Okategoriserade

Få människor klarar av för mycket uppmärksamhet och ännu färre klarar av dyrkan. Men varför har vi sånt behov av att sätta människor på en piedestal? Varför tror vi att det finns människor som är upphöjda och felfria? Och varför vill man själv känna sig som en guru? En efter en faller de. Senast i raden fallna gurus: John of God

När jag fick en cancerdiagnos dagen innan midsommarafton 2012 fick jag så många mejl och meddelanden på min facebook. Och ja, det var många som också ringde mig och gav mig råd, som jag inte bett om, om hur jag skulle förhålla mig. Vad jag skulle äta. Hur jag skulle äta. Hur jag skulle tänka. Att jag skulle tänka positivt. Att jag skulle än det ena än det andra. Så många miniläkare därute. Jag vet att folk försöker vara snälla, eller? Är det snällt att pracka på människor råd de inte bett om? Bland annat fick jag rådet att jag skulle be till jungfru Maria. Några föreslog att att jag skulle ta mig till Brasilien och healern John of God. Jag gjorde inte det. Jag åkte aldrig på någon resa för att träffa honom. Kanske hade jag gjort det om jag hade haft en sån ekonomi. Jag kan inte svara på det.

Men det är så intressant med hur vi människor blir och reagerar när folk i vår närhet, i vår omgivning blir sjuka, sörjer och är med om tuffa saker. Varför måste vi stressa redan utsatta med råd utifrån vad vi själva går runt och bär på. Lägga över våra egna rädslor och farhågor när människan som vi nu tagit som gisslan för vår så kallade omtanke mest hade behov av att bli lyssnad på, hjälpt i sitt vardagsliv och kanske rejält omkramad. Så där länge så att man gråter för att man känner sig sedd och bekräftad. I mitt fall var det hjälp och omtanke som behövdes. Hjälp att laga mat, fixa och dona. Hjälp med vardagliga saker som var svåra. Att bli hållen i handen när jag besökte sjukhuset. Någon att flamsa med när rädslan blev för stor. Min vänkrets blev mindre när jag vart sjuk. Det är både en sorg och en sorts vad ska jag säga lättnad. I sorgen prövas vännen. Vad gjorde cancern med mig? Lärde jag mig nåt är en ofta ställd fråga. Jo, min hud blev tjockare och mitt hjärta varmare kan jag nog säga.

Jag ska verkligen inte jämföra mig med gudsdyrkan som John of God fått. Jag har inte haft tusentals människor som vallfärdat till mig. Men att jag överlevde cancern och att jag hela tiden varit öppen med vad jag gjort, ätit, tränat och tänkt har ibland gjort att en del personer satt mig på en piedestal. Jag har aldrig velat var på en piedestal. Men varför har jag velat dela med mig? Jag har självklart velat inspirera människor och jag har självklart precis som alla människor en önskan om att vara älskad och att känna den känslan. Och kanske är den önskan ännu starkare hos oss som inte känt oss älskade i barndomen. Vi som växt upp som maskrosbarn och aldrig riktigt känt oss sedda och bekräftade. Kanske vill vi ha den här bekräftelsen så starkt att vi söker den i offentligheten. Men om man inte jobbar med den känslan, hela tiden. Konstant. Om man inte går i terapi och tar hand om den där lilla osedda ungen som finns inuti oss så kanske man själv börjar tro på den där bilden av att vara en perfekt människa utan brister och svarta sidor som man ofta tilldelas. Jag har sett många människor falla ner från piedestalen. Jag har sett människor tro på bilden av dem själva som målats upp och hur svårt de får det när strålkastarljuset riktas någon annanstans.

För mig som yogalärare, eller inspiratör är det därför så sjukt viktigt att gång efter annan få alla, inklusive mig själv att fatta en sak. Jag är min egen guru. Jag är min egen expert. Jag är expert på mig och jag tänker aldrig ge bort den makten. Gör inte det du heller. Det finns inga gurus. Det finns vägvisare, på samma sätt som det finns vägskyltar. Välj väg utifrån dig själv. Våga lita på att din röst är värd att lyssna på.

jag är en av flera jurymedlemmar i Organic Beauty Award.  I maj 2019 på Green Beauty Day ska vinnare koras i allt från bästa nattkräm till bästa kroppsolja. Det är ett härligt, ganska oljigt och framförallt krämigt uppdrag kan jag meddela. Men det är också ett hedersamt uppdrag: ”Organic Beauty Awards syftar till att få fler att upptäcka och använda naturliga, ekologiska skönhetsprodukter. Effektiva produkter som samtidigt är bra för användarens hälsa och välmående helt enkelt. Produkterna som anmäls till ’OBA’ genomgår en gedigen process för att sålla fram de absolut bästa naturliga, ekologiska skönhetsprodukterna. Produkternas kvalitet säkerställs – en kvalificerad jury testar produkterna under drygt tre månader och experter granskar produkternas påverkan på vår planet.”

Förra veckan rullade jag hem en låda med de produkter som jag ska testa. Ju mer jag tänker efter så är OBA (Organic Beauty Award)  ett väldigt bra initiativ som utmanar den snabbt växande skönhetsindustrin.  Under åren 2011 till 2015 skedde en ökning av skönhetsvård i Sverige från 1127 miljoner kronor till 1806 miljoner. Hur det ser ut idag hittade jag inga siffror på, men industrin lär ha ökat. Det intressanta är hur stor del av den här industrin som på riktigt har miljövänliga produkter i alla led eller hur? Jag vet att naturliga och ekologiska hudvårdsprodukter fortfarande är en väldigt liten procent av hela skönhetsindustrin. Det vill jag verkligen ska ändras.

För visst är det toppen om vi kan börja se över vårt slentrianflygande, köttätande och att vi ser till att sopsortera. Men till syvende och sist är det nog just vår dagliga konsumtion av olika produkter som förmodligen inte skulle gå igenom en miljökontroll. Tänk på allt från tandkräm till schampo som du använder varje dag och kanske inte bara en gång om dagen, utan flera. Johnson & Johnson äger en stor del av skönhetsindustrin. Nu får de stå till svars för att man hittat Asbets i babytalk

In och lyssna på Kvinnolivs avsnitt om hudvård med eminenta Lena Lociale: Här hittar du avsnittet: Huden och smörjan och avsnittet:  Huden och psyket In och lyssna för det angår dig. Jag lovar.

Du lyssnar väl på min podd KVINNOLIV? I senaste avsnittet Tarmen och sockret med Ann Fernholm så pratar vi bland annat om hur sockret påverkar vår kvinnohälsa. Du måste lyssna. Det är ett så viktigt och intressant avsnitt. Visste du att var fjärde svensk drabbas av fettlever och det var en av sakerna som vi pratade om bland annat.

Så läser jag det här: Spenat kan motverka fettlever Och hur får man i sig mycket spenat på en och samma gång? Jo, genom att juica grönt. I min grön drink har jag: Spenat, romansallad, selleri, ingefära, gurka och citron. Jag pressar ner allt i min kallpress. Just nu finns många både mer avancerade och enklare ute på marknaden. De kan heta kallpress, slowjuicer osv. En slowjuicer är förövrigt en jättebra julklapp.

Efter att ha läst artikeln i Aftonbladet blev i alla fall jag inspirerad. Har inte juicat grönt så där frekvent som tidigare. Men nu kanske jag till och med gör min 21 dagar till ett lättare och friskare liv-detox Du har väl min fina bok som kom ut 2015? Det är som en livstilskokbokdär jag vill få dig att äta börja äta så kallat Clean Eating. Boken är utformad som en detoxguide i 21 dagar. Men den kan lika gärna ses som en inspirationsbok. ”Once you go green you Will never go back”. Haha, här kom jag på en bra slogan. Men sanningen är att när man börjar känna av hur härligt man mår av att dra ner eller helt sluta äta socker och istället vräka ner spenat och andra mörkgröna grönsaker i allt man äter och dricker. Ja, vem vill sluta? Det är ju känslan av att må bra i sin kropp man hela tiden eftersträvar. I alla fall jag.

Ghi kan man säga är Indiens guld och är ett klarnat smör där man tagit bort alla mjölkproteiner och är på så sätt också ett alternativ för mjölkallergiker. Om du går till en ayurvedisk läkare så kommer förmodligen hen att rekommendera dig att ta några teskedar Ghi varje dag. Det är som ett universalmedel i Indien, som en allroundkrydda som ger maten/drycken en lite nötig smak. När jag var under cancerbehandling och framförallt under cellgiftsbehandling försökte jag äta en till två teskedar Ghi varje dag för att smörja mitt inre. Jag blandade ner det i min gröt, eller smälte det i varm mandel/havremjölk eller i mitt the. Funkar faktiskt i kaffe också.

Jag blandar gärna ner några matskedar  i en gryta, soppan, ja faktiskt på pastan också. Du kan steka i det. Ja Ghi har många användningsområden. Ghi är som att smörja sitt inre, som en inre bodylotion. Ghi hjälper också magen och tarmarna och enligt ayurveda så är en viktig del i vår hälsa just att ha en fungerande avföring, det vill säga att man varje dag går på toaletten. Ghi är rikt på vitaminerna A, D och E. Det smörjer tarmarna, sägs underlätta matsmältningen och näringsupptaget samtidigt som det sägs ha läkande effekter på tarmen.

Recept på ghi

Det här behöver du: ett paket osaltat, helst också ekologiskt smör.

Lägg smöret i en kastrull och låt det smälta, för att sedan småputtra ganska länge. Inte koka. Så ganska låg temperatur. Smöret ska inte brännas. Du får nog räkna med 30-40 minuter. Låt smöret puttra så länge att vattnet dunstar bort och att mjölkproteinet stiger upp till ytan, och smöroljan (det vi vill ha på botten). Ni ser det vita det ska bort. Försök att ta bort det utan att få med för mycket av smöroljan. Man ska liksom kunna se botten av kastrullen, då brukar det vara klart att sila. Sila sedan allt, till exempel genom ett kaffefilter eller en silduk. Det som kommer ut, och som är ghi ska vara så här solgult och helt rent. 

för några månader sedan läste jag boken Nuckan, Malin Lindroths bok där hon säger att hon vill tvätta bort skammen kring ensamhet och reclaima ordet nucka. En mycket bra och modig bok för tänk att det fortfarande är så skamfyllt att vara en singelkvinna utan barn och just därför är det så modigt att skriva en bok om just den känslan. För skam är en svår känsla att hantera. Skamkänslorna i sig skapar på nåt märkligt sätt ännu mera skam, som någon sorts kedjereaktion. Skamkänslor kan bli som ett fängelse, som att man går runt och bär på ett galler runt sig själv. Man skäms för att man känner skam. Nu är inte jag en singelkvinna utan barn, men jag är en kvinna som levt med olika känslor av skam. Och varje dag försöker jag skaka av mig de där känslorna, hantera dem på olika sätt för att jag vet att skam är dumt, onödigt. Och kanske framförallt för att jag inte vill känna skam. För jag vill inte gå runt i mitt egna fängelse.

Men vad har jag för skamkänslor? Och så kanske jag berättar mina skamkänslor och så tänker ni, och kanske till och med säger: ”Men det där var väl inget att känna skam för”. Då har ni börjat värdera mina skamkänslor och då tar skammen liksom en annan väg, då känner man skam för nåt som andra inte värderar som nåt man ska känna skam för och så kapslas det in och blir nån annan form av skam. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men skam är en jävla skitkänsla.  Så i morse läser jag den här krönikan Äntligen kommer berättelserna om ensamhet.

Så tänker jag på den här jämställdheten och hur orättvist det egentligen är. En singelman utan barn behöver liksom inte leva med stigmat, eller ens behöva försvara eller förklara sin ensamhet. Han kanske till och med anses som ljusbärare, eller som Eremiten i tarotkortleken.  Som jag önskar att skamkänslor, dessa sjukt onödiga känslor som många människor går runt och bär på i onödan. Att känna skam för något man gjort, om man gjort illa någon, betett sig illa, gjort bort sig ja, de kanske finns där av en anledning för att man ska skärpa till sig. Tänka efter eller nåt. Men så jävla onödigt att gå runt och bära på skamkänslor för nåt som omvärlden tvingat in en i. Tack för terapi och tack för kreativitet, så bra grejer för att bli av med sin skam. Men apropå det här med att vara en singelkvinna:  Läs här om italienskan vars hemlighet för ett lång liv är, undvik män…

Lite socker skadar väl inte? Man måste unna sig. Hur ofta hör man inte det? Men vi får se vad ni tänker om att unna sig socker efter det här avsnittet. För mig förknippas alltid mitt sockersug med cancer, eftersom jag innan jag fick diagnosen hormonell och inflammatorisk bröstcancer hade ett extremt överdrivet sockerbehov. I avsnittet som släpps idag har jag träffat författaren Ann Fernholm som i grunden är forskare men som utbildade sig till journalist eftersom hon tycker att forskningsvärlden behöver granskas.

In och lyssna genast för här får du reda på en massa om hur sockret påverkar vår kvinnohälsa och det vill du inte missa. Här hittar du avsnittet: Tarmen och sockret

Jag känner att jag varit lite duktig och lagt upp några kommande kurser på min hemsida som du hittar HÄR. Kom på en mysig yogahelg 10-13/1 i härliga Viken i Skåne. Här hittar du information, och kan anmäla dig.Viken är världens finaste lilla plats. Ser framför mig hur jag ska vandra längs havet och njuta av Skåne under fyra dagar. Ge dig själv en härlig julklapp. Ta med några kompisar på en roadtrip och njut av vad Skåne kan erbjuda en vinterhelg.

I januari, 24/1 kommer jag också till Norrköping med min knipworkshop. Här nedan hittar du info. Hoppas vi ses.

efter ett samtal med en kompis som jobbar inom förlossningsvården fick jag höra att det skett en ökning av klipp vid förlossningar. Anledningen till detta är att man tror att det kan skydda mot bristningar vid förlossning. Jag kommer ihåg när jag skulle föda min dotter 1992. Jag var med i försöket ABC på Södersjukhuset. Det som gick ut på att man skulle föda sin bebis så naturligt som möjligt. För mig var det så viktigt att min bebis skulle födas utan smärtlindring, att det sedan var en skitlång förlossning, jag sprack och var tvungen att gå hem två dagar efter förlossningen. Ja, det var ju kanske inte vad jag hade tänkt. Men ut kom hon utan smärtlindring.

Kommer du ihåg den här magen på bilden? Kanske bläddrade du i den här boken inför den rådande förlossningen. Det är i alla fall min mage med min Mira som ligger därinne och väntar på att födas.

Då för 27 år sedan pratade man mycket om att man inte skulle klippa kvinnor vid förlossning, utan bara i absoluta undantagsfall. Men tydligen har den trenden vänt och det oroar mig att en förlossning blir mer och mer nåt som ska gå fort, inte få ha sin naturliga gång och kanske till och med skyndas på genom att just klippa.

Det oroar mig när man också säger att man gör det för kvinnor bästa. För hur kan trenden svänga så? Från att klipp är det absolut sista man gör till att bli nåt man gör i förebyggande syfte. Ja, tänk man tog bort min blindtarm i förebyggande syfte för 30 år sedan och det var jävligt korkat. Eftersom vi idag vet att blindtarmen har en viktig funktion.

Som du kan Läsa här i artikeln från 2017 så finns det inget belägg för att klipp skulle hjälpa mot bristningar vid en vanlig förlossning men däremot vid en instrumentell. Men varför denna ökning just nu?

Antalet anmälda bristningar vid förlossning kanske går ner men vad händer med biverkningarna efter ett klipp? Kan vi börja prata om biverkningar. Fick också reda på att en kvinnlig forskare på Danderyds sjukhus getts stort anslag för att forska på just klipp vid förlossning. Så på förlossningsavdelningen bredvid sugklockan på Danderyd ligger två högar med lappar, en där det står KLIPP när man vänder på lappen och en tom lapp på den andra. Sorry, men jag skulle inte velat föda under de förutsättningarna. Skulle du?

Vad händer med den barnmorska som vägrar att vara med i den undersökningen. Den barnmorska som försöker se till att förlossningen ska ske så naturligt som möjligt? Det vill säga utan att använda sugklocka eller klippa.Här kan du läsa om studien

Men hur ska man få ner bristningar inom förlossningsvården? Det kanske ändå inte är att effektivisera förlossningen utan faktiskt tillåta en förlossning att ha sin gång. För som förlossningsläkaren Oloph Stephansson säger i artikeln från förra året: Man bör dock ha klart för sig att ett klipp medför en skada i muskulaturen i mellangården som motsvarar en bristning av grad två (på en fyragradig skala).

blir så glad när jag läser raderna på Rävsaxens instagramkonto att region Norrbotten satsar på kvinnan genom att starta en sajt Gyn i norr Tänk att det är så att man som kvinna alltså ska bli glad?! Tacksam? Vi är halva befolkningen och ändå haltar just kvinnovården efter. Hur mycket ska vi behöva skrika för att bli hörda? Hur höga ska siffrorna som vittnar om förlossningsskador, vestibulit, vaginism, återkommande svampinfektioner, Pcos, svårigheter att bli gravida, sköldkörtelproblem och alla andra sjukdomar, biverkningar och problematik som det visat sig ökat och drabbar mest kvinnor behöva just öka för att det ska anses som ett brinnande behov? Räcker inte de siffror som finns idag?  Och ändå. Finns inte idag en enda forskningsfond för klassiska kvinnosjukdomar och det fast socialstyrelsen  i våras gick ut med en pressrelease om alarmerat ökade siffror av just vaginism och vestibulit bland kvinnor. Även fast vi vet att det är ett stort problem så planeras det ändå inte för någon sådan fond. I en artikel i Expressen sägs följande: ”En orsak till att det inte forskas mer på ämnet är att man inte dör av kvinnobesvär som PMS eller PMDS, av sköra slemhinnor eller stora mensblödningar. Att forska om kvinnosjukdomar anses ha låg status.Men det påverkar livskvaliteten för många kvinnor och deras familjer. Räknar man ihop kostnaderna för de ’obetydliga’ kvinnosjukdomarna, så handlar det om stora pengar. Det här säger Inger Sundström Poromaa, professor och överläkare inom gynekologi och obstetrik vid Uppsala universitet. Hon säger också att det generellt är ont om forskning kring kvinnors sjukdomar.

Det är en katastrof och kanske dags för en riktigt fet jävla

jag har en papperskalender. För aldrig in sånt jag måste göra i min telefonkalender. Jag får ingen översikt då. Istället känns det som att allt flyter ihop. Så jag måste skriva upp vad jag ska göra så att jag får överblick. Då kan jag bläddra och se veckorna tydligt. Försöker också skriva in pauser så att dagarna inte bara flyter ihop och jag går från möte till möte. Jag behöver liksom planera in återhämtning, stunder när jag får ta igen mig.

Jag är en person där saker, känslor, tankar går fort. Jag är tacksam att jag har möjlighet att omvandla all den här energin till jobb. Till kreativitet. Men även kreativitet behöver vila. Hitta sina platser av paus. Semester är så klart jätteviktigt. Att bara gå och dra benen efter sig. Inte göra nånting. Men mejlen lyckas ändå hitta mig även när jag är på semester. Jag har alltid min telefon på ljudlös. För det där plinget i telefonen och att liksom alltid bli nådd skapar stress i mig. Men ändå fylls mina semestrar  väldigt ofta med jobb. Nån som skickar mejl med frågan ”kan du bara svara på den här frågan”. Problemet är ju att det sällan bara är en person som gör det. Tror det är dilemmat med att vara egenföretagare. Därför är jag så tacksam för att jag är så bra på att pausa mittemellan. Jag är en person som kan sitta på en parkbänk och glo rätt ut i tomma intet. Jag hittar mina pauser, mina mellanrum. En gång i tiden var jag chefredaktör på en kvinnotidning. Där fanns en tjej som heter Lena. Vi kallade henne listiga Lena för hon åkte runt och gjorde reportage om hur hon stajlade om folks hallar, garderober och vardagsrum, därav namnet. Hon tipsade läsarna om hur man med enkla knep och oftast billiga kunde göra om ett rum så att det fick ett nytt utseende. Jag och Lena gick från kollegor till nära vänner. När jag var typ tom i huvudet av alla möten och det tunga ansvaret av att vara chef på en tidning med liten budget, så hängde jag med Lena när hon åkte runt och gjorde ärenden i sin stora skåpbil.  För när jag satt där på passagerarsätet hände nåt. Det var där jag kom på de roligaste idéerna. Och så tycker jag det fortfarande är. Det är aldrig eller sällan, kanske jag ska skriva, när jag sitter vid mitt skrivbord och ska tänka mig till nåt. Det händer inte då. Oftast kommer de bra idéerna när jag minst anar, när jag gör nåt annat. När jag pausar.

Jag har sagt det förr ”det är i mellanrummet som vi hittar guldet”.

Så nu en fråga till dig. Var får du dina idéer? Var hittar du ditt guld? Och hur ger du dig mellanrum i vardagen?

En sak som jag tycker är viktig det är att låta mellanrummen vara just mellanrum. För om jag börjar tänka att det är i mellanrummet jag ska komma på en smart ide, då har det magiska i mellanrummet förstörts. Typ Rör inte mitt mellanrum. Så bara en tanke, tänk om man gjorde om måndag till min dag, skrev in det i kalendern som en bestämd dag för sig själv. Min dag, Tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag. Härlig vecka va?!