Okategoriserade

Kära läsare, vem är du? Hur tänker du? Svara på de här frågorna, gör din stämma hörd. Skicka en bild till mig, skicka alltihopa till yogavita@telia.com.
Jag vill veta era tankar om meningen med livet.
Här kommer frågorna jag vill ni ska svara på:

 
Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?

kommer ni ihåg när man med förväntan tittade på Gbs, alltså glassbolagets, vår och sommarpremiärer? Hur det vattnades i munnen när man läste beskrivningen av den nya på glassen på glasshimlen. Glass kan visserligen fortfarande få det att vattnas i munnen på mig. Men just den där känslan av att vara med i nåt som händer precis. En just-nu-känsla, med förväntan.
 Å, vad jag längtade och nästan trånade efter GBs vårsläpp? och hur man sprang ut och köpte nyaste glassen, och man hoppades att den inte skulle vara slut. SEn, ja, då pratade man om glassen, om den var god, eller inte lika god som iglo eller 88:an, typ så.
 Varför gör man inte det längre? För att utbudet är så stort? Äh, jag vet inte, men här är bästa året, tycker jag: 1980 då släpptes Minty. Mintchokladglass med ett lager av vit choklad runt sig. Sååå god, men var bara kvar ett par år i Gbs repetoar. Synd.

Klicka här och kolla in din favoritglas, när den kom. Hur året var, en nostalgitripp. glassnostalgi

När jag var lite flicka dansade jag balett och drömde om att få gå på riktiga balettskolan. Men jag fick aldrig någon uppmuntran, och slutade också efter några år. Men känslan av att dansa balett har liksom stannat kvar i kroppen, som en längtan. Igår tog jag min första klass i balett som vuxen, en nybörjarkurs. och det var helt fantastiskt. Och vilken träning. Jag är såld, och tänker hur ska jag få in mer dans i mitt liv. Fler klasser. Vill, vill.
Precis innan jag skulle gå iväg, postade Ellie, som är en kompis (och både dansare och yogalärare) den här på sin facebook. Titta och njut. Det är så vackert att man vill gråta. Och jag är så glad att jag hade den här filmen så färskt i minnet när jag klev in i danssalen.
Och musiken, hur fint är det inte att dansa ackompanjerad av ett piano.

så vackert

Kunde inte hålla mig, hittade den här sidan hos en kompis på facebook: föryngringsredskap
Haha jag vill ha alltihopa.

Det kom upp igen, mina tankar om meningen med livet. Varför vi är här och framför allt meningen med det. Livet. Varför vissas liv verkar gå som på en räkmacka, medan andra får hanka sig fram och ständigt möts av problem. Finns det någon rättvisa och vem bestämmer att vissa ska få lida mer än andra. Jag vet inte, men mitt huvud snurrar här på morgonen.

I morse igen, möttes jag av samma bild som jag sett de senaste mornarna det senaste året i en av parkerna som jag rastar Pino. Jag ska inte skriva vilken, för han som bor där måste få ha sin fristad. Men varje morgon, så ligger han där på sin kartonger, i sin sovsäck med kartonger skyddande runtikring honom. Som en liten koja på en parkbänk.

Mina tankar drar iväg, varför ligger han där? Varför har han inget hem, ingen som väcker honom på morgonen, delar en kopp kaffe med honom. Jag menar inte att livet går ut på att ha en partner, men nog tänker jag att livet handlar om att vara satt i ett sammanhang. Att känna tillhörighet, att känna att man behövs och att få behöva lite tillbaks.

Han verkar inte vara uteliggare med drogproblem. Jag har sett honom vika ihop sina tillhörigheter, sett att han har fina kläder och skulle smälta in var som helst. Det är liksom det som känns extra sorgligt, och det är klart att jag tycker det är sorgligt med uteliggare överhuvudtaget. Det är sorgligt att människor kan halka ur sammanhanget, det vill säga det vi försöker hålla oss fast vid, så lätt.

 Eller det kanske inte är så lätt? Men det kan vara tre obetalda hyror, för att man lagt pengarna på mat, eller på att laga en värkande tand, så hamnar de obetalda räkningarna hos kronofogden och så snurrar det på. Man mister sitt hyreskontrakt, och eftersom man har betalningsanmärkningar så är det allt för svårt att komma tillbaka. Tre år tar det tydligen innan sådana prickar avskrivs. Att hamna utanför är lätt, och egentligen är det konstigt att inte fler gör det, men jag har en illavarslande känsla i magen, att fler kommer att hamna där.
Förstår ni vad jag menar?
Men ibland är det bra att tänka så, tror jag. Att få perspektiv på sitt eget liv, i jämförelse med andras, för att kanske se att man har det bra. Och att allt det där man tror man måste ha för att vara en lyckad person, kanske inte är så viktigt. Utan att det är fantastiskt fint att dela den där koppen kaffe med sin älskling i det lilla smått omoderna köket. För det är så lätt att dras med i vad som är lycka. Vad som gör en människa lyckad och att man lätt kan hamna i att betrakta sig själv, utifrån hur andra ser på en. Men att lycka inte handlar om det, utan om din egen inre känsla. Där det inte behöver vara så storstilat. Jag behöver inte ha ett topprenoverat stort kök, i en superstor lägenhet på rätt adress.
Jag vet.
Jag är väldigt mycket  i någon sorts livskris. Men kris betyder utveckling och utveckling betyder rörelse, framåtrörelse. Jag tror det är bra.
Men så tänkte jag, hur tänker ni?
När jag var på yourlife, så lät jag någon svara på frågorna om meningen med livet varje söndag. Jag tänkte fortsätta med det här. Men jag tänkte att ni läsare, ni som kommenterar ska bli publicerade. Så, tänk över frågorna här nedan. Fyll i och skicka dem tillsammans med ett foto till mig på: yogavita@telia.com.

Namn:
Ålder:
Yrke:
Civilstånd/familj:
Bor:

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?

En sång som passar in här är: På gatan där jag bor

Idag läste jag amanda schulmans blogg. Hon skrev att hon var upprörd över alla kommentarer som Blondinbella fått när hon la upp en bild på sig i bikini.
Jag tycker verkligen att man ska uppröras.
Så kom igen och bli lite arga mot att vi tvingas in i ett ideal. Det idealet kan vara lätt att stå emot när man är snart 50 år, men inte sjuttsingen vill jag att min dotter och mina barnbarn ska växa upp med de här kraven på sig.
 Jag kan tycka att det är sjukt att man kommenterar och säger blä blondinbella, och menar att hon är tjock, överviktig och allt vad de nu skrivit. Herregud hon är högst normal.
 Jag orkade inte läsa alla kommentarer.
Det var nästan 600 stycken!!!
600 kommentarer på hennes utseende, herregud lägg den energin på något som är viktigt, inte på att klanka ner på någons kropp.
Jag säger bara mer Fram för alla möjliga kroppar i media tack. Vad härligt med äldre, gamla och bejakande kroppar, unga runda, tjocka, smala, långa, korta, rynkiga, muskulösa, taniga.
Ja, hela spektrat tack.
Alla olika, alla lika, typ.
Alla behövs.
Sedan kan man tycka vad man vill om Blondinbella och hennes åsikter, eller hennes värld.
Jag är ändå rätt glad att jag växte upp i ett ganska skyddat klimat för kvinnokroppen på 60- 70 och 80-talet när jag var ung. Det hade inte riktigt slagit igenom det här smala-smala idealet.
Så tänker jag när jag ser de här bilderna.

Jag har varit i ayurvedaland hela helgen. Så förlåt min frånvaro här på bloggen. Men det har varit så mycket. Känner mig totalt proppad av den indiska filosofin och vata, pitta och kapha.
Nu börjar hemstudier, tills vi träffas igen om en månad. Kursen eller utbildningen är en helg i månaden under nästan ett år. Måste säga att det är en lära som tilltalar mig väldigt. Ayurveda betyder ungefär kunskapen om livet, läran och livet och du måste börja med dig själv, så klart när du nu ska bli ayurvedisk hälsoårdgivare. För det är det jag blir om ett år ungefär. Man kan lite krasst säga att ayurveda handlar om att uppnå och hitta perfelt balans i kroppen, att uppnå perfekt hälsa, så väl fysisk som psykisk. Första gången jag kom i kontakt med ayurveda var vid en resa till Kerala. Min första resa till Indien, då bodde jag på det här härliga och lyxiga resorten med min dotter. Somatheeram’
Vi var där 2001, och jag gjorde en tre veckors treatment. Det var härligt, faktiskt fantastiskt.
Men nu känns det som rätt tid att ta upp ayurvedan. Ayurveda och yoga vandrar liksom så fint handihand. Nu ska jag bara smälta lite, så förvänta er mina tankar som kommer att vandra lite i ayurvedan.

Jag skrev det här på facebook:

känslan när man går in på dansshoppen för att köpa balletskor, till sig själv, en snart stundande 50åring och så minen på den toppluvebeklädda förvuxna tonårskillen,haha. Han ville verkligen få mig att känna mig som en tönt. Men jag känner mig ganska tuff som ska ska börja på nybörjarkurs i klassisk ballet i min ålder.

Jag fick 82 gillar det och och 59 kommentarer. Många som skrev att jag var modig. Hm, och då tänker jag, det kanske är modigt att utmana sig. Men jag tror också det handlar om nån sorts livskris, i alla fall för mig. Jag närmar mig 50. Jag tycker om att åldras. Jag vill vara stark och må bra, känna mig stolt och glad över mig själv. Och jag vill testa saker. Jag vill kunna sätta mig ner och känna att jag testade de där grejerna som jag ville. Jag vågade utsätta mig. Nu är ju inte att gå en dansklass samma sak som att bestiga ett berg. Men det har aldrig varit en dröm för mig, alltså att bestiga Mount Everest.

För två somrar sedan gick jag på tennisskola i Båstad. Jag gick in för det hårt. Väldigt hårt, höll nästan på att få tennisarm. Spelade fyra dagar i veckan i några veckor. Köpte utstyrsel och såg typ ut som en tennisspelare…
I alla fall trodde jag att jag var det.

Och i slutet av den sommaren och också förra sommaren, så tänkte jag att jag skulle bli springtjej. Tyckte att Moa Herngren och Katerina Janouch, alla de här balla springtjejerna verkade gilla det så mycket. Ville pockså testa.
Ja, då gick jag in för det.
Det var kanske skådis jag skulle bli?
Jag går in så hårt för nåt att jag nästan faktiskt tror att jag är det.
Så på tisdag då ska jag ta itu med nästa projekt. Jag kommer att skriva om en annan grej  som jag ska göra i morgon, men det får ni se då.
 Men på tisdag då minsann…
 Att dansa klassisk balett är för mig, just en sån sak. Jag dansade när jag var typ tio-elva år och sen dansade jag en sväng som 17-18-åring. Så på tisdag börjar jag alltså på en nybörjarkurs i klassisk balett. Det ska bli jättespännade. och ni ska få se bilder.

 Och när jag fikade fick jag ett hjärta på min cappuccino, men den jag fikade med fick ett löv. Sign of the day. Nu ska jag till min pappa som fyller 79 år.