imorgon Aten

ath001

I min ungdom bodde jag i Rom. Denna fantastiska stad byggd på sju kullar. Å vad jag älskar den staden. Nu är det så länge sedan jag var där. Men får lite känslan att Aten på något sätt liknar Rom.
I alla fall den där känslan av mäktighet, av fantastiska historiska byggnader. Jag kommer ju inte hinna se allt om jag också ska hinna skriva. Men jag läser på nätet att jag kommer att bo när Akropolis.
Imorgon åker jag två veckor till Aten. Jag har fått ett författarstipendie till Ariane Wahlgrens hus, HÄR hittar du info om huset och Ariane. Jag är faktiskt lite nervös.
Visserligen är jag van att resa själv och tycker också om mitt eget sällskap. Och att får göra lite som jag vill. Jag tycker om att gå och lägga mig tidigt och vakna tidigt. Jag vaknar oftast av mig själv kl 5 och vid tio på kvällen kan jag oftast inte ens hålla upp ögonlocken. Det är min inre klocka. Jag vet att folk kan tycka att jag är tråkig som inte är en festprisse längre.
Men den här sjukdomen med C tvingade mig på nåt sätt att ändra riktning.
Mycket av mitt liv handlar om att ta hand om alla biverkningar efter alla cancerbehandlingar. Ofta är jag trött på det. Tänk vad skönt det var att ha en kropp som inte gjorde ont, som inte svullnade i tid och otid.

Att vara frisk är att vara lycklig. Synd bara att jag inte visste om det. Till dig som är frisk – vet om det! Bodil Malmsten

Ja, herregud lite så är det. You’re body is tired but your mind is not. Den meningen hörde jag i Indien för ett par år sedan av en ayurvedisk terapeut. Ja den finns. För så är det och det blir ju en liten schism där. Mellan min kropp och mitt sinne.
Det tar tid att läka en kropp som är så trött. För utomstående kan det vara tröttsamt med en person som går in så mycket som jag gör för att må bra. Men jag vet inget annat sätt.
För tillfället är mitt lymfsystem i fullständig obalans. Det gör mig lite rädd. Så nu ska jag åka två veckor till Aten och bara vila. Bara vara med mig själv. Promenera mitt i historien. Få lite sol på näsan. Längtar. Men som vanligt. Jag älskar att resa men hatar att lämna.

Sp här såg jag ut när jag bodde i Rom och jobbade som modell i såna där fotade Starletnoveller. Jag är kanske 19-20 år och jag trodde att jag skulle bo i Rom i reste av mitt liv. Saker ändras. Saker förändras. Inget är statiskt. Det är vad livet lär en. När allt känns tungt och motigt är det en skön vetskap att veta. Att allt förändras. Det kommer bättre dagar. 384600_10151162411526823_1438135771_n488255_10151162412926823_181317871_n

0
0