Jag är så fascinerad av människor som lever utanför det som av oss anses som normalt liv. Människor som startar ”communities” och försöker leva efter sin princip och på ett annat sätt. Det vill säga vårt galna västerländska liv med Black friday, utbrändhet, stress, konsumtionshets ja, herregud listan kan göras lång och jag vet att ni fattar. Vi är många som längtar efter ett nytt sätt att leva. Vi är många som ifrågasätter vårt galna sätt att skövla fram. Jag säger inte att alla de här grupperingarna och samhällena är rätt, men jag tycker ändå att det är intressant med dessa försök som Christiania i Danmark, Antroposoferna i Järna, Auroville i Indien, Amish-folket i Usa. Men jag kan verkligen förstå deras längtan efter ett nytt sätt att leva, sedan blir det kanske inte alltid så bra. Ni har väl sett dokumentären om Bhagwan på Netflix? Wild wild country. Ni måste se.
Varje gång jag är i Indien så slås jag av hur lite jag egentligen behöver. Allt det där som man ofta tänker på när man lever ett tag i ett land som anses fattigt. Men vad är att leva fattigt? Ikea har tagit lång tid på sig att lansera sitt koncept i Indien, anledningen ska tydligen vara att typ Billy-bokhyllan möglar i fukten och man kan inte använda samma material där som här, dvs plywood. Man har också tittat på indiernas behov. En journalist som skriver för Ikeatidningen berättade för mig om indiernas behov av förvaring och att många inte har kök med köksbord och stolar. De äter inte ens med kniv och gaffel sa journalisten. Men hur vet vi att bord och stolar är rätt? Eller kniv och gaffel? Eller att förvaringen är så fel? Kommer Ikea lansera ett plastkoncept för köket? Har man ens varit i ett indisk kök? Ofta smarta, enkla och väldigt stilrena även de som anses fattiga kök. Varför tror vi att måttet på lycka, välgång, framgång eller i det här fallet rätt sätt att leva är utifrån vårt mått? Vi som renoverar våra kök för hundratusentals kronor och där statistiken säger att vi ägnar en kvart om dagen i våra kök. Känns som en dålig ekvation. Vilka är vi att prata om undermåliga kök? Är rätt trött på detta ständiga missionerande av vår livsstil som att den är så fantastisk. Det är väl bara att titta på hur vi mår tänker jag. Varför är äta med händerna så fel? Eller ett enkelt men väl fungerande kök så fel. I Indien behövs inga köksluckor, man använder sten, stål och öppna hyllor.
Jag tänker att det är väl bara att titta tillbaka på historien om hur religiösa västerländska missionärer tagit sig ut i världen och omvänt människor i länder både nära och långt borta att byta religion. Ingen har väl undgått den amerikanske missionären som tog sig till ön i Andamanerna som man är förbjuden att besöka. Det är mycket sorgligt att han blev dödad men vad tänkte han när han i egenskap av missionär tar sig till en ö som inte vill ha några besökare och som ser vita som andar. Och inte goda såna, utan som andar som kommer med död. Missionären kom med fisk och en fotboll. Isolerad stam dödade amerikansk inkräktare De vill inte ha med oss att göra. Kan vi inte låta dem vara?
Har du sett artikeln om Kristina Schultz konstprojekt att leva 100 dagar utan saker? Oerhört intressant http://www.fria.nu/artikel/121055
Nej varför tror vi att allavill o ska leva som vi? ?
Det är väldigt intressant det du skriver. Jag har ofta sagt:” Vem är det som bestämmer att vi inte lever i en diktatur?”