gladBjörk

Fötter är våra rötter. De måste vårdas, tas hand om. Smörjas och filas och fixas. Igår gick jag första gången sedan jag blev sjuk på manikyr och pedikyr. Förut gjorde jag det regelbundet. Jag tror att man blir extra intresserad av det om man jobbar som yogalärare. För fötterna exponeras så mycket i yogan och då vill man så klart att de ska vara fina och rena. Men nu är också en årstid när fötterna syns och så är det så fruktansvärt härligt att få det gjort av nån annan. Eftersom mina favorittjejer som jag alltid gått hos har stängt för tillfället, så fick jag testa ett nytt ställe. Ett stenkast från där vi bor, på Regeringsgatan ligger Feet & nails. Toppenställe.

Nu kan jag berätta. När jag bestämde att jag inte ville fortsätta att äta antihormonerna, så tänkte jag att jag ville ta kontakt med de bästa. Det var meningen att jag skulel äta antihormoner i 5 år och det är såna biverkningar av den medicinen och jag är så trött på just biverkningar, eftersom de verkar som att jag får de. Så därför vill jag veta vad det finns för alternativ och prata med de som verkligen tänkt till ett extra varv kring det där med hormoner. Så jag hörde av mig till Mia Lundin som bor i Usa och det mest fantastiska är att hon ger konsultationer över skype. Så jag fick min fantastiska onkolog att remittera mig att ta en massa tester, dels mina klimakterievärden, CRP(som mäter om jag har inflammation i kroppen), triglycerid, kolesterol, d-vitamin. Sedan fick jag skicka kisstest till Usa där man mätte mina signalsubstanser. Och vet ni?!
Jag har så bra värden.

”Det är helt fantastiskt att du mår så bra som du gör, att dina värdena är så bra med tanke på vad du gått igenom och vilka behandlingar du gjort. Helt fantastiskt.”
Det var vad Mia sa till mig och jag är så tacksam att jag har ett sånt driv som gör att jag inte ger upp, att jag så inihellskotta vill leva, må bra. Att jag inte är blyg för att höra av mig till de främsta. Nej, just idag är jag väldigt tacksam över att jag är som jag är. Och det är jag inte varje dag, men just idag är jag det.
Nu vill jag lära ut det jag lärt mig. Hjälpa andra att må så här bra som jag ändå gör.
Så nu slänger jag upp i himlen.
Jag vill driva ett hälsohem. Jag vill driva det bästa hälsohemmet, med de bästa terapeuterna, rådgivarna, den bästa maten, den bästa träningen, det mesta lugnochro man kan hitta. Gudihimlen ge mig den chansen, för jag vet att jag skulle göra det så bra. Så om det finns någon därute som vill anställa mig för det, här är Mitt cv.

Tillbaka till mina fina resultat. Tänk det är helt fantastiskt att min serotoninhalt är helt normal. Jag är så tacksam för det. Det kan verkligen vara en anledning till att jag inte deppat ihop, utan tagit mig upp och skrattat också när allt var förjävligt. Så tacksam för det. Att liksom inget cellgift i världen kunde slå ut mitt serotonin.

Det enda som inte var så bra, som jag nu ska åtgärda det var mitt gaba. Det har också som uppgift att på ett sätt vara som kroppens eget valium. Och jag behöver det eftersom min kropp liksom hela tiden är redo för fight. Och det är ju lite det jag känt. Att jag har den där nerven av oro i mig, känslan av att saker kan förändras på en sekund. Så nu ska jag äta Kavinace

Idag är sista dagen i stan. Nu ska Pino kolloklippas och fixas inför sommarlovet, jag och Anneli ska plåta en häftig amerikanska som är här på visit för boken. Sen tar jag och LillRay bussen ut till landet. 

0
0