Så mycket som hänt med mig, i mig sedan jag fick min diagnos. Det är konstigt, eller så är det precis så det är. Innan cancern kunde jag älska massagen. Den djupgående. Inte den indiska där de hänger från ett snöre i taket och använder hälen när de masserar. Den är alldels för hårdhänt. Men jag har alltid gillat den svenska massagen, gärna den där man knådar lite hårdare. Det gör jag inte längre. Jag har blivit känsligare. Min hud har blivit känsligare.
Jag upptäckte det i höstas när jag var med Cissi på landet och hon började massera mina fötter med lätta tryck. Hela jag slappnade av.
Här på Vidarkliniken är det taktil massage som gäller. Insmörjning rytmiskt. Nästan subtilt men så kraftfullt. Det är det lilla som gäller. Inga kraftmätningar, inga hårda nypor. Utan en känslig hand som varsamt smeker. Här blir jag helkroppsinsmörjd två gånger i veckan med en olja. Olivolja som runnit genom torv och som man tillsatt en godlukt som lugnar. Jag tror det är lavendel, men är inte helt säker. Vilan efter en behandling är precis lika viktig som behandlingen. Jag får ligga kvar i sängen och sveps in i ett flanellakan. Sköterskan lägger också en värmeflaska vid fötterna. Man domnar bort, känns som om hela kroppen är inbäddad i bomull. Varm bomull.
Varje kväll får jag fot och underbensmassage med samma olja. Det är så härligt.
Kroppen tas om hand.
Allt är som en kärleksförklaring till den kropp som svikit mig och som nu ska byggas upp.
På natten sover jag med en kompress mot hjärtat. På den är någon blandning av guld och nåt lent som ska stärka hjärtat och själva jaget.
Efter lunchen läggs en varm Röllekakompress mot levern och så sveps magen in i en ullsjal och man får en värmeflaska mot levern. Idag sov jag i en hel timme efter lunchen.
På förmiddagen tog man hand om min mjälte, den smörjdes in med en kräm gjord på bly. Varje organ har en metall. Mjältens är bly. Hjärtats är guld och levern är tenn.
Det är så härligt här, så fantastiskt fint.
Varmt, ulligt, snällt och alldeles vilsamt. Som om jag är tre veckor i bomull.
Jag älskar bilderna som Anneli tar. De är alltid så stämningsfulla. Jag har det bra här, men jag saknar min lille hund. Vårt hus på landet. Min man. Mina vänner. Min dotter. Min familj.
Jag upptäckte det i höstas när jag var med Cissi på landet och hon började massera mina fötter med lätta tryck. Hela jag slappnade av.
Här på Vidarkliniken är det taktil massage som gäller. Insmörjning rytmiskt. Nästan subtilt men så kraftfullt. Det är det lilla som gäller. Inga kraftmätningar, inga hårda nypor. Utan en känslig hand som varsamt smeker. Här blir jag helkroppsinsmörjd två gånger i veckan med en olja. Olivolja som runnit genom torv och som man tillsatt en godlukt som lugnar. Jag tror det är lavendel, men är inte helt säker. Vilan efter en behandling är precis lika viktig som behandlingen. Jag får ligga kvar i sängen och sveps in i ett flanellakan. Sköterskan lägger också en värmeflaska vid fötterna. Man domnar bort, känns som om hela kroppen är inbäddad i bomull. Varm bomull.
Varje kväll får jag fot och underbensmassage med samma olja. Det är så härligt.
Kroppen tas om hand.
Allt är som en kärleksförklaring till den kropp som svikit mig och som nu ska byggas upp.
På natten sover jag med en kompress mot hjärtat. På den är någon blandning av guld och nåt lent som ska stärka hjärtat och själva jaget.
Efter lunchen läggs en varm Röllekakompress mot levern och så sveps magen in i en ullsjal och man får en värmeflaska mot levern. Idag sov jag i en hel timme efter lunchen.
På förmiddagen tog man hand om min mjälte, den smörjdes in med en kräm gjord på bly. Varje organ har en metall. Mjältens är bly. Hjärtats är guld och levern är tenn.
Det är så härligt här, så fantastiskt fint.
Varmt, ulligt, snällt och alldeles vilsamt. Som om jag är tre veckor i bomull.
Jag älskar bilderna som Anneli tar. De är alltid så stämningsfulla. Jag har det bra här, men jag saknar min lille hund. Vårt hus på landet. Min man. Mina vänner. Min dotter. Min familj. 
Å jag skulle också vilja ha en Anneli som tar bilder på mig…Skulle också vilja bli ompysslad och masserad som en bebis. Faktiskt blir jag lite avundsjuk…Förlåt! Men det låter så underbart.
Kram
Jag vet Marika jag är nästan lite avundsjuk på mig själv 😉 stor kram till dig
Hej Karin! Det låter ju helt fantastiskt att vara på Vidarkliniken. Jag vet inte om du har fått din rehab via landstinget eller om du bekostar det själv. Är det landstinget som betalar ska du vara glad som bor i rätt landsting. I Västra Götaland får du som bröstcancerpatient åka två veckor till Mösseberg om du har lymfproblem. Övriga bröstcancerpatienter får ingen rehab. Vi är hänvisade till att söka via CTRF (Cancer och trafikskadades förbund). De erbjuder fem olika alternativ på mellan 4-6 dagar. Det är skillnad på landsting och landsting och än en gång visar det hur orättvist behandlade vi bröstcancerpatienter blir. Varför är vården så olika? /Annika
Annika det finns alltid kryphål. Jag fick komma hit via landstinget. Men flera här har kommit hit genom att få sina läkare att skicka förfrågan då de inte tillhört rätt landsting. Jag tror det står på vidarklinikens hemsida olika förslag på vad du kan göra. Lycka till och kram
Tack för att berättar, jag tycker det är intressant med Vidarklinikens vård. Jag arbetar själv i vården och det är ju så här vi vill jobba, helhetstänkandet, omtanken och vilan. Jag slukar allt och idag ska jag beröra lätt och värma min patienter! Snälla berätta mera! Och Du, det här är du värd och alla tappra kämpar. Tänk om vi kunde lägga lite mer pengar till sjukvård och omvårdnad, att vi i samhället förstår att vi blir sjuka av vårt stressliv och dålig kost. Tänk på barnen……men nu ska du lägga fokus på lugn och roooooo, andas. Men Du, tack för att du delar med dej.
Det låter verkligen som du har det väldigt bra där. Allt du beskriver känns så fint och genuint. Som att de verkligen omhändertar er på det sköra och fina sätt ni behöver. Vilosamt. En paus från allt. En början på något nytt.
Tack för att du delar så mycket som du gör.
Stor varm kram och med hopp om en väldigt fin onsdag
Bilderna är verkligen vackra, du är vacker!