vad har du att be om ursäkt för?

Ibland när jag försöker göra mig ofarlig kan jag helt omedvetet prata med en något barnsligare röst, kanske lägga huvudet på sned för att ännu mer avväpna, göra mig ofarlig. En person i min absoluta närhet, av manligt kön är så väldigt uppmärksam på genus. Och har gjort mig uppmärksam på mitt mönster. Vad har du att be om ursäkt för?
Jag ser plötsligt med nya ögon på hur de mer flickiga människorna av kvinnligt kön är överrepresenterade i media, i teve. Varför?
Jo, för att vi mer flickiga människor av kvinnokön är ofarliga. Till den dag vi ryter ifrån. Inte har lust att skratta och le. Inte är tacksamma för att vi får säga vad vi känner, tycker eller behöver.
Då blir vi surtanter.
Hur många gånger har jag inte fått höra Är du flata? Om jag inte har lust att prata med den fulla killen på krogen.
I dag kände jag att jag retade upp mig på två gubbar (läs män,
killar) som satt på bussen.Jag såg inte vad de var, jag var så fokuserad
på deras knäna. Spretiga utåt. Vad är det med det manliga könet? Varför måste de sitta
och spreta med benen? Ta så väldigt mycket plats att man inte kommer
förbi dem.
Måste killar sitta så där bredbent?
Varför?
Jag
bara: Dra in knäna gubbar. När jag kom dragandes med min dra-maten. Och
tydligen var det så jobbigt och svårt att koppla ihop knäna så att det
fanns plats för en normalstor person att glida förbi dem i bussen. så läser jag det här…


Nä, jag är inte på bra humör idag. Jag känner mig upprorisk. I ett land som Sverige får våra födande kvinnor långt många fler förlossningsskador än i exempelvis Polen. Underkänt Sverige. Jag har skrivit om det förr här på bloggen. Men det är katastrof. Det är så inihelvete jävla fel. PÅ mina knipworkshops pratar jag mycket om att vi måste prata om det som skaver och som gör ont. Vi kvinnor som orkar och vågar stå upp, för att göra det lättare för de som inte vågar inte klarar, inte har ordet. Jag träffar tyvärr många tjejer med förlossningsskador som kommer på mina knipworkshops. Nu inför 8 mars och internationella kvinnodagen kanske dags att vi höjer våra röster, men också att vi riktar lite uppmärksamhet till våra kön. Till våra fittor. Låt aldrig någon säga att det är normalt att ha ont i underlivet. Ingen kvinna ska behöva ha ont.

Igår såg jag Alla är fotografer och nånstans är det hedersamt att både Schyffert och Rheborg försöker förstå sina unkna omedvetna generaliseringar av manligt och kvinnligt. För den är så klart segmenterad i oss alla. Vi bara lägger huvudet lite på sned, ler lite avväpnande av ren vana. Men jag tänker att jag måste tycka om den där surtanten som bor i mig. Hon som är upprorisk.
Så idag jag välkomnar surtanten, ur henne växer förhoppningsvis en alldeles särskilt vacker blomma som skiter fullständigt i om någon annan tycker den är fin eller bra. För jag vet det själv. jag är alltid den vackraste blomman i min trädgård. Alla kan skina. Alla får plats.

den här tjejen wow

Silvana Imam, hennes mål för 2015 är att störta patriarkatet. Hatten av!

Istället för att spela en Bond-tjej, spelar jag en Bond-kvinna säger Monika Bellucci som svar på tal om att hon nu blir den äldsta Bondbruden. Spot on!  Kolla här

Fram för mer, hela paletten av kvinnor i media. Inte bara den sockersöta flickan. Vi skulle må bra av lite mer sånt här. Sammanhållning:

0
0