About Karin Björkegren Jones

http://www.karinbjorkegrenjones.se/

Posts by Karin Björkegren Jones:

fuck that

Feel your body say; Fuck that

Haha, ibland känns det så skönt, nästan befriande att hitta såna här klipp på youtube. Typ när huvudet går i spinn. När du tänker för mycket. Att bara då få säga, tyst för sig själv Fuck that.

För hur mycket jag än älskar yoga, meditationer och pranayama. Så är jag också så fruktansvärt trött på självutnämnda gurus. Snälla, snälla sätt inte mig på en piedestal. Tro inte att jag är en fantastisk människa, helt igenom god. Lägg inte den bördan på mig. Jag har som alla andra problem med en massa saker. Jag har inte svar på allt.
Men jag älskar att ni läser. Älskar att ni gillar mina tankar.
Älskar att ni blir engagerade.
Älskar att ni kommenterar.
Att ni delar med er av era historier.
Det gör mig varm och glad.
och stolt.
Men lova mig, precis som jag skrev att vi måste våga ifrågasätta. Jag har inte alla svar. Tro inte det. Du är din egen expert. Du är expert på dig. Låt ingen annan säga något annat.

Men framförallt min väg behöver verkligen inte vara er väg.
Jag tror inte att yoga, meditation och pranayama är vägen för alla.
Så då har jag sagt det.
Men… det skulle vara kul att se om, jag säger om alla människor i världen började yoga. Tror ni det skulle ske en förändring?
Vad tror ni skulle ske?

IMG_6556

Den här bilden hittade jag på facebook, förlåt förlåt har glömt vem som la upp den. Den är så fruktansvärt kul. Hoppas du som la upp den tycker det är okej att jag använder den. För är det inte väldans skoj med en kurs i hur du blir en guru?

0

ANNONS:

våra bröst faller som käglor

bild334

Den här bilden är från november 2012. Jag har genomgått cellgiftsbehandlingen, sex omgångar. Jag har precis opererat bort mitt högra bröst. Jag skulle få vila några veckor innan strålbehandlingen. Man strålades varje dag (inte på helgen) i fem veckor. Men jag fick en strålande jul, vilket betydde att jag vissa dagar fick strålas två gånger om dagen eftersom sjukhus har julledigt… Jag hade precis börjat med herceptin, som jag skulle ta 17 gånger och som det senare visade sig att jag fick hjärtsvikt av. Mitt hjärtas kapacitet var nere på 30 procent. Varje dag tänker jag på det jag och många med mig genomgått. Varje dag, någon gång under dagen tänker jag på alla de kvinnor jag mött när jag behandlats. Unga och äldre. Vi har mötts på sjukhuset. Jag tänker på kvinnorna. Jag tänker på hur de mår. Om de lever. Jag tänker på sånt vi berättade för varandra och jag tänker på hur vi försökte hjälpa varandra och uppmuntra varandra i den där rädslan vi alla bär på när man fått en cancerdiagnos. En rädsla som aldrig försvinner, men som avtar gradvis. För att lusten att leva blir starkare. Lusten.

Jag skulle ta paus, men jag har känt mig arg, ledsen och besviken. Läser olika artiklar om cancer. Om nedläggningarna. Om att Sabbatsberg lägger ner sin bröstcancervård. Att Håkan Brorson som är den ende i Sverige som fettsuger lymfödemarmar att hans verksamhet hotas av neddragning LÄS HÄR.

Varför?

Jag blir så ledsen. Jag är så besviken på media. Jag är så besviken på varenda en som låter sig köpas av Cancerfonden. Varför, varför är det ingen som ifrågasätter denna fond?

För är det som Börje Peratt skriver: ”Cancerfonden har satt upp mål som man långt ifrån har klarat av. Istället för att minska cancer har antalet cancerfall ökat. Istället för att bota har fler dött och sjukvården kommer ofta till lägen där man helt enkelt ger upp.”

Är det så?

Nästan varje gång jag lägger upp nåt kritiskt gentemot Cancerfonden, så får jag ett mejl från någon som skriver Ni som får bröstcancer ni får mycket mer uppmärksamhet och hjälp.
Det stämmer kanske att vi får mer uppmärksamhet. Men får vi verkligen mer hjälp? och blir det inte konstigt om ”kampen” blir mellan oss som får cancer?
Det stämmer kanske att vi får mer uppmärksamhet. Men varför får vi det?
Jo, för att det säljer.
Så krasst är det.
Det säljer att vi visar vår ärrade kroppar. Kroppar där brösten är borttagna.
Vi statuerar exempel på något, på ett tillstånd där ingen vill hamna men som gör att så många skänker pengar till just Cancerfonden. För vi tror att då kommer pengarna till sin rätt. Där forskas det på ett motgift.
Våra historier, våra tårar och statistiken, att så många dör. Barn som förlorar sina mammor. Partners som förlorar sina partners. För det är så jävla många som dör av den här sjukdomen, eller är det sviterna av behandlingarna vi dör av? För att medicineringen är så stark, att våra hjärtan inte klarar av att pumpa längre. Att sjukdomen kommer tillbaka och att den kommer så starkt. Men varför kommer den tillbaka? Fast vi gjort alla behandlingar och kanske till och med fortsatt äta de här antihormonerna som vi ska äta i fem till tio år.
och fast vi skänker miljoners miljoner till Cancerfonden som säger Tillsammans mot cancer och Nej till cancer.

Var är forskningen på vilka kvinnor som verkligen behöver äta de här antihormonerna, som ger så tråkiga biverkningar som ökad risk för blodpropp och artros, men också för utebliven sexlust. Sexlust är ju inte bara det här härliga att man faktiskt vill fortsätta att knulla fast man är enbröstad, eller genomgått en cancerbehandling. Att förlora sexlusten är också att förlora en stor del av sig själv, nämligen lusten till livet. För det är vad som händer. Och om ni fortsätter att läsa det jag skriver här och alla länkar jag länkar till, så kommer ni att fatta det jag nu skriver. Sexlust ger endorfiner. Ger lyckokänslor. Skapar en massa härliga känslor i kroppen. Vi vet också att orgasmer gör oss mer starka mot sjukdomar. För länge sedan läste jag de här raderna: En orgasm om dagen, håller doktorn borta.

Kanske borde man forska på något som INTE tar bort sexkänslor och lust? För tänk om det här antihormonet som vi bröstcancerkvinnor som fått hormonell cancer uppmanas äta och som sägs rädda våra liv, i förlängningen kanske inte var så lyckat? Jag säger inte att det är så, men jag skulle önska att någon tittade på det. forskade på det. ifrågasatte det. För det är genom ifrågasättande som man kommer någonstans med forskning.

Rosa bandet galan, som drar in så mycket pengar. Vart går pengarna?

Cancer säljer.
Rädslan för cancer säljer. Så fruktansvärt obehagligt.

Snälla, snälla våga ifrågasätt.

För var är de granskande artiklarna? Varför anses de som ifrågasätter och väljer andra sätt att se på hur vi ska bekämpa cancer som galningar? Men LÄS DET HÄR

och http://www.thetanningguru.com/sv/d-vitamin/cancerfonden-misslyckas/

För vi måste börja titta på uppkomsten av cancer. Varför det ökar. Mediciner är viktigt att vi forskar på, men det här:

STresskänslor ökar risk för bröstcancer

Jag är ingen forskare. Men i min värld så låter det så konstigt. Om man vet att stresshormoner ökar risken för bröstcancer hos kvinnor. Ja, då kan ju inte uppmaningen av läkarna, som vi får höra när vi får vår diagnos fortsätta att vara ”Lev som vanligt”. För risken att vi bc-kvinnor fått cancer på grund av stress, ångest och oro är som forskningen visar så pass stor. Jag skriver inte det här för att lägga någon skuld på någon. Men något är fel. Något är riktigt fel. För vi vet ju att Sveriges kvinnor är stressade. Vi vet att vårt samhälle typ snart kollapsar för att vår framfart är fullständigt galen.
80talets glorifierande av att göra hundra saker samtidigt, om att ständigt ha en tidspress om att uppnå ouppnåeliga mål inget av det kan vara bra för oss.

Vi vet till exempel att kvinnors stressnivå ökar när hon är på väg hem från jobbet. Vi vet att den går ner först vid tio elva på kvällen. Vi vet att männens stressnivå sänks så fort de passerar tröskeln på hemmet. Nåt är fel. Nåt är på riktigt fel.

Och under tiden som vi fnular på det, så finns det krafter som tjänar storkovan på vår rädsla för att bli sjuka. Och vi låter dem.

Nu tror jag inte att man kan meditera bort cancer. Eller att det bara är stress som är uppkomsten till cancer. Men vi måste våga titta på varför vi får cancer. Och vi måste våga titta på varför vi inte dör av cancer utan av behandlingarna.

Stress är vår tids stora folksjukdom. och det är våra bröst som faller som käglor, i bästa fall. I värsta fall överlever vi inte.

3

god jul

IMG_6575

Jag loggar ut. Tar lite paus. Jag har landat på landet. Min personlighet behöver landet. Behöver tystnaden. Skogen. Den gamla skogen som är minst 70 år. De höga träden. De längsta av våra bröder som indianerna kallar dem.
För att inte gå in i väggen. Utmanar jag väggen. Jag utmanar lugn och ro. Jag välkomnar långrandiga dagar. Vi ses efter helgerna. God jul och gott nytt år. Njut av kärlek och gröt. Njut av tristess och långpromenader. Njut av tända ljus och kortspelskvällar. För det ska jag göra.

En dag hann jag… Näe, men jag ville bara lägga upp det här:

textida_main2

Igår hamnade äntligen resan som jag tipsat om på Facebook. För fyra år sedan satt jag och Alexandra Pascalidou och planerade en boostresa till Grekland. Min cancersjukdom kom emellan och Alexandra reste med Malin Berghagen. Nog var jag lite avis, men jag såg fram emot att bli frisk och att jag en dag skulle få åka med Alexandra till Grekland. Nu äntligen blir vår resa av. Ska bli så spännande och kul. Dels för att jag tycker att Alexandra är en alldeles särskilt fenomenal och fantastisk person som jag lärde känna 1995 då vi jobbade ihop på Ungdom mot rasism. Kom med, kom med. P.s jag tror att det kan bli lite förändringar i schemat. Jag har gärna yoga innan frukost.

För mer info och för bokning läs här

IMG_6576

Härute finns inga gatulyktor. Inget som lyser upp. Vid sex är det kolsvart här ute. Men månen går mot full. Varje gång jag kommer ut hit, får jag ro i kroppen. Det händer något. Lugn och ro. Samla kraft. Hitta hem.

God jul kära läsare.
God jul och gott nytt år.

0

älskar larv

IMG_6546

Ibland tycker faktiskt jag själv att jag är ganska skoj.
Som när jag kom på hur vi skulle göra sol- och månhälsningen i nya boken. Att få klä på sig en kroppsstrumpa, en gul för solen och en blå för månen. Och att jag sedan fick larva mig framför kameran, ungefär som att det var improvisationsteater.

En gång i tiden, när jag bodde i Rom hade jag en en agent. De ville ju mest att jag skulle ta av mig kläderna. Men det ville inte jag. Så då återstod att jag blev plåtad i olika fotoromanzi, typ såna här:
nello-appodia-e-paola-pitti-nei-fotoromanzi-lancio-marina-n-113-1971-179394
Det var alltså fotade kärleksnoveller. Jag fick oftast spela sekreterare som var småkär i chefen som så klart var förälskad i en primadonna. Jag överspelade alltid.
Ray brukar säga att jag borde spela buskisteater, haha. Å, jag som älskar Eva Rydberg och som barn satt jag nästan som förhäxad framför Nils Poppe-filmerna.

FullSooizeRendjjer

Solen
IMG_6548

Månen
IMG_6547

Här hittar du boken

9789155262563_200_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

0

komsi, komsi

Tack vad ni är gulliga. Tack för allt stöd.

Bara därför kan jag berätta om en härlig helg på Mallis. Som Santani Petra anordnar
Kom med. Passar alla, även nybörjare. Det blir hathayoga, pranayama och japameditation och framförallt det blir Yogapyssel. Älskar att pyssla och Petra är en pysselprinsessa. Jag vet att ni kommer att älska det. Ta med en väninna, ta in på ett närliggande hotell. Njut av en majhelg på Mallorca. På den vackra och lugna del av Mallorca. Jag har varit massor på Mallis, men jag har blivit kär i den här delen av Mallis. Kanske för att de liknar Gotland. Kanske för att den är så lugn. Kanske för naturområdet som finns runt knuten där Petra bor. Där man kan ströva runt och se solen gå ner, så där så att varje sten och olivträd blir guldlysande. Och kanske för den helt underbara marknaden i den närliggande lilla stan Santaniy. Eller hur den nu stavas? Komsi, komsi. Önska det här som julklapp. Ge bort det som julklapp. P.s Maxantal är 15, så skynda, skynda.

IMG_5348

Min Bc-syster som jag lärde känna i höstas och som jag tycker så mycket om. Petra som också säljer de allra härligaste yogakläder. Kläder man bara vill leva i. Och som jag vet nu snart kommer att lägga ut sin nya kollektion. Du hittar hennes webshop här

Och här kan du se mig i några av hennes helt underbara och supersköna plagg. IMG_5379IMG_5385FullSizeRender66FullSizeRenkkderFullSizeRender3FullSizeRende77r

Och kolla in den här knasiga yogaserien. Liiite kul faktiskt. Yogaserie

0

jag fortsätter le

_MG_3526-1

Jag har varit i media sedan jag var 22 år. Då började jag jobba på SVT och programmet Bullen, efter det jobbade jag i redaktioner för flera tv-program. Ungefär samtidigt skrev jag min första artikel för Aftonbladet Söndag. Jag har jobbat nära människor som blivit kända över en natt typ. Jag har sett hur uppmärksamhet kan förändra människor. Ibland inte till det bättre. Och jag har också sett hur min egen värld förändrats i och med att en och annan känt igen mig på gatan, på tåget, bussen. Ja, ni fattar. Ofta är det ju väldigt härligt. När någon kommer fram till en och säger något snällt. Men jag har också råkat ut för när det är mindre härligt.
Utan att gå in på allt för många detaljer, man vill ju inte väcka den björn som sover. Men jag ska berätta något som gjorde mig så ledsen.

När jag precis ”frisknat” till efter alla cancerbehandlingar så kunde jag börja jobba med yoga igen. Som jag längtat. Jag hade ju som ni vet inte sett om mitt hus. Jag hade världens sämsta sjukpeng, jag hade inte råd att vara sjukskriven. Så jag behövde och ville verkligen jobba.
Jag la upp om några yogaretreat jag tänkte ha.
Ganska snart hörde Kammarkollegiet av sig och krävde att jag skulle lägga in mer än 100 000 kronor i en deposition, som säkerhet för resenärerna. Självklart är det en bra sak, men de pengarna hade ju inte jag och jag frågade hur andra gjorde när de arrangerade resor och retreat. Jag fick reda på vilka regler som gäller och efter det anordnar inte jag några retreat. För man måste helt enkelt lägga in den säkerheten till Kammarkollegiet och det gäller alla.
Så numera får andra helt enkelt bjuda in mig. Hotell och resebolag, som så klart har den tryggheten för sina köpare.
Självklart gör det att jag tjänar mindre, men jag gör rätt enligt lagen. Vilket är viktigt.
Men nu är det så att någon människa så fort jag lägger upp om något retreat eller resa (som alltså någon annan arrangerar) anmäler mig till Kammarkollegiet anonymt. Och jag får gå igenom samma procedur, som tar tid och som alltid gör mig lite ledsen. För det som känns, det är ju att veta att någon därute gång efter gång ringer in och försöker sätta dit mig.
Och det är liksom baksidan av bli lite känd, att ta plats. Att det retar någon, upprör.

Men så här är alltså reglerna. Du kan inte som yogalärare arrangera yogaresor/yogaretreat där du erbjuder yoga, logi och mat. Alla poster måste vara separata. Du kan ta betalt för yogan. Någon annan får ta betalt för maten och en tredje för login. Ja, ni förstår. Det blir ju lite bökigt för då måste den som bokar resan också sätta in pengar på tre poster. Och också betala sin flygbiljett.
Så vida arrangören inte alltså redan betalat in till Kammarkollegiet en säkerhet. Den säkerheten är för resenären, så att om något händer. Om resan eller retreatet inte blir av, för att låt säga yogaläraren blir sjuk, något händer som gör att yogaresan inte kan bli av, så betalas avgiften tillbaka till resenären.

Så du, eller ni som anmäler mig. Jag vet sedan länge om reglerna och jag följer dem.
Om shanti, shanti, shanti

Jag andas in kärlek och jag andas ut allt jag inte vill ha i livet.
In kärlek, ut allt det dumma.
In kärlek, ut allt det dumma på repeat…

Ps ett lite julklappstis min bok Yoga för livet

9789113070261_200_yoga-for-livet-for-kvinnor-40-plus_haftad

Den här lilla pärlan från 2010, ges nu ut igen i ett så kallat smartformat. Vet ni vad jag älskar att mina böcker fortsätter att leva vidare. Att Norstedts, i det här fallet både gett ut Yoga för kvinnor som kom förra året och nu Yoga för livet i nyutgåvor.

yoga-for-kvinnor

Och missa inte det här jättebra julerbjudandet på min härliga bok YogaeroticaJag tycker så mycket om den här boken. Om du skriver in rabattkoden: karinsjulklapp vid utcheckningen i Luxshoppen så får du 20 procent rabatt på boken.

yoga_erotica_cover

Och hörrni, nu går det att boka min senaste bok Yoga – fysisk och själslig detox

9789155262563_200_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

0

Fajt mot lymfödem

_MG_8478

50 procent av alla kvinnor som opererar bort lymfkörtlar i armhålan vid en bröstcanceroperation och strålas riskerar att få lymfödem. Och ändå, trots att siffran är så hög så får man så lite information. Självklart är det olika, beroende på vilken läkare man har, vilken omvårdnad man får. Jag är så ledsen och rent ut sagt BESVIKEN på att den pyttelilla information jag fick. Att den snarare gjorde att jag inte förstod. Dessutom hade jag fullt upp med alla behandlingar och att försöka må bra efter allt som hänt.
Därför borde det vara en självklarhet att alla som gör en canceroperation i områden som kan ge lymfödem får sina armar och ben mätta.
För om man man mätt till exempel mina armar INNAN (och sedan efter för att hålla kolla) operation hade man kanske märkt att jag redan innan operation och strålning hade ett något mer nedsatt lymfsystem i just det utsatta området. Vilket är viktigt också för mina förutsättningar. Då hade man kunnat förbereda mig OCH jobbat mot ett ödem.
Och man hade också märkt om man fortsatt att mäta armarna efter alla behandlingar, att armen fylldes på sakta men säkert. Det är nämligen precis så det sker. Man märker inget, eftersom den där vätskan liksom rinner på sakta, för att plötsligt en dag vara så stor att inga tröjor passar.

Jag åkte ju in akut, eftersom jag trodde att jag fått en blodpropp i handen. Min hand hade svullnat upp så att man inte såg några ådror på handen och armen var jämntjock.
Och på akuten och senare vårdcentralen, ja, inte var det någon som sa orden; det kan vara lymfödem. Snarare var det, hur kunde du tro att du fått blodpropp. Lite som att jag var en bimbo.
Men DET är ju det som är det mest pinsamma i hela historien, att läkare och vårdpersonal är så dåligt insatta i ett system som är så viktigt. Men så eftersatt. Gå in och googla på lymfsystemet. Det mesta handlar ju om celluliter, som att man är fåfäng när man vill få igång flödet och kroppsvätskorna i kroppen.

Men jag har tilltro, för för några månader sedan klassades plötsligt Lymfsystemet som en kroppsdel. Och det lär bli förändring. Jag hoppas det, för mig och för alla andra som lider av sitt lymfödem.
Alla får inte lymfödem, men de som får de mår ofta dåligt av det. Det är en ständig påminnelse om vad man varit med om. En arm, ett ben som är svullet. Som väger lite mer. Som gör att man får ont i nacken och axlarna, eftersom det inte är balans mellan höger och vänster sida.

Jag tycker det är helt jävla otroligt att det här med lymfödem liksom viftas bort i cancervården. Att så många faktiskt lider och att så många inte får hjälp. Och ska man få hjälp måste man skrika högt. Ringa runt själv och hitta lymfterapeuter som vet hur man masserar ett lymfödem. Bland annat. Men framförallt, om man satt in åtgärder tidigare hade kanske färre lidit. Då hade man kanske kunnat ha ödemet under kontroll, det vill säga det hade inte behövt svullna upp så stort.

Så mitt råd är till dig som ska opereras. Kräv att bli mätt innan i båda armarna. Kräv att de mäter regelbundet efter operation och strålning. Och om du är i riskzonen, begär kompression från början. Och den ska vara utmätt av lymfexpert. Märker du att det svullnar upp. Det finns hjälp att få, be att få en lista på ställen som utför just lymfflödesmassage. Att du så snabbt som möjligt får kontakt med en bra lymfterapeut.

När jag fick min ödemdiagnos i våras så googlade jag runt som en toka. Jag hittade Håkan Brorson i Lund som fettsuger ödemarmar och ben. Problemet där är att man efteråt måste ha kompression 24/7. Men om man svullnat upp jättemycket, så är det ett alternativt. För den här vätskan som hela tiden rinner till. Faran med den är att den omvandlas till fett. Det är därför man hela tiden ska massera försiktigt, på ett speciellt sätt för att det inte ska stelna och bli hårt.

Men jag googlade fram DET HÄR och såg till att få träffa henne. Den enda i Sverige som gör den här formen av kirurgi. Den passar inte alla, men jag är glad och tacksam att jag nu har möjlighet och att operationsdag är satt. 25 februari opereras jag. Jag frågade henne om jag kan göra något för att operationen ska bli så bra som möjligt. Och hennes svar var: ”När det gäller förberedelser inför operation så är både träning och lymfmassage bra för att undvika att armen svullnar mera. Ju mindre svullnad, desto lättare att hitta lymfvägar som kan kopplas till små vener”

Så nu kommer dagarna fram till operation handla om att ta hand om mitt ödem. Och hur gör man det?
Man tänker på maten. Man skippar halv- och helfabrikat. Inget socker, mjöl och mjölkprodukter. Bort med alkohol. Mycket grönt. Ja, som jag ju redan äter, så klart.
Man ser till att få mycket lymfmassage och gör egen behandling.
Jag tränar lagom.
man djupandas. Bra andning är bra för lymfssystemet
Sover.
Inte stressar, för stress gör att armen svullnar.

Hm, har jag glömt nåt? Jo, ni underbara fantastiska tjejer (och killar) som läser det här. Lova mig en sak. Nöj er aldrig med mindre. Finns det hjälp att få, se då till att ni får den hjälp NI behöver. Begär second opinion. Googla på er sjukdom. Ta reda på mer, för en sak som jag lärt mig under de här åren jag varit i händerna på sjukvården det är:
Det är bra att vara förberedd.
Det är bra att ha läst på lite.
Det är bra att våga titta på olika alternativ.
Det är bra att våga ifrågasätta.
Läkare är inte gudar. De är ofta bra på sitt område, men ganska kassa på att se helheten. Du måste själv strida för din helhet.
Glöm aldrig att du är expert på dig, DET kan ingen ta ifrån dig. Och ju fler vi blir som säger ifrån, som förväntar oss bästa vården. Desto lättare blir det för de som kommer efter oss. Det är det som får mig att orka, att kämpa. Jag tänker alltid på att det finns någon eller några som följer med mig i kölvattnet när jag strider.

Och jag är så glad och tacksam för alla fina mejl jag får, från kämpande tjejer därute. Igår fick jag ett mejl som fick mig att gråta:
” Jag är 36 år och fick i augusti veta att jag drabbats av en elakartad snabbväxande bc. Jag genomgår nu samma cytostatikabehandling som du gjorde. Fick min 7:e kur igår (idegran). Förra veckan mellan besöken på Radiumhemmet gick vi till en bokhandel och din bok bara fastnade framför mina ögonen. Har nu läst den varje kväll, är så innerligt glad över att du delat med dig. Att du har satt ord på känslor som jag dagligen tampas med, försöker förstå och leva med.
Jag känner mig inte lika ensam längre med tankarna, vet att vi är många systrar som tänker lika.
Dina beskrivningar av operationen och strålningen, kost, yoga och rehab och också gett mig lärdomar och tankar för framtiden. Du är en idol för mig.
Innerligt tack.”

Tack för att ni läser. Tack för att ni kämpar. Tillsammans kan vi bekämpa den här sjukdomen.

Så här ska jag äta hela julen.9789155261498_200_21-dagar-till-ett-lattare-och-friskare-liv21 dagar till ett lättare friskare liv

1

miss India

_MG_4443

den där längtan till Indien. Till fipflops på fötterna till precis allt, festklänning, vardagsklädsel, yogautstyrsel och pyjamas. I Indien behövs ingen annan sko. Fladdriga kläder är bäst. Det ska inte spänna någonstans.

_MG_4459

Igår kom den där längtan tillbaks. Jag har ju bara varit hemma i ett par veckor, knappt. Men jag har så svårt med alla tröjor. Allt man måste sätta på sig för att inte frysa, och ändå gör man det. För man går in i bussen och t-banan och blir lite för varm, sen ut i kylan igen.
Blä, står inte ut.

Vi är banne mig hjältar vi här i norr. Men jag älskar ljuset. Jag älskar att solen skiner. Äter d-vitamin och googlar på flygresor.

9789155262563_200_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

Ps Nu kan du förhandsboka Yoga – fysisk och själslig detox Förväntad leverans under vecka 53.

_MG_4435

0

vem vill vara en kopia

Man vill inte vara en kopia, man vill vara orginalet. Även om orginalet är kantstött. Alla kan skina, alla kan vara en stjärna. Tänk om alla kunde förstå det. Det är ju det som är grejen. Det unika. Man kan önska sig saker. Känna avund. Kanske till och med tycka att det är orättvist, men vem vill vara en kopia.

För ett par dagar sedan fick jag Maria Booxs nyhetsbrev och tänk hon citerade min favoritsutra:

Patanjali kapitel 1 vers 33:
maitrikarunamuditopeksanam
sukhadukhapunyavisayanam
bhavanatacittaprasadanam

“I vårt dagliga liv möter vi människor som är lyckligare än vi själva och människor som är mindre lyckliga. Några skapar beundransvärda saker och andra mest problem. Vad som än brukar vara vår vanliga attityd gentemot dessa människor och deras handlingar, kan vi glädjas med andra som är lyckligare än oss själva och känna medkänsla med de som är olyckliga, uppskatta de som skapar beundransvärda saker och förhålla oss lugna och fokuserade inför andras negativitet kommer vi vila i en sällsam förnöjsamhet.” – Tolkning Maria Boox.

Älskar den här sutran. Och ser fram emot nyårsyoga med Maria Boox Kom med du med !

Jag har råkat ut för en ”stalker”. En som försöker verka som jag. Utan att gå in i någon beskrivning som gör att någon kan tolka ut vem, så försöker jag andas bort min irritation över att någon plankar mig. Andas ut irritation och jag andas in kärlek. Kärlek.
Jag är alltid orginalet av mig. Vill man vara en kopia, varsegod och God jul.

_MG_3520

0

starstrucked

Jag blir inte så ofta starstrucked. Men jag blir det av människor som Svetlana. Igår var hon på middag hos mina föräldrar och just igår kändes det trist att jag inte talar ryska. Men så här ser i alla fall en vuxen kvinna som träffar en idol ut.

IMG_6504

IMG_6507

IMG_6506

IMG_6505

IMG_6512

0