Okategoriserade

måste säga att det var en riktig jävla rivstart på det nya året. Vi åkte ju ut på landet för lite lugn och ro. För att komma bort från raketer och fyrverkerier, men hamnade i stormen Alfrida. Vilken rivstart på nya året. Vår ö drabbades hårt. Hörde en siffra om 60 elstolpar och teleledningar som rasat. Nästan lite läskigt hur lätt man slås ut när elen går. Toan slutar fungera, vattnet i kranen funkar inte. Det är svinkallt i huset och det gick inte att ringa ut. Jag har aldrig sett så många fallna träd. Stora tallar som låg rätt över vägen och blockerade framkomligheten. Men samtidigt alla dessa människor som gick ut med sågar och yxor och röjde så att vi till slut kunde åka hem till stan som planerat. Vi var en liten karavan bilar som åkte och röjde bort tre stora träd på vägen från vår del på ön. Vilka schyssta grannar man har. Nu vill jag skaffa mig ett överlevnadskit på landet. Kaminer som eldas med ved, ett aggregat som kan ta vid i väntan på att den kommunala elen ska funka. Ficklampor, tändstickor och en liten vedspis. Å så klart en motorsåg. Ja, vad mer kan behövas? För när det händer nåt sånt här blir man så varse om hur skört allting är. Hur lite jag vet och kan om att överleva rent fysiskt när sånt som man vant sig vid och på nåt sätt tror alltid ska fungera som el till exempel. Finns det scouterna för tanter? 

 HÄR hittar du direktlänk till PAUS Med den här podden i dina öron kan du lägga dig ner och ge dig själv en välförtjänt vila. För ur vila, ur pauser kan det nya växa. Det är i vilan som det gror. Så boka in dina måndagar från och med nu för då sänds nya avsnitt av podden.

Gott nytt år, för glöm inte att vi behöver mer pauser i våra liv. Vi behöver helt enkelt lära oss att ta raster. Att vila.

Och du har väl inte missat min bok PAUS yoga via meditation som precis kommit ut? 

Det är lika viktigt att avsluta det gamla som att påbörja något nytt, det är ett av mina nyårslöften. Så jag tänker fråga mig själv ”Vad vill jag sluta med i livet” och ”Vad vill jag börja med” och jag tänker invänta och lyssna på svaret. För vad vill jag sluta med, beteende, orostankarna, stressen, dåliga vanor osv och vad vill jag börja med? Typ nya vanor, förbättra och förädla saker som jag tydligen inte avslutat eller nåt. Eller varför inte börja en utbildning. Lära mig nya saker. Jag vill aldrig sluta lära mig. Aldrig.

Men framförallt ska jag fortsätta hedra mitt eget kön. Fortsätta föreläsa, skriva böcker om hur man kan förbättra sin kvinnohälsa, hedra och ta hand om sitt underliv, stärka sin kropp och immunförsvar. Jag tänker fortsätta med podandet och bjuda in röster, experter och personer som vill dela med sig av sina erfarenheter. Och jag tänker och kommer att redan första januari börja sända en podd som ska göra det enklare och skönare för dig att slappna av.

2018 var året jag köpte en shivalingam, en fittstaty rätt och slätt och smyckade den med färska blommor.

Men hörrni främst tack för att ni läser mina ord. Tack för att ni köper mina böcker HÄR, att ni lyssnar på mina poddar. Att ni kommer på mina föreläsningar, workshops och yogakurser. Tack.  Och tack för att ni sprider mina ord. Att ni delar länkar till min blogg och podd. Att ni bjuder in mig till yogastudios och föreläsningssalar. Ni är bäst.

Så gott slut till er alla och gott nytt år. 2019 må bli ett bra och snällt år. Tycker ändå att det bådar gott…

https://mitti.se/nyheter/slutpangat-forbjuds-raketer/

5:2 dieten, stenåldersdieten, blodgruppsdieten, lchf, vegan, vegeterian, antiinflammatoriskt, flexerian, rawfood… Så lätt att gå vilse i dietdjungeln. Vilken diet är rätt för mig? Och behöver man följa en särskild matdiet för att tarmen ska må bra?

Erica Palmcrantz Aziz är författare till flera fina kokböcker och föreläser och undervisar om mat och är en stor hälsoinspiratör. I avsnittet Tarmen och maten som släpps idag pratar vi mat på ett nytt sätt. Om att känna efter vad man vill ha, typ sensitive eating. Men hur ska man veta om det är min röst som gör sig hörd i allt det här bruset vi ofta lever i. Så intressant. Och vi pratar om att Erikas mamma gick ner 25 kilo och slutade med kolesteroltabletterna när hon inspirerad av sin dotters kostomläggning, efter en resa till Usa också började tänka på vad och hur hon åt. Det är så lätt att bli inspirerad av Erika, så in och lyssna och förresten ”Monomeala” var ett helt nytt begrepp för mig. Som jag ska monomeala i jul när ni andra äter julbord…

Det här är sista poddavsnittet för i år. Jag och Jens tar julledigt men kommer tillbaka med nya spännande och intressanta ämnen av Kvinnoliv på fredag 11 januari 2019. Så ta jullovet och lyssna igenom de avsnitt som hittills sänts av Kvinnoliv. Och dela gärna. Och berätta vad du tycker. Här hittar du alla avsnitt av KVINNOLIV 

Men redan första januari kommer ni kunna lyssna på vårt nya poddprojekt som vi är så stolta över. Jag lägger ut när det är dags. Ska bli så spännande att höra vad ni tycker om det.

Få människor klarar av för mycket uppmärksamhet och ännu färre klarar av dyrkan. Men varför har vi sånt behov av att sätta människor på en piedestal? Varför tror vi att det finns människor som är upphöjda och felfria? Och varför vill man själv känna sig som en guru? En efter en faller de. Senast i raden fallna gurus: John of God

När jag fick en cancerdiagnos dagen innan midsommarafton 2012 fick jag så många mejl och meddelanden på min facebook. Och ja, det var många som också ringde mig och gav mig råd, som jag inte bett om, om hur jag skulle förhålla mig. Vad jag skulle äta. Hur jag skulle äta. Hur jag skulle tänka. Att jag skulle tänka positivt. Att jag skulle än det ena än det andra. Så många miniläkare därute. Jag vet att folk försöker vara snälla, eller? Är det snällt att pracka på människor råd de inte bett om? Bland annat fick jag rådet att jag skulle be till jungfru Maria. Några föreslog att att jag skulle ta mig till Brasilien och healern John of God. Jag gjorde inte det. Jag åkte aldrig på någon resa för att träffa honom. Kanske hade jag gjort det om jag hade haft en sån ekonomi. Jag kan inte svara på det.

Men det är så intressant med hur vi människor blir och reagerar när folk i vår närhet, i vår omgivning blir sjuka, sörjer och är med om tuffa saker. Varför måste vi stressa redan utsatta med råd utifrån vad vi själva går runt och bär på. Lägga över våra egna rädslor och farhågor när människan som vi nu tagit som gisslan för vår så kallade omtanke mest hade behov av att bli lyssnad på, hjälpt i sitt vardagsliv och kanske rejält omkramad. Så där länge så att man gråter för att man känner sig sedd och bekräftad. I mitt fall var det hjälp och omtanke som behövdes. Hjälp att laga mat, fixa och dona. Hjälp med vardagliga saker som var svåra. Att bli hållen i handen när jag besökte sjukhuset. Någon att flamsa med när rädslan blev för stor. Min vänkrets blev mindre när jag vart sjuk. Det är både en sorg och en sorts vad ska jag säga lättnad. I sorgen prövas vännen. Vad gjorde cancern med mig? Lärde jag mig nåt är en ofta ställd fråga. Jo, min hud blev tjockare och mitt hjärta varmare kan jag nog säga.

Jag ska verkligen inte jämföra mig med gudsdyrkan som John of God fått. Jag har inte haft tusentals människor som vallfärdat till mig. Men att jag överlevde cancern och att jag hela tiden varit öppen med vad jag gjort, ätit, tränat och tänkt har ibland gjort att en del personer satt mig på en piedestal. Jag har aldrig velat var på en piedestal. Men varför har jag velat dela med mig? Jag har självklart velat inspirera människor och jag har självklart precis som alla människor en önskan om att vara älskad och att känna den känslan. Och kanske är den önskan ännu starkare hos oss som inte känt oss älskade i barndomen. Vi som växt upp som maskrosbarn och aldrig riktigt känt oss sedda och bekräftade. Kanske vill vi ha den här bekräftelsen så starkt att vi söker den i offentligheten. Men om man inte jobbar med den känslan, hela tiden. Konstant. Om man inte går i terapi och tar hand om den där lilla osedda ungen som finns inuti oss så kanske man själv börjar tro på den där bilden av att vara en perfekt människa utan brister och svarta sidor som man ofta tilldelas. Jag har sett många människor falla ner från piedestalen. Jag har sett människor tro på bilden av dem själva som målats upp och hur svårt de får det när strålkastarljuset riktas någon annanstans.

För mig som yogalärare, eller inspiratör är det därför så sjukt viktigt att gång efter annan få alla, inklusive mig själv att fatta en sak. Jag är min egen guru. Jag är min egen expert. Jag är expert på mig och jag tänker aldrig ge bort den makten. Gör inte det du heller. Det finns inga gurus. Det finns vägvisare, på samma sätt som det finns vägskyltar. Välj väg utifrån dig själv. Våga lita på att din röst är värd att lyssna på.

jag är en av flera jurymedlemmar i Organic Beauty Award.  I maj 2019 på Green Beauty Day ska vinnare koras i allt från bästa nattkräm till bästa kroppsolja. Det är ett härligt, ganska oljigt och framförallt krämigt uppdrag kan jag meddela. Men det är också ett hedersamt uppdrag: ”Organic Beauty Awards syftar till att få fler att upptäcka och använda naturliga, ekologiska skönhetsprodukter. Effektiva produkter som samtidigt är bra för användarens hälsa och välmående helt enkelt. Produkterna som anmäls till ’OBA’ genomgår en gedigen process för att sålla fram de absolut bästa naturliga, ekologiska skönhetsprodukterna. Produkternas kvalitet säkerställs – en kvalificerad jury testar produkterna under drygt tre månader och experter granskar produkternas påverkan på vår planet.”

Förra veckan rullade jag hem en låda med de produkter som jag ska testa. Ju mer jag tänker efter så är OBA (Organic Beauty Award)  ett väldigt bra initiativ som utmanar den snabbt växande skönhetsindustrin.  Under åren 2011 till 2015 skedde en ökning av skönhetsvård i Sverige från 1127 miljoner kronor till 1806 miljoner. Hur det ser ut idag hittade jag inga siffror på, men industrin lär ha ökat. Det intressanta är hur stor del av den här industrin som på riktigt har miljövänliga produkter i alla led eller hur? Jag vet att naturliga och ekologiska hudvårdsprodukter fortfarande är en väldigt liten procent av hela skönhetsindustrin. Det vill jag verkligen ska ändras.

För visst är det toppen om vi kan börja se över vårt slentrianflygande, köttätande och att vi ser till att sopsortera. Men till syvende och sist är det nog just vår dagliga konsumtion av olika produkter som förmodligen inte skulle gå igenom en miljökontroll. Tänk på allt från tandkräm till schampo som du använder varje dag och kanske inte bara en gång om dagen, utan flera. Johnson & Johnson äger en stor del av skönhetsindustrin. Nu får de stå till svars för att man hittat Asbets i babytalk

In och lyssna på Kvinnolivs avsnitt om hudvård med eminenta Lena Lociale: Här hittar du avsnittet: Huden och smörjan och avsnittet:  Huden och psyket In och lyssna för det angår dig. Jag lovar.

Du lyssnar väl på min podd KVINNOLIV? I senaste avsnittet Tarmen och sockret med Ann Fernholm så pratar vi bland annat om hur sockret påverkar vår kvinnohälsa. Du måste lyssna. Det är ett så viktigt och intressant avsnitt. Visste du att var fjärde svensk drabbas av fettlever och det var en av sakerna som vi pratade om bland annat.

Så läser jag det här: Spenat kan motverka fettlever Och hur får man i sig mycket spenat på en och samma gång? Jo, genom att juica grönt. I min grön drink har jag: Spenat, romansallad, selleri, ingefära, gurka och citron. Jag pressar ner allt i min kallpress. Just nu finns många både mer avancerade och enklare ute på marknaden. De kan heta kallpress, slowjuicer osv. En slowjuicer är förövrigt en jättebra julklapp.

Efter att ha läst artikeln i Aftonbladet blev i alla fall jag inspirerad. Har inte juicat grönt så där frekvent som tidigare. Men nu kanske jag till och med gör min 21 dagar till ett lättare och friskare liv-detox Du har väl min fina bok som kom ut 2015? Det är som en livstilskokbokdär jag vill få dig att äta börja äta så kallat Clean Eating. Boken är utformad som en detoxguide i 21 dagar. Men den kan lika gärna ses som en inspirationsbok. ”Once you go green you Will never go back”. Haha, här kom jag på en bra slogan. Men sanningen är att när man börjar känna av hur härligt man mår av att dra ner eller helt sluta äta socker och istället vräka ner spenat och andra mörkgröna grönsaker i allt man äter och dricker. Ja, vem vill sluta? Det är ju känslan av att må bra i sin kropp man hela tiden eftersträvar. I alla fall jag.

Ghi kan man säga är Indiens guld och är ett klarnat smör där man tagit bort alla mjölkproteiner och är på så sätt också ett alternativ för mjölkallergiker. Om du går till en ayurvedisk läkare så kommer förmodligen hen att rekommendera dig att ta några teskedar Ghi varje dag. Det är som ett universalmedel i Indien, som en allroundkrydda som ger maten/drycken en lite nötig smak. När jag var under cancerbehandling och framförallt under cellgiftsbehandling försökte jag äta en till två teskedar Ghi varje dag för att smörja mitt inre. Jag blandade ner det i min gröt, eller smälte det i varm mandel/havremjölk eller i mitt the. Funkar faktiskt i kaffe också.

Jag blandar gärna ner några matskedar  i en gryta, soppan, ja faktiskt på pastan också. Du kan steka i det. Ja Ghi har många användningsområden. Ghi är som att smörja sitt inre, som en inre bodylotion. Ghi hjälper också magen och tarmarna och enligt ayurveda så är en viktig del i vår hälsa just att ha en fungerande avföring, det vill säga att man varje dag går på toaletten. Ghi är rikt på vitaminerna A, D och E. Det smörjer tarmarna, sägs underlätta matsmältningen och näringsupptaget samtidigt som det sägs ha läkande effekter på tarmen.

Recept på ghi

Det här behöver du: ett paket osaltat, helst också ekologiskt smör.

Lägg smöret i en kastrull och låt det smälta, för att sedan småputtra ganska länge. Inte koka. Så ganska låg temperatur. Smöret ska inte brännas. Du får nog räkna med 30-40 minuter. Låt smöret puttra så länge att vattnet dunstar bort och att mjölkproteinet stiger upp till ytan, och smöroljan (det vi vill ha på botten). Ni ser det vita det ska bort. Försök att ta bort det utan att få med för mycket av smöroljan. Man ska liksom kunna se botten av kastrullen, då brukar det vara klart att sila. Sila sedan allt, till exempel genom ett kaffefilter eller en silduk. Det som kommer ut, och som är ghi ska vara så här solgult och helt rent. 

för några månader sedan läste jag boken Nuckan, Malin Lindroths bok där hon säger att hon vill tvätta bort skammen kring ensamhet och reclaima ordet nucka. En mycket bra och modig bok för tänk att det fortfarande är så skamfyllt att vara en singelkvinna utan barn och just därför är det så modigt att skriva en bok om just den känslan. För skam är en svår känsla att hantera. Skamkänslorna i sig skapar på nåt märkligt sätt ännu mera skam, som någon sorts kedjereaktion. Skamkänslor kan bli som ett fängelse, som att man går runt och bär på ett galler runt sig själv. Man skäms för att man känner skam. Nu är inte jag en singelkvinna utan barn, men jag är en kvinna som levt med olika känslor av skam. Och varje dag försöker jag skaka av mig de där känslorna, hantera dem på olika sätt för att jag vet att skam är dumt, onödigt. Och kanske framförallt för att jag inte vill känna skam. För jag vill inte gå runt i mitt egna fängelse.

Men vad har jag för skamkänslor? Och så kanske jag berättar mina skamkänslor och så tänker ni, och kanske till och med säger: ”Men det där var väl inget att känna skam för”. Då har ni börjat värdera mina skamkänslor och då tar skammen liksom en annan väg, då känner man skam för nåt som andra inte värderar som nåt man ska känna skam för och så kapslas det in och blir nån annan form av skam. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men skam är en jävla skitkänsla.  Så i morse läser jag den här krönikan Äntligen kommer berättelserna om ensamhet.

Så tänker jag på den här jämställdheten och hur orättvist det egentligen är. En singelman utan barn behöver liksom inte leva med stigmat, eller ens behöva försvara eller förklara sin ensamhet. Han kanske till och med anses som ljusbärare, eller som Eremiten i tarotkortleken.  Som jag önskar att skamkänslor, dessa sjukt onödiga känslor som många människor går runt och bär på i onödan. Att känna skam för något man gjort, om man gjort illa någon, betett sig illa, gjort bort sig ja, de kanske finns där av en anledning för att man ska skärpa till sig. Tänka efter eller nåt. Men så jävla onödigt att gå runt och bära på skamkänslor för nåt som omvärlden tvingat in en i. Tack för terapi och tack för kreativitet, så bra grejer för att bli av med sin skam. Men apropå det här med att vara en singelkvinna:  Läs här om italienskan vars hemlighet för ett lång liv är, undvik män…

Lite socker skadar väl inte? Man måste unna sig. Hur ofta hör man inte det? Men vi får se vad ni tänker om att unna sig socker efter det här avsnittet. För mig förknippas alltid mitt sockersug med cancer, eftersom jag innan jag fick diagnosen hormonell och inflammatorisk bröstcancer hade ett extremt överdrivet sockerbehov. I avsnittet som släpps idag har jag träffat författaren Ann Fernholm som i grunden är forskare men som utbildade sig till journalist eftersom hon tycker att forskningsvärlden behöver granskas.

In och lyssna genast för här får du reda på en massa om hur sockret påverkar vår kvinnohälsa och det vill du inte missa. Här hittar du avsnittet: Tarmen och sockret