jag är i min yogabubbla

_MG_2569

Läste den HÄR artikeln om Yogagirl och fastnade för det här svaret i artikeln:

”Yoga här i Sverige känns som något annat …

– Jag vet, yoga här är så mycket överklass. Folk är i sina egna bubblor och vill yoga sig smalare och snyggare i dyra kläder på dyra studios. Men yogan är för alla, så jag har börjat drömma om att öppna en studio i Sverige och ta yogan dit där den behövs, exempelvis till förorten.”

Är yoga bara överklass? Är vi i våra bubblor och yogar? Handlar det bara om att bli smal och snygg? Vad tycker ni?

Jag tror det är rätt många tjejer och killar som drömmer om att öppna en egen yogastudio och för de allra flesta stannar det vid att vara en dröm. För att driva eget, en yogastudio i Sverige är tufft. Jag vet jag har försökt. Jag drev en yogastudio i Båstad i många år. Varför jag valde Båstad? Jag var ensamstående mamma och försökte kombinera att ha semester och jobba på samma gång. För att få ihop det ekonomiskt.
Jag har också jobbat som yogalärare på flera yogastudios. Jag gick verkligen back. Man får betalt för de timmar man jobbar, alltså har yogaklass, men förväntas vara där en halvtimme innan för att ta emot eleverna och sedan stanna för att städa upp efter eleverna. Kanske prata med någon eftersläntrare. Den där 1,5 timmen blev snabbt 2,5 timme. Och inte fick man kvällstillägg, eller helgtillägg. Vad vet jag det där har kanske ändrats. Men att vara yogalärare är i högsta grad ett serviceyrke. Man jobbar när alla andra är lediga. Och ens intentioner kan vara hur bar som helst, men att överleva på sin yogalön är inte det enklaste om man inte gjort sig ett namn.

Nu är min roll den omvända. Jag kan överleva på mitt huvudsakliga jobb, att skriva och föreläsa och för mig blir mina yogaklasser mest bonus. Mig är det inte synd om. Men jag vet så många som harvar sig fram och jobbar dubbelt för att kunna ha råd att jobba med att sprida yoga. Jag hör om tjejer och killar som hyr in sig i skolsalar i förorten. Som har yoga i skolan, på dagis, fritis och fängelser bland annat. Som verkligen tar yogan dit ”den behövs”.
Att driva en yogastudio är dyrt. Yogalektioner är rätt dyrt. Det ena trissar upp det andra.
Min dröm har i många år varit att ha yoga på fängelser för kvinnor. Jag har försökt, trodde inte att det skulle vara så svårt. Men som i resten av samhället så gäller detsamma yogan. Manliga interner får yoga, medans de kvinnliga tydligen är så sköra att de inte skulle klara yoga var ett av svaren jag fick för tio år sedan. Det kan ha ändrats. Jag vet några fantastiska yogalärare som fortsätter att ha ja, vad ska vi säga ProbonoYoga. Ni har all min respekt.

Men mig veterligen har inte lönen för de yogalärare som jobbar på de fancy yogastudiorna ändrats sedan jag jobbade på en sån. Det är knappt man klarar sig på den lönen. Utan man måste ta nåt extrajobb. Men nog sjuttsingen drömmer de om att föra yogan vidare, men de har kanske ingen investerare som flera av de stora studiosarna har som går in och placerar pengar. Det mesta handlar ju om kapital. Men viljan finns ju. Engagemanget finns ju, men de personer kanske jobbar i det tysta och har inte ett Igkonto där de lägger ut om hur de tar yogan till de ställen som behövs.

Jag började med yoga på allvar av ren fåfänga. Min första ashtangayogalärare var så snygg. Hon är fortfarande skitsnygg Britta Larsson-Jones. Hon är några år äldre än jag och jag ville se ut som hon när jag var i hennes ålder. DET var min sporre. Allt det andra kom sen. För det är ju det som är så häftigt med yogan. Man kan börja av tusen och en anledningar, men yogan hittar in. Lurar sig in. Idag yogar jag inte för att bli smalare eller snyggare. Men om det är andra människors sporre, så tänker jag vad bra för det andra kommer att lura sig in… Idag är yogan det verktyg som jag behöver i mitt liv för att klara av de svårigheter och katastrofer som livet ofta för med sig. Det finns liksom inget bättre eller sämre sätt varför folk börjar yoga. Eller bättre eller sämre ställen att börja yoga på.
Ps Britta har varit med i två av mina yogaböcker, YOGA FÖR KVINNOR (utgiven första gången 2008) och YOGA FÖR LIVET (Utgven första gången 2010)

britta-300x300

Förr var yoga för mig att yoga i en stor klass. Det är fortfarande härligt. Idag är yoga att rulla ut min yogamatta var sjuttsingen som helst. Mestadels i det lilla utrymmet mellan sängen och garderoben hemma i vår lilla compactliving lägenhet. Ibland yogar jag i trosor och linne. Har börjat skippa behån, den med det tunga bröstinlägget. Så befriande. Så fruktansvärt härligt. Härhemma yogar jag och hör hur maken och bonussonen fixar i ordning sig för skola och jobb. Pino ligger på sängen och väntar på att jag ska bli klar så att han kan få sin runda. Jag älskar att vara i den bubblan. Älskar att vara i min egen yogabubbla.

Är det fel att vara i sin egen yogabubbla?

P.s för mig är välgörenhet överklass, särskilt om det här ”givandet” medför att man står i tacksamhetsskuld till ”givaren”. d.s

HÄR kan man höra Yogagirl i Värvet

0
0