Författarnamn: Karin Björkegren Jones

LÄS OCH DELA VIDARE DEN HÄR ARTIKELN

Det är en enorm förlust för mångfalden inom sjukvården, som på många sätt slutar att vara fri om Vidarkliniken går i graven. Jag förstår att man inte kanske förstår vikten av att kunna välja annorlunda om man inte varit sjuk, hamnat på sjukhus eller varit i händerna på vården. Men för oss som vill välja annorlunda än gängse sjukvård, den vi alla är med och betalar för, så finns det risk att vi inte kommer kunna det. Jag läkte på Vidarkliniken, efter alla sjuhelvetes cancerbehandlingar, så var det där jag läktes. Där blev min kropp min igen. Om det här förjävliga beslutet går igenom i juni så försvinner nåt stortartat. Låt det inte försvinna. Tack tidningen Hälsas chefredaktör, Maria Torshall för att du vågar stå upp för det alternativa. Dela hennes artikel. Sprid den. Motsäg dig det här förslaget. För det är inte bra. tro mig.

Oj, dagarna går. jag är i Aten och bor i ett fint litet hus precis runt hörnet på Akropolis och alldeles bredvid Filippoparken, eller hur det nu stavas. Är inte helt lätt med grekiskan…
Jag har det så bra. Tänk att det skulle ta över femtio år innan jag kom till Grekland och redan nu känner jag att jag vill tillbaka till Aten.

Huset jag bo i har ingen wifi, så det är svårt för mig att blogga. Nu sitter jag på ett litet kafe och läser av mejl. Så om ni vill följa min resa, följ mig på instagram. Jag är lite flitigare där.
KARINBJONES heter jag HÄR

TBT. Idag la jag upp det här på instagram.

Med texten:
En kompis skickade det här gamla klippet. Ja herregud. 30års krisen. Vad jag inte visste då var att jag skulle titta tillbaka på mitt liv som 51åring och tänka att livet är kriser. Inte konstanta men de avlöser varandra. Det kanske inte är så för alla men om man lever ett liv i rasande fart så nog finns kriserna där. Ibland hade jag önskat att livet var mer långsamt. Det jag nu utövar här i Aten. Långsamhet. Det betyder inte tråkigt. Det betyder just det att ta det lite piano. Att fråga sig behöver jag gå in i det här? Behöver jag agera på det här. Vad händer om jag inte reagerar på det här? Jag har så mycket tid att tänka nu. Både bra och dåligt med det. Som med allt. Men tydligen undrade jag över var jag skulle träffa en man. Jag träffade mannen i mitt liv ett halvår efter det här reportaget. Vi träffades ett tag men då var inte vår tid. Sen träffades vi igen 17 år senare. I sommar dan efter midsommar firar vi åtta år. Och dan innan midsommar firar jag att jag varit cancerfri i fyra år ❤️

Så mitt råd idag. ta det piano. sov på saken.
Idag ska jag bara vara. Gå ett par varv runt kvarteret. SEdan ska jag åka till en lymfterapeut med tbanan och byta tbana och hamna lite utanför min comfortzon.

Vad ska du göra?

I min ungdom bodde jag i Rom. Denna fantastiska stad byggd på sju kullar. Å vad jag älskar den staden. Nu är det så länge sedan jag var där. Men får lite känslan att Aten på något sätt liknar Rom.
I alla fall den där känslan av mäktighet, av fantastiska historiska byggnader. Jag kommer ju inte hinna se allt om jag också ska hinna skriva. Men jag läser på nätet att jag kommer att bo när Akropolis.
Imorgon åker jag två veckor till Aten. Jag har fått ett författarstipendie till Ariane Wahlgrens hus, HÄR hittar du info om huset och Ariane. Jag är faktiskt lite nervös.
Visserligen är jag van att resa själv och tycker också om mitt eget sällskap. Och att får göra lite som jag vill. Jag tycker om att gå och lägga mig tidigt och vakna tidigt. Jag vaknar oftast av mig själv kl 5 och vid tio på kvällen kan jag oftast inte ens hålla upp ögonlocken. Det är min inre klocka. Jag vet att folk kan tycka att jag är tråkig som inte är en festprisse längre.
Men den här sjukdomen med C tvingade mig på nåt sätt att ändra riktning.
Mycket av mitt liv handlar om att ta hand om alla biverkningar efter alla cancerbehandlingar. Ofta är jag trött på det. Tänk vad skönt det var att ha en kropp som inte gjorde ont, som inte svullnade i tid och otid.

Att vara frisk är att vara lycklig. Synd bara att jag inte visste om det. Till dig som är frisk – vet om det! Bodil Malmsten

Ja, herregud lite så är det. You’re body is tired but your mind is not. Den meningen hörde jag i Indien för ett par år sedan av en ayurvedisk terapeut. Ja den finns. För så är det och det blir ju en liten schism där. Mellan min kropp och mitt sinne.
Det tar tid att läka en kropp som är så trött. För utomstående kan det vara tröttsamt med en person som går in så mycket som jag gör för att må bra. Men jag vet inget annat sätt.
För tillfället är mitt lymfsystem i fullständig obalans. Det gör mig lite rädd. Så nu ska jag åka två veckor till Aten och bara vila. Bara vara med mig själv. Promenera mitt i historien. Få lite sol på näsan. Längtar. Men som vanligt. Jag älskar att resa men hatar att lämna.

Sp här såg jag ut när jag bodde i Rom och jobbade som modell i såna där fotade Starletnoveller. Jag är kanske 19-20 år och jag trodde att jag skulle bo i Rom i reste av mitt liv. Saker ändras. Saker förändras. Inget är statiskt. Det är vad livet lär en. När allt känns tungt och motigt är det en skön vetskap att veta. Att allt förändras. Det kommer bättre dagar.

Vilken viktig bok Kinastudien är. Visserligen en tegelsten och jag har inte hunnit särskilt långt. Den här boken har sålt i över en miljon exemplar. Tänk om jag en dag får möjlighet att skriva en sån framgångsrik bok som också kan hjälpa människor. Boken är skriven av en professor i näringslära och biokemi. Jag älskar, älskar när läkare vågar se helheten av en människa och att svaret på problemet kanske inte är att skriva ut vita små piller. Bota symptom, utan gå djupare.
Och tänk om man kunde blanda in kosten i vår sjukvård. Hur viktig den faktiskt är. När öppnar det första vegetariska sjukhuset? För tänk om det är som Hipocrates sa. Han som hela skolmedicinen bygger sin vetenskap på ”Mat är medicin och medicin är mat.”

När jag blev sjuk i cancer började jag tänka mer och mer på vad jag stoppade i mig. Maten och hur jag tränade var liksom det enda jag kunde kontrollera när jag var under alla cancerbehandlingar. Jag ville verkligen hjälpa kroppen att orka och stå ut genom alla behandlingar. Och faktum var att jag mådde bättre av mer grönt och av yogan. Visst ”slarvar” jag ibland. Men jag mår alltid som bäst när jag tänker på vad jag äter och hur jag äter. Och när jag gör min yogaträning,

Sedan jag varit i händerna på sjukvården så känner jag mig luttrad. Jag har stor respekt för många läkare. Och jag är tacksam att jag träffat så många bra och empatiska. Men att vara frågvis och kräva sin rätt är också jobbigt. Ofta ofta känner jag mig jobbig. Liksom bråkig.

Men samtidigt har jag också stött på så många konstiga läkare och ibland, eller ganska ofta undrar jag över jämlikheten i vården. Jag hörde om en kvinna som åkte in akut för många år sedan. Hon mådde inte bra. Hon kände sig låg, trött och snurrig. Läkaren pratade med henne och ställde henne en massa frågor. Bland annat hur hon hade det med sin partner? Vad har det med saken att göra? Det är som att när kvinnor mår dåligt går allt att härleda till psyket. Och då är det som att problemen kvinnan kommer med inte är riktiga.
Och mår man dåligt. Har man ont. Susningar i huvudet. Är man ofta trött, sover dåligt. etc. Det behöver verkligen inte handla om att ens relation är dålig. Tänk om det är tvärtom? Tänk om det är så att relationen blir dålig på grund av det man känner och hur man mår? Man kanske inte ens har en partner och spelar det någon roll för anledningen man söker? Ta våra problem på allvar. Så tröttsamt att höra att det finns ett begrepp kärringsjukdomar och att svaret alltid är medicin som antidepressiv, hormonbehandlingar eller vad det nu skulle kunna vara. Och samtidigt så är det en indikation att man inte tar psyket heller på allvar.

Det visade sig senare att den här kvinnan hade hjärntumör. Ofta när jag kommer till läkaren känner jag mig som att jag är hypokondrisk, eller psykiskt instabil. Men låt säga att jag är både hypokondrisk och psykiskt instabil så borde väl rimligen mina kroppsliga besvär ändå tas på allvar?

Jag lovar att återkomma när jag läst hela boken, vilket jag tänker att jag ska göra i Grekland. Mina skrivarveckor i Aten. Ja, de börjar närma sig.
Jag har fått ett författarstipendie till Grekland. Två veckor som jag ska skriva, skriva skriva. Jag åker om en vecka. Men jag har redan börjat tjuvläsa i Kinastudien.
Där hittar jag att kvinnor som äter växtbaserad mat får lindrigare klimakteriebesvär. Och när jag tänker efter så i all skit jag varit med om hittills med biverkningar efter bröstcancern. Så har jag i alla fall sluppit besvär som vallningar, nattsvettningar, blödningar och liknande. Jag tror ju att yogan också hjälper kroppen med de besvären.

I boken Frisk och strålande hy på naturlig väg närmade jag mig maten allt mer. Den boken skrev jag under alla mina cancerbehandlingar och också under biverkningarna. Boken kom ut i januari 2014

Men i21 dagar till ett lättare och friskare liv gick jag djupare in i maten och hur viktig den är för vårt välmående.

Visst kan du göra en 21 dagars detox, men det jag ville med den här boken var att det skulle vara en bok som var lätt att följa. Enkla recept som man kan blanda in och äta när som helst. Liksom clean eating. Oj, vad jag ska äta clean i Aten. Någon som har tips på yogaställe, helst ashtanga? Eller kanske restorative? Vegorestauranger? Rawfood? Nåt jag inte ska missa?