Författarnamn: Karin Björkegren Jones

Våra nötkreatur har mask, hästar har mask och åtminstone någon gång om året avmaskar vi våra älskade husdjur katter och hundar. Varför skulle vi människor inte behöva avmaska oss då och då? För vad lever i oss? Vad finns där i våra tarmar? Ja, Vilka parasiter är vi värdar åt. I  det här avsnittet pratar vi tarmen, bajs, avmaskning och allt det där vi tycker är lite småäckligt, men ändå väldigt fascinerande.

Jag pratar med Ann-Christine Söderberg som är undersköterska med intensivvårdsutbildning. Ann-Christine skolade om sig och jobbar numera som hälsocoach och hjälper sedan många år människor att må bra i sina tarmar genom olika behandlingar. In och lyssna genast HÄR hittar du senaste avsnittet Tarmen är på modet, eller vad säger du?

igår fick skylten, jag lät mannen som äger den lilla butiken i Morjim göra, äntligen hängas upp utanför mitt lilla gårdshus på Hornsgatspuckeln. Han fick fria händer och jag tycker att skylten blev riktigt fin.Nu hänger den i alla fall utanför min dörr och jag kommer att tänka på Indien varje gång jag ser den. Mitt lilla enkvinnsföretag som jag själv byggt upp och som är precis lika snirkligt som jag själv. Så många ben jag står på, så många uttryck jag har möjlighet att uttrycka både i text och podd. Tänk vad kul det är att själv bestämma vad man ska göra och att man ändå lyckats få en plattform där man får och kan uttrycka sig. Ett jobb som bygger på min lust. Jag har bara varit fast anställd i 1,5 år och jag sa upp mig för att fortsätta att frilansa. Jag har jobbat i många olika projekt. Jag älskar att jobba i projekt. Jag har jobbat på tv, med tidningar och så klart med yoga och att skriva böcker. Jag har utbildat mig för du är liksom aldrig färdig. Jag är alltid elev och det är så skönt att ha blivit så vuxen att det är fullständigt okej. Man behöver inte veta allt. Man kan också ändra sig. Men när jag öppnar dörren till mitt lilla magiska hus på puckeln så känner jag att jag har hundra möjligheter och ingen kan beröva mig på dem. I mitt hus kan jag skapa magi och därför är det extra kul att kunna bjuda in gäster till huset. Och vem vet vad huset kan utvecklas till i framtiden. För allt är möjligt.

VIKTIGT OM PODDEN: Jag har fått många mejl om att ni inte hittar podden eller att den slutat funka. Den finns kvar men har flyttat. För att få det att gå ihop flyttade jag podden från libsyn till acast. Det betyder att ni måste avsluta er gamla prenumeration av Kvinnoliv och teckna en ny prenumeration den där podden ligger på acast. Det ser kanske lite konstigt ut och ni hittar två kvinnoliv på Spotify och podcaster, men det tar tid att avveckla de gamla avsnitten. Förstår att det kanske är rörigt. Men det kommer ett nytt avsnitt varje fredag HÄR ÄR EN DIREKTLÄNK TILL ACAST och HÄR PÅ PODCASTER  

Och här nedan direktlänk till Spotify. Så det finns ingen anledning att missa ett endaste avsnitt av Kvinnoliv. Sprid den. Och berätta vad du tycker. Vad vill du höra mer om. Tipsa mig om ämnen, personer. Ja, vad är ni intresserade av?

Det är aldrig försent att lära sig nya saker. Ibland tänker jag att min nyfikenhet, min önskan att lära mig saker. Se saker ur ett nytt perspektiv är min allra främsta egenskap. Att vara nyfiken. Jag älskar att vara elev. Älskar att lära mig saker. I helgen fick jag mitt diplom. Jag är numera utbildad Botanisk aromapedagog. Jag har börjat min resa in i dofternas värld och jag är så kär. Älskar de eteriska oljorna, som jag numera kallar mina bästa kompisar. Så kär i den här världen som inte går att ta på men som är den snabbaste vägen till sinnet och känslorna. Dofterna. Inget har gjort mig så glad, så lugn, så smärtfri, så balanserad så snabbt som doftvärlden. Tack fantastiska Lena Losciale du är en så jäkla bra lärare. Nu väntar framtiden och vad jag kan tänkas göra av all den här kunskapen jag bara börjat nosa på.

Jag är så fascinerad av människor som lever utanför det som av oss anses som normalt liv. Människor som startar ”communities” och försöker leva efter sin princip och på ett annat sätt. Det vill säga vårt galna västerländska liv med Black friday, utbrändhet, stress, konsumtionshets ja, herregud listan kan göras lång och jag vet att ni fattar. Vi är många som längtar efter ett nytt sätt att leva. Vi är många som ifrågasätter vårt galna sätt att skövla fram. Jag säger inte att alla de här grupperingarna och samhällena är rätt, men jag tycker ändå att det är intressant med dessa försök som Christiania i Danmark, Antroposoferna i Järna, Auroville i Indien, Amish-folket i Usa. Men jag kan verkligen förstå deras längtan efter ett nytt sätt att leva, sedan blir det kanske inte alltid så bra. Ni har väl sett dokumentären om Bhagwan på Netflix? Wild wild country. Ni måste se. 

Varje gång jag är i Indien så slås jag av hur lite jag egentligen behöver. Allt det där som man ofta tänker på när man lever ett tag i ett land som anses fattigt. Men vad är att leva fattigt? Ikea har tagit lång tid på sig att lansera sitt koncept i Indien, anledningen ska tydligen vara att typ Billy-bokhyllan möglar i fukten och man kan inte använda samma material där som här, dvs plywood. Man har också tittat på indiernas behov. En journalist som skriver för Ikeatidningen berättade för mig om indiernas behov av förvaring och att många inte har kök med köksbord och stolar. De äter inte ens med kniv och gaffel sa journalisten. Men hur vet vi att bord och stolar är rätt? Eller kniv och gaffel? Eller att förvaringen är så fel? Kommer Ikea lansera ett plastkoncept för köket? Har man ens varit i ett indisk kök? Ofta smarta, enkla och väldigt stilrena även de som anses fattiga kök. Varför tror vi att måttet på lycka, välgång, framgång eller i det här fallet rätt sätt att leva är utifrån vårt mått? Vi som renoverar våra kök för hundratusentals kronor och där statistiken säger att vi ägnar en kvart om dagen i våra kök. Känns som en dålig ekvation. Vilka är vi att prata om undermåliga kök? Är rätt trött på detta ständiga missionerande av vår livsstil som att den är så fantastisk. Det är väl bara att titta på hur vi mår tänker jag. Varför är äta med händerna så fel? Eller ett enkelt men väl fungerande kök så fel. I Indien behövs inga köksluckor, man använder sten, stål och öppna hyllor.

Jag tänker att det är väl bara att titta tillbaka på historien om hur religiösa västerländska missionärer tagit sig ut i världen och omvänt människor i länder både nära och långt borta att byta religion. Ingen har väl undgått den amerikanske missionären som tog sig till  ön i Andamanerna som man är förbjuden att besöka. Det är mycket sorgligt att han blev dödad men vad tänkte han när han i egenskap av missionär tar sig till en ö som inte vill ha några besökare och som ser vita som andar. Och inte goda såna, utan som andar som kommer med död. Missionären kom med fisk och en fotboll. Isolerad stam dödade amerikansk inkräktare De vill inte ha med oss att göra. Kan vi inte låta dem vara?

så skönt att Black Friday är över, men läser nånstans att det nu blivit black weekend?! Så osmakligt och allra osmakligast är att första gången Black Friday dök upp som begrepp var 1910 då två kvinnor dog  under en demonstration för kvinnors demokratiska rättighet. Det vill säga en sorgens dag, därav namnet. Om man nu ska ha en konsumtionsdag, kunde man inte läst på lite och kollat vad som hänt i historien? Finns ju andra dagar som man kan göra som en crazy shopping dag. Eller bara enkelt låtit Black friday  heta Funny Friday istället. Men alla såna där dagar som man förväntas köpa ”unnasigsjälvprylar” får snarare mig att inte vilja köpa nåt.

http://sverigeskvinnolobby.se/blog/15423?fbclid=IwAR2M0ON-UPWY8d_SK14IQiMDVOGIyPy3qHdcCZp_unjpu7jb7Wb3-XPh_rI

Mia Lundin som blandat annat har skrivit boken ”Kaos i kvinnohjärnan” delar med sig av sin mångåriga erfarenhet inom kvinnohälsa och reder ut begreppen kring hormoner i senaste avsnittet av Kvinnoliv.

LYSSNA HÄR PÅ KVINNOLIV Få människor har sådan kunskap om kvinnors mående som Mia Lundin. Jag kan känna stor irritation att hon på ett sätt viftades bort i SVTs klimakterieprogram som en person som bara vill tjäna pengar. Tyvärr är det ju ofta så när det kommer personer med kunskap som inte är direkt samma som lärs ut exempelvis inom den svenska sjukvården. Den kunskapen viftas bort. De kallas scharlataner, foliehattar, kvacksalvare. Men den här kvinnan har levt och verkat i mer än 30 år i USA och har  i stort sett i alla dessa år jobbat just med kvinnohälsa. Mias bok KAOS i kvinnohjärnan kom först ut i USA år 2009. Boken vann direkt pris som det årets bäst folkbildande hälsobok. 2011 fick vi svenskor äntligen denna lilla guldgruva utgiven på svenska. Vilken bok. Sveriges dåligmående kvinnor som inte känt sig lyssnade på hittade  här någon som tog deras problem på allvar.

Så också jag, men tyvärr försent. Jag hade precis fått hormonell cancer men slukade Mias bok, bokade in konsultation över Skype och gick på en fullsatt föreläsning. Plötsligt började jag intressera mig för hormoner och min inre kvinnokropp mer än att den var ”en tokig kvinnokropp med bara en massa känslor”. Idag känner jag mer att jag är stolt över den här finspelta kvinnokroppen och när jag mår dåligt vill jag att sjukvården ska titta på helheten. Jag vill att man ska titta på hela mig in i minsta detalj. Jag vill att man ska mäta hormonnivåerna, titta på om jag har tillräckligt med järn, d-vitamin osv. Det var bland annat genom Mias tester som jag förstod att min kropp skapar serotonin, så nej jag behövde inte det antidepressiva  läkemedel som husläkaren skrev ut, utan att ta några tester mot min PMS. Däremot så behöver jag hjälp med att höja mitt gaba. Läs mina tidigare inlägg om den här resan. Sån tur att jag jobbar med yoga och alltid ser till att ta pauser. För mig var det livsviktigt kunskap. Och kunskap som jag önskar alla kvinnor.

Jag förstår verkligen Mias storhet för den bygger på kunskap. Hon är som en kvinnohälsodeckare som både genom erfarenhet av att i många år haft klienter och genom sitt brinnande intresse för att ta reda på mer. Mia  borde vara en självskriven expert för den svenska kvinnohälsovården. Den kunskap som landstinget borde ta hjälp av. Jag tänker på alla märkliga och överbetalda konsulter som tagit in för byggandet av nya Karolinska… Tusentals kvinnor kan inte ha fel, Mia Lundins brinnande intresse för en kvinnas välmående är snarare något vi ska höja och inte vifta bort. Och framförallt ska vi inte vifta bort alla de kvinnor som fyller föreläsningssalar så fort hon lägger ut om en föreläsning.

För när ska kvinnors intresse börja räknas? När ska kvinnokämpar höjas för deras mångåriga nästintill ”nördiga” intresse för att kvinnor ska må bra i sina liv?

LÄS DET HÄR det är dags att kvinnokroppen uppgraderas

Ilhan Omar: ”Jag står här inför er … som första flykting som valts in i kongressen”. 36-åriga Ilhan flydde från Somalia när hon var åtta år gammal- Hon levde i ett flyktingläger i Kenya i fyra år innan hon blev uttagen som kvotflykting och kunde flytta till USA. Nu har hon valts in i USA:s kongress och samtidigt gett hopp till flyktingar i hela världen.

Samtidigt som jag läser detta fantastiska som ger mig hopp om att det ändå i denna väldigt orättvisa värld ändå då och då sker mirakel. Ja, men då läser jag den här undersökningen som länsstyrelsen låtit göra i Sverige och jag skäms Tydlig diskriminering av afrosvenskar på arbetsmarknaden

Jag har den senaste tiden skämts över journalister, influensers i media som inte förstått vad de här orden n-ordet, m-ordet, z-ordet, i-ordet osv på riktigt kan påverka. Kanske kan vi aldrig förstå på riktigt vi som är priviligierade. Om en vit mänska i media tycker sig själv ha rätt att lite skojsigt i ens värld använda ord som är fördomsfulla. Jag skäms faktiskt. Men jag drabbas ju inte personligen. Men jag har människor i min närmsta närhet som öppnat ögonen på mig vad gäller rasism. Detta ständiga matande av fördumsfullhet som en människa med ett mörkare pigment ständigt bemöts av. Hur svårt kan det vara? Det är inte svårt att lära om. Att lära sig använda andra ord. Ord som inte är laddade. Ord som inte sårar. Ord som inte är fördomsfulla och rasistiska. För Titta bara på den här undersökningen jag länkar till här ovan. För vi har på allvar problem i Sverige.

Det ser kanske ut som hundarna leker i vattnet. Men tyvärr pågår här en gruppvåldtäkt. Det är så jävla fruktansvärt. En löpande tik har ett gäng hanar efter sig hela tiden. Hon har ingenstans att ta vägen. Hon försöker gömma sig under en solstol men eftersom hon har ett gäng hanar efter sig konstant under hela sin löptid så motas hon bort av solstolsägarna och turisterna. En efter en ger de sig på henne. Hennes underliv är alldeles uppfläkt. De är svårt att närma sig henne eftersom hanarna är argsinta och bevakande på henne. Vi försöker ringa till de olika frivillighetsorganisationerna för att de ska hämta henne och sterilisera henne för att hon ska slippa vara med om det fler gånger. Jag får nästan panik. Det har sedan John Hicks, grundare av Animal Rescue Goa, avled för tre år sedan blivit så mycket värre för honhundarna. John lät fånga in vildhundar, kastrera dem och ge dem rabiessprutor flera gånger om året. Jag förstår att det är svårt och allt är baserat på donationer. Så har du möjlighet donera pengar till Animal Rescue  eller Wag (welfare for Animals in Goa.)

Så kanske de kan hjälpa fler hundar att leva ett någorlunda schysst liv.

HÄR HITTAR DU ANIMAL rescue I Goa och

http://wagoa.com