Igår fick jag ett meddelande på facebook från en kompis. Hon skrev grattis till stipendiet.
Jag som precis fått ett brev från Författarfonden där det stod att jag inte fått punktstipendiet som jag sökt, skrev tillbaka.
Va? Vilket?
Så gick jag in på Författarfonden och så såg jag. Jag har fått det ettåriga arbetsstipendiet, det stora. Jag är så glad.
Sjukt glad.
Tacksam.
Känns som ett erkännande. Arbetsstipendie. Jäklarns vad jag ska skriva.
Saker och ting går min väg nu.
I så många år plöjde jag och sådde och vattnade. Nu är det skördetid.
Just nu känner jag mig som den gladaste tjejen i Sverige.
Tack alla gulliga som skickat så fina meddelanden. Ni som hejar på mig. Ni som gläds med mig.
Jag hoppas ni ser att saker och ting kan ändras. Att stormen kan bedarra. Vinden mojna. Det blir solsken efter regn. Kan jag kan ni.
Våga ha drömmar. Våga ta för dig och även om det inte går som du vill, upp igen. Man får göra bort sig, det är okej om det blir fel. Borsta bort dammet och upp igen.
Liksom aldrig ge upp.
Tålamod.
En dag ska jag stå på en arm.
Ja, jäklar i går såg vi världsmästaren i konståkning dimpa i isen med rumpan och komma upp igen med ett stort leende på läpparna. Visst kan vi också! Kramar