Jag utmanar er, lägg en hundralapp. Lägg så mycket du kan och vill, men hjälp min dotter hjälpa.
Min dotter Mira har jobbat ideelt ganska länge nu för RKUF Stockholm Syd. I somras hade de bland annat ett kollo för ensamkommande flyktingungdomar. Jag är väldigt stolt över min dotter och hennes kompisar som istället för att ligga på stranden, just jobbat ideelt. Här är deras sida på facebook
Jag har stött deras nya insamling för att hjälpa barn och unga i Gaza.
Gör det du med
Hjälp dem hjälpa.
Här gör du det

Snart kommer min bloggbok jag vill fan leva ut på Pocketförlaget. Känns så pirrigt. Läskigt och härligt på samma gång. PÅ många sätt känns det skönt att vara här på Vidarkliniken. Jag kan inte göra så mycket mer än att vara. Vila, sova, promenera och ta det lugnt.

Boken kommer ut 17 september. Jag är så spänd.
Här nedan ser du mitt författarporträtt. Det togs en alldeles magisk bild i Maspalomasöknen av världens bästa fotograf och min vän Anneli Hildonen. I boken kommer ni förstå varför sanden och solen var och är så viktigt för mig och för min läkning.

Som ni vet så har jag svårt att underhålla den här bloggen för tillfället, så följ mig på instagram om ni har lust att hålla koll på mig Här hittar du mig

Jag är dålig på att skriva här. Jag är på Vidarkliniken. Min stund vid datorn är begränsad och då kollar jag mejlen och gör sånt som ”jag måste göra”. Det är helt underbart här.

I februari 2013 var det en väldigt sliten, trött människa som checkade in på Vidarkliniken för tre veckors cancerrehab. Så mycket värme och viktig tid för mig. I måndags checkade jag in en andra gång. Den här gången ska de få ta hand om min själ. Mina tankar. Min oro och den där svårbegripliga ångesten som kommer och går i mitt liv. Min känslighet som positivt är mitt driv, men som negativt förlamar mig. Får mig att drunkna i alla känslor. Balans.
Nu ska jag vila och läsa och njuta av långsamhet.
Jag sover, vilar, sover, promenerar, sover och vilar igen.
Tänk att man kan ha så mycket lagrad trötthet i sig. Man sover middag efter lunchen med ett röllekaomslag, en yllefilt virad runt magen och ett värmekrus.

Idag fick jag massage på eftermiddagen också efter den beordras man att ”eftervila”, eftersom det är stunden efter massagen som är mest verksam.
Man lär sig nåt nytt hela tiden.
Som att man tankar bakifrån (alltså via ryggen) om natten för att man ska kunna ge (från sida framsida)om dagen.
Man kan verkligen säga att jag tankar. Jag kommer kanske vara overloaded när jag kommer härifrån, puh jag blir nästan trött bara jag tänker på det…

Som min lilla film härovan. Vinden i träden, vattnet som porlar och därbakom träden, på åkern tar skördetröskan hand om skörden. Det är så vackert här i YtterJärna, så rofyllt att jag gråter stilla glädjetårar. Så tacksam att jag får vara här just nu, och verkligen njuta av den här magiska årstiden. Dessutom är jag så mycket starkare än förra gången.

Följ mig på instagram, där lägger jag ut bilder, tankar ofta före det hamnar här eller på facebook, om det ens hamnar där Jag på Instagram

Hurra för att fylla år, hurra för varje år som
går. 
Det känns så skönt att ha fyllt femtio. Liksom passerat det där
strecket. Halvlek. 
Ni vet ju, det är ju nu man plockar in de bästa spelarna.
Om allt innan var en inandning, så kan jag säga att nu kommer
utandningen. 
Släppa, slippa och slappa. 
Att fylla femtio är att ha passerat allt det där man borde vara och
acceptera det som är och att man gjorde så gott man kunde.
Och det är
också nu folkdräkten för femtioåringar får tas fram, som min lekdräkt
från Gran Canaria. Länge leve leopardtanten som älskar blingbling. 

Tack
och kram och heja alla som kämpar.
I morgon åker jag till Vidarkliniken på en tre veckor lång rehabilitering. 
Gud vad jag ska vila, läsa och bli omhändertagen.
Och lite yoga ska jag nog försöka få till

Igår fyllde jag femtio år.
Det var världens härligaste dag, som var härlig och så kärleksfull från morgon till kväll.
Jag har känt så mycket oro för den här dagen på så många
olika sätt och plan i mitt liv. Så kom dagen och nån sorts lugn
infann sig redan från första stund. Allt blir bra till slut för att det måste, för att jag vill
tro så och det gäller allt i mitt liv. Dagen började bra och det mest
unika, jag sov och på riktigt vaknade av skönsång och kaffe och present
på sängen. En lejontantflicka älskar blingbling

 

Jag hade en så härlig dag igår med mina närmsta vänner och familj här ute på landet. Känner mig lovebombad på ett alldeles fantastiskt sätt. Så fina tal, så kärleksfullt, så fina presenter.
Så mycket kärlek.
Och så finaste presenten. En burk där mina tjejkompisar lagt ner 50 lappar där de skrivit en massa gulliga, snälla, roliga saker som de tycker om med mig. En lyxbox för 50-åreingen. Den står på nattygsbordet och om jag vaknar låg, ledsen och med dåligt självförtroende, ja, då kan jag alltid öppna boxen och plocka fram en boostinglapp.

De mest personliga behåller jag för mig själv, men här får ni se några jättefina lappar. Under hela middagen läste de också upp de här lapparna för mig. Jag tror jag aldrig känt mig så lovebombad i hela mitt liv. Helt fantastiskt.

Idag har vi planterat det fina körsbärsträdet och bambuplantan. Så har vi legat på stranden och solat och badat i flera timmar och ätit rester och värsta goda rawfoodchokladtårtan.
Åsså tecknet, fjärilen som landade på min rumpa och stannade länge. Från puppa till fjäril, eller?
Att vara 50 har börjat bra.

070809 blev jag Mrs Jones på en strand i Kattvik. En så vacker dag.
Vädret var tropiskt även då och vigselförättaren från Båstad Kommun läste en dikt av Kahil Gibran. Bland annat de här raderna:

Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara.
Ni skall vara tillsammans när dödens vita vingar skingrar era dagar.
Ja, ni skall vara tillsammans även i det tysta minnet av Gud.
Men låt det finnas rymd i er samvaro,
Och låt himlens vindar dansa mellan er.

Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja;
Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.
Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada. men låt var och en av er få vara ensam,
Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar.
Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan.
Och stå vid varandras sida, men inte för nära;
Ty templets pelare står åtskilda,
Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Idag har vi varit gifta i fem år.

De senaste åren har det varit så mycket med cancer och behandlingar och rehabilitering och biverkningar och annat trist, så i år vill jag bara att det ska vara alldeles lugnt. Typ vardag. Lugn och ro. När en relation går igenom en sån sak som en svår sjukdom så drabbas hela familjen. Hela relationen. Det går inte att komma ifrån. Så mycket som hänt på så väldigt kort tid.

Fem år betyder träbröllop.

Jag älskar att promenera i skogen. Gärna långa promenader. Jag älskar att promenera med Ray. Jag hoppas han vill ta en promenad med mig idag. Sida vid sida som två pelare i ett tempel.

Jag älskar kärlekshistorier. Den här historien är så vacker

Följ mig gärna på instagram där heter jag karinbjones

I går fick jag flera kommentarer på att ansiktet på nakentjejen inte var Yoko. Jag tyckte också att Yoko såg annorlunda ut på bilden. Men de var ju båda konstnärer, så det fanns säkert någon tanke bakom bilden.  Förmodligen var det en installation… Idag vill jag hedra kärleken. Så idag får ni den här kavalkaden av Yoko och John. Vilket vackert och coolt par. Spännande par.

Nu är det mycket yoga på instagram. Utmaningar och så länge folk har skoj så ”Go for it”. Däremot märker jag att jag blir, jag kanske inte ska säga trött, men kanske mätt. Jag älskar instagram för att jag älskar bilder. Tycker det är så himla kul, går in på utforska och hittar så många spännande att följa eller bara ”kika in” lite på deras konton. Många tar ”bara” en bild, medan andra tänker igenom vilken bild de vill förmedla. Det är som att ha bildlektion flera timmar om dagen och det var ju mitt favoritämne i skolan. Så hittade jag den här kvinnan Blue_yagoo, så nu har jag legat hela morgonen och tittat på hennes bilder. Tittar på hur hon går in och ur yogaställningar. Hur hon tränar och så blir jag så där fascinerad igen. Jag älskar att titta på människor som har total kroppskontroll, som akrobater. Blir så fascinerad. Nu ska jag själv gå ner i vårt träningsrum och yoga, men den här sommaren. Herregud, jag har varit så yogalat. Men jag tror jag har behövt det. Jag har yogat, men inte som förr och jag har svingat min kettlebell, gått upp till 12 kg och känner att jag kan höja vikten lite till. Men för mig handlar typ allt om att tycka om min kropp. Jag ska inte säga att jag inte bryr mig om hur den ser ut och känns. Men jag vill vara ett med min kropp.
Svårt att förklara.
Men jag försöker.
Ni vet när yogan känns som en dans. Eller när man rör sig i vattnet, man känner sig lätt och omsluten, helst av ett lagom varmt och lagom kallt vatten. Liksom medveten från fingertopparna ända ner i tårna och upp till hjässan.
Jag kommer också hela tiden på mig själv att jag vill dansa mer.
Kanske bli en hästtjej, för på en hästrygg måste du också ha kontroll på kroppen, men i samspel med hästen.
Vet inte vart det här blogginlägget är på väg. Känns som att jag svamlar. Men kolla in de här. Just nu är jag också helt fascinerad av Yoko och John. Vilka bilder. Och vilken cool inställning till kroppen, bara rätt upp och ned.

Det här är så sjukt intressant. Jag tror att allt handlar om att ha ett bra och fungerande immunförsvar. Har vi det då kan det storma, men vi står ändå stadiga.
I december förra året blev äntligen Iscador klassat som ett läkemedel mot cancer. Det är mistelextrakt som antroposoferna använder. Ändå, trots att det klassas som ett läkemedel har vi inte möjlighet att få det subventionerat eller att vi kan köpa det på högkostnadskortet, trots att det är utskrivet av en läkare (en läkare på Vidarkliniken). Jag tar tre sprutor i veckan med Iscador. Det är en kostnad på 900 kr i månaden. Jag är fullständigt säker på att Iscador hjälpte mig att få tillbaka ett fungerande immunförsvar efter alla cancerbehandlingar. Jag vet, har till och med sett bevis på att det höjde min kroppstemperatur, vilket är bra. Jag hade alldeles för låg kroppstemp. Idag har jag normal. Mina fötter och händer är varma, det var de inte innan cancer, läs innan jag började med Iscador. Allt hänger ihop. Värme och immunförsvar.
Jag vet att många skolmedicinens läkare ifrågasätter Iscador.
För några veckor sedan hörde jag att man startat en studie på just att immunstärkande medicin i kampen mot cancer på KS. Då pratar vi inte om en studie på Iscador (som det ju redan finns minst tjugoåriga studier på, fast i Tyskland).
Så klart att läkemedelsbranschen inte är sugna på att Iscador tar plats och klassas som ett läkemedel med immunstärkande möjligheter, när det snart finns ett immunstärkande läkemedel som kan håva in miljoner till läkemedelsbranschen. Men det är så klart ett kemiskt framtaget läkemedel.
Så läser man artikeln ovan och tänker, snälla snälla varför kan inte sjukvården och den alternativa vården samarbeta.

Vilken sommar. Vilken fantastiskt sommar.
Och så denna märkliga egenskap. Tänk att man kan komma på sig själv med att längta efter regn och varje gång den tanken kommer upp. Ja, då läxar man upp sig själv; Nej, Karin så får man inte tänka. Var nu glad för värmen, det blir kallare och tristare och regnigt om några månader.
Så jag njuter, njuter av värmen, av sand under fötterna. Av jordgubbar och vattenmelon med fårost. Av gröna drinkar gjorda på mangold från Senneby.
Njuter av lata dagar framför teven, med en bok i handen, med en dagsfärsk tidning med lite skvaller och har jag ork går jag några promenadsteg till Lyckhems pensionat och dricker en kaffe eller äter en glass.
Långsamhet.
Har känt mig väldigt lat de här veckorna. Väldigt lat. Men det är nog precis vad jag behöver. Som en enda lång utandning.

Just nu har jag sommarlov.

 Maken smygfotograferar

Jag cyklar och cyklar och lille Pino följer med, han ligger i cykelkorgen och njuter av att öronen fladdrar i vinden

Eller så försöker han rulla sig torr i sanden