vill inte, vill ha kvar sommaren lite till

vaknade i morse och borde känt mig lycklig. Idag är vår bröllopsdag. Fyra år som gift med mannen i mitt liv. Men lyckan ligger så långt in.
Det har ju inget med Ray att göra, men plötsligt kom liksom känslan över mig. Sommaren är snart slut. Det är bara ett par dagar kvar. Sedan börjar liksom stadslivet igen. Hastahasta inte hinna med sig själv. Jag hade så gärna varit kvar här i min bubbla. Fått vila i det. ni har ju fattat lite hur jag funkar, ni som läst min blogg. jag hamnar i lågläget ibland, simmar där en kort stund. Sedan tycker jag det är trist och tvingar mig upp till ytan för att kippa luft som en liten fisk. men idag känns det så här och det har ju inte varit bättre av det trista vädret. idag har det regnat, visserligen småregnat. men ändå.
Om en stund ska vi äta middag på pensionatet. Jag och Ray.
Vilket år vi haft, vilket sjujävla år. vi är trötta, lite slitna. Vi vill inte åka härifrån. Ingen av oss.
Vill inte.
Vill vara här.
stanna.

 Vill hinna plocka klart mina buskar. Fylla frysen med röda och svarta vinbär. Ta hand om träden som dignar av äpplen. Plocka blåbär i skogen och en och annan kantarell.

 Köpa mangold på Senneby och njuta av mina gröna drinkar.

Jag vill fortsätta att sätta mina fötter på klipporna och njuta av naturens färger och naturens egna mönster är det vackraste jag vet.

jag vill inte ställa in sommarmöblerna. jag vill inte känna att nu är snart sommaren över. hatar att det går så fort. hinner inte njuta. hinner aldrig baravara. förstår ni vad jag menar? känner ni som jag? det finns något sorgesamt när kvällarna blir kyligare, dagarna kortare. jag vill inte, så är det bara.

0
0