rösten på grund av förkylningen.
Jag njöt av att gå runt i den här fantastiska miljön som är så vilsam för ögat.
Så mjuk.
Så snäll.
Om jag hade fått göra om en del val jag gjort så hade jag gärna varit biodynamisk trädgårdsodlare i Järna. Eller läkare på Vidarkliniken.
Men nu är NU och jag har gjort mina val, många av dem helt omedvetna men de har i alla fall lett mig hit. Och det var väl inte meningen att jag skulle bli bonde.
Men jag skulle vilja ägna mer tid i Järna.
Jag är ofta ute på hemnet och surfar och letar hus i Järna och ytterjärna. Tyvärr är det ju sällan nåt till salu. Men vad skulle jag göra om det blev till salu?
Ja,ja där har vi ju inte hamnat än…
Men jag drömmer.
Jag skulle vilja gå runt där och pyssla.
Ordna olika härliga saker, tillställningar, föreställningar, seminarier, marknader och härliga grejer som får människor att förstå vilken skatt som finns där.
Så mycket kunskap och klokskap.
Så mycket.

det är så sjukt viktigt att Vidarkliniken får ha kvar avtalet med Landstinget. Men ni som fått avslag av era läkare. Ni som hört av er till mig och berättat om läkare som vägrat remittera er. Argbiggan i mig tänker att vi borde ha namnlista på alla de läkarna som tycker att en rehabilitering på Vidarkliniken är onödig och som också vägrar att skriva ut en remiss. jag tänker att det egentligen är olagligt, alltså det läkaren gör. Sedan vill jag bara upplysa om att det finns ett vårdval och att man kan ansöka om onkologisk vård på Vidarkliniken HÄR hittar du
och läs också här:
VÄrna vidarkliniken

Och när man går runt där i de vackra omgivningarna så kan man läsa följande.

img_9013

img_9037

india is calling

Jag klarar så mycket. Så mycket kraft. Så mycket ork. Där andra kroknar där tar jag sats. Men så finns det grejer som får mig att tappa luften, sånt jag tycker är jobbigt. Å, det är smågrejerna. Som att fixa visum till Indien, fast jag vid det här laget gjort det så många gånger. Men jag glömmer bort mellan gångerna och det blir som en ny skitjobbig upplevelse. Varje gång. Den här gången lyckades jag med konststycket att stå i kö och upptäcka att jag inte kunde söka nåt visum om jag inte hade en fysisk biljett. Så även denna gång blev det några vändor. Puh, nu är det inlämnat.

Men ändå, det är det värt för att få landa i det där färgsprakande landet som jag varje vinter får en sån där nästan otyglad längtan efter. Mother India. Ser framför mig hur jag ska tanka mig full av kraft så jag klarar en kanske segdragen vinter i Sverige.

_mg_7664

Jag börjar i Kerala. HÄR HITTAR DU INFO
Ska bli så härligt att åka med den första yogagruppen till Kerala. Jag ska ta så många ayurvedabehandlingar. Njuta av den fantastiska läkekonsten. Vi kommer att göra hathayoga och den här resan passar också nybörjaren i yoga. Alltså det blir sååå härligt. Längtar. Tid: 18-26/11

_mg_7594_mg_7565
Bildtext: här är jag på marknaden i Mapsa, kan det vara mer färgsprakigt än en marknad?

Nästa resa går till Goa, där jag varit hundra gånger typ. Vi är på det HÄR härliga stället HÄR HITTAR DU INFO. I Goa gör vi ashtangayoga och här är det bra att man provat ashtangayoga och vet att det är en yogaform man gillar och vill fortsätta att utveckla. Å, det blir också så härligt. Ska bli så skoj att visa er ”mitt” Goa. Tid: 28/11-5/12

_mg_1768

För så här kan också du sitta utanför din bungalow och njuta av att den blodröda solen slukas av havet. Eller så sitter du bara här och lyssnar på tystnaden som dränks av vågorna från havet.

_mg_2022

Tack underbara Anneli Hildonen som tar alla dessa fantastiska bilder på mig och som följer mig på olika resor. Nu startar vi nästa bokprojekt. Tror det blir bok nummer 14.

Och om det inte blir en Indienresa så har jag ett tips. Nämligen min bok YOGA – FYSISK och SJÄLSLIG DETOX som kom ut i januari i år. Jag vågar påstå att den är mycket bra och den är plåtad i Indien, av Anneli så klart.

9789155262563_200x_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

jag tror på både och

_mg_4688
Bildtext: I Indien om man kommer med någon krämpa, så får man alltid rådet, ät mer gurkmeja. HÄR kan du läsa FOOD PHARMACY artikel om gurkmeja.

Saker som jag har svårt att förstå det är varför det alltid blir så mycket diskussioner om integrativ vård. Att man alltid ställer typ cellgifter mot gröna drinkar och kollodialt silver och så fnyser man och säger; Du har ett val.
Nej, vi har inget val. I Sverige om man blir sjuk har man ETT alternativ. Man väljer, om man nu kan säga välja… Men vi säger så nu, man väljer den vård som erbjuds som då alltså är den traditionella sjukvården. Om man vill ha integrativ vård, det vill säga man vill ha både och då måste man betala det alternativa själv. Alltså den alternativa vården. Är det ett vårdval?
Att välja gröna drinkar anser jag mer som ett livsstilsval. Ungefär som att du väljer kött eller vego. DET är ett val varje människa kan göra.
Men när man blir sjuk och man vill kanske kunna ha möjlighet att välja vård så finns inte den möjligheten, om man inte vill betala själv. Och vem sjuttsingen har råd?
Antingen gör du som läkaren säger och här finns det inte så många valmöjligheter.
Eller så betalar du ur egen ficka och reser till typ Arcadiakliniken i Tyskland.
Det är din valmöjlighet.
Är det ett val om man skulle vilja välja annorlunda, man har betalat sin skatt och man har inte en buffert på banken till oförutsägbara utgifter?
I en del länder finns möjligheten till Integrativ medicin. Vi har det, i alla fall ett litet tag till på Vidarkliniken i Järna. Men trots att patienter ber sina läkare om remiss dit så vägrar en del läkare.Trots att Vidarkliniken samarbetar med skolmedicinen och inte påstår att de kan bota cancer.
Jag vet inte hur jag hittade Vidarkliniken när jag var under behandling. För det fanns inga foldrar och det var ingen som berättade för mig. Förmodligen var det mitt googlande… Det som jag råddes att inte göra. Men så hittade jag möjligheten, då jag läste om andra patienters upplevelser av att läka på Vidarkliniken efter alla behandlingar. Jag läste att det fanns en möjlighet att välja Vidarkliniken tre veckor framför en spavecka på nåt rehabställe. För mig var valet självklart. Jag behövde inte spa, jag behövde mer. Så kände jag och med det ingen kritik till någon som kanske valde spaveckan. Men jag ville kunna välja.
Jag hade sån tur med min läkare. Hon skrev en remiss och i februari 2013, direkt efter strålningen var jag tre veckor på Vidar. Som jag läkte. Och jag kan inte förstå att det finns krafter som motarbetar det. Som tycker att man måste välja det ena eller andra när man kan välja BÅDE OCH. Man kan det i andra länder. Men i Sverige är det alltid antingen eller. Läste en text av ANDREW WEIL Hur gick det med utbildningen av läkarna? Någon som vet?

Det som händer inom den integrativa medicinen är viktig. Läser intressanta saker om ex adhd HÄR PÅ INTEGRATIV MEDICIN.Det behövs så klart alternativ till hur vi ”köper” ökningen av adhd, som något som bör medicineras bort Sverige får kritik av FN om synen på adhd-behandling

En avlägsen vän berättade om att hennes barn är med i en stor amerikansk forskning där man mäter upp olika doser av kosttillskott, signalsubstanser och liknande. Målet är att kunna ta bort den starka medicinering mot bipoläritet som ger kraftiga biverkningar. Så att det här barnet kan leva ett liv med ex sexlust och känna starka känslor utan att det behöver följas av djupa dalar. Hur kan den här typen av forskning där man forskar på biverkningsfria mediciner/läkemedel vara så kontroversiellt? Jag tycker det låter fantastiskt.

Jag kan inte förstå. Det är väl det som är forskning? Också? Så snälla kom inte dragande med alternativmedicinens klåpare, för klåpare finns överallt även inom sjukvården. Folk dör av felbehandlingar, av felmedicineringar och det är fruktansvärt. Jag tror inte på kollodialt silver och jag har svårt med healing att det skulle ta bort cancermonstret. Eller att gröna drinkar räcker. Däremot tror jag på möjligheten att blanda skolmedicin och alternativvård. Jag tror på forskning som inte enbart subventioneras av läkemedelsindustrin. Jag tror på forskning. Fri forskning.
Alltså jag tror på integrativ medicin, det borde du också göra.

en liten uppdatering

När jag hade cancer och var under behandling var jag livrädd för att bli sjuk. Alltså få feber eller ont i halsen. Fick nästan panik om jag hamnade bakom någon i en kö som snörvlade och eller hostade. Man är så otroligt skör när man är under cytostatikabehandling och det sista man vill är att drabbas av någon annan skit. Den där rädslan höll i sig länge även fast cellgifterna var över. Visst drar mina tankar iväg och jag kan måla upp det värsta i huvudet om jag känner mig hängig, får ont nånstans. Det slutar ofta med att jag resonerar med mig själv. Jag ska inte dö i cancer. Jag ska inte dö i cancer. Rädslan finns alltid där i bakgrunden, så kommer det nog alltid att vara.

I ett par dagar har jag känt mig lite hängig. Så himla typiskt när man flugit och byter klimat. Jag blir så trött på mig själv. Jag ville liksom hålla Mallisvärmen kvar längre och klädde mig slarvigt. Och fast jag vet att man ska vara försiktigt i temperatuskiftningar, ja, så uppenbart struntade jag i det. Så igår. Var tvungen att ta taxi hem från jobbet och kraschade i sängen. Tog tempen och den visade 39 graders feber.
39 grader.
Oj, det var länge sedan jag hade så hög feber.
Jag bara låg i sängen som en strandad val. Orkade inte byta om till pyjamas utan slängde mig i säng med dagens outfit. Kunde inte göra så mycket annat. Drack vatten och te. Och nu efter en natt i fullständig värmeterror har jag 37 grader.
Ska ligga i sängen hela dagen. Håll tummarna att det vänder nu.
Sömn och vätska är bästa medicinen.

cellgiftsbeh2

Påminner mig om att en liten influensa eller förkylning inte är i närheten av vad cellgiftsbehandlingen var.

13063997_o_1

Igår kom Norstedts vårkatalog ut. Såg då att min bok YOGA FÖR KVINNOR som kom ut 2008 ska ges ut igen under rubriken Favorit i lågpris…
Min första yogabok gavs också ut i Usa och Finland. Den kom som nyutgåva hösten 2014. Nyutgåvan sålde tydligen slut och nu kommer den igen, som favorit i lågpris. Alltså, hur glad blir man inte?

room with a view

img_8868

Jag är på Mallis och håller i yogan på tidningen Hälsas yoga & hälsoresa. Vi har det så bra och mysigt och jag har haft fullt upp och inte hunnit skriva nåt här. Men vet ni I have a room with a view…
Så fruktansvärt härligt att rummet med balkong vetter mot havet. Som en storbildsteve ser jag solen slukas av havet varje kväll.