vad har jag bråttom till?

Vissa mornar vaknar man upp och känner att man kanske varit på väg åt fel håll. Att det är så lätt att hamna i stressen och snurren, ryckas med. Jag tål inte stress, men det är så svårt att värja sig.
Stress äter sig in i en människa och kanske är det så att man märker när det är försent hur mycket skada den gjort.
Livet skulle vara så mycket enklare om man bodde på en strand i ett varmt land och fick äta ekologisk frukt. Men det funkar ju inte så.
Man måste. Eller jag kanske ska säga jag måste lära mig att leva i den här staden. Staden med de snabba stegen. Med pulsen som slår fortare och fortare.
Jag måste lära mig det.
Mina steg behöver inte vara snabba bara för att någon annan hastar.
Vad har jag bråttom till?