Idag är det svartmåne. Nymåne som det också kallas. Då ”får” man yoga, men inte på fullmåne. Fast min kropp säger nej vid nymåne. Den vill inte. Det är som att jag fylls av vatten. Kroppen gör ont. Huden känns nästan uttänjd och varje rörelse känns som en kamp att ta sig igenom. Men jag genomled min yoga idag, och var mer fokuserad på bandhas och linjer och min styrka, mer än flödet, som hur jag än ”kämpade” ändå kändes oregelbundet och tungt. Det slår aldrig fel. Kroppen märker, så tittar jag i almanackan och visst – det var nymåne.
Jag föddes vid nymåne. Jag höll på att dö när jag föddes. Jag har skrivit om det i min yogabok.
”När jag var 22 år gjorde jag något som kallas rebirthing, det vill säga jag andades mig tillbaka till min födelse – en av de många alternativa terapiformer jag testat genom åren. Min mamma har alltid sagt att det var så lätt att föda mig. Jag är tredje barnet och därför kände jag mig aldrig rädd när rosenterapeuten och yogaläraren Anna Rinnman förslog att jag skulle göra rebirthing med henne. Vi andades, en sorts hyperventilering och efter ett tag så slutade jag helt att andas. Anna fick väcka mig till liv. Efter några gånger tyckte hon att jag borde skicka efter min födelserapport. Hon sa att mammor ofta glömmer eller förtränger en förlossning. Jag gjorde det och tillbaka fick jag ett svar jag nog inte hade räknat med. Jag höll på att dö när jag föddes. Jag var petidinpåverkad, vilket gjorde att jag inte själv hjälpte till att födas utan var ganska passiv under hela födelseförloppet. Jag hade navelsträngen lindad två varv runt halsen. När jag kom ut var jag cyanidblå och sögs på massa slem. Min mamma hade förträngt förlossningen, kanske för att det var en så obehaglig upplevelse eller för att hon faktiskt själv var påverkad av petidin. Men det viktiga i det här är att hennes berättelse var en helt annan och när jag gjorde rebirthing mindes kroppen, för man kan inte lura kroppen. Jag tror att saker och ting lagrar sig i kroppen – också innan vi erövrat orden för att kunna uttrycka våra känslor. Med andningens hjälp kunde jag komma i kontakt med känslor som jag burit och bär i min kropp, förstå dem och också omfamna det obehagliga.”” från Yoga för kvinnor, Prisma förlag.
Och varje nymåne så minns min kropp, sin första kamp – min egen födelse. Jag får helt enkelt acceptera det och lyssna till vad min kropp vill just idag.
När det är fullmåne, och då man egentligen inte ska yoga. Varför vet jag inte riktigt. Det sägs att om man skadar sig på fullmåne, så är skadan mer svårläkt. Och det kanske är så, att man känner sig lite starkare, lite argare och så går man in i yogan med den känslan och förtar sig. Allt handlar ju om att hitta center och balans. Yoga är en färskvara. Vissa dagar är det mer svåryogat än andra. Då är det kanske meningen att man ska fokusera på något annat i yogan och inte vara så asanainriktad. Jag vet inte. Men idag är en fin dag i Stockholm. Solen lyser. det känns varmt och jag ska ta en tur runt Långholmen med min nyklippta lilla pudelpojke.
Alltid intressant att följa dina tankar och din yogaresa. Och visst är kroppen mer svåryogad vissa dagar. Själv försöker jag komma tillbaka efter graviditet och förlossning (andra barnet) och skulle gärna vilja höra dina tankar kring hur yogan kan bli en del av mitt liv nu när varken tid eller ork finns på samma sätt. Och så behöver ju kroppen komma tillbaka sakta och försiktigt
Allt handlar ju lite om hur kroppen mår efter förlossningen. Men bäckenbottenträningen kan man börja ganska direkt med. Försiktigt så klart – kniiipa. Tänkte jag skulle skriva ett inlägg om det, så håll utkik. Nu vet jag inte hur gammal din bebis är. Försök att hitta din bäckenbotten (moohla bandha), sen bygger du på med core, dvs uddiyana bandha. Var sedan noga med att du håller låsen i din yogaträning, så att du inte släpper magen och börjar svanka och istället får ont i ryggen. Vad man kan göra är att hålla ställningarna i solhälsningarna. Dvs stanna flera andetag i varje sekvens, då kan du bygga styrka, hålla bandhas, kolla att fötter och ben används rätt. Förstår du alls vad jag menar?
Skynda långsamt och tänka att du ju har all tid i världen att yoga. Sitta och andas, ge dig själv några minuter här och där, så att du får vra lite med dig själv – är också ett tips. Så när du sitter där och andas kan du göra knipövningar och stärka din bäckenbotten.
Härligt att yoga bredvid dig igen 🙂
Helén
Hej Helen, är det du som är Helen här. Detsamma. Tänkte gå på Sofias hathahelg som börjar ikväll också. Det blir mysigt.
Kul att se dig. Vi ses i maj. Kram
Tack snälla för tips och för inlägg om knipövningar. Jag började med dem strax efter förlossningen och försöker verkligen påminna mig om dem, varje dag, och framförallt i min yogaträning
Ha en härlig Yogahelg 🙂
Helén
Dethär var fascinerande läsning! Jag blir alldeles överväldigad över att kroppen kan minnas den egna födseln, hur stort är inte det? Jag läser inte så mycket böcker om yoga fast jag har yogat ett tag nu, men jag känner att de yoga-bloggar jag följer med ger mig mycket kunskap kring det hela. Som här, du skriver så mycket bra och tänkvärt.
Jag ser verkligen fram emot en helg i april när vi ska yoga tillsammans, jag håller tummarna för att du ska hållas frisk och att du kommer fram lyckligt.