sommarlov

Vilken sommar. Vilken fantastiskt sommar.
Och så denna märkliga egenskap. Tänk att man kan komma på sig själv med att längta efter regn och varje gång den tanken kommer upp. Ja, då läxar man upp sig själv; Nej, Karin så får man inte tänka. Var nu glad för värmen, det blir kallare och tristare och regnigt om några månader.
Så jag njuter, njuter av värmen, av sand under fötterna. Av jordgubbar och vattenmelon med fårost. Av gröna drinkar gjorda på mangold från Senneby.
Njuter av lata dagar framför teven, med en bok i handen, med en dagsfärsk tidning med lite skvaller och har jag ork går jag några promenadsteg till Lyckhems pensionat och dricker en kaffe eller äter en glass.
Långsamhet.
Har känt mig väldigt lat de här veckorna. Väldigt lat. Men det är nog precis vad jag behöver. Som en enda lång utandning.

Just nu har jag sommarlov.

 Maken smygfotograferar

Jag cyklar och cyklar och lille Pino följer med, han ligger i cykelkorgen och njuter av att öronen fladdrar i vinden

Eller så försöker han rulla sig torr i sanden

0
0