skam hejdå

för några månader sedan läste jag boken NuckanMalin Lindroths bok där hon säger att hon vill tvätta bort skammen kring ensamhet och reclaima ordet nucka. En mycket bra och modig bok för tänk att det fortfarande är så skamfyllt att vara en singelkvinna utan barn och just därför är det så modigt att skriva en bok om just den känslan. För skam är en svår känsla att hantera. Skamkänslorna i sig skapar på nåt märkligt sätt ännu mera skam, som någon sorts kedjereaktion. Skamkänslor kan bli som ett fängelse, som att man går runt och bär på ett galler runt sig själv. Man skäms för att man känner skam. Nu är inte jag en singelkvinna utan barn, men jag är en kvinna som levt med olika känslor av skam. Och varje dag försöker jag skaka av mig de där känslorna, hantera dem på olika sätt för att jag vet att skam är dumt, onödigt. Och kanske framförallt för att jag inte vill känna skam. För jag vill inte gå runt i mitt egna fängelse.

Men vad har jag för skamkänslor? Och så kanske jag berättar mina skamkänslor och så tänker ni, och kanske till och med säger: ”Men det där var väl inget att känna skam för”. Då har ni börjat värdera mina skamkänslor och då tar skammen liksom en annan väg, då känner man skam för nåt som andra inte värderar som nåt man ska känna skam för och så kapslas det in och blir nån annan form av skam. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men skam är en jävla skitkänsla.  Så i morse läser jag den här krönikan Äntligen kommer berättelserna om ensamhet.

Så tänker jag på den här jämställdheten och hur orättvist det egentligen är. En singelman utan barn behöver liksom inte leva med stigmat, eller ens behöva försvara eller förklara sin ensamhet. Han kanske till och med anses som ljusbärare, eller som Eremiten i tarotkortleken.  Som jag önskar att skamkänslor, dessa sjukt onödiga känslor som många människor går runt och bär på i onödan. Att känna skam för något man gjort, om man gjort illa någon, betett sig illa, gjort bort sig ja, de kanske finns där av en anledning för att man ska skärpa till sig. Tänka efter eller nåt. Men så jävla onödigt att gå runt och bära på skamkänslor för nåt som omvärlden tvingat in en i. Tack för terapi och tack för kreativitet, så bra grejer för att bli av med sin skam. Men apropå det här med att vara en singelkvinna:  Läs här om italienskan vars hemlighet för ett lång liv är, undvik män…

6
6