så nära och ändå söker vi det så långt bort

Man tappar sitt precis nyköpta SL-kort. Alltså vad säger det om mig? Ni får fritt spåna. En kär vän sa, ja, Karin vad betyder det? Att du kanske inte vill resa. och lite så känns det. Jag vill vara hemma, inte ta mig någonstans. Jag vill boa, åka ut på landet och bara röra mig mellan huset och skogen. Kanske möjligtvis ta en tur till havet. Är det åldern? Åldersvisheten? Att behovet av ständig stimulans har dämpats? Att mina steg vill vara långsammare. Man behöver inte gå så långt för att hitta lyckan. Som texten vi hittade på en vägg i Goa för några år sedan. ” A smile is happiness you’ll find right under your nose”

Så nära och ändå letar vi så långt bort. 

2 reaktioner på ”så nära och ändå söker vi det så långt bort”

  1. Layza Elisabeth Hällås Edanius

    Behovet att stanna upp kryper allt längre ner i åldrarna. Det som förr tillhörde ålderdomen, att stanna upp och reflektera, är ett behov som all fler behöver, kanske till och med barn som numer får alltför mycket stimuli.
    Citatet från Goa är ljuvligt! Jag har hittat på ett eget som jag använder mig av: ”Den bästa ansiktslyftningen är ett leende.”

Lämna ett svar till Karin Björkegren Jones Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *