Jag skrev det här på facebook:

känslan när man går in på dansshoppen för att köpa balletskor, till sig själv, en snart stundande 50åring och så minen på den toppluvebeklädda förvuxna tonårskillen,haha. Han ville verkligen få mig att känna mig som en tönt. Men jag känner mig ganska tuff som ska ska börja på nybörjarkurs i klassisk ballet i min ålder.

Jag fick 82 gillar det och och 59 kommentarer. Många som skrev att jag var modig. Hm, och då tänker jag, det kanske är modigt att utmana sig. Men jag tror också det handlar om nån sorts livskris, i alla fall för mig. Jag närmar mig 50. Jag tycker om att åldras. Jag vill vara stark och må bra, känna mig stolt och glad över mig själv. Och jag vill testa saker. Jag vill kunna sätta mig ner och känna att jag testade de där grejerna som jag ville. Jag vågade utsätta mig. Nu är ju inte att gå en dansklass samma sak som att bestiga ett berg. Men det har aldrig varit en dröm för mig, alltså att bestiga Mount Everest.

För två somrar sedan gick jag på tennisskola i Båstad. Jag gick in för det hårt. Väldigt hårt, höll nästan på att få tennisarm. Spelade fyra dagar i veckan i några veckor. Köpte utstyrsel och såg typ ut som en tennisspelare…
I alla fall trodde jag att jag var det.

Och i slutet av den sommaren och också förra sommaren, så tänkte jag att jag skulle bli springtjej. Tyckte att Moa Herngren och Katerina Janouch, alla de här balla springtjejerna verkade gilla det så mycket. Ville pockså testa.
Ja, då gick jag in för det.
Det var kanske skådis jag skulle bli?
Jag går in så hårt för nåt att jag nästan faktiskt tror att jag är det.
Så på tisdag då ska jag ta itu med nästa projekt. Jag kommer att skriva om en annan grej  som jag ska göra i morgon, men det får ni se då.
 Men på tisdag då minsann…
 Att dansa klassisk balett är för mig, just en sån sak. Jag dansade när jag var typ tio-elva år och sen dansade jag en sväng som 17-18-åring. Så på tisdag börjar jag alltså på en nybörjarkurs i klassisk balett. Det ska bli jättespännade. och ni ska få se bilder.

 Och när jag fikade fick jag ett hjärta på min cappuccino, men den jag fikade med fick ett löv. Sign of the day. Nu ska jag till min pappa som fyller 79 år.

Äntligen, idag har jag varit hos kiropraktorn Stefan Rosander, så bra. Jag har haft ont i nacken. Haft lite svårt att sova, det har accelererat och det har känts ganska pestigt faktiskt. Så pestigt att jag började googla på nacken och ryggen och kotorna och hittade att det finns en kota som kallas för ångestkotan. Tydligen kan man få oroskänslor och lättare form av ångest om man har ont, eller har skadat sig där.
Jag har verkligen känt att något inte stämmer, och jag hade så rätt. Jag är ju överrörlig. Och så klart, jag är överrörlig i nacken. Jag har en stor byst, det gör att det blir tungt. Jag var stiff mellan skulderbladen och knak, knak, knak sa det när allt där släppte.
Så nu är jag helt igenomknakad, halvskön känsla faktiskt. Men nu ska jag grotta in mig i nackar och överrörlighet. Det är sååå märkligt att ingen skriver om det, när det är en så vanlig orsak till just nack och ryggont. Får väl bli jag! Så nu ska jag tänka på hur jag gör mina bryggor och min kapotasana, för det är där nåt händer. Jag böjer nacken för mycket, när jag egentligen ska öppna upp i bröstet. Jag måste tänka på det. Böjet ska liksom ske mer mellan skulderbladen, men där är jag liksom insjunken, och så kompenserar jag med att böja nacken för mycket. Och eftersom jag är överrörlig så blir det tokigt och just för mycket.
Och hörrni, ni ska få en utförlig genomgång av hur man kan jobba med en ond nacke. Jag måste bara ta lite bilder och göra mer research.

Vi bor ju väldigt smått här i stockholm. Det är ett medvetet val. Vi tänker ju att vi ska byta upp oss till en större hyreslägenhet. Jag vill inte äga något, utam jag vill helst vara kvar på hyresmarknaden. Så jag har lagt ut lägenheten på www.lagenhetsbyte.se. Och vilket jobb det är.
Många verkar mest lägga ut sin lägenhet för att se vilka svar de kan få. Där ligger deras fantastiska sekelskifteslägenheter som värsta bakelserna. Och man känner sig som flickan med tändstickorna när man står där och tittar in i deras fina, fina liv.

Vi försöker vara duktiga och svara på annonserna och särskilt på byteskedjorna, så har jag nu fått tre sms och det här meddelandet från några på en triangelkedja, på ett byte som känns så där.

”Vi är med i ett triangelbyte…Hur intresserad är du av detta byte? Vore bra om du kan svara oavsett om det är negativt eller positivt. Eller klicka bort bytet om intresse ej finns. ”

Jag har svarat att jag har svårt att svara ja eller nej, eller ens kanske. Men nu börjar det bli mer surt och då ska sägas att vi kanske varit med i max två veckor. Så det är inte så att vi håller på och drar ut på något direkt.

Orkar jag det här eller? Näe, jag behöver semester, uppenbart.

Jag är så glad att jag äntligen bestämt mig, men det känns samtidigt lite läskigt. Min första riktiga semester på flera år. Jag tar aldrig semester, däremot jobbar jag när andra har semester. Men nu serni, så blir det två veckor till solen. Sol och bad och yoga i Indien, bästa bästa bästa.
Jag ska yoga för de här två:

Vi var glada, vi skulle hinna med ett besök på Palatset innan det stängde, tji fick vi. Palatset är stängt hela januari, så vi fick gå till ett annat. Gissa vilket. Ledtråd: Museumet där inget får sticka ut…

 Ja, vi gick till Medelhavsmuseet. Jättefint. Har dessutom ett fint kafe, med kardemummakaffe och annat smått och gott. Här på museet förstod jag också var ordspråket Tala är silver, men tiga är guld kommer ifrån. Här nedan ser du en guldmun, förmodligen för mumier, men ändå.

nu kan jag inte ens svara på era inlägg. det är nåt med mig och teknik. jag kan inte twittra, jag syns inte när man försöker söka på mig. Och nu kan jag inte ens svara på era kommentarer. Jag är en riktig tekniklooser. Nu behöver jag nån som är lite bevandrad i datavärlden. Jag kanske till och med ska ta en kurs, tips om bra datamänskor i Stockholm mottages tacksamt.

Försöker twittra, det går inte bra. Man kan inte hitta mig på twitter. Jag måste gjort något fel. Jag är pinsamt dålig på allt som har med teknik att göra. Pinsam, helt enkelt. Så om det finns en twitterexpert, hjälp mig gärna. Hur ska man kunna hitta mig på twitter. Jag finns där, men det går inte att hitta mig….

Så nu har jag grämt mig över det, men så fick jag det här inlägget på min förra blogg, alltså på yourlife-bloggen. Jag blev sååå glad:

”Vill tala om att dina Cd har hjälp mig när jag gick in i väggen, utan dom hade jag inte varit där jag är idag…..köpt 5 st av dina cd och klör dom regelbundet…varje dag….min kropp har förnändrats och blivit smidigare, starkare, och jag har hittat ett lugn som jag aldrig haft tidigare……Lånade din lugn o ro yoga i månader på bibblan…denna månad ville någon annan låna den……Superkram till dig……från Ullis på Lidingö”

heja, heja alla som rör lite på sig. Vi måste röra på oss. Vi har bara den här kroppen, vi måste ta hand om den. För att orka, för att inte ha ont i kroppen och för att gilla oss själva.
En kropp som rör på sig, gillar sig själv mer.

hm, jag har börjat twittra, men jag fattar inte riktigt hur det går till. Nu ska jag gå in och kolla på såna som intresserar mig, och så ska jag följa dem. Twittrar ni? Jag heter mig själv på twitter, eller jag heter karinbjorkegren, eller karin björkegren mitt sista namn Jones fick inte plats. Vad har ni för twittertips?
Tror ni att jag kommer att fortsätta, eller kommer jag att tröttna snabbt?
Wordfeud har jag typ tröttnat på. Det raggas bara där. Man är glad och ska precis börja ordfajtas på WF, så kommer frågorna Vem är du? Vad gör du?
Och så slutar de spela mot en, så fort man lagt sitt första ord.
Jag hoppas inte twitter är typ samma grej.